2004 Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père

Våra gäster berättade om sitt besök på restaurang Hälsingborg, och sina goda minnen av Château Villerambert Julien från Minervois. Aha, ni gillar kraftfull syrah från languedoc-roussillon, tänkte vi, och plockade fram detta vin. 2004 Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père har en tät, strålande, exemplarisk doft där det mesta sitter på rätt plats om man gillar sydfransk syrah. Den är så typisk för druvan att det blir bingo: tjära, rök, svarta oliver, vulkverkstad, björnbär, garrigue, lager, svartpeppar, ingefära, fatvanilj och lakrits. Vi skulle vara glada att bara få sniffa. Men smaken gör oss inte heller ett dugg besvikna med sötfruktigt fokus, salta lakritstoner, god örtig stramhet, mörkt chokladiga ektanniner och bra syror. Urgott! Faktiskt inte mer än 45 % Syrah, resten är 35 % Mourvèdre och 20 % Grenache. Modern vinmakning med långsam och kall urlakning av druvskalen i sin must. Sedan följde 14 månader på ny ek. Enligt etiketten är det Henri Simons 44e och sista skörd. Associationerna till Marcel Pagnol skadar inte alls...
Till höstens grytor och vilt kommer det här vinet att vara strålande. Ett mycket bra vin är det till ost redan ikväll - och en sån fräck butelj, av en sort som vi bara minns från Minervois och Saint-Chinian, upp och nervänt konformad! Köp inte alla flaskor är ni snälla, vi måste nog ha ett par till...

2004 Saint Chinian Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père (Henri Simon, Clos Bagatelle, Saint-Chinian, Languedoc)

Fredagsmys med châteauneuf

Bourgogne i all ära, men när vintern tar järngrepp på omgivningarna är vi nog ganska många som längtar efter buteljerat solsken från sydligare nejder. Vitlöksgnuggade lammkotletter och ugnsrostade grönsaker med massor av färska örter kallar på viner som vuxit ett stenkast från garriguen. Tre olika viner från tre årgångar står i glasen.

Första glaset har en djupt blåröd, nästan svart, halvt opak färg. Doften står på vid gavel, glad och inbjudande med famnen full av garrigue-örter, salmiak/stenkross, nygarvat läder, vedbrasa och mörk chokladkola. Den mörka, mättade frukten ger ett komplext intryck av fyra ingående druvor: det blir både mörka körsbär, hallon, björnbär, avmätta likörtoner och en aning kirsch. Den här doften måste man ha ett hjärta av sten för att motstå, och den ger tydligt intryck av att vara kvällens yngsta vin. I munnen handlar det om direkt attack, med smått explosiv mitt - rejäl alkoholbränna tycker S - en mjukt viskös munkänsla och rejäl volym/rondör. Allt det mjuka avslutas bestämt och utan prut, med ett snörp av rosmarin, och så planar vi ut på en rikt sötfruktig och ganska så lång eftersmak. Hela bjudningen präglas mer av frikostighet än av finess, och vinets kanske allra finaste egenskap är den vykortsvackra bilden av det omgivande landskapet i Vaucluse. (91)

2007 Domaine de La Janasse Côtes-du-Rhône-Villages Terre d'Argile

Lika delar grenache, syrah, mourvèdre och cinsault från lerig jordmån. €14,95 - galet mycket vin för pengarna. Update: Dagen efter har vinet hittat en slankare balans. Mindre av sötfrukt och alkohol, men ett gott nytillskott av angenämt bittersyrlig blodgrapejuice.



Andra glaset är ljust granatrött med en gnistrande, kristallklar lyster. Inledningsvis är nosen helt stängd. Kanske var det i våghalsigaste laget att öppna flaskan nu, när så många nollfemmor är i tunnel? Lyckligtvis öppnar den upp, men långsamt. Här kommer de vackraste doftslingor man kan tänka sig, fenomenalt fokuserade, med en fascinerande hög definition av aromerna. Vi förtjusas av ljust blommiga, övertonsrika drag av renaste hallon och röda vinbär, därtill några rönnbär och nypon samt en skvätt kirsch. Pinjeträ, lavendel, ljusaste mjölkchoklad och kokosfudge rundar av en superelegant, finessrik doft.

Röda mattan är utrullad, och i munnen gör vinet en stjärnas entré. Vi njuter stort av den silkeslena, viskösa sensationen som endast pur röd grenachefrukt från urgamla stockar kan ge. Men här finns också en ryggrad som lovar god potential inför framtiden: seriösa tanniner och frisk syra balanserar en hög men inlindad alkohol. Vi får ett kärnbittert nyp i avslutningen innan det hela mynnar ut i en påtagligt lång, kryddig och lustfylld eftersmak. Det sista som ringer kvar i munnen är salmiaksalta mineraler av absolut toppklass. Senare, efter ytterligare några timmar har det tillkommit toner av undervegetation och yllig mineralitet. Nu sjunger vinet högt och rent. (94)

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape À la Gloire de Mon Grand Père

98% grenache från 80-90 år gamla stockar i norra delen av appellationen. 18 månader på 15 hektoliters foudres och demi-muids. Nog för att vi visste att vinet var enastående, men denna uppvisning var faktiskt ännu bättre än väntat. Att den frejdiga alkoholen skulle upplevas så inlindad, bara ett och ett halvt år efter vårt första smakprov. Och att det öppnade sig och växte under hela kvällen. Wow, vilket vin! Kolla gärna vad Frankofilen tyckte för ett år sen. Update: efter ett dygn har vinet fått utvecklade russintoner och verkar nästan gammalt, men eftersmaken är fortfarande mineraliskt torr. Grenache är extremt känslig för oxidation!




Tredje glaset är mörkare sammetsrött, med en lite grumlig uppsyn. Även här är doften knuten, och öppnar upp till ett rätt blurrigt och ofokuserat intryck. Visst finns aromer, men de saknar helt definitionen i föregående glas. Med lite god vilja ringar vi in sötlakrits och jordgubbskompott, myskig kryddighet och en mognadsutveckling mot ljus knäck och undervegetation. Ett något kemiskt alkohol-inslag hamnar på minuskontot. Lyckligtvis är smaken bättre än doften. Jordgubbar och sötlakrits får sällskap av fikon i en mjuk, vänlig och lite jolmig munkänsla. Här finns en del övrigt att önska i fråga om intensitet och struktur. Avslutningen är aningen kärv, men eftersmaken är god och klockar in på hygglig medellängd. (87)

2004 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réserve

Ungefär två tredjedelar grenache, resten syrah, mourvèdre och cinsault. Vinet växer inte i glaset och blir därmed en besvikelse ikväll, svagare än de förra två flaskorna vi druckit. Allra bäst var den första, förmodligen med viss draghjälp av x-faktorn vid stenugnsgrillen under platanen i Neffiès sommaren 2008. Det här var sista flaskan, bra så. Den som har kvar dricker upp snart.

Franska Vin & Gastronomidagarna: Johan Lidby

Johan Lidbys bord brukar vara ett givet stopp på varje vinmässa. Den här gången passar vi på att fylla kunskapsluckorna med oprövade viner, framförallt från Bourgogne. Mr Lidby himself tar hand om presentationen och sprutar vingårdsdetaljer i en takt som trotsar pennans hastighet.

2004 Château Fuissé Pouilly-Fuissé Tête de Cuvée kommer från den största och mest välkända egendomen i byn Fuissé. Vi har följt deras viner i ett antal år och gillar den traditionella, nötiga, lite fatoxiderade stilen. Ägaren Antoine Vincent strävar dock efter större elegans och mineralitet, och kanske har de senaste åren visat på en sådan utveckling. Detta vin är det som görs i störst volymer. Stockarnas ålder är 15-30 år och vinet mognadslagrades i 9 månader på använda fat. Doften bjuder på typiskt nötiga, fatoxiderade toner med bokna äpplen och mineraler. Smaken bjuder på massor av kraft och karaktär, men mindre av elegans. En givande vit bourgogne från ett varmare makroklimat - och till rimligt pris.

2005 Château Fuissé Pouilly-Fuissé Les Combettes kommer från ett läge på 1,8 hektar som sägs producera eleganta viner. Doften är mycket finstämd och stilig med fokus av mineraler, blommiga övertoner och en gräddig, lyxig känsla som går igen i den slanka smaken, där syrorna är ack så fina. Snyggt på ett sätt som liknar William Fèvres Chablis Grand Cru Bougros.

2006 Domaine Charlopin-Parizot Bourgogne Blanc har en typisk bourgognedoft av vanilj och smörbulle. Smaken har fin kryddighet och harmoniska syror. Ovanligt nog för en vit bourgogne kommer druvorna från norra delen av côtes-de-nuits där klimatet är lite svalare. Karaktären är därför slankare och syrligare än bourgogne blanc från côtes-de-beaune. Inte alls dumt.

2004 Bruno Clair Marsannay Les Grasses Têtes kommer från 30-åriga stockar på en jordmån av kalkrik lera. Vinifikationen är traditionell med i öppna träkar med lagring på foudres. Doften är lövrökig med brända örter, pinotkrydda och angenäma stjälkiga toner. 2004 har gett en tuffare struktur och smaken är därmed mycket torr, stram och ung. Johan Lidby påpekar att humöret på Bruno Clairs viner är lite vresigt idag, kanske på grund av lågtrycket... Vi kan inte låta bli att citera Jean-Pierre Vanel, och frågar oss om vi måste vänta på soliga dagar för att öppna de lite kinkigare vinerna. Hur som helst gör Bruno Clair traditionella bourgogner som absolut måste lagras bortåt 8-10 år för att ge sitt bästa. Vi gillar stilen.

2004 Bruno Clair Marsannay Les Longeroies kommer från mer kalkrik mark och liknar föregående vin, men är ännu mer knutet på doften. Smaken är ännu tuffare med betoning på jord och mineraler. Motvilligt tittar jordgubbsfrukten fram.

2004 Bruno Clair Chambolle-Musigny Les Veroilles hämtas från ett namngivet byläge som gränsar till grand cru eftersom det inte finns någon mellanliggande premier cru just här. Stockarna är unga på kalkrik jordmån och ger rätt tidig drickbarhet. Doften är något knuten men har klart mer av charm, med tydligare jordgubbstoner, svamp och pinotkryddighet. Smaken är större och mjukare än föregående viner med liten lakritsrondör och tydlig elegans.

2004 Bruno Clair Savigny-les-Beaune La Dominode växer på stockar från 1902, i lerig jordmån. Här finns gott om tanniner och en torrare frukt som känns lite tvär och kort idag. Hållbarheten är desto längre. Sammanfattningsvis var de här vinerna svåra att prova i detta tidiga skede eftersom de är så knutna, men har man bara en rejäl dos tålamod så tror vi att nollfyrorna kommer visa riktigt fina egenskaper med tiden.

2006 Charlopin-Parizot Bourgogne Rouge kommer från byarna Gevrey, Fixin och Marsannay. Färgen är lite mörkare än Bruno Clairs viner. Doften ger aromer av lingon, röda vinbär och rostade fat. Frukten är god men känns kanske lite "billig". Smaken har en förvånansvärd, beaujolaisliknande mjukhet.

2005 Charlopin-Parizot Morey-Saint-Denis kommer från 70-åriga stockar i jordmån dominerad av lera. Vinet har mognat 20 månader på nya fat. Vinet har mörkare färg och en saftig, stor och yppig, lite syltig vinbärsfrukt med liten kryddighet och tydlig fatkaraktär.

2005 Charlopin-Parizot Vosne-Romanée har vuxit på en kalkrik jord som ger bra mineralitet och längd, men också en mer sluten karaktär. Saftig, fruktig, knuten och ganska tanninrik smak. Helhetsintrycket av de här tre vinerna är en fruktig, aningen vingummiliknade stil som lämpar sig för tidigare konsumtion än Bruno Clairs viner.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Tradition ger ungefär det intryck vi förväntar oss i en snabb stående provning: charm, saftig bärighet, animaliska toner och assist av kryddor. Gott vin! Dagens överraskande nyhet är att det faktiskt finns några flaskor kvar på vinkällarbutikerna.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape À la Gloire de Mon Grand-Père Cuvée Grenache är som namnet utlovar gjort på 98% grenache från ett sandigt läge i den norra delen av appellationen,
"La Gardiole". Stockarnas ålder är 60-80 år. Det här vinet har en förödande läcker och ren doft av hallonpaj, jordgubbssylt och stenmineraler - ett elixir av grenache. Smaken är mycket renfruktig med direkt attack, hög koncentration, påtaglig alkohol och massor av mogna tanniner i en munkänsla som ändå har lite väl skarpa kanter i detta tidiga skede. Alltihop behöver lite tid att sätta sig, men det kommer bli strålande gott i en förhållandevis nära framtid. Enligt etiketten 14,5% - lägg på en eller ett par procent så är vi hemma. 360 flaskor släpps i februari 2009, till priset 299 kr.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Chante le Merle Vieilles Vignes måste förstås komma från ännu äldre stockar än det förra vinet, alltså är åldern hela 100 år. Uttaget blir därmed ännu mindre. Doften är mer återhållsam och samtidigt mer komplex. Lite hallon och jordgubbssylt finns förstås, men också mycket annat: körsbär, mjuka plommon, salta tjärtoner, lakrits, fikon och fina kryddor. Smaken upplevs idag som klart mindre kraftfull, men mer harmonisk än i föregående vin. Även här lanseras 360 flaskor i februarisläppet. Pris 359 kr.

2004 Château Pesquié Quintessence

Vi drack 2003 Quintessence vid ett par tillfällen och uppskattade vinet båda gångerna. Så det är klart vi ska ge 2004 ett försök. Det handlar ju faktiskt om det absolut mest ambitiösa vin som görs i den prestigelösa appellationen côtes de ventoux. Parker dundrade på sedvanligt sätt "one of the best buys in southern france" om nolltrean. Och visst, man betalar inte för extra för finheten. Man får däremot gott om procent för slantarna i den nya årgången, 15% alkohol, 80% syrah och 20% grenache.

2004 Château Pesquié Quintessence är tätt, mörkt blårött, ogenomskinligt i glaset. Doften har en intressant kryddsammansättning med drag av kardemummakrans med kanel och mandelmassa. Lite ingefära hittar vi också, samt lakrits och syltigt mörkfruktiga starkvinstoner där syrahdruvan trots sin dominans inte är lika typisk som i nyligen provade, urgoda 2004 Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père. Smaken är rejält tät och fyllig, sötfruktig, kryddig och lite tung i gumpen. De 15 procenten märks mer på att vinet är lite satt, än direkt eldigt. Eftersmaken är chokladig med lite hetta. Roquefort eller magor kanske vore något att prova till? Vi misstänker att vinet är rätt huvudvärksframkallande och delar upp avsmakningen över två kvällar, både till mat och till ost. Men vi faller inte pladask för det här - och kommer inte att lagra vinet trots att systembolaget ovanligt nog anger att det BÖR lagras.



2004 Château Pesquié Quintessence, Côtes du Ventoux (Paul & Edith Chaudière, Mormoiron)