onsdag, juni 18, 2014
Smakstart på Sturköbaren
Etiketter:
arbois,
barbera,
bourgogne,
brunello di montalcino,
chenin blanc,
jura,
loire,
nuits-saint-georges,
piemonte,
pinot noir,
prosecco,
rheinhessen,
sangiovese,
spätburgunder,
toscana,
trousseau,
veneto,
vin jaune
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Första gången som jag har fler än ett enstaka vin som Sturköbaren ställer upp. Vad händer?
Alt 1: Jag håller på att bli hipp.
Alt 2: Sturköbaren behöver ta ny sats.
Med detta sagt - kort rapport av Frauenberg och Mascarello, tack. Om så bara i form av drick nu eller lagra till ...
Kan man hoppas på några repriser den 12/7 ? Fixar ni Amforalagrat Jura-vin o Keller så plockar jag med Zanotto på magnum
Hur var Cepparellon?
/The Wall
Henrik - en kombination av båda kanske? ;)
Eftersom det var tisdag och fru Vinosapien var bortrest, så tog vi det lite piano. De bägge toscanarna är med på bild även om de fick ledas av banan av olika anledningar. Den första tok-korkad, den andra tok-ekad. Båda dömdes ut som odrickbara. Men en inställd spelning är ju också en spelning.
11 Frauenberg är en helt annan femma än tian. Den bjuder visserligen på samma lyxiga fatkrydderier men saknar de ljudligt sjungande apelsinsyrorna och den där högintensiva rödfrukten. Balansen präglas mer av tanniner och intrycket är mörkare, mer åt lakritshållet. Det behövs ett par år för att integrera eken - som står ut ur helheten idag - men frukten håller nog inte för några längre lagringsprojekt.
Mascarellos barbera är en gedigen matledsagare, som gjord för ragu. Konsekvent i stilen och inte särskilt svår att känna igen ifall man provat den tidigare (08an var det då). Doften bjöd på mörk skogsbärsfrukt, polerat ädelträ och fin botti-volatilitet. Härligt typiska syror och inget kladd (som tysken hade). Strålande i all sin funktionalitet och ett utropstecken sett till priset. Drick nu eller senare.
Ingvar - det blir nog knepigt med åtminstone röda Amphore. Det här var den enda flaskan vi fick loss. Fantastiskt vin med fantastisk drickbarhet. Som topp-beaujolais från prima hantverkare fast om möjligt ännu godare.
The Wall - Cepparello 05 var kort sagt ekskadad (en utbredd defekt i Toscana, som du vet). Odrickbart på egen hand, men lyckades ändå inmundigas kvällen efter till vidbränd gris. Tur att vi har grillen ;)
Hur var Montille tycker du?
Med vänlig hälsning Matte
Matte - underbar, såväl intellektuellt som sinnligt:
cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=1118198
Och montille! Hur var drickbarheten där?
Som sagt, väldigt fin drickbarhet redan nu!
Vi hade ju med vinet här:
vinare.blogspot.se/2013/09/bourgogne-vs-resten-av-varlden.html
Det var den uppvisningen som gjorde att vi vågade ge oss på 05 Aux Thorey redan nu.
Älskar verkligen detta vin själv nämligen. Köpte på mig 5-6 flaskor för kanske ett halvår sedan. Upptäckte till mitt stora förtret dock att dom nu inte finns kvar på systemet längre... Kan det vara du som köpte dom sista kanske? Surt...
Med vänlig hälsning Matte
lite korta noteringar:
http://vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400&TasteDate=2014-06-17&TastePlace=Hemma med FV
Vi verkar eniga om det vinets storhet...
Med vänlig hälsning Matte
Mera noteringar:
cellartracker.com/classic/event.asp?iEvent=25180
Zanotto bra?
matogvinogmer
Riktigt bra. Lätt och fin mousse, aromer av gröna äpplen, mineral och lite brödjäst, lagom stram och helt utjäst smak. Elegant och inte helt olik en blanc de blancs med lågt tryck.
Fast... om vi måste välja är nog col fondo från Casa Coste Piane och Gatti ännu roligare :)
Skicka en kommentar