måndag, juli 23, 2012
Nektar & glädje i F-bo
Etiketter:
aglianico,
anderson valley,
bandol,
biodynamic,
brunello di montalcino,
central otago,
lirac,
marche,
montepulciano,
muscadet,
pfalz,
pinot noir,
rhône,
riesling,
rosé,
saar,
sangiovese,
taurasi,
toscana
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
För bövelen, spit it out! Hur var Zilliken respektive Taurasin? :-)
Vem tog hem Pinotfighten? Är spänd på en recension av block 5.
/Anders
Stod och höll i Taurasin häromdan - korka upp eller hålla lite till?
Och det var klåen vad sugen jag blev på lite Zilliken ...
Hej på er! Äsch, ni vet väl att vi inte spottar ;-)
Kabinetten är helt enkelt... underbar! Hanno & Dorotée har förmodligen malt ner en smärre stenhög i vinet och tappat upp det genom en rostig järnkran. Innan dess lyckades de trolla bort 85 gram restsocker - och kvar har vi bara pur rieslinglycka. Det ska en Egon till att göra det bättre.
Feudo di Sangregorio's 05 Taurasi har vi gillat skarpt varje gång vi druckit den. Deras flaggskeppsviner kan ha för mycket av extraktion och barrique, men här funkar det verkligen bra, och nollfemman är tätare och bättre än nollsexan - åtminstone den vi drack för ett par veckor sedan (men kanske bör man lägga undan ett par flaskor av den också, för den är inte dum heller). Till grillad fläskkarré satt vinet som en smäck precis just nu, så ingen anledning att vänta, Henrik. Lustigt nog var vi flera runt bordet som associerade till lite kralligade bordeaux. Kanske var det faten och den lite modernare vinmakningen, kanske en skvätt cabernet i mixen?
2006 Felton Road Block 5 var helgens bästa vin i viss konkurrens med Colleonis nollsjua. Vi fick njuta aven mörk och rik pinotfrukt åt syrah-hållet - vildhallon, lingon och körsbär - samt gott om örtflora, tänk salvia och malört. Det pratades lite om fatrostning som fortfarande var lite för påtaglig, men det var faktiskt inget som störde oss det minsta. I munnen imponerades vi särskilt av strukturen som bjöd på osedvanligt bra tanniner och en ryggrad av syror som perfekt balanserade den mogna frukten. Smakbågen var härligt lång och bar ut i en aromrik kryddig efterklang utan hetta. Våra gissningar pendlade mellan Sonoma och Nya Zeeland. Rackarns gott nu, rentav storslaget, och säkert ännu bättre om ett par-tre år.
Såvitt vi förstår är 2009 County Line framställd av inköpt pinotfrukt från Anderson Valley. Vinmakaren är Eric Sussman på Radio-Coteau. Första gången vi provade det här vinet, hos Vinopia på Vinordic 2012, blev vi helt golvade av aromatiken, och helgens upplevelse var minst lika tjusig. Ännu ett vin som briljerade med svalodlad struktur och syra, åt det lättare hållet men tveklöst en californier ändå. Smaskigt som sören och väldigt svårt att matcha för röda bourgogner i aktuell prisklass (<300). Kontakta Zvampen på Vinopia för PI.
Hela familjen tackar varmast för fantastiska dagar och kvällar. Godast: Colleoni, i hård konkurrens med S&Ws hemkokta ketchup.
Ketchup? Måste ju varit salsa ...
Det var ketchup, vi lovar.
Lyckade matchningar:
Zilliken kabinett - eftermiddagssol
Clos des Briords - fines de claire
Bandol rosé - boquerones
Barricadiero - grillade hamburgare
Feudi Taurasi - grillad grishals
Colleoni - manchego
Joncieres Lirac - resten av ostarna
Snacka om att det vattnas i munnen!
Öppnade också 2005 Feudi Taurasi för någon månad sedan och den var väldigt drickbar även till entrecôte..
Vilken Colleoni var det?
BB-vinimport säljer ju både 1:a och 2:a aftapning.
Flaskan vi drack kommer från första tappningen, som fått 38 månader i 25 hl botti av slavonsk ek (den som såldes/säljs via SB). 2000 liter drogs över i en mindre liggare om 20 hl och tappades 11 månader senare. Någon som provat den versionen?
Förresten, det förtjänar sägas igen att BB Vinimport är rakt av imponerande inte minst när det gäller trad-brunello. Colleoni, vilket utbud!
Det här med restsockret... 85 g/l, menar ni i vinet eller i musten? 85 g/l i vinet låter helt galet, men sött är ju gött!
JK
Zillikens 2010 Kabinett innehåller enligt uppgift 85 g/l restsocker - 12 gram mer än 2009, oväntat nog. Det märkliga är att man aldrig skulle gissa på den siffran när man dricker vinet. Förmodligen beror det delvis på den höga syran som maskerar sötman, men det finns heller inget visköst, tjockt eller kletigt i munkänslan. Bara frisk fruktsötma, ungefär som i en fin äppelmust.
Förmodligen är det omöjligt nuförtiden i Saar/Mosel att skörda mogen frukt vid forna tiders låga kabinett-mustvikter, och sockret måste ju ta vägen någonstans. Egon Müller i ett svalt år har nog klart lägre restsötma, men ändå högre än man tror när man smakar...
Var inte Zilikens 10:a väldans knuten? Drack deras 07:a Kabinett i julas och tyckte då att den precis börjat öppna sig och visa sin verkliga potential. Faktum är att man kunde tagit den för en bättre Spätlese, sett till kropp och koncentration. Men tiorna kanske utvecklas snabbare.
På temat Riesling och mognad. Hur var Gerumpeln? Om man sitter med en halv låda men ännu inte börjat dricka av dem. Bör man snabba sig eller vänta? Är de i den där jobbiga mittemellanfasen nu? Drack BW:s QBA 2011 nyligen. Väldigt prisvärt vin sett till kvalitet. Men någonstans så irriterar jag mig lite på den närmast parodiska Pfalz-profilen med så mycket tropisk frukt och vit persika att det blev glyttigt.
Finns ingen som helst utveckling i Zillikens 10a ännu, bara ungdomlig frukt och mineral. Vi skulle inte kalla den knuten, snarare purung flytande lycka. Visst har den koncentrationen hos en bättre Spätlese och inte minst med tanke på den underbara 02an (tyvärr slut hos oss) så har vi höga förväntningar på framtiden. Nio flaskor kvar - ett karaktärsprov om något...
PC Gerümpel begåvades ju med epitetet "mini-Pechstein" av Tom Benns, helt logiskt med tanke på läget. Man ska nog behandla 10an som en dito Pechstein och vänta de stipulerade åren. Den kändes mer öppen och tillgänglig i november-december än den gjorde nu. Tuffare strukturerat och mer krävande än 2010 Wachenheimer, som är "drick-nu"-orienterad med sin förtjusande citrusfrukt.
Ska man klandra en pfalzare för att den är typisk? Så länge de inte blir alltför tropiskt fläskiga och/eller jordbeska och alkoholen drar iväg uppåt har vi inga invändningar. Var 2011 Wachenheimer verkligen så tropisk? Okej för lite piggelintoner, men de lär nog försvinna snart. Inte lika vass som 10an, men riktigt bra ändå.
Whatever happened to Nick Shay?
På telefonen, och från ett herrbad på Västkusten:
Det är nog så att jag - rätt eller fel - inte tror att man skall kunna hitta SÅ mycket ursprungskaraktär i ett instegsvin a 10 euro. Så jag blev väldigt paff och lätt konspiratorisk och börjar misstänka citriska och tartariska övningar i den högre skolan, något som BW åtminstone historiskt ägnat sig åt för detta vin om man skall tro Benns.
Annars har sommarens roligaste Riesling-övning (mina bättre pjäser dricker jag ändå aldrig) varit att genom Gourmondos försorg testa mig igenom de tyska topproducenternas instegaviner. Bara 10:or och 11:or. Weil, Burklin, Bassermann, Heyl, Rebholz, Christmann etc. Samtliga QBA Rieslings, inga vingårdsmärkta. Samtliga mellan 9 och 13 euro. Många intressanta iakttagelser så klart. Men den kanske mest intressanta är att vinerna är så ursprungstypiska även för så rimliga pengar och på instegsnivå, vilket naturligtvis är kul. I BW:s fall var det då väl mycket av det goda. Bäst? Utan tvivel Schäfer-Fröhlichs SF. Har aldrig riktigt tänt till på Tim Fröhlichs viner tidigare. Men denna var grym. Om Origo-Sverker kan få in denna på SB runt 115 - 120 kronor kommer Sauvage och Christmanns standard-Riesling få rejäl konkurrens.
En fråga utanför detta ämne. Bordeaux 2009 är på ingång på bolaget. Har ni någon idé om vad man inte bör missa?
/Robert
Tack för klargörande angående avtappningarna. Visst är man nyfiken på den andra och visst är BB-vinimport utmärkt. Kan om inte annat tipsa om en bra vardagschianti Il Molino di Grace (i alla fall 2006) om man gillar natur och inte är någon fatfantast. Riktigt prisvärd, särskilt med denna kronkurs.
Hur står sig San Gregorio -05 mot Terredora Taurasi av samma årgång? vill minnas att ni provade den för någon månad sedan.
/Eric
2005 tycks ha varit mycket bättre i Campania än i exempelvis Toscana. Det här är hur som helst två riktigt lyckade viner där vi håller 05 Fatica Contadina ett par snäpp högre än 05 Feudi Taurasi. Dels på grund av en starkare ursprungs- och druvkaraktär, men också pga större och längre fyrverkerier i munnen. Å andra sidan går Feudis version i en modernare, proffsigt bordeauxlik stil som träffar väldigt bra om man är på det humöret. Egensinne, stoppning och struktur saknas sannerligen inte. Bägge vinerna bör hålla och utvecklas åtskilliga år till.
http://vinare.blogspot.se/2010/09/2005-feudi-di-sangregorio-taurasi.html
https://www.cellartracker.com/wine.asp?iWine=551073
http://vinare.blogspot.se/2012/06/2005-terredora-taurasi-fatica-contadina.html
https://www.cellartracker.com/wine.asp?iWine=1086629
Roligt att höra att Colleoni levererar (igen)!
På onsdag smäller det för min del, ska besöka både dem och Pian dell'Orino. Hoppas det levererar, men med tanke på vinerna och personerna bakom så lär det göra det! Kommer en post från mig om besöken lite senare. tack för en bra blogg..
/erik
Vi ser fram emot din rapport!
Skicka en kommentar