1997 Castello di Fonterutoli

Det här vinet har haft en märklig utveckling som sett oss lyckliga, bekymrade, svikna, uppgivna och ikväll lyckliga igen. Århundradets årgång, genljöd den enorma hypen. Vi köpte två lådor. Disappointed, ehh?? frågade glatt sommelier Mario Moroni på Pontus när det såg som mörkast ut.

Att detta var första året för det nya Toscana stod i alla fall helt klart. I början, för sju år sen, bjöd vinet på en ny nivå av chianti-power med sanslöst extraherad frukt som var helt imponerande direkt, med en rejäl dos ny ek. Ett flertal flaskor gick åt. Sen bar det efterhand utför, det har luktat julmust och coca-cola, obalansen har varit störande, den uppumpade frukten tycktes falla samman, syrorna verkade trötta. Vi började tro att brinntiden var ute för det här vinet.

Vilken överraskning att se Fågel Fenix uppstå ur askan! Doften är mogen, smått portvinslik, intensivt plommonfruktig med läcker mognadsoxidation. Salmiak, pepparkakskryddor särskilt ingefära, och sydliga örter. Sammetsmjuk smak i god balans, med helt uppmjukade men märkbara tanniner, och syror i fin vigör. Vi började några grader över källartemperatur och lät vinet öppna sig i glaset. Riktigt, riktigt gott!

Vi kommer att tänka på 1990 Cuvée Casa Bassa Séguret (från Domaine de Cabasse) som efter fjorton år hade utvecklat ännu mer av liknande långsamt oxiderade portvinstoner. Pecorino passar fint som tilltugg.

1997 Castello di Fonterutoli Chianti Classico Riserva (Marchesi Mazzei, Castello di Fonterutoli, Castellina in Chianti, Toscana)

1999 Castello di Fonterutoli

Du sökte ett vin, du fann ett trä, du är besviken... Vi är inne i en plågsam fas med omvärdering av våra en gång så älskade chiantiviner. Just nu behöver vi en uppenbarelse av gudomligt slag för att lägga undan fler toppviner från chianti classico. Till ost provar vi detta mogna exempel. Doften har stall, mineraler, örter, blommor, torkade och sura körsbär och en aning portvinslika inslag. Men över alltsammans ligger doft och smak av - eketrä.

Smaken är förstås rund, mogen, intensiv. Och träig. Det är helt enkelt inte särskilt kul med vin som smakar trä. Vi är ambivalenta till vidare lagring som lösning på problemet, eftersom resten av vinet börjar bli så pass färdigt. Men vi har inte mycket att välja på, vi lagrar och hoppas på det bästa. "Disappointed?" (quote sommelier Mario Moroni om nittiosjuorna). När det gäller integration av ny ek ligger bordeaux hästlängder före.

ps. 97an vi öppnade först var korkad...suck. Den får bli rödvinssås eller nåt. TCA försvinner som tur är vid matlagning.

1999 Castello di Fonterutoli Chianti Classico (Mazzei in Fonterutoli, Castellina in Chianti, Toscana)