måndag, mars 03, 2014

Munskänkarna provar marsnyheter

 












3 kommentarer:

maddog mikey sa...

Mellan Rieslingen och Chardonnay'en; så olika - men båda mycet bra! Chardonnay'en är vinnaren. Men jag köper Rieslingen :)

Jadot från '99 för 259kr. Nej. Tyvärr. Hade hoppats mer på denna. Här hade Boujolais'en mer att ge. Mer levnadsglad och pigg.

Dolcetton 'vann' över Kyè'n. Inget fel på den sistnämnde, inte min grej, lite för syltig kanske.

In Violas - något bättre än Plincen i nuläget. Med priset i beaktande tycker jag att Polizianon var att föredra.

Än mer överlägsen var Au Bon över Bergström. Och jämför man Jadot'en med Au Bon är jänkaren klart bättre för snarlik peng.

L'Hospice nära på likvärdig med Ampuis - kanske hade det varit annorlunda om några år. Per idag var Relentless kvällens vinnare. Stor brasklapp för att jag är förkyld och inte vid mina (lukt)sinnes fulla bruk. :D

vilka "vann" tycker du?

Vintomas sa...

En trevlig provning som vanligt! Jag passar helt oblygt på att länka till mina provningsnoteringar: http://vintomas.wordpress.com/2014/03/03/marsnyheter-fran-systembolaget-med-munskankarna/

Henrik sa...

Jag kan lämna in lite vinnare och förlorare ...
Kvällens vinnare var två: Mailloche och d'Ampuis.
Mailloche härskade i första flighten med besked för mig, ofantligt läckert vin som direkt fick mig att gissa Mailloche (fick tack vare vän vinerna typ halvblint, lite från släppet kände jag till om än inte uppställningen exakt). Mailloche framkallade bilder av nötter, fisk med mild gräddsås och en fet bit vällagrad Comté for after. Nötig, läckra syror, återhållen men ändå tydlig fino sherry-känsla, citrusfrukt och en så mineralisk avslutning att man bara slickade sig om munnen.
Deiss hade jag som Alsace, god, men jag märker att unga krispiga tyskar förstört min smak för Alsace. Tyckte syran var för vek och vinet lite för tungt, jämfört med en zzzingig tysk.
Ointresserad av både Jadot och beaujolaisen. Jadot för trött, fruktlös och matkrävande, Bojon för ekig ...
Tyckte däremot in Violas var oväntat bra, trots mycket ek. Fin Merlot-röta, rik frukt, förvisso mycket men snygg ek och rejält italienska syror. Plince var också trevlig ehuru givetvis för ung ...
Kyé var inte min grej, inte nu i alla fall, kändes som en muskel-modern toscanare med för mycket bitter choklad till sura körsbär. Dolcetton i all sin enkelhet god, men kändes som om den skulle vinna på lagring något år.
Au Bon Climat sparkade i min mun Bergströms rumpa ända till Stilla havet. Kan ju vara de två åren extra mognad som talar, men jag tyckte Bergströms parfym var för uttalad och hade lite för lite finess. Au Bon Climat fick mig at vela mellan Bourgogne och Nya Zeeland, tog till sist NZ på fruktsötman,men hade fel ...
I sista flighten var d'Ampuis urläcker. Visst, gott om ek, men snygg och balanserad frukt som kändes som riktigt dyr sammet och underbart friska syror.
St Josephen var jättegod, men mera bonnig och grövre i kanterna.
Shafern kändes som en sådan där amerikansk syrah som fick mig att tänka på Nettare e Gioias bloggpost:
http://nettareegioia.wordpress.com/2008/09/23/del-tva-quoth-the-raven-nevermore/
Forskarna i Cern hinkar i lite bär i acceleratorn och sedan blir frukten koncentrerad som en rysk stormästare i schack. Kan kanske bli något, men jag tyckte frukten kändes väl söt och väl mäktig. De där 4 procenten petite sirah borde ha varit 7-8 procent viognier i stället ...
Jättekul proving, tack Munkis!