Årsbästalistan 2013 - Our Wines of the Year

Mellandagarnas vakuum-bubbla är som skapt för att få tid till återblick och sammanfattning. Här gäller det framför allt att minnas och hedra vinupplevelser som betytt något särskilt för oss. Urvalet kan tyckas godtyckligt, men det ligger nog i sakens natur. Inte sällan handlar det om viner som av olika anledningar förblivit obloggade. För att få lite styr på det hela satte vi upp den enkla regeln att endast ett vin från varje månad fick vara med. Den traditionsenliga bildgåtan hittas som vanligt i slutet.

JANUARI: 1982 Château Latour Grand Vin, Pauillac Premier Grand Cru Classé

Hela 1980-talet från Latour på ett bräde, och till hyggligt pris - en vacker tanke som blev verklighet efter flera års inköp och planering. Det aktuella decenniet var väl knappast slottets bästa period, men vi fick en fin stilstudie av toppbordeaux som den kunde smaka förr: elegant och drickvänlig, samtidigt lite grönlätt och snipig. 1986 och 1989 visade bättre druvmognad än de andra åren men det verkligt lysande undantaget var den majestätiska 82:an.

FEBRUARI:  2006 Gianfranco Soldera Brunello di Montalcino Riserva

När man själv får hitta på provningar så blir det gärna som den här. Åtta av de yppersta brunelli från den lika ypperliga årgången 2006, och i så klassiska stilar som möjligt. Det var väl egentligen bara Biondi-Santi som fattades? Åtminstone fyra-fem av vinerna borde förtjäna plats i vilken årssammanfattning som helst, men här är det bara ett som får vara med. Soldera bjöd på en makalös precision och absolut renhet i det sangiovesiska uttrycket. Legendariskt redan, och tänk då moget.

MARS:  2002 Domaine de Montille Pommard Les Pézerolles

En långfredag när havsisen fortfarande bar och kvicksilvret låg runt noll angjorde vi Sturkö. Omgivningen och sällskapet här får alla viner att smaka lite bättre, så nog får man väga in x-faktorn, men det gäller väl å andra sidan alla vinupplevelser? Denna underbara nolltvåa vetter mer åt elegansen hos Volnay än åt det rustika i Pommard. Det burgundiska uttrycket är helklassiskt och mognadsutvecklingen har nått en första hållplats med åtskilliga stationer kvar. Vi älskar vad den här producenten håller på med, ända ut i den eleganta etiketten.

APRIL:  2004 Bruno Giacosa Barbaresco Asili Riserva

Sista glaset ut i en provning vi planerat tillsammans med Piemonte-vännen Thomas Ilkjaer, som sedan varsamt och kunnigt ledde hela leken. De flesta buteljer från den kvällen borde ha ett givet utrymme här, men nu är det så grymt ordnat att endast en av dem kan få plats. I hederlig konkurrens med Maria-Teresa Mascarello, Giuseppe Rinaldi och Roberto Conterno var det ändå ingen tvekan om att den gamle räven Bruno Giacosa bjöd på provningens absoluta höjdpunkt. Bäst i år jämsides med Soldera.

MAJ:  1990 Elio Altare Barolo Vigneto Arborina

Silvia Altare besökte Stockholm och ställde skåpet med sin sprudlande charm, sin välartikulerade berättelse och sina superba viner. Den lagom utmognade 90:an visade hur begrepp som traditionellt och modernt blir ganska meningslösa när tiden har gjort sitt med vinet, och terroiren - i det här fallet hemmabanan nedanför gården i Annunziata - får glänsa fullt ut. En sann barolo-klassiker.

JUNI:  2001 Domaine Confuron-Cotetidot Vosne-Romanée 1er Cru Les Suchots

Lagom till midsommardagen hade istäcket hunnit lossna ute på Sturkö, och det var upplagt för mera skoj. Kvällen led knappast brist på kandidater till juni månads vinupplevelse, men här måste vi alltså välja ut en av dem. Det var nog själva stunden och elementet av förtrollning som fällde det slutliga avgörandet. Den multnande höstskogen, fruktens dova mörker i den ljusaste av nätter, alla lager av mångtydiga och mystiska intryck, men samtidigt strukturen, spänsten, lyftet och fräschören. Magi, helt enkelt.

JULI:  2002 Domaine Robert Faller & Fils Riesling Grand Cru Geisberg

En rasande stilig uppvisning serverades av Per Warfvinge när han gästade oss i Falsterbo. Allra bäst bland alsace-vinerna var den lagom mogna grand cru-rieslingen från Domaine Faller - ett gott exempel på att mindre kända namn ibland kan överträffa mer berömda. Geisberg i Ribeauvillé är ett av de bästa lägena i hela Alsace, 2002 är som bekant en härlig årgång, och vinet levererar på topp just nu. Den här kvällen gav oss vår tappade tro på Alsace tillbaka.

JULI-bonus:  1989 Domaine de la Pinède 'Goutillonnage' Châteauneuf-du-Pape

Det kan, med rätta, tyckas orättvist att juli ska få ha två exempel med. Men när en sydländsk grenache sopar undan varendaste skymt av tvivel på att den är något annat än en komplex mogen bourgogne så förtjänar den faktiskt lite uppmärksamhet. Oerhört mångfasetterat och gott vin. Notera alkoholhalten.

AUGUSTI:  2009 Dario Prinčič Bianco Trebež Venezia-Giulia IGT

Här är vinet som slutligen övertygade oss om att skalmacererade orangefärgade vita kan aspirera på något mer än drickbarhet, nämligen verklig storhet. Här fanns precision, syrafokus och koncentration. Till helstekt gris, som den kvällen, är det faktiskt svårt att tänka sig bättre. När vi någon månad senare fick dricka 2002 års version av samma vin, som hade utvecklat burgundiska mognadstoner av ankomna jordgubbar och multnande höstskog, var det bara att än en gång kapitulera för en genial vinmakare.

SEPTEMBER:  2010 Radio-Coteau La Neblina Sonoma Coast Pinot Noir

Vårt första möte med La Neblina gick om intet. Bara en illaluktande kork, så var det roliga över. Andra gången gick det desto bättre. Det här måste vara den rakt av godaste transatlantiska pinot vi hittills haft nöjet att bekanta oss med. Frukten är fantastiskt fin, och trotsar beskrivning om man nu inte återigen ska komma dragande med den där korgen av skogshallon, körsbär och tranbär. Faten bidrar med subtila orientkrydderier men håller sig tacksamt ur vägen när det gäller beska. Syrorna skiner kristallklart och smakbalansen är ja, perfekt.

OKTOBER:  1999 E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis

En lika grandios som självklar idé, signerad Vintomas. Varför inte fixa till en vertikalprovning av samtliga (15) versioner som hittills gjorts av Guigals Château d'Ampuis? Inte ens nere i Ampuis lär det höra till vanligheterna, och det var sannerligen en intressant övning. Vi saknade väl det där riktigt côte-rôtie-typiska i en del årgångar, men när det smällde så gjorde det med besked. Den köttiga och närmast baconfeta 99:an gick rakt på såväl ryggmärg som lustcentrum och stal sedan showen med ett par oblyga grepp under bältet.

NOVEMBER:  2010 Domaine de la Romanée-Conti Échézeaux

Det var väl ingen tvekan om grand cru-klassen i glaset, och ursprunget tycktes vara Vosne-Romanée. Portarna till paradiset var uppställda på vid gavel denna kväll och visade upp en förtrollande fresk av pressade blodapelsiner, skogshallon, stensöta och exotiska orientkrydderier. Själva x-faktorn ska förstås inte underskattas här heller - Rara Droppar hade bäddat väl för detta vinösa klimax som varade i timmar alltmedan november övergick i december.

 

DECEMBER:  2011 Frédéric Cossard Puligny-Montrachet 1er Cru Les Folatières

Cossard räknas in bland naturisterna och kör i stort sett utan svavel. Blint var det ändå ingen tvekan om att vi hade klassisk vit bourgogne i glaset, och utan oxidativa toner. En förstaklassens meursault som det verkade, att döma av den krämiga, smått smöriga munkänslan. Den klargula chardonnay-frukten upplevdes ofiltrerat josig - på samma gång elegant och generös med rikliga mängder zestad citron och kalkstensmineral som sig bör. När pilgrimsmusslorna gjorde entré badande i skirat smör lade vinet dit den sista felande pusselbiten.

Årets bildgåta

Vilket land är vi i?

Vad heter regionen?

Vad heter distriktet?

Vilken byappellation?

Vilken druvsort dominerar i vingården?

Vad heter odlaren?

Först in med sex rätta svar vinner unik flaska härifrån:

Gott Nytt År!