Tolv dagars sträckjobbande kräver belöning. Vi kör på säkra kort - vitlöksgnuggade lammkotletter, ugnsstekta provensalska grönsaker och ett par sydfransoser som hör till de bästa vi vet. Fighten är rätt jämn i och med att båda vinerna har ungefär samma druvblandning (lika delar grenache/syrah) och den blir extra spännande i och med att Jean-Pierre Vanels nollnia alldeles nyss kommit hem till norden.
2008 Mas Foulaquier L'Orphée AOC Pic-Saint Loup är reduktivt i karaffen (ylle, köttsafter, syrahfunk). Glaset uppvisar vackra, transparent blåröda nyanser. Även här finns behagfullt animaliska lagårdstoner med en anstrykning av röda bio-äpplen. Snart är det frukten som tar överhanden - underbart frisk och precist definierad med mosade skogsbär i alla nyanser från mörkaste blåbär och björnbär till röda hallon och jordgubbar. Saftig garrigue-vegetation med stråk av violer och grusdamm gör inte det hela sämre.
I munnen ett perfekt balanserat vin. Smaken fyller ut hela vägen med frisk, sval, rik sötmogen frukt och läskande syra. Bra spänst och drickvänliga tanniner. Aromerna skiner som pastiller alltmedan mineraler och örter stramar upp i avslutningen, som nästan blir kryddig utan att man ens vågar tänka på ekfat. Alkoholstyrka finns heller inte med på kartan (13,5%). Elegant vin, underbart till maten och minst lika bra som vid tidigare smakprov. Nej, här har vi inga invändningar alls.
2009 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor AOC Coteaux du Languedoc-Pézenas har en sötare doft med fler brända toner. Knäck, kola, fikonsirap, vanilj, choklad och sötlakrits berättar om ett hetare år. Frukten är jämförelsevis mer syltig (hallon/jordgubbar). Efterhand kommer garrigue-örterna till tals även här. Doften är lite mer volatil, som det gärna blir säsongen är varm. En aning av rödbeta hamnar heller inte på pluskontot. Det är onekligen komplext och föränderligt - men blir ingen favorit när vi först provar, eller till maten. Klart mer sympatiskt några timmar senare på egen hand.
Smaken är klart bättre än doften. Bra balans med generöst sötmogen frukt, inbäddad syra och aningens läskpapperstorra tanniner. Mjukare och fylligare (14%), men också något tunnare i mitten. Massor av röda grenache-hallon ringer kvar. Här finns inte samma spänst som ettan, men istället en skön rondör som gör sig riktigt fint på egen hand efter maten. Vi har alltid enormt höga förväntningar på Fine Amor - ett av våra absoluta favoritviner - så därför är den snabbt utvecklade nollnian en liten besvikelse ikväll och behöver fler smakprov innan vi riktigt vet var vi har den. Tills vidare är den friskt syrliga och lagringsbara nollåttan ett säkrare val.
Vinik via SB/PI, 180 och 160 kr.
ps. Intressant läsning: David Schildknechts Languedoc-rapport i augustiuppdateringen av eBob, där han kallar Mas Foulaquier "one of the six or eight most exciting and consistently excellent sources in the Languedoc", men tycker att L'Orphée var ännu bättre i 2007. Fine Amor finner han vara klart bättre i 2008 än i 2009, vilket stämmer bra med vårt intryck. Jean-Pierre Vanel själv tycker att 2010 är "potentially 'magical'"...
11 kommentarer:
Alltför länge sen jag handlade av Niklas. Är det inget nytt på fronten sen Mars prislista? Har för mig han sist sa till mig att han skulle få in 3-4 nya producenter.
P.
Jo, en del nytt faktiskt. Friska 10:or från Marc Ollivier,
(graniten och feta fåret ska drickas här hemma inom kort). 2010 Cariño, som är den bästa versionen hittills. Och annat som vi inte minns nu. Det är hög tid att prislistan uppdateras...
ps. Dina v-JAYS är ännu mer avslöjande än Sennheisers slutna HD-25:or. De "billiga" öppna lurarna fick äran att uppgraderas till referens i gårdagens mixsession :)
kul att höra om Ollivier! har längtat efter 10:or från honom sen jag läste det här. Otroligt sugen nu.
http://brooklynguyloveswine.blogspot.com/2011/09/2010-vintage-of-century.html
Kul med v-JAYS :) De är vi riktigt nöjda med. Har flertalet artister som kör dom med just pg.a ljudbilden. Vi har sänkt dom till galna 395 SEK nu och gjort lite facelifts. Exakt samma ljud som innan. Man krånglar inte med sånt man är nöjd med du vet.
Jaha nu lät det som en annons vilket inte var meningen så klart. Jobb/hobby/jobb/hobby. Same same.
P.
Foulaquiers L'Orphée var ju faktiskt riktigt fin. Av någon anledning glömde vi att köpa fler flaskor efter den där enda förra hösten. Men "knäck, kola, fikonsirap, vanilj, choklad och sötlakrits" låter mer som en avslagen julgransplundring än ett vin. Och nog signalerar väl Schildknecht ändå lite av samma sak i sin anmälan av nollnian? "Softer in feel and more cooked-fruit ... than the 2008" och tre pinnar lägre än vanligt säger väl en del. Måste förstås provas, men lite oroväckande...
Franko - Nik har nog några L'Orphée 08 kvar om vill ha. Det blir bara bättre, men var grymt drickbart i mars också.
Läste ju om fel år! Måste ha blivit överhettning i hjärnan. Skönt att vara tillbaka i synk med Schildknecht ;-)
De där sötsaksmarkörerna vi räknade upp är om inte dominanta, så åtminstone fullt märkbara. Vi öppnar en flaska till inom kort, så får vi se.
Emil - Olliviers flaskor ligger pyrt till, och 2010 ÄR upphetsande. Clos des Briords var ännu bättre än nollnian, och Gras Moutons är det ultimata ostronvinet om vi bortser från brut zero - men hur var det nu, du gillar visst inte molluskerna?
Annars: Rhône syd och nord lär bli historiska, dessutom Languedoc, Bordeaux, Loire and what have we. Det är väl egentligen bara Tyskland som verkar haft det lite problematiskt i 2010?
Ok, mitt kvällens vin har inget att göra med Langeudoc, Grenache eller Syrah men man kan alltid berätta om när man njutit av en 2007 Montevertine. Ikväll till en Coq au vin. Detta vin är sagolikt gott. Slankt och svalt. Smakrikt vin där röda vinbär och lingon är ytterst framträdande med lite diskretare fattoner och perfekt syra. Vinet är så läskande att det är svårt att ställa ner glaset.
Jag hade två flaskor kvar men tradade bort en 2004 Taurasi Campore (inte heller något skitvin) och en 2008 C9dP mot ytterligare två flaskor från en god vän. Fan vad nöjd jag är med den dealen. Alltså tre kvar efter ikväll. Man skulle ha beställt ett tolvpack från Carlo när det begav sig för snart ett år sedan. "Alla hösters vin", har jag för mig att FV skrek ut och det finns ingen anledning att ifrågasätta detta uttalande.
Någon som har erfarenhet av andra årgångar av Montevertine och som kan jämföra? 2008:an borde väl anlända inom kort?
Jag tyckte 09 var rätt bra ...
Kanske bra med lite nedtonade förväntningar. Jag tyckte inte tanninerna var omogna och spretiga, däremot "varmare" och rundare (sylt?) frukt och något mindre syra än vanligt. Annars, fin mjölkchoklad, lite körsbär (saknar violen från tidigare årgångar), rejält med garrigue och lakrisala toner. Syran gav inte det där sista lyftet som i tidigare årgångar, men framför allt sista glaset var jävligt gott. Om tidigare årgångar varit 90-91, tycker jag nog den här duger till 89 i alla fall. Jag köpte efter er och Frankos varning bara en flaska, hade inte gjort ont att ha ett par till. Men vi tar väl tian istället ...
Ja Henrik, våra förväntningar på Lacroix-Vanel är ju knappast "nedtonade" - tvärtom brukar vi förvänta oss det allra mesta varje gång. Och brukar ju också få det. Därav den lilla besvikelsen. Undras när tian är på ingång?
Helt klart är ju nollnian också ett gott vin, men nog saknas den där lilla pricken över i. Blomtonerna kommer nog framförallt i svala årgångar, det är väl mest nollåttan som var så violig. Nollsexan hade istället en hel del fikon, hallonsylt och sötlakrits, men också en syra som kunde matcha mognaden. Nä, dags att poppa en nollsjua och kolla läget.
Skäggiga, fick du tag på Montevertine 08?
Psst, Atomwine har fått in fler...
Som sagt, 06, 07 och 08 har ju varit home-runs hela bunten. Det är inte 09, men det är inget dåxligt vin. Bara inte i vanlig Vanel-klass. Sista glaset var bäst. Vet inte om det berodde på luften eller aningen sänkt fokus :-)
Hmm, Montevertine 08 - när jag beställde från Tom häromdan var den inte inne - Gaaaaaaaaaaaaaaaah!
Skicka en kommentar