söndag, september 29, 2013

Gubbamidda: 60-talet revisited


Det är något särskilt med gamla viner. De förmår i lyckliga stunder kommunicera på en känslomässig nivå som annars är förbehållet de sköna konsterna, och de stora naturupplevelserna. Aldrig känns det väl så poänglöst med siffror som när man sitter med ett vackert åldrat vin i glaset och försöker registrera alla inkommande stimuli. När sedan druvorna skördades ett par tre decennier tidigare än man vågar tro, då är det liksom bara att kapitulera.

Vi får inte mer än fyra glas att prova den här kvällen, så temat verkar handla om kvalitet före kvantitet. Första glaset är mörkt rödbrunt med ett lite oklart utseende. Här möts vi av en stor och utvecklad nos, varm och lätt oxidativ. Mogna plommontoner kompletteras av skogshallon och jordgubbssylt. Därtill balsamiska drag. Kryddlåda och lakrits. Farinsocker, torkade porcini, köttbuljong, och så lite ostbutik på det. 
I munnen visar sig frukten vara riktigt tät och lite söt, med ungefär samma aromer som i doften. Smått kryddiga och peppriga sensationer sluter upp i smaken, dessutom rustikt byggda tanniner, en hygglig syra och behaglig rondör. Det mesta av smaken kommer i mitten, med sälta och lakrits i efterklangen. Vinet lider en smula av oxidationen, men känns som ett fullmoget från Rhônedalen, kanske mest troligt södra, i en varm årgång som 1990 eller 1997.


Jösses. Kan monsieur ha pytsat i lite vin söderifrån? Rätt gott, men den chambollska finessen får man leta efter någon annanstans. €60.



Här har vi en kristallklar transparent rubin med liten tegelkant. Doften är uttrycksfull, komplex och perfekt definierad. En exemplarisk mognadsutveckling med balsamiska toner, gasbinda, rost, läder, ljus tjära, rökt korv, ceder, örter, röda bär och apelsiner. Det känns som om stjälkarna har fått vara med i jäskaret och stilen upplevs därmed som helklassisk. I munnen en ganska slank varelse med frisk fokuserad syra och intensiv koncentration i aromerna. Smaken är betydligt mer lättfotad, renare i uttrycket, och resor längre än föregående vin. Här har vi precis den där skönhetsupplevelsen som inledningen syftar på! Fåfänga deskriptorer som "elegant", "burgundiskt" och "underbart" trillar ner i blocket tillsammans med en massa plus. Visst skulle vi kunna vara i någon av Bourgognes ädlare appellationer, men pekar ändå inte gasbindan, tjäran och korven på norra Rhône? Kanske Chave?


Helt klart kvällens vin. Tar givetvis slut först. €114.



Rubinrött, lite oklart utseende med tegelkant. Komplex näsa med plommon och mjukkokt röd frukt (ankomna jordgubbar). Undervegetation, lakrits och en lätt tjärton. Lite stjälk, plåster och gasbindeväv. Ingefära, kanel och en gnutta ostbutik. Ganska bra volym i munnen, en osöt smak med frisk syra, varken tät eller gles utan snarast transparent i känslan. Finpulvriga tanniner, kryddighet och sälta, skön längd. Underbart gott. Vi tänker lättfotad syrah från Côte-Rôtie, kanske tjugo år gammal.


Riktigt lyckat och en klar medtävlare om andraplatsen. €60.



Ljus rubin, transparent röd med hög lyster och en liten tegelkant. Nosen är fint utvecklad med balsamiska drag, rostigt järn, aningen brettig gasbinda, örter och en lätt stjälkighet samt klockren rödbärig frukt. Om doften känns mogen, så är smaken desto mer ungdomlig. Relativt lätt och slank med frisk syra, ganska stramt hållen med lagom koncentrerade röda fruktaromer. Längden är alldeles utmärkt med en antydan till värme. Upplevs lite lättare i kroppen än de andra tre, men har en vacker fruktintensitet. Hur ska vi nu passa in det här i vårt mönster? För det är väl inte så att vi har en bättre bourgogne i glaset?


Nästan otäckt ungdomligt. Smakar knappast äldre än 20 år. Näst bäst. €84.



Vi gick som synes ett antal mil vilse i gissningarna och ville läsa in ett mönster av Rhône mest hela tiden. Ingen av provarna runt bordet var ens i närheten när det gäller vinernas ålder, utan teorierna höll sig till 1990-talet för att sedan försiktigt hoppa bakåt i tiden, ett decennium i taget.

Etiketterna på de gamla bourgognerna påminner om en kyrkogård med stenar vars namn inte längre är med oss. Små négocianter som för länge sedan tagit ner skylten, packat ihop eller köpts upp av någon större granne. Det här är väl knappast något för etikettsdrickare eller auktioner, och andrahandsvärdet är begränsat. Men vi som lever för upplevelsen har mycket att hämta. Tack för det.

13 kommentarer:

Vinosapien sa...

intressant och lärorikt.
köpta var?

Gôut sa...

Ojojoj vad gout.
Gammal Pinot, Gamay och Nebbiolo kan verkligen vara sanslöst bra, trots att man inte klamrar sig fast i de stora välbekanta husen.
Om man vill förbättra oddsen får man antingen köra med stenhård research eller lita blint på sin tur. Jag kör med det senare. (c;

Finare Vinare sa...

Vinosapien - visst är det! Och ödmjukheten blir bara större när man provar riktigt gammalt. Flaskorna var köpta i Belgien.

Gout - lite tur skadar nog inte, det finns vanligen ingen som helst information på nätet om de här gamla namnen. Men oddsen verkar inte vara så värst dåliga. Vi fick in en jäkligt fin 1969 Pommard på RA, genom monsieur Larssons försorg. Någon som hört talas om en viss André Pellerin i Pontanevaux?

https://www.cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=1704261

Gôut sa...

Nja, med "stenhård research" hade jag kanske inte bara Google i tankarna...
Inte undra på att "tur" känns rimligare.
Jag håller med om att Bourgogne ofta verkar hålla bra, trots modest ursprung och sisådär skick. Mycket bättre än BDX när ålder, skick och klassificering är jämförbara, enligt mitt ringa förmenande. Vi sög i oss en 1964 Macon Supérieur härförleden, som var kalas, med underbar parfym och skön kaffesump, trots att korken var rätt kass.

Finare Vinare sa...

Är det någon som kan de obskyra grejorna är det ju Mårten Söderlund. Han får väl öppna konsultfirma.

1978 är ett skön årgång där man har bra utsikter att få vettiga napp till rimliga pengar.

Finare Vinare sa...

Annars var väl 1950- och 60-talen mer seriösa - innan man börjat plantera om med mer högavkastande kloner och kommit igång på allvar med att spruta vingårdarna.
Lägre uttag och förmodligen bättre koncentration.

Gôut sa...

Ja det här är Mäster Mårtens hemmaplan. Inte tu tal om det.
78? Jomantackar! Fast 76 och 71 skäms inte heller för sig, vad det verkar och jag tycker att obskyriteter inte nödvändigtvis brakar iväg så där vanvettigt i pris heller. Inte ens bra år. Det gillar vi.
Ja under sjuttiotalet inleddes väl ett par mörka decennier, som slutade i premox. Men nu verkar man vara på rätt köl igen, tycker jag.

ASi sa...

1972 Bourgogne är också värt att hålla utkik efter, vädret var eländigt kallt och vinerna var enligt literaturen odrickbara i över 10 år. Nu är de eleganta och pigga och syran är lagom nedbruten.

Vinosapien sa...

lite reflektioner - ni är inne på rhône mest hela tiden...och bra mycket yngre än verkligheten...känns vinerna pimpade/uppumpade/kompletterade med 'varmare' råmaterial?

vet inte hur det var på 60-talet, men man kan väl anta att man inte var lika nogräknad med regelverket på den tiden...eller?

kanske uppstår samma diskussion om ett 40-tal år med vissa brunello-prylar...

oavsett...fantastiskt att grejerna finns att köpa till såpass vettiga priser.

Finare Vinare sa...

Det är nog mer det att aromatiken i riktigt gamla viner börjar anta likartade drag. Åtminstone 2an,3an och 4an var byggda på ett helt burgundiskt vis. 1an däremot kändes som sagt varmare och mer rustik än man föreställer sig är möjligt i Chambolle-Musigny. Man får gissa att den kan ha varit "kompletterad" med juice från Châteauneuf-du-Pape med omnejd.

Finare Vinare sa...

Å andra sidan fick vi följande vin blint, i slutet av juli.
Det var aldrig snack om annat än rödfruktig bourgogne med undervegetation, orientkryddor och allt. 13,5% alkohol och gissa om det var gott!

https://www.cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=1704703

Anonym sa...

Angående vin 2 kan nämnas att Les Paulands idag drivs som dels en negociantverksamhet, och dels som ett litet hotell.

Trevligt boende och ett underbart läge i byn Ladoix vid östsidan av Cortonkullen.

http://www.lespaulands.fr

Anonym sa...

Kul !
Vill bara nämna att då vi våras hade en del äldre (ca 40år) Bourgogne så fanns på ngn flaska en liten etikett på baksidan där det stod: "Methode Ancienne This wine has been specially made according to the method of vinifikation used prior to 1945" .
Alltså en varuupplysning, som nog syftar på det man gjorde... tillsatte rhonvin, kanske blandning eller ev ngn ren druvsort.

)le