2004 Alain Voge Cornas Les Vieilles Fontaines

Kåldolmar! Men inte vilka dolmar som helst utan Norbert Langs savojkålsinbakade ripa med selleripuré. Ett helt gäng människor i Stockholm lagar denna rätt ikväll, försäkrar killen på Lulles som förser oss med den skotska ripan. Vi tror honom, för Jens Linders fina matskriverier i DN har ett hyggligt genomslag och här får man extra guldkant från Paul & Norbert. Ripans lårkött mixas med grädden i kalvfärsen och kvällens trumpetsvamp är rödgul. Och nej, plastfolien smälter inte i ugnen. Vi adderar puy-linser som extra tillbehör och toppar med en lätt balsamicosky som bidrar med lite sötma.

Blåbärspaj! Det är den huvudsakliga doftupplevelsen Alain Voge bjuder på i 2004 års version av Cornas Les Vieilles Fontaines. En riktigt väl ihopbakad paj, och mandelmusslor. Blåbär och mörka körsbär med övertoner av mandelmassa. Mer diskreta noter kommer till av kryddor, tjära och söt tobak. Vi är helt överens om att vinet doftar fantastiskt! Liksom i tidigare årgångar har vinet mer karaktär av terroir än av druvsort. Den stora smaken är primärt fruktig, stram, frisk och rejält knuten. Mittsmaken är tät och avslutningen lite kort. Här finns ack så fin potential, men (inte helt oväntat) är vinet alldeles för ungt, lite som ett fatprov. Vi låter flaskan stå öppen över natten och dricker det ikväll till maten. Doften flashar inte hela batteriet som igår, smaken är lite vresigare och vinet blir nog egentligen drickfärdigt tidigast 2012 eller så... Sammanfattningsvis är det inte alls lika okomplicerat att avnjuta tidigt som förra årets hedonistiska nolltrea. Köp tillråds alltså endast om det finns gott om tålamod och lagringsutrymme.


2004 Cornas Les Vieilles Fontaines (Alain Voge , Cornas, Rhône)

2003 Alain Voge Cornas Vieilles Fontaines

Syrah för älskare av bourgogne och châteauneuf! Det har blivit dags att slipa superlativen igen...

Liksom vid vårt förra möte med Cornas Vieilles Fontaines (då årgång 2001) är det inte helt lätt att utifrån doften avgöra att det är ett syrahvin. Vissa viner längs den förlovade dalen Saone-Rhône, inte minst på druvorna grenache och pinot noir, kan nå en nästan mystisk, storslaget vinös känsla där helhet och terroir går före druvsort. Ofta handlar då doften om vildhallon, avrundade fat, örter och kryddor. Vi hade nog gissat på... topp-châteauneuf-du-pape (se nyligen provade Clos des Papes) eller bourgogne grand cru från ett varmt år.

Inte ens smaken avslöjar druvan, det kunde varit endera av ovanstående. En extremt lustfylld historia med söt hallonreduktion, sötlakrits och en balanserad eldighet som bär den långa smaken rakt in i ren lycka. Trots karaktär av det varma året 2003 är vinet ändå friskt, slankt och läskande. Imponerande balans, ljuvligt inbjudande och njutbart redan nu och i många år framåt. Man behöver inte vara "kännare" för att få ut allt av det här. Alain Voge är elegansens mästare. Det här är en typ av upplevelse där prislappen framstår som oväsentlig.

Efter en god natts sömn, när både våra funderingar och själva vinet mognat lite, provar vi igen till balkonglunchen i strålande sol. Låt oss utveckla funderingarna från igår till en mer allmän tes: när stora viner blir som bäst börjar de likna varandra, mer än sin appellation. Vinet är nu ännu godare än igår (är det möjligt?). Fler drag har tillkommit. Nu påminner den om en bättre barbaresco! Tjära, viol, läder, hallon, lakrits, fin parfym på solvarm hud. Känns bekant? Vi tänker särskilt på den från Pio Cesare, eller för den delen Spinettas Starderi minus en del ny ek. Men det här vinet är bättre.

2003 Cornas Vieilles Fontaines (Alain Voge, Cornas, Rhône)


Post scriptum: Bara trettio månader senare är intrycket ett helt annat. Just det att de druv- och områdestypiska egenskaperna inte är så tydliga hänger nog ihop med den extrema värmen som lätt gjorde hallonsylt av alltihop. Även 2003 La Chapelle hade ju den karaktären. Det som talar mot den teorin är att 2001 VF hade liknande karaktär. Nu kan vi bara hoppas och be för att 2003 VF kommer runt till sist. Kanske var det som bäst när det släpptes?

2001 Alain Voge Cornas Vieilles Fontaines

Bra saker som händer firar vi med trerätters ankmiddag: Ankleverterrine. ankconfit och ankbröst. För att toppa det hela ställer vi upp två goda viner i varsin ringhörna. De visar sig ha en del gemensamt och dessutom massor av egen karaktär. Pensionsfärdige kämpen Alain Voge i Cornas bjuder på bonnavin av allra yppersta klass. Den första doften efter karaffering är helt underbar: hallon, lakrits, ett tydligt drag av torvrökt islay malt, jordton och gamla fat. Efterhand sluter sig doften och berättar att vinet redan är på väg in i sin tunnel. Smaken är bred och mjuk med fina fruktsyror. Strukturen är ganska slank, åt Bourgognehållet. Det här är ett befriande vin långt från all modern design. Allt är både fantastiskt subtilt och lite rustikt, som en ankconfit.

2001 Cornas Vieilles Fontaines (Alain Voge, Cornas, Rhône)

Årsbästalistan 2007 - Our Wines of the Year

1. 1997 Paolo Scavino Barolo Bric dël Fiasc (Italy, Piedmont, Langhe, Barolo) (95,0 pts. in 1 note)
2. 1999 Villa Cafaggio San Martino Toscana IGT (Italy, Tuscany, Toscana IGT) (95,0 pts. in 1 note)
3. 1996 Paolo Scavino Barolo Bric dël Fiasc (Italy, Piedmont, Langhe, Barolo) (95,0 pts. in 1 note)
4. 2000 Villa di Capezzana Ghiaie della Furba (Italy, Tuscany, Toscana IGT) (95,0 pts. in 1 note)
5. 2004 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape (France, Rhône, Southern Rhône, Châteauneuf-du-Pape) (94,0 pts. in 1 note)

6. 2003 Alain Voge Cornas Cuvée Vieilles Fontaines (France, Rhône, Northern Rhône, Cornas) (94,0 pts. in 1 note)
7. 1999 Pio Cesare Barolo Ornato (Italy, Piedmont, Langhe, Barolo) (94,0 pts. in 1 note)
8. 1997 Paolo Scavino Barolo Carobric (Italy, Piedmont, Langhe, Barolo) (94,0 pts. in 1 note)
9. 1998 Château Smith Haut Lafitte (France, Bordeaux, Graves, Pessac-Léognan) (94,0 pts. in 1 note)
10. 1988 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Vintage Rare (France, Champagne) (94,0 pts. in 1 note)

11. 1996 Poderi Aldo Conterno Barolo Colonnello (Italy, Piedmont, Langhe, Barolo) (93,0 pts. in 1 note)
12. 1999 La Spinetta (Rivetti) Barbaresco Vürsù Vigneto Starderi (Italy, Piedmont, Langhe, Barbaresco) (93,0 pts. in 1 note)
13. 1996 Billecart-Salmon Champagne Nicolas-François Billecart (France, Champagne) (93,0 pts. in 1 note)
14. 1996 Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Riesling Auslese (Germany, Mosel Saar Ruwer) (93,0 pts. in 1 note)
15. 1997 Azienda Bricco Rocche (Ceretto) Barolo Brunate (Italy, Piedmont, Langhe, Barolo) (93,0 pts. in 1 note)

16. 2004 Belle Père et Fils Crozes-Hermitage Cuvée Louis Belle (France, Rhône, Northern Rhône, Crozes-Hermitage) (93,0 pts. in 1 note)
17. 1999 Château de Pibarnon Bandol (France, Provence, Bandol) (92,0 pts. in 1 note)
18. N.V. Jacques Selosse Champagne Brut Initiale (France, Champagne) (92,0 pts. in 1 note)
19. 2004 Delas Frères Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron (France, Rhône, Northern Rhône, Côte-Rôtie) (92,0 pts. in 2 notes)
20. 2004 Delas Frères Hermitage Les Bessards (France, Rhône, Northern Rhône, Hermitage) (92,0 pts. in 1 note)

Två reflektioner, först som sist. Först: att det är lagringen som har lyft flera av vinerna till allra högsta nivå. Sist: Vid 92 poäng finns det ytterligare elva viner som måste få vara med på listan:

21. 2000 Château Monbrison (France, Bordeaux, Médoc, Margaux) (92,0 pts. in 1 note)
22. 2004 Château Pontet-Canet (France, Bordeaux, Médoc, Pauillac) (92,0 pts. in 1 note)
23. 1999 Paolo Scavino Barolo Bric dël Fiasc (Italy, Piedmont, Langhe, Barolo) (92,0 pts. in 1 note)
24. 1999 Barone Ricasoli Chianti Classico Castello di Brolio (Italy, Tuscany, Chianti, Chianti Classico) (92,0 pts. in 1 note)
25. 1997 Barone Ricasoli Chianti Classico Castello di Brolio (Italy, Tuscany, Chianti, Chianti Classico) (91,5 pts. in 2 notes)
26. 2004 Tenuta dell'Ornellaia Le Serre Nuove (Italy, Tuscany, Bolgheri) (92,0 pts. in 1 note)
27. 2004 Marchesi Mazzei Chianti Classico Castello di Fonterutoli (Italy, Tuscany, Chianti, Chianti Classico) (92,0 pts. in 2 notes)
28. 2005 Juliusspital Würzburger Stein Riesling Trocken (Germany, Franken) (92,0 pts. in 1 note)
29. 2005 Alain Graillot Crozes-Hermitage (France, Rhône, Northern Rhône, Crozes-Hermitage) (92,0 pts. in 1 note)
30. 1999 Marchesi Mazzei Castello di Fonterutoli Siepi Toscana IGT (Italy, Tuscany, Toscana IGT) (92,0 pts. in 1 note)
31. 1999 Domaine Capmartin Cuvée du Couvent (France, Southwest France, Madiran) (92,0 pts. in 1 note)

Årets tack går till Eric LeVine, Cellartracker som gjort det lättare och roligare att hänge sig åt listmania. Särskilda eloger går också ut till alla de vinbloggare och hobbykonnässörer som med sina personliga, välskrivna och läsvärda inlägg gjort 2007 till det roligaste vinåret hittills!




Känns utsikten på bilderna bekant? Vilket område är det? Vilken appellation har vi hamnat i? Vad heter byn?

Vi har äntligen en vinnare! Med en kombination av briljant slutledningsförmåga och ren list löste Frankofilen bildgåtan och levererade de rätta svaren. Grattis till en värdig pristagare! Självklart fanns svaret någonstans i bloggen. Vi står på terrassen utanför caven hos Domaine Jean-Pierre Sève i byn Solutré, det är en förmiddag i juli, och vi har just provsmakat och inhandlat en låda med tre olika chardonnayviner. Vinmarken innehöll så mycket fossiler att han hade ett smärre museum i provningsrummet! Vinerna från Mâconnais stolthet, appellationen Pouilly-Fuissé (plus lite enklare Mâcon-Solutré och Mâcon Blanc) kan, trots sina låga priser (mellan €8 och €16 på plats) konkurrera med långt dyrare vita bourgogner från côte-de-beaune. Rekommenderas varmt, se hela producentlistan! Den sista bilden visar vad vi hade bakom oss, men det hade varit för enkelt. Nu återstår bara att håva hem vinsten, en butelj 1997 Paolo Scavino Bric dël Fiasc. Mer om detta i kommentarstråden. Gott Nytt År!

2004 Crozes-Hermitage Graillot

Ok, ankconfiten står på bordet, med le puy-linser, blomkålspuré och rödvinssås. Vad häller vi upp, om inte Alain Graillots 2004 Crozes-Hermitage? Den har stått i karaffen en dryg timme och vi serverar den något sval. Färgen är som vanligt nästan ogenomträngligt tät och mörk. Doften är inte längre helt öppen. Den här gången slås vi av hur mycket gröna toner som finns där: grön paprika, gräs, lagerblad, örter och till och med tulpan! Grönt behöver ju inte nödvändigtvis vara negativt, det är den svalare årgångens stil i det här vinet (men 2004 Cuvée Louis Belle hade inget av detta). Svarta oliver och vulkverkstad kommer till i en typisk graillotskt blandning, därtill kryddor, inte minst ingefära.

Det örtiga går igen i den lite bastanta, strama smaken som har lakrits och drag av malört (gammeldansk). Den kryddiga ingefäran är likaledes markant, tillsammans med en stabil värme. Hur passar vinet maten då? Visst är det gott, men bäst hittills har detta vin matchats av grillad clubstek, och någonstans här kommer vi på oss med att tankarna vandrar iväg till syrligare och sirligare stilar. När vi lagar ankconfit ligger det nära till hands med bourgogne... men kanske en slank, men kraftfull Cornas Vieilles Fontaines från Alain Voge ändå hade varit det ultimata vinet?

Vi har nått halvtid, ett gäng flaskor ungt vin har gått åt. Nästa låda ligger redan i källaren för att vila sig i form under tre år. Vi har mer än en aning att det som kommer ut på andra sidan kommer att vara njutbart...

2004 Crozes-Hermitage (Alain Graillot, Les Chènes Verts, Pont de l'Isère, Rhône)

Hyllning till tjugoelva och kåldolmar

Jens Linders matskriverier smittar! För första gången någonsin, otroligt nog, lagar vi hederliga kåldolmar. Våra saliga farmödrar jobbar på även i sitt himmelska tillstånd, tack för det. Vi utgick från Bonniers Kokboks recept och bytte ut riset mot det matigare dinkelriset (från Vasastans Ost). Kålen har fått sin kärlek: den har ju både kokts, stekts i sirap och därefter bräserats i buljong. Fläskfärsen ger en mjuk och smeksam smak, liksom den bruna såsen. Ända sedan första smakprovet av Guigals 2004 Côtes-du-Rhône för en månad sedan har vi längtat efter att dricka vinet igen. Nu fick det sitt perfekta sällskap. Inte hade väl vinets upphovsman en aning om att det skulle bestå av svensk husmanskost...

2004 Guigal Côtes-du-Rhône har en klar, vinröd färg. Doften är underbart god med järn, röda vinbär, vinbärsbuske och en hög, öppet luftig karaktär av alla örter i hela jäkla Vaucluse! Diskret medhårsvanilj och smakfullt inslag av stalliga fat gör att det är ett härligt vin att sniffa på. Smaken bekräftar med fin sötfrukt av röda vinbär och körsbär, stilig slankhet, höga friska syror, intensitet och lång, lyckliggörande eftersmak. Till maten sjunger vinet vackert och duon levererar en kulinarisk totalupplevelse av högsta ordning. Om vi jämför med mötet nyligen mellan Norbert Langs dolmar av ripbröst och 2004 Cornas Les Vieilles Fontaines från Alain Voge, så smäller denna folkligare kombination faktiskt högre! Efter maten kliver vinet ner ett par snäpp och inordnar sig blygsamt i första ledet av god côtes-du-rhône.

Druvorna till detta vin växte i omgivningarna kring byn Sablet. Alla källor berättar att skörden detta år var extremt lyckosam i området. Kombinerad med Guigals omvittnade kräsenhet i urvalet och firmans suveräna vinifiering kan vi bara säga - det här är den bästa tappningen vi någonsin smakat av detta vin! 99 spänn, att jämföra med priset för en god châteauneuf. Servera runt 15 grader för maximal fräschör...

2004 Côtes-du-Rhône (E Guigal, Ampuis, Rhône)

2000 Capezzana Ghiaie della Furba

Det är så kul när de kommer, de bästa upplevelserna. Man kanske har en aning om att det är något extra på gång, sen träffar vinet sitt mål i ett enda ögonblick - man ryser, njuter, känner sig ganska omtumlad och inser att man just varit med om ett av årets fem bästa rödvinstillfällen. Oj... vilka var de andra fyra då, kan man undra? Ja, på rak arm, utan inbördes ordning kommer vi att tänka på: 2004 Clos des Papes, 2003 Cornas Vieilles Fontaines, 1999 San Martino och 1997 Barolo Bric dël Fiasc (ja, 1996 Bric dël Fiasc var väl egentligen lika bra) Förskräckta ser vi att fantastiskt fina 1996 Barolo Colonnello och 2004 Hermitage Les Bessards inte ens får plats här, och inser att de riktiga topparna, nittiofyra-nittiofempoängarna eller vad man föredrar att kalla dem, kräver ett element av frisson som kan förflytta berg, eller åtminstone en hyfsad grushög. En gemensam nämnare hos ovanstående viner är ett mer eller mindre dominerande drag av hallon, rent av hallonreduktion, som också finns i kvällens vin. Blandningen är 60% cabernet sauvignon, 30% merlot och 10% syrah, lagrad i ett år på barriques. Stockarna tycks åtminstone delvis vara relativt unga - så hur bra ska det då inte kunna bli framöver? Vi har tidigare blivit golvade av årgång 1997 av detta vin, och dessutom gillat vinerna Piaggia Riserva och Il Sasso från grannen Mauro Vannucci.

2000 Ghiaie della Furba har en mörkröd, sammetsartad färg. Vi har dekanterat bort en rejäl fällning, men någon längre stund i karaffen behövdes inte. Vid dekanteringen luktar vinet stall, men det vädras bort innan vi dricker det. Den läckra doften ger mörka hallon från gamla bärbuskar, bittermandel, körsbär, lite terpentin/alkohol, mineraler och mint. Smaken är rent ut sagt jättegod, strålande mogen och snyggt fatdriven, fyller gommen och alla doftcentra med cassis, hallonsås och mörk choklad. Balansen är perfekt, intensiteten är hög, slankheten finns där och eftersmaken är lång, lång. Man ryser vid inmundigandet, det är ett knäckande bra vin som konkurrerar med, och överträffar, flera hundra kronor dyrare medtävlare. Ynka 249 kr kostade det i början av 2004. Lagringen har gjort underverk med att slipa av bråkigheter och ta fram harmonin.

ps. Vi ser nu på morgonen efter att Wine Spectator/James Suckling gjorde ungefär samma ranking som vi: 94 poäng och en hedrande tjugotredjeplats bland 2004 års Topp 100. Wine Advocate nöjer sig med obegripligt låga 90 poäng men noterar både längden och balansen.

2000 Ghiaie della Furba, Rosso di Toscana IGT (Tenuta di Capezzana, Carmignano, Toscana)

Egen flaska medtages

"Bring Your Own Bottle" låter sådär lagom knytis och opretentiöst - ungefär lika avslappnat som när Stig Larsson plockade upp sina dikter ur en konsumkasse inför högläsningen. Men när det är vännerna i vinbloggosfären - förstärkta av en sträv och borstig vinagent - som ses, så lär det knappast bli Claude Val och Monsieur Rouge till lammgrytan. Vi känner istället på oss att det kan bli riktigt hög klass ikväll, och luftar ett par mognande favoriter från egna källaren - ikväll vill vi klappa och bli klappade medhårs...

Första glaset har en fruktmättad, lyxig doft med karaktär av kryddig, burgundisk pinot noir. I den första vågen av dofter får vi mogna röda vinbär, plommon, vitpeppar och skogstoner. Med mer luft tas intrycken över av smörkola och grillkryddor - och till slut får vi elegant blommiga övertoner av hyacint, troligen också från faten. Här händer det alltså väldigt mycket i glaset under den timma vi följer vinet. I munnen får vi - inte helt oväntat - ett silkeslent och krämigt vin med varmt kryddig smak, fast struktur och underbara, mogna syror. Ett ungt vin, troligen en nollsjua, i modernt fatpräglad stil - elegans och kraft i skön förening! Som vanligt dyker frågan upp vad vi är beredda att betala för denna rundsmörjning, och de flesta i sällskapet kan nog i alla fall tänka sig att hosta upp i runda slängar 5-600 kr. Gissningarna börjar i Volnay, men knappast hos triumviratet Pousse d'Or-d'Angerville-de Montille. Eftersom det är vinagenten som tagit med sig vinet misstänker vi snarare att hans Pillot skaffat ett gudabenådat läge och gjort en home-run. Men vinets ursprung är inte Volnay, det har vuxit norr om Beaune! Vi far runt som kycklingar i halva Côte de Nuits innan vi till slut blir benådade och avsatta i Gevrey-Chambertin. Närmare bestämt i byns grand cru-vingårdar. Att våra slantar inte räcker långt blir därmed helt uppenbart. (94)

2007 Olivier Bernstein Mazis-Chambertin Grand Cru

Olivier Bernstein är en nystartad mikro-négociant som vinifierar druvor från kontrakterade odlare i topplägen. Gamla stockar, modernt vinmakande och minimala kvantiteter - totalt 591 buteljer i detta fall. "Potentially one of the top grands crus of the vintage" skriver Burghound. Är du stadd vid kassa kan vinet bli ditt, för endast 1 995 kr. Och då är det väl fiffigt att köpa en låda, så att du kan poppa några medan du väntar på att resten ska realisera sin fulla potential. Som Frankofilen skriver: importören var med på middagen i egenskap av privatperson, och bidrog med det här vinet.



Tät, varm, mörk rubin. Den läckra doften bjuder på mintchoklad, farin och modernt rostade toner. Men också en bordeauxklassisk mognadsutveckling mot ceder, blyerts, nyklippt gräs, dill, vitpeppar och tobak. Det är en grafisk och tydlig doft där beståndsdelarna är lätta att plocka ut. Frukten ger ett intryck av fullmogna druvor med lika delar cassis och plommon. Smaken är ytterst välbalanserad med utmärkt frukt och modern tillgänglighet - och går mer på elegans än på kraft. Aromerna är helt ljuvliga och eftersmaken av god medellängd. Med luft i glaset stramar vinet upp sig och bjuder på en fin balansgång mellan kommersiellt och klassiskt. Frankofilen är nere i Pessac-Léognan fortare än man hinner säga Daniel et Florence Cathiard. Gissningen blir först 2000 men rättas snart till 1998. Kudos! (93)

1998 Château Smith-Haut-Lafitte Pessac Léognan Cru Classé

Kanske inte fullt ut lika härligt som förra gången - men närapå. Ett vin att dricka mer än några provningsskvättar av...



Wow, här bjuds det på galet sötmogna skogsbär med mörk likörpralinkänsla och krossade körsbärskärnor. Balsamiska fattoner av ved, terpentin, dill, nysågad ek samt trevligt volatila drag av mandelmassa och nagellack. Smaken är modern och underbart fruktpackad med utmärkt bett och läskande fräschör. Italienskt höga syror, mjuka tanniner och en lång kryddvarm eftersmak av kärsbärskärnor. Här levereras ordentligt tryck i munnen, där alkoholen absolut märks men ändå huvudsakligen jobbar undercover - mmm, det är grym kvalitet i det här vinet! Karaktären passar in på zinfandel från Ridge eller modern topp-barbera från Piemonte. Syrorna och kärsbärskärnorna talar för det senare. (92)

2004 Braida di Giacomo Bologna Ai Suma Barbera d'Asti

15,5%, jo man tackar! Det här kunde ha gått helt överstyr - men gör det inte. Fortfarande alldeles ungdomligt till sin personlighet, med en nypolerad turbomotor under huven.



Intresseväckande, läckert mogen doft där vi nosar upp Old Holborn piptobak, muscovadosocker, inlagda körsbär, portvin, choklad, russin, korinter, läder och multnande undervegetation. Smaken är årgångstypiskt generös men ändå stram med härlig syra och rätt lång eftersmak, fångad i en sen men god mognadsfas där balansen är jätteskön. Vinet presenteras öppet och visar sig i vår smak vara det allra bästa till Nils-Emils gräddiga lamm- och kantarellgryta som nu landat på våra tallrikar. (90)

2000 Braida di Giacomo Bologna Bricco dell'Uccellone Barbera d'Asti

Mmm, länge sen vi sist drack en Uccellone. Och kul att de utvecklas så fint med tiden!



En fullständigt magnifik doft med fantastiska tredjehandsaromer av båthus, tjärat rep, tång, lapsang-souchong, aloe vera, grönmynta och undervegetation i barrskogen. En strålande upplevelse att sniffa på - med mer luft noterar vi också järn, blyerts och cigarrlåda. I munnen får vi ett slankt, senigt och uthålligt vin med ljusröd frukt, syror som smakar rönnbär, torkande tanniner och en munkänsla som av lena stenar. Vinet ger intryck av att vara minst trettio år gammalt men tycks också ha minst ett decennium framför sig. Kan det vara en traditionellt botti-lagrad portugis, en sjuttiotalare? Ingen vet riktigt var man ska placera vinet, men vänligt nog får vi till slut ledtråden cabernet franc och landar därmed i Saint-Emilion! Vi njuter av gammeldags finess och naturligtvis är vinet outstanding, åtminstone för den som uppskattar traditionell stil. Sifferbetyg känns pinsamt fel i sammanhanget. (91-92)

1981 Château Ausone Saint-Emilion 1er Grand Cru Classé

Vad ska vi säga? Vi är förstummade. Tack, Niklas för att du skänker ett historiskt perspektiv på vintillvaron. Detta var förstås inget för Parker, 82p för elva år sedan. Suckling var mer positiv med sina 88p för femton år sedan. Hade amerikanerna fått smaka vinet nu hade det kanske blivit annat ljud i skällan?



Nästa glas öppnar med kirsch och lösningsmedel, men breddar snart ut med fenomenala röda körsbär, nypon, rönnbär och grillad kyckling. Här finns mognadstoner som ger definitionen av garrigue, med tjära och jägermeister, dessutom ett intressant drag av tomatpuré - eller tomatketchup, påpekar Frankofilen väldigt träffande. Muscovadosocker och karamelltoner plussar en redan urläcker doft. I munnen bjuder vinet på en mättad rödfrukt av vinöst lustfylld grenache/mourvèdre med ungdomlig, utdragen kärnfrukt. Syrorna är enormt bra för druvor och ursprung och den imponerande strukturen är byggd för decennier av fortsatt lagring. Ett strålande, storslaget vin i sin allra första mognadsfas. Även här är Frankofilen på hugget och spikar såväl producent som årgång. Högform! (95)

2001 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape



Klar, tät, mörk rubin. Doften är småplufsig med mättad frukt av hallonlikör, mandelmassa, kåda och pinjebarr - grönsåpa. Terroiren kommer igenom som silverputs, järn och dammande grus. Smaken är fruktsöt och rätt tung i gumpen - en fransk fruktbomb med fat, tobak, järn, champinjoner, röda äppelskal och pinjenötter. Mycket av allt i munnen - det känns fortfarande ungt och tycks framförallt behöva tid på rygg. Och visst, syrorna för lagring är onekligen där, absolut tillräckliga för att balansera den massiva frukten och få vinet att hänga med ett bra tag. Detta vinner inte riktigt vårt gillande, och det är dessutom väldigt knepigt att sätta druva och ursprung. Med extremt välvillig ledning från flaskans ägare och nyckelord som "vinöst" landar vi till slut hos Alain Voge, men vi känner ändå inte riktigt igen vinet. (89)

2003 Alain Voge Cuvée Cornas Vieilles Fontaines

Den första besvikelsen om man nu kan tala om sånt på den här nivån, och det kan man förstås. Men vi har ju gillat vinet mycket, mycket mer än så här. Tycks vara i en besvärlig fas just nu - hoppas verkligen att det ordnar upp sig med tiden. Det blir väl något slags portvin till slut, precis som vissa andra sydfranska nolltreor...



Primärt sötfruktig doft av drottningsylt, björnbär, blandat smågodis och ny ek. Eucalyctus, smält choklad och cassis assisterar intrycken. Smaken förenar stor fruktighet, kraft och fräschör men det går inte att komma runt tankar på smått bråkig citronsyra i gommen. Detta är flytande godis och förstås jättehäftigt att dricka, utan att bara bli till en massiv fruktvägg. Men det känns lite artificiellt i aromerna - och var är terroiren? Det är en löjligt typisk topp-shiraz från down under!! Känner man Ulrik och vet att endast 48 flaskor av vinet släpptes nu i veckan ligger det väldigt nära till hands att lägga ihop ett och ett och gissa på Amon-Ra. Det är ett stoort vin som lätt skulle kunnat få (93-94) men invändningarna gör att vi landar på (92). Gillar man vintypen finns det dock riktigt mycket njutning att hämta här.

2007 Ben Glaetzer Amon-Ra, Barossa Valley Shiraz



Kvällens kanske mest egensinniga vin har en fruktig, brettig och svettig nos där vi gemensamt plockar ut så skiftande saker som ansjovis, leverpastej, eneträ, vitpeppar och kattpiss. Här finns också massor av multnande, unken grönska som barrskog, löv, örter och lagerblad. Fruktigt ja, visst finns det också lyckligtvis gott om vinbärs- eller cassistonad frukt. I sin helhet är det en både konstig, intresseväckande och väldigt attraktiv doft. Smaken är svalt fruktig och pepprig med positiv grönhet och hög syra. Fortfarande relativt ungt är detta jättegott och ställer hela sällskapet vad gäller ursprung men ska vi pröva en vild gissning är det ett syrahvin från en biodynamiker, kanske Chapoutier. Frankofilen kopplar grönskan till 2004. (91-92)

2004 Toni Hartl Eisner, Blaufränkisch Burgenland

Leverpastej - alldeles biodynamisk, så klart! Toni Hartl är enligt Niklas utsago en av de bästa odlarna vid Neusiedlersee. Väldigt intressant för inbitna provare och trebetygsaspiranter men kanske inte ett vin för en bredare allmänhet.



Transparent, ljusare granatrödfärg med persikokant. Ger ett visuellt intryck av bottilagrad nebbiolo. Doften är blommig och traditionell med kronblad av ros och viol, röda vinbär och jordgubbar samt balsamiska kryddor och lakrits. Det finns ett utmärkt lyft i doften - vi snackar finstämd elegans här. Smaken är intensiv och slank med en mogen frukt av jordgubbar som kompletteras med drag av salmiak och söt lakrits. Ett supersnyggt, harmoniskt vin med mjuka och behagliga tanniner. Eftersom det är vinagenten mittemot som tagit med sig vinet känns det rätt givet att dra till med en gissning på Roagnas Pajé. Och i så fall är det den snyggaste nolltrea från Piemonte vi smakat hittills. (93)

2003 Roagna Barbaresco Pajé

Inte en enda av det heta årets torra, kantiga och hårda tanniner syns till. När detta skrivs har vinet - inte oväntat - utvecklats vidare i en väldigt positiv riktning. (94) Vi tar det igen: importören bidrog med det här vinet.