Det här vinet intresserar oss på flera sätt. För precis en vecka sedan blev vi undfägnade ett skalmacererat vitt som funkade riktigt bra med våra smaklökar. Det var en cortese från Gavi. Och kvällen innan hade vi sett hur Elisabetta Foradori bearbetade den gröna skalmassan i amforor av rent bibliskt utseende. Men då handlade det om en nosiola från Trentino. Visst kan man finna flera likheter - som utan tvekan har sin grund i vinmakningsmetoden - men i sin stil har de olika vinerna ändå en unik identitet.
Medan Foradoris röda viner har sitt ursprung i den flacka Rotaliano-slättens flodavlagringar, så kommer de vita med namnet Fontanasanta från de branta kullarna runtomkring. Incrozio Manzoni är en korsning mellan riesling och pinot blanc som trivs i de norditalienska backarnas kalkrika lerjord. Elisabetta odlar biodynamiskt sedan millennieskiftet och är stenseriös i sin strävan att uttrycka terroir. Det här vinet jäser i betongtankar med en veckas skalkontakt och uppfostras i större fat av akaciaträ under ett år.
2010 Foradori Fontanasanta Manzoni Bianco Vigneti delle Dolomiti IGT är vaxgult i färgen, och lätt disigt i glaset. Doften bjuder på typiskt skalmacererade drag av ljunghonung, bivax, veteöl, citronskal och gula plommon, plus en puff av rök och ljusa övertoner som liknar blommande hedörter.
Väldigt tilltalande i munnen! I första hand är det finessen man slås av, men det saknas varken kraft eller koncentration. Dessutom finns en antydan till vaxig citrusfetma, men framförallt pratar vi renhet och fräschör, utan framhävda tanniner eller bitterhet från den långa extraktionen. Det har flera goda egenskaper som man förknippar med fatlagrade vita - men liksom utan själva fattonerna, särskilt de rostade.
Vi tänker att detta borde passa som handsken till grillad fisk. Tre spett med lika delar tonfisk, lax och hälleflundra samt aioli, väldressad sallad och levain får bli vår middag. Och visst funkar det riktigt bra. Några års lagring kan knappast skada, även om drickbarheten är fin redan nu.
SB/TSE (rest från n****vinsläppet), 219 kr (prissänkt från 274 kr).
ps. När vi testade på Haut Les Vins i maj funderade vi inte så mycket på de speciella dragen från vinifieringen - kanske för att importören marknadsförde sig hårt i ena örat - men kunde ändå inte undgå att imponeras av Foradoris tre vita. Prova får ni se!
19 kommentarer:
Lagra naturvin känns det inte som att spela på lotto...just nu köper jag istället Pixlers Gv på rea, den är ett säkert kort eller ?/dansken
Hmm, vore det inte skönt om vi kunde lägga den där naturvins-stämpeln åt sidan? Nicolas Joly har helt rätt i att den är alltför luddig och förvirrar mer än den hjälper. Man får ta vinerna ett och ett istället och kolla hur de är gjorda.
Elisabetta Foradori använder svavel och här finns inga oxiderade drag förutom de lite speciella toner man vill förknippa med skalmaceration. Vinet är ännu outvecklat och vi skulle inte banga för att lagra fem år i en sval källare.
Snackar vi rea är väl Nicolaihofs 2006 Riesling Steiner Hund rätt lockande ? 80 pix off på prislappen skadar inte...
Helt enig nikolaihof var 1sta köp från Rean, finns på norra stationsgatan, så jag rännande hyllan...
319 kronor för Nikolaihof är fortfarande inte något direkt fynd. Framförallt eftersom det är 2006. Hade varit en annan sak om det varit 2007:an, som är svårare/dyrare att hitta. Minns det som att 07:an fick utmärkta omdömen i Parkers Wachau-test (95 eller 96 pinnar om jag minns rätt) medan 06:an fick nöja sig med 92 poäng.
Däremot är det en bonus att SB säljer ett nästan moget Wachauvin. Det sker inte varje dag.
Foradorin verkar spännande. Tack för tipset. Finns där någon värme alls att tala om i vinet. Tycker att jag hittar mer och mer av värme och alkohol hos grannen, alltså Alto Adige-vinerna. En utveckling jag inte alls gillar.
Vi har ingen koll på vad proffsen har tyckt om 06 Steiner Hund men vi är säkra på vad vi tyckte när vi fick den blint hos Vinosapien förra sommaren. Strålande!
2006 var ett lyckat år i Österrike, till skillnad från i Tyskland. Och ändå: 06 Nonnenberg var superb häromdagen...
Ingen alkoholvärme i Fontanasanta Manzoni Bianco, nej. Och därför så fin drickbarhet. Fanken så gott till fiskspetten.
Nosiolan finns hos Cibi e Vini men kostar en slant, 245 dkk. SB-priset på manzonin är alltså riktigt hyfsat.
på tal om hunden...
http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,1382
testat igenom den ett antal gånger och alltid med samma slutsats...vill ha mer;)
"Man får ta vinerna ett och ett istället och kolla hur de är gjorda."
Xactly!!
"Konsumenten" (at large) har brug for definitioner klassifikationer og sikkerheder. Jeg er bange for at i det øjeblik der bliver konsensus og protokol om definitionen vini naturali, dette vil blive kapret af vinindustrien lige som det er allerede sket i EU for "vini biologici" økovine. Vinens væsen underkaster sig dårligt til grupperinger og generaliseringer: derfor er det vigtigt at interessere sig for producenten før man interesserer sig for produktet og for produktet før man interesserer sig for definitionerne.
Eller sagt på en anden måde: jeg har det bedre sådan.
Saxat ur Louis/Dressners intervju med Elisabetta Foradori i mars 2011, där hon fick följande fråga:
Do you have an opinion on "natural wine"?
"The most important thing is to be a good farmer. You need to interact with nature in order to make a
wine that symbolizes a region. And to do this you have to be proud of what you do. For me this is
working the right way: with respect and knowledge of your land and your roots."
Hej FV,
Intressant att "till och med du" censurerar det märkligt namngivna naturvinssläppet som "****". Jag ler innerligt. Men jag förstår vad du menar ... och håller delvis med dig. Min elaka kritik ser du här nedan...
Foradori har varit en av mina verkligt få italienska superhjältar sedan jag började provad deras viner för snart 20 år sedan, då var jag tagen vid fotknölarna och egentligen var hon, Elisabetta, mycket mer unik då än nu, för då var hon närmast helt ensam i sin gärning att göra toppviner på ett "enkelt" sätt i norra Italien. Idag är hon omsvärmad att mängder av likasinnade, och jag ska ärligt erkänna att jag inte alls är uppdaterad. Men Foradori är alltid Fordadori och för att driva med den inte alls särskilt uppdaterade BiB-skribenten Bengt-Göran Kronblom, gör hon viner som bara kan betraktas som "Bästa Köp", även om BGK själv aldrig skulle förstå viner på just den nivån. Han är gift med en tappkran i plast som genom hans ihärdiga recensioner av billigt plonk betalar hans lön och lån på villan i Äppelviken.
Min kritik mot "naturviner" är självklar. Med egen erfarenhet och den från ett 70-tal bekananta ledande sommelierer i Sverige, Skandinavien, Europa och USA, är att de förvisso kan vara bra, IBLAND!, men framför allt en kommerisell KATASTROF, eftersom (enligt sommeliernas sammantagna erfarenhet efter att ha öppnat totalt långt över tusen flaskor) bara är problem. Minst 2 av 3 flaskor är i så dåligt skick att de inte går att servera till betalande gäster på bra restauranger. Det är ett tydligt bevis på "naturvinernas" tveksamma existens!
Sedan får ensamdrickande talibaner säga "vad fan de vill". Deras ord blir tämligen fattiga i den totala diskussionen.
Just det här har alltid varit min innerliga kritik mot "naturviner", och än mer "lågsvavlade" viner, något jag tycker att alla konsumenter, på krogen såväl som i bloggosfären (som aldrig provar i närheten så mycket vin och så frekvent som sommeliererna gör) borde ta i beaktande.
Tro och religion är en sak, den hårda verkligheten en helt annan.
Ingen, och jag menar ingen, är för fusk eller manipulation eller onödiga tillsatser i vin, men osvavlad eller till och med "absolut lågsvavlat" är ett av de större problemen i den moderna vinvärlden.
Glad sommar, och skål från Washington State!
Michel
Full fart och feta rallarsvingar, Michel!
Som sagt var: vi bör nog låta bli att generalisera vare sig det gäller positiva eller negativa åsikter om en kategori som är alltför löst definierad. Man får ta vinerna ett och ett som vanligt, och helst undvika helt att använda n****-ordet.
Även när det gäller osvavlade eller lågsvavlade viner finns det bevisligen många som klarar skivan galant. Vi har öppnat mängder av flaskor Foillard, Lapierre, och Occhipinti som inte på något sätt stämmer med din generalisering.
Vilka de "ensamdrickande talibanerna" är har vi ingen aning om, men om några skulle kunna kallas svenska talibaner när det gäller osvavlat så är det väl killarna på Vin & Natur? Vi har provat massor av viner tillsammans med dem vid ett flertal tillfällen - och visst, några var mest konstiga, men desto fler fina och speciella viner med syra/mineral-driven profil.
Om man betraktar den här vin-globala konflikten lite från sidan så känns det som en motsättning mellan generationer och grupperingar i och utanför branschen som har olika syn på vad vin kan och bör vara. Inte minst verkar det handla om en clash mellan prestige och icke-prestige. Minns nya vågens avskalade enkelhet efter den storvulna symfonirocken. Eller tänk på leken sten sax eller påse. Vi kan se konturerna av ett pågående paradigmskifte eller i alla fall en tydlig förskjutning av spelplanen som åtminstone vi uppfattar som uppfriskande.
Simma lugnt i sommar!
Hmmm...
När det gäller Wachau så är jag nog mer intresserad av att läsa Falstaff än Parker. :-)
Jag förutsätter dock att det är Schildknecht som står för omdömena och inte Parker själv.
kvällens match (uppgjord, men med oväntat resultat):
2006 Heitz Cellar Cabernet Sauvignon (usa cali napa)
vs
2007 Dard & Ribo Saint-Joseph (france n rhône).
Den ena sk n******g lågsvavlare den andra inte.
och vi ger de muskulösa (en är det) testosteronstinna grabbarna föda som borde funka...hjortfilé med ugnsbakad rosmarinstinn sparrispotatis serverad med redig bea. allt är hemfixat (ej ägg och smör). så inget fusktjosan.
och gissa vad som funkar bäst...vi snackar utklassning...den sk n*****g borde vara tvärdöd (köpt på cave auge för x antal år sedan) men här finns inga krämpor. där den ene är pigg (gissa vilken) sluggar den andre vilt utan att komma i närheten av målet (njutning, glädje, livsglädje).
grejen är att vi tutade heitz och tyckte att det är skitgott utan föda. men med motstånd av en lågsvavlad jävel med redig syra så blir det bara blurr av heitz. men jag är ju inte (tack och lov) proffs.
men fortfarande ödmjuk...alla viner ska få en chans...även vrålekade spanjorer...snart på en bar runt f-bo...
Det var inte mitt syfte att dela ut rallarsvingar, men jag vet hur yvig och stökig jag kan låta ibland. Sorry!
Självklart finns det vinmakare som på ett föredömligt sätt gör viner med väldigt lite svavel i, det finns egentligen rätt gott om dem, men de "bästa" av dem gör ingen sak i det, det låga avavlet är en teknisk detalj som kunden egentligen inte har något behov av att känna till.
De firmor du nämner är just sådana, men det är inte på grund av det låga svavlet som deras viner är av god och pålitligt jämn kvalitet. Deras viner skulle vara precis av lika hög kvalitet även med mer svavel i, just för att DE är så skickliga i sitt vinodlande och vinmakare.
Min erfarnhet är att ytterst ffå av de firmor som torgför sina viner som "lågsvavlade" eller under det märkligt epitetet "naturviner" har den skicklighet som krävs för att göra viner av enastående kvalitet som också håller för transport och lagring.
Att de marknadsför sina viner som just sådana, gör att idén faller och att den här stökiga diskussionen har blossat upp.
Varje vinmakare borde först och främst satsa på detaljerna i odlingen och framställningen. Först då kommer de att ha större chans att lyckas med sina lågsvavlade viner. Oavsett vilket, har den totala mängden svavel minskat dramatisk under de senaste två decennierna och numera känner man rätt sällan svavel i vinerna.
Under mina resor världen över de senaste tio åren, har jag dryftat den här frågan med hundratals vinmakare, vinhandlare och sommelierer. Med en förkrossande majoritet är man tveksam till hysterin kring lågsvavlat, just av kvalitets- och hållbarhetsskäl.
Och då talar jag inte om undantagen, exempelvis de firmor du nämner. Problemet med lågsvavlat är just ojämnheten, flaskvariationen (en sommelier vågar inte köpa en låda till sin restaurang, eftersom majoriteten av vinerna ratas av antingen sommelieren eller gästen), och såklart också hållbarheten.
Flera vinmakare jag har talat med, menar på fullt allvar att det absolut går att göra helt osvavlade viner (röda, men knappt vita, och definitivt inte söta) som också håller för lång lagring. Sara Perez i Spanien är en av dem.
Men det kräver extraordniär kvalitet på druvorna och en kirurgisk hygien. På båda dessa punkter misslyckas alltför många för att de ska vara pålitligt. Än så länge.
"Talibanerna" jag talar om är egentligen inte några i Sverige, även om de finns, utan mest runt om i Europa och här i USA. De tar till sig naturvinerna som om vore en religiöst sekt, där idén är viktigare och häftigare än vinets absoluta kvalitet.
Sådant får jag spader på.
En kommentar angående Heitz, den firman har kört på fälgarna i snart 20 år, och gör ytterst sällan viner av ens hygglig kvalitet. Deras äldre viner, fram till slutet av 1980-talet, kan dock vara absolut underbara.
Må gott,
Michel
långtråkigt i bakruset i någon obskyr stjärnbeprydd håla på Amerikas baksida och ett litet digitalt slagsmål kan ju liva upp? Vet ju inte vilka vattenhål du besöker i Stockholm? Ett säkert tips att hitta dessa osvavlade minorna är annars t ex Rolfs Kök/AG sim ju inte alls har någon koll som du själv vet. Eller är det månne så att dessa krogar är så våghalsiga i sin vinhantering? Så märkligt att jag själv så gott som aldrig går på minor med trasiga osvavlade viner. Dricker flera lådor/år. Sist det hände var julen 09. Fast det är ju säkert mina sensorer som inte uppfattar galenskapen?
/Gudrun
Julen -10 ska det vara. Rätt ska va rätt. En äcklig tct-skadad historia. Men ändå ett hyfsat facit.
Hur kan ni få det till 80 pix off? Skulle snarare säga 50 (54)!
2006 Nikolaihof Riesling Steiner Hund:
http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/Dryck/?varuNr=90038
Semester?
Semester, indeed. Nu är vi nere i varv ;-)
Skicka en kommentar