Milan Pavelka. Lika solid som sina viner.
Michal Pavelka. Framtiden i Pezinok.
Zsolt Sütö - en sann konstnärssjäl. Adress Strekov 1075.
Skalmacererat orange som hos idolen Gravner.
Miroslav Petrech lever riesling. Första skörden var 1970.
Det han inte vet är knappast värt att veta.
Karpatská Perla: Ladislav Šebo & Margita Šebová.
Assisterande vinmakare Tomáš med åtta år i kiwiland.
Nya världen finns också i Slovakien. Där heter den Elesko.
Centraleuropas modernaste vineri gick lös på €32m.
Vladimir Mrva. Driven vinmakare med botti från Italien.
Juraj Zapražný. Gärna bra pinot noir och gärna nya ekfat.
Fedor Malik. 68-årig professor i anekdotberättande.
"Modragne"= chardonnay brut nature från Modra. 2010. Mmm.
Burčiak = halvjäst druvmust vid vägen för €1.50. Ej provad.
10 kommentarer:
Jag hoppas att detta bara var en liten aptitretare. Annars är ni elaka
Vänta bara! ;)
Allvarligt talat Ingvar, trippen överträffade förväntningarna med råge. Exempelvis vinerna från Strekov1075 (Strekov är en ungerskspråkig by nära gränsen) var så löjligt goda att vi bara måste få hem mer per omgående. Vinmakaren Zsolt Sütö lovade att kolla upp vettiga transportsätt.
Igårkväll kunde vi inte låta bli att öppna ett av hans röda, en 2008 Svätovavrinecké (Sankt Laurent). På bordet hade vi grillad kyckling med skogssvamp, bacon, citron och bulgur.
Vinet var precis lika lysande som när vi provade i Strekov. Doften var härligt utvecklad med hela höstskogens fuktiga undervegetation, salmiak, lakrits, skogsbär, lufttorkat kött, örter, kryddor och en massa annat godis. Väldigt lent och lite lakritsfett i munnen med frisk mogen syra och kryddigt slut. Långt bättre, elegantare och mer intresseväckande än till exempel Umathums Sankt Laurent, för att dra till med ett vin som eventuellt någon därute känner till. Tänk mogen tyskpinne utan ny ek, mixad med Barrals 2004 Valinière. Naturligt så det förslår.
Priset då? €13,50...
Ser verkligen fram emot att läsa om vinlandet Slovakien - helt okänt för de flesta av oss, dristar jag mig att påstå. Inte för att man saknar viner som måste inhandlas och provas, med allt slovenskt och ungerskt man frestas av vid sidan av det gamla vanliga.. Fast å andra sidan är ju prisnivåerna som regel ganska behagliga.
/Patrik
ska bli intressant att läsa...
men går det kortfattat att generalisera...bättre på vitt eller fortsatt för söta röda eller vissa druvsorter förtjänar att upptäckas eller...
Sant. Och lite äventyr är mumma för passionen.
Hoppsan, mindes fel. Priset på Zsolt Sütös briljanta 2008 Sankt Laurent ska visst vara €11,50 ;)
http://www.strekov1075.sk/cennik-objednavka
Fördelningen mellan rött och vitt är nog hyfsat jämn med en viss kvantitativ övervikt åt vitt.
Svalt klimat och silex-terroir lämpar sig givetvis utmärkt för vita. Men också för friska röda som blaufränkisch, pinot noir och sankt laurent. Vissa blå sorter (exempelvis cab) mognar bäst i den södra delen ner mot ungerska gränsen.
Nej, de röda är inte alls söta. Om de inte är isvin på cabernet sauvignon förstås ;) Två enastående exempel på dessa rara droppar gavs hos Château Bela och hos Juraj Zaparazny. De frusna druvorna skördades första respektive andra februari 2012!
Ledande blå och gröna sorter är desamma som i Österrike och i viss mån Ungern. Sedan odlas det fler andra/egna sorter i Slovakien, som kan vara riktigt lyckade. Tyska traditioner märks fortfarande på ortnamn och vingårdsnamn i Malokarpatská (det område som har längst historia och ligger närmast Bratislava).
Södra delen är mer som en del av Ungern (språket bland annat), även om Château Belas rieslingviner hade landat blint i Tyskland 10 gånger av 10. När det gäller kvalitet kan man jämföra Bela med exempelvis Bürklin-Wolf och det är också närmast den druvmognaden vi snackar om eftersom klimatet är ganska varmt i södern.
"Burčiak = halvjäst druvmust vid vägen för €1.50. Ej provad." TØSEDRENG!!
Hehe... vi provade tillräckligt med jäsande muster av hög kvalitet att det kändes fel att sluta resan med halvtaskig Burčiak. Enligt vad som berättades brukar den här soppan vara alldeles för söt för att smaka särskilt gott.
Zsolt Sütö bjöd på femdagars Dunaj (lokal blå druva) och Blauer Portugieser rakt ur jäskaren. Redan i stort sett utjäst, lika josigt som drottningsoppa och jäkligt läckert faktiskt! Även Karpatská Perla bjöd på årgång 2013 av Grüner Veltliner och Muscat Moravský. Fem-sex dagar gamla...
Finns det månne någon inhemsk ek?
Nyfiken på deras val av trä till de viner där det lämpar sig. Kan ju tänka mig de tar den enkla lösningen och hämtar från Zemplen på andra sidan gränsen, i Ungern.
Bela var nog förra sommarens stora överraskning för min del. Vet inte om den finns här hemma men jag vill minnas den finns tillgänglig i DK.
Hoppas vi kan ställa upp ett par Tokaj mot slovaker vid tillfälle. För att prova likheter/skillnader.
MVH
Niklas
De flesta små ekfat vi såg var faktiskt franska. Seguin-Moreau, Radoux, Vicard.
Stora ekfat var mycket vanligt förekommande och oftast från Gambelotto i Italien, både av fransk och slavonsk ek. Relativt nyinförskaffade, både hos Karpatská Perla, Mrva & Stanko och Elesko.
Hos några, som Juraj Zaprasný, fanns det istället större österrikiska fat från Stockinger och andra (1500-2000 liter) De smakade en hel del av medelrostad ek.
Juraj Zaprasný hade dessutom en del nya små amerikanska fat vid sidan om de franska. Det blir nog bra när en del av hans fat har blivit lite äldre.
Strekov1075 körde med 225- och 500-liters ungerska fat från European Coopers. Mestadels väl använda, men ett också ett par helt nya. Han höll på med ett test av orangevin i ny ek. Det smakade rakt av ung brandy, minus alkoholen. Mycket bättre utan nya fat...
Ser fram emot en liten drabbning mellan slovakisk och ungersk tokajer...
Skicka en kommentar