2000 Gustave Lorentz Pinot Gris Altenberg VV

Enkelpanerad torskfilé, grönsaker och rotsaker frästa med spiskummin och koriander. Som avslutning rödkittost, ikväll taleggio. Dags att testa en Gustave Lorentz från senaste släppet, gjord på gamla stockar från Bergheim med snart sju års mognad. Doften domineras helt av honung, med inslag av mandel och botrytis och faktiskt - emserpastiller! Ni minns säkert hur de smakar. För övrigt är smaken rund, druvsöt, mogen, eldig. Inget fantastiskt vin, men gott och inte minst mycket bra till rödkittost.

2000 Tokay Pinot Gris Grand Cru Altenberg de Bergheim Vieilles Vignes (Gustave Lorentz, Bergheim, Alsace)

2003 Laurent Miquel Saga Pegot

Vi är bjudna på middag ikväll! Aaahh, rena semesterresan: medelhavsinspirerat med lammfärsköfte, tzatziki, feta, ruccolasallad, körsbärstomater, klyftpotatis. Vi bidrar med vin, det blir mycket smak och enbart sydfransk syrah. Först Alain Graillots crozes: stram, smakrik och ovanligt kryddig till maten. Sedan, mot slutet av måltiden, är det dags att växla upp till turbosyrah från solgrillade Faugères sommaren 2003. Nästan amaronelik, med busigt hög alkohol (14,5%), en del sötma, lite mineral och bra drag i smaken. Man kommer att tänka på plommon, björnbär, kaffe, choklad. Liten bit parmesan passar bra. Ett vin som behöver höga matsmaker och smakrika ostar för att hamna rätt. Barnen växlar också upp och kör till slut in i väggen. Dags att gå hem...

2003 Saga Pegot Faugères (Laurent Miquel, Languedoc)

1998 M. Chapoutier Hermitage La Sizeranne

Mogen hermitage ger oss känslan av att uppleva vin som det smakade förr i tiden, lite som en baskisk fårost kan förflytta en tvåtusen år tillbaks i fantasin. Biodynamisk odling i tre olika lägen på hermitage-berget, manuell skörd av mogna druvor, jäsning med manuell nedpressning i öppna ekfat, mognadslagring i mestadels använda fat, ingen klarning eller filtrering. Summa summarum: motsatsen till all modern likriktad vinstyling.

Efter nio år är doften dov, bärassociationerna helt nedtonade, doften mest allmänt vinös, lite portvinslik, svagt plommontonad, med subtila kryddor och tjära. I smaken dyker björnbären och hallonen upp, nu transformerade till en intensiv kärna i vinet, dock helt torr, mineralisk, nästan salt. Eftersmaken är lång. Vinet behöver mat och glänser verkligen till bouef bourgignon med couscous royale på marockanskt sätt.

1998 Hermitage Monier de la Sizeranne (M. Chapoutier, Tain L'Hermitage, Rhône)

2005 Weingut Hirsch Riesling Zöbing

Husets vin, den perfekta aperitifen...så god att smaklökarna krullar ihop sig, saliven rinner konstant och matlusten går i taket. Den lilla spritsen på tungspetsen, de klockrena syrorna, den mogna citrusfrukten, de svala järnsmakande mineralerna... mmm, vi måste bara påminna lite. Det här vinet vill du inte missa. Knappt 40 flaskor dröjer sig kvar på udda platser ute i landet.

2005 Zöbing Riesling (Weingut Hirsch, Kamptal, Österrike)

2004 Tollot-Beaut Aloxe-Corton

Typiskt för Domaine Tollot-Beaut är det här vinet mörkare i färgen, och till skillnad från Maillards 2004 Beaune Les Grèves lite grumliga uppsyn ser vi här gnistrande klara rubinröda fasetter. Doften är djup och dov med lite bränd kola från rostade fat, och en vinbärslik frukt. Lite hemligare, mer reserverat, mindre insmickrande än föregående vin. Ett par dygn i öppnad flaska har mjukat upp det som först var alltför hårt och knutet, och vädrat ut lite sumpiga fattoner. Smaken är hyfsat god och stadig men syrorna saknar tyvärr elegans. Ett lagringsvin, fast tveksamt om det är värt besväret när spetsen saknas... ikväll drack vi det till en riktigt långkokt boeuf bourgignon, ett passande sällskap till det här förhållandevis kraftiga och fyrkantiga vinet.

2004 Aloxe-Corton (Domaine Tollot-Beaut)

2004 Domaine Maillard Beaune Les Grèves

Kul att smaka den här bekantingen såhär strax efter Jadots båda Beaune Premier Cru. Les Grèves ligger dessutom mycket nära Couchereaux rent geografiskt. Men här har vi en helt annan stil, vilket redan den mörkare mer blåröda färgen skvallrar om. Den klart intressanta och komplexa doften - mineralisk som grus och animalisk som fårfett (med en lätt bris av stall) - drar mer åt mörkare skogsbär likt blåbär och vildhallon. Dessutom finner vi övertoner av sydfranska örter. Mmm, nu vattnas det verkligen... och i munnen bjuder vinet på en generöst mörk pinotfrukt med bra, lite eldig attack. Som avslutning får vi en lång god eftersmak med antydan till sylt och alkoholvärme (13,5%).

Den hittills elegantaste av våra nollfyror tycker vi ändå är Jadots Beaune Boucherottes (snyggare syror, samma alkoholhalt märks mindre, frukten mindre syltig, allmänt sirligare). Men det här vinet är också ett riktigt gott glas med bra utdelning för pengarna redan idag. Få flaskor kvar i landet, missa inte den här!

2004 Beaune Premier Cru Les Grèves (Domaine Maillard)

2004 Louis Jadot Beaune Boucherottes

Maison Louis Jadot har ett härligt urval: hela tretton olika Beaune premier cru-lägen som tillsammans sprider ut sig som en solfjäder i sluttningen väster om vinmetropolen Beaune. Boucherottes ligger strax nedanför Clos des Mouches, söder om Vignes Franches och norr om Epenots i Pommard. Sämre grannar kan man ha - läget gör oss förväntansfulla. I glaset ser vinets färg lite intensivare ut än Couchereaux, men ändå ljusröd och helt transparent. Doften är spännande med inslag av rökt korv, aningen tjärpastill och lite parfymerad skogsbärsfrukt åt det ljusare hållet. Smaken har en läcker intensitet i frukt och syra och vi är ense om att vinet redan är totalt njutbart att dricka. Båda vinerna går i samma goda fräscha husstil - men det här har betydligt mer att ge.

2004 Beaune Premier Cru Boucherottes (Domaine des Héritiers Louis Jadot, Beaune)

2004 Louis Jadot Beaune Clos des Couchereaux

Vem myntade begreppet pizzavin? Hur som helst tänker man kanske inte främst på bourgogne just då. Synd, för när man lagat en god örtig pizza vill man ju ha ett piggt syrligt rött därtill. Och därför provar vi två Beaune 2004 från Jadot ikväll. Clos des Coucheraux har god mineralisk doft med stram fräsch frukt. Smaken är vitvinsfrisk med höga livliga syror. Nästan lätt som en basbourgogne, men mer mineralisk och utan gröna toner - frukten är fin, ren och ljust bärig. En god, typisk Jadot och något av motsatsen till Tollot-Beauts mer ekigt stabila och fatrostade stil. Aptitretande innan maten och läskande god till pizzan. Nästa gång gör vi flammeküche!

2004 Beaune Clos des Couchereaux Premier Cru (Domaine des Héritiers Louis Jadot, Beaune)

2004 Tollot-Beaut Savigny Champ-Chevrey

Just nu kommer de röda nollfyrorna från Bourgogne på bred front för beställning. Årgången har fått halvhyfsade vitsord - särskilt uppmärksammad för sina syror och sin transparens - men den anklagas också för grönhet och man får tro att den kommer hamna i skuggan av hypen kring 2005. Eftersom det just nu finns en hel del tillgängligt är det bra läge att jämföra 2004. Först ut är Domaine Tollot-Beauts 2004 Savigny Champ-Chevrey 1er Cru, ett vin vi är nyfikna på då vi gillade 02an stort. Doften har en hel del mulligt rostade fat, kryddor, röda bär, lite blommiga övertoner av ros, viol och anis i en rund och givande hustypisk stil. Smaken är stadig, rätt fyllig med hyfsad strävhet och bra syror. Jämfört med den ypperliga 2002 är frukten aningen mindre intensiv, tanninerna lite grönare och eftersmaken åt det kortare hållet. Men det här är onekligen ändå ett gott vin redan idag. Det vinner lätt mot 2004 Aloxe-Corton från samma producent, den är vi inte lika förtjusta i. Ryggraden finns för några års lagring, här kan det hända bra saker med lite tid.

2004 Savigny Champ-Chevrey Premier Cru Monopole (Domaine Tollot-Beaut, Chorey-les-Beaune, Bourgogne)

2002 Langlois-Chateau Saumur Vieilles Vignes

Tillåt oss presentera kvällens utropstecken! En fatlagrad Saumur Blanc, på riktigt mogna chenin blanc-druvor av en fin årgång från 35-åriga stockar. Vi provade den på Vinordic för snart ett år sen och då var den ett av dagens stora glädjeskutt. Nu har ett restparti släppts och vi blir inte det minsta besvikna - exakt lika gott som vi minns det. Doften är smeksamt smörig som en Meursault, med mogna toner av honung, bivax, kvitten, gult äpple och citrus. Smaken är också mogen och generöst smörig, syrorna ändå bättre än hos mången bourgogne, utan bitterhet som hos chardonnay - men med bra koncentration, lite snygg fatoxidation och en lång god eftersmak. Mycket gott till ost. Köp detta lågt prissatta vin och njut!

2002 Langlois-Chateau Saumur Vieilles Vignes (Domaine Langlois-Chateau, St Hilaire St Florent, Loire)

2004 Domaine Huët Vouvray Sec Le Mont

Ikväll provar vi två chenin blancviner från mellersta Loire. Först ut en biodynamiskt odlad, ung torr Vouvray från den välrenommerade producenten Domaine Huët, särskilt känd för sina söta viner.

Huët har tre olika vingårdar där Le Mont är den vanligast förekommande och kanske bästa. 2004 var en mer "klassisk" årgång i Loire, dvs svalare och mer nyckfull. Doften har elegans med mycket god stenig, grusig mineralitet, pärontonad med inslag av kvittenäpple och lite grönt aromatiska toner. Syrorna är unga och fortfarande en aning kartiga. Men det lovar rätt gott och kommer att mogna fint om sådär fem till sju år. Hyfsat gott till både lax och Saint Albray idag.

2004 Vouvray Le Mont Sec (Domaine Huët l'Echansonne, Vouvray, Loire)

2004 Domaine Trapet Gevrey-Chambertin

Vi är ambivalenta till den här unga bourgognen. Gården drivs av en sympatisk vinmakare - efter biodynamiska principer sedan 1998 - och Tryffelsvinen brukar nosa rätt på en del gott, så vi är positivt förväntansfulla. Den har dofter som antyder längre mognad: stall, höstlöv, lite rök, en del rätt sumpiga fattoner. Men det har gått lite väl fort. Så vi får också karaktär av frukt med snabb fatoxidation. Och tråkigast av allt: syrorna är inte helt pigga och stiliga, men ändå finner vi klart mer gröna toner i vinet för varje klunk. Här väger nog tyvärr vågskålen över åt det negativa hållet, särskilt om man beaktar priset. Kul att prova, men en flaska räcker.

2004 Gevrey-Chambertin (Domaine Trapet Père et Fils, Côte d'Or, Bourgogne)

2001 Allegrini La Poja

Högst upp på kullen La Grola ligger den kalkrika vingården La Poja om 2,5 hektar. Det är också namnet på det här stora cruvinet på ren corvina utan tillsats av torkade druvor, något av definitionen på en supervalpolicella om man så vill. Sist vi drack den var årgång 97 eller 98 tror vi, mycket bra var den i alla fall. Eftersom kvällens jubilar var med och diggade även vid det tillfället, är det verkligen läge att prova den nya nysläppta 2001. Maten ropar efter ett intensivt vin: Innerfilé av hjort, gräddstuvad svart trumpetsvamp, rödvinsreduktion och rösti. I glaset rinner vackra tårar längs med sidorna, färgen är mörkt rubinröd. Doften ger russin, örter, körsbär och choklad. Smaken är lite sötfruktig, rik, kärnig, tillgänglig med bra syror och lång lite eldig eftersmak. Mycket gott redan nu, och med en lång framtid att växa till sig ytterligare. Vi ses igen i framtiden.

2001 La Poja Veronese IGT (Allegrini, Fumane di Valpolicella, Veneto)

NV Jacques Selosse Initiale

Det är så sällan de släpps, de få flaskorna från den kultförklarade vinmakaren Anselme Selosse. En lågprofilerad perfektionist, en biodynamisk fritänkare representerad på de bästa restaurangernas vinlistor. Endast 40 000 flaskor buteljeras årligen av denna konsthantverkare - att jämföra med miljontals från de stora producenterna som köper druvor. Tidigare har vi druckit hans Brut Tradition, hans Extra Brut och hans solera-vin Substance, men inte Vieux Réserve, Contraste eller Millésime. Ett antal buteljer Brut Tradition förgyllde 40-årsdagen. Så när vi ska skämma bort en 70-åring ikväll ligger det nära till hands att prova Initiale.

Detta är en fatlagrad ren chardonnay från tre byar: Avize, Cramant och Oger - och från tre årgångar, oklart vilka. Vinet degorgerades så sent som i oktober 06, så vi vet att vi är tidigt ute. Färgen är vackert gyllengul och moussen mycket livlig. Det är en klart säregen, originell och spännande doft vi får - inte lik någon annan champagne, men typisk för Selosse. Massor av ungdomlig jäst och karaktär av jästrester (autolys), nötter och en nyans av fatoxidation som för tankarna till både Jura och fino. S tycker att den är mycket god, men föredrar egentligen pinotchampagne som Bollinger eller Philipponnat. T väljer gärna en blanc de blancs, och helst från Selosse. Alla flaskor vi hittills druckit har varit lika tydliga, speciella upplevelser. Här kommer den som orkar vänta ut sin låda att få belöning för sitt tålamod.

Först till crostini med tapenade av tryffel, champinjon och svart oliv - sedan till tryffelspäckad ankleverterrine på toast, med lite passerad hjortonsylt smaksatt med gammal calvados.

NV Brut Initiale Grand Cru Blanc de Blancs (Jacques Selosse, Avize, Champagne)

ps. Läs om franska Slow Food på besök hos Anselme Selosse 2004.

2002 Domaine Tollot-Beaut Chorey-les-Beaune Piece de Chapitre

Maten på Landet överträffar våra höga förväntningar. Efter lite överläggningar beställer vi dels: älginnanlår med brynt svamp (champinjoner, trumpetsvamp och shii-take), oxmärg (i en sauce bordelaise) och schalottenlök (som puré med vin och grädde), samt: äppelrökt vildand (där bröst och lår stekt vid olika temperaturer och stektider) med kålrullad fylld med konfiterat fläsk, anklever, sardeller och äpple. Därtill potatispuré med kryddpeppar och sås på äppelcider och ankfond. Särskilt den senare rätten får oss helt hänförda! Blandningen skånskfransk husmorsmat, med genomlagade smaker, ytterst genomtänkt, och framställd med kärlek och mycket nedlagd tid är värt en applåd. Hjärta och hjärna i perfekt balans. På köpet kunnigt, trevligt och opretentiöst serverad.

En sån här kväll spelar vinet i andrastämman. Men den här 02an från Tollot-Beaut har vad som behövs. Med sina 50-åriga vinstockar är den ett steg upp från deras byvin. Färgen är som vanligt för denna producent ganska mörkt rubinröd när vi får vinet karafferat. Det är gott och drickvänligt i en uttalat torr, måttligt fruktig stil, lättare än de Savigny Champ-Chevrey och Aloxe Corton vi testade innan jul. Men med sina fina syror är den en bra medspelare till mat, med trevlig pinotkrydda i doft och smak. Priset är bra, och den finns också på glas för den som vill prova.

2002 Chorey-les-Beaune Pièce de Chapitre Monopole (Domaine Tollot-Beaut, Chorey-les-Beaune, Bourgogne)

NV Philipponnat Royale Réserve Brut

Vi äter på Landet ikväll, innan en filmpremiär på Bio Tellus. Restaurangen har en intressant vinlista med stark representation av fransoser, där man satsat på ett utbud champagner från den högklassiga producenten Philipponnat. Vi inleder med ett glas av standardcuvéen som domineras av pinot noir. Doften är ren och elegant med röda och gula äpplen, bröd, jäst och mineral. Smaken är harmonisk med goda syror, bra frukt med viss mognad och mer citrus än i doften. Inte knastertorr (elva gram restsocker). Den är god och sympatiskt prissatt - ja, även på systemet hör den till dem som ger bra utdelning för pengarna. De tre olika sorters bröd vi smakar därtill är jästa i två dygn och helt läckra.

NV Philipponnat Royale Réserve (Mareuil-sur-Ay, Champagne)

2005 Masi Passo Doble Malbec Corvina

Ripasso på argentinska blir Passo Doble. Jämfört med den venetianska motsvarigheten får vi en doft mer präglad av den busigt sötfruktiga malbec-druvan och en skvätt merlot. Inslag av russin, körsbär i likör avrundas av fat med choklad och vanilj. Smaken har välgörande syror, förvånande låga tanniner, ändå lite gröna toner och en rätt framfusig frukt. Strukturen är inte inte alltför fyllig, inte helt koncentrerad och eftersmaken trots allt lite kort. Inte värst elegant, istället massivt fruktigt. Vi minns årgången 2004, provad förra sommaren, som klart mer komplett och djupare och häftigare i doft och smak. Nja, den här årgången borde kanske vara snäppet billigare, gnäller vi. Grillvin utomhus, med entrecôte på argentinskt vis, sommaren 2007?

2005 Masi Passo Doble Malbec Corvina (Masi, Tupungato, Mendoza, Argentina)

2003 Neil Ellis Cabernet Sauvignon

Vackra tegelröda reflexer när vi karafferar vinet. Riktigt god öppen cabernetdoft med rök, en aning stall, lagerblad, gräs, blyertspenna och svarta vinbär. Smaken överraskar - mindre generös än vi föreställt oss - påtagligt torr, kärnigt stram och med höga syror för ett sydafrikanskt vin. Mittsmaken är lite tunn, vinet är lite väl gräsigt, det påminner om en bordeaux från ett svagt år. Utvecklas dock fint i glaset, och den korintiga eftersmaken dröjer sig kvar längre än väntat. Som helhet är det rätt gott, läskande och aptitretande.

2003 Neil Ellis Cabernet Sauvignon (Neil Ellis Wines, Jonkershoek, Stellenbosch)

2006 Saint Clair Pinot Noir

Det här är, vad vi kan minnas, det andra vinet från 2006 vi dricker - det första var en beaujolais-villages nouveau! Och visst finns associationer till den unga generösa saftigheten. En doft av busig sommar, saft, röda vinbär, söta hallon och gräs. Karamellpojkarnas femöres hallon-gräddkola är det här vinets egen madeleinekaka. Fruktigt, vänligt, lättdrucket. Vi säger brie, chèvre, cheesecake.

2006 Saint Clair Pinot Noir (Marlborough, New Zealand)

1994 Geheimrat "J" Riesling Spätlese trocken

Här har vi Wegelers firade Geheimrat - efter tolv års lagring. Och en sak är klar: ska man lagra ett vin, välj årgång med omsorg. Den här hänger just nu på gärsgårn, idag något av en besvikelse, varken ungdomligt fräsch eller fullt utmognad. Doften har utvecklat en hel del oljiga drag med petroleum och citronskal. Syrorna är avrundade men fortfarande tuffa; breda och inte sprittande friska längre. Istället domineras den nästan helt torra smaken av en del kärv bitterhet som från grapefrukt. Frågan är vad som händer med tiden. Vår teori är att det här vinet i sin ungdom inte var i närheten av balansen hos exemplariska 2002, eller för den delen fina 2004 som finns nu. Kvällens vin känns i alla fall helt matkrävande i dagsläget (eller om man står ut med en tuff apéritif) men vi prickade inte rätt med lite heta frästa räkor i gräddsås med pappardelle. Vi tror mer på stekt, dubbelpanerat, pressad citron, österrikisk kartoffelsallat. Typ en wienerschnitzel. Vi får ett försök till eftersom vi öppnade en magnumflaska, hälften nu omkorkad i standardbutelj.

1994 Geheimrat "J" Rheingau Riesling Spätlese Trocken (Weingut Wegeler, Oestrich-Winkel, Rheingau)