Det är bara att konstatera. De bästa hantverkarvinerna från Beaujolais har helt förvridit huvudet på oss - och vi tycks vara rätt många som har trillat dit. Nu handlar det inte längre om hur många år man ska spara flaskorna innan de visar sitt bästa, utan om hur man ska kunna undvika att dricka upp dem innan det går att få tag på mer av samma slag. Vi snackar livsfarligt kort väg till lustuppfyllelse. Bara ett plopp, liksom.
Och kanske blir det allra värst med en årgång som 2010, som har en totalt charmerande balans mellan frisk syra och saftig frukt. Det är lättare att begripa att de fylligare nollniorna bör vinna på att sparas. 2010 kollrar bort allt förnuft och kräver att få drickas omgående. Om det är någon som klarar av att hålla i tiorna och rapportera om deras framtid - grattis till er! Vi kommer i alla fall inte att fixa det...
2010 Yvon Métras Fleurie bjuder uppkorkad och hälld rakt ner i glaset på en ljuvlig doft av kryddiga hallon, apelsin och granatäpple. Dessutom toner av sten, järn, färskt kött, flintrök och stearinljus.
Entrén i munnen är silkig och luftig som en högklassig bourgogne. Mittsmaken fortfarande ganska lätt och väldigt upplyftande, men snart bygger den ut med lustbejakande sötmogen frukt. Syran känns precis som att ta ett bett i en saftig mogen apelsin, och utlöser ett otal små sprinklers i kinderna. Avslutningen skjuter ifrån och eftersmaken blir riktigt lång och munfyllande med komplexa, flerskiktade sensationer av mineral, syra, sälta, anis, kryddor och sötmogna hallon.
Åhh, ett alldeles underbart vin, så elegant och självklart att dricka. Det är sånt här vi behöver mer av, kära vinimportörer. Vem blir först med Métras?
Caves Augé, €26.
8 kommentarer:
visst är det gudomligt skönt med de här oanalytiska vinerna som bara rinner och försvinner.
men...man får vara förskitigt...så att man inte tröttnar. såg i någon kommentarstråd för ett tag sedan att det inte dracks så mycket cdp hos fv för tillfället...tyvärr blir det ju allt för mycket av samma vintyp (cdp av viss årgång eller naturliga som exempel) under en kortare period när man försöker 'plugga' in sig. risken är ju att det inte dricks allt för många gamay-prylar hos fv om ett år eller så...och det vill vi ju inte vara med om;)
Äsch, vurmen och förälskelsen är ju halva nöjet, och det är svårt att se hur man ska kunna tröttna på dessa charmtroll som dessutom verkligen fyller ett behov. Men det går kanske, det också ;)
Ikväll provar vi i alla fall Ch9 2001 med Munskänkarna och det ska bli hur kul som helst:
2001 Vieille Julienne VV
2001 Charvin
2001 Boisrenard
2000 Pierre Usseglio Cuvée de mon Aïeul
2001 Pierre Usseglio Cuvée de mon Aïeul
2001 Mordorée La Reine de Bois
2001 Pégau Cuvée Reservée
Der er en diffus tendens hos "kommentatorerna" til at glömma at
vin er mat: til kroppen og til sjælen.
Få vinproducenter, hvis overhoved, fremstiller vin for at den skal blive gemt och analyserat. Den største gåva
man kan give en vinproducent er at drikke og nyde hans/hendes vin. Problemet er så at vinarna som "rinner" byder
på få elementer for (positiv eller negativ) kritik. Den enkle, det drikbare det omedelbart, er ambitionen hos verdens største
producenter. Per absurd den långste och mest beskrivande kommentar, topkarakter, er "smakte rigtigt bra". Når der er ikke meget at sige er fordi vinen har sagt det hele. Lige som når man står foran en skønhed, forblir man "utan ord".
Det "oanalytiska" vin kan vel være
udtryck for en producents topperformance i know how og ambition. Hvem ved ?
Om dessa två postningar markerar att Tysklandsäventyret är över så har jag en nyfiken fråga: varför inte Weil i Rheingau? Visst, prioritering är ett svar. Tidsbrist ett annat. Men jag är lite nyfiken om det finns något mer. Av prestigenamnen i Rheingau har jag själv testat mest av Breuer och Weil, och minst av Leitz. Så det är möjligt att professor Leitz kan öppna nya världar för undertecknad i framtiden. Men Weil håller en förfärligt hög lägstanivå med grymma EG-toppar. Visst, man kan önska sig mer markerad syra, anföra att de kräver väl många år i ryggläge för att komma till uttryck och att husstilen är litet safe. Men kvalitetsmässigt är det väldigt bra viner och inte minst – så länge man undviker SB – väldigt bra prissatta viner. Månne ett utslag av exotism? Suntory-ägt + imposant skrytanläggning med utsikt över floden = FV-ovänligt?
Métras finns hos Petillant i Kpnhm. I varje fall närmare än Paris, t o m för er i Mälardalen. :-)
/Patrik
Carlo - att analysera och plocka isär viner är ju enklare och mer befogat när man inte gillar dem, och då blir det förstås också en del negativa synpunkter. Ett riktigt bra vin vill liksom inte bli behandlat på det viset - bloggar man om det så handlar det mer om att lufta entusiasmen. Som sagt kunde det räcka med "oj, det där var riktigt gott", men då är det läge att byta forum till Twitter. Här hemma njuter vi hur som helst allt fler viner utan att vilja sätta ord på dem. Och de vi inte njuter av hamnar i frysen utan eftermäle...
Nick - ingen fara, det blir mer Tyskland. Men ingen Weil av den enkla anledningen att vi inte besökte Rheingau den här gången, det var Johannes Leitz som gästade Stockholm. Annars är analysen spot-on.
Patrik - tack, någon gång ska vi nog lyckas pricka in vår semester när Skål/Petillant har öppet... nästa gång, får vi hoppas.
Har -09 liggandes hemma men inte provat. Har ni provat och hur är den i jämförelse med -10?
Mvh
/Robert
Vi har inte provat den vanliga 09:an, men drack ju Fleurie Ultime häromveckan. Den var både tätare och sötare i frukten, och drygt 1,5% högre i alkoholen. Balansen i 10:an passar egentligen våra syften bättre, även om Ultime var ett särdeles lustfyllt, och imponerande vin. Helt "oanalytiskt" dessutom ;-)
Sedan finns ju en 2010 Cuvée Printemps, som är den billigaste från Métras (runt €20) och beskrivs som hans "vin de soif". Cavisten Trésors des Vignes har vinet om man vill beställa.
Skicka en kommentar