Sedan våra två förra rapporter har det hänt en hel del med trender och tendenser. Norra Rhône är utan tvekan on top of their game igen, tack vare goda årgångar och hejarop från amerikanska tungviktare som Rajat Parr och andra taste-makers därute. Nu är det istället södra Rhône som har problem, som får svettas i värmen och klara sig så gott de kan utan Parker.
Först ut: två flaskor Les Marelles med varsitt fikonlöv strategiskt placerat över årgången.
1. Ljust gyllengult, ungdomligt utseende. Fräsch doft med vita tulo, liljor och konvaljer, vax, persika och söta sushi-ingredienser. Smått sötfruktig smak med infattad medelsyra, koncentration och fetma. Anissälta (roussanne-vibbar) och viss alkoholvärme i slutet. Påminner på något sätt om en fet silvaner. Inte jättekul som det är just nu. Eftersom syran inte direkt skiner, alkoholen märks och vinet fortfarande är ungt får gissningen bli 2011.
2010 Les Marelles Crozes-Hermitage Blanc
60% roussanne och 40% marsanne i använda ekfat.
2. Rikt gyllengult, mognande utseende. Utvecklad doft med honung, mandel, lite smör och nötter, havssälta och en gnutta anis. Elegant smak: helt torr, generös och harmonisk, med fint definierad syra, mineralsälta och behagfulla mognadstoner. En riktigt lyckad vit rhônare, svalt profilerad med mer av marsanne i uttrycket (tänk mogen Tahbilk) som spelar väl med skagentoast och grönt sjögräs. Påfyllning tack. Den svala profilen får oss att tänka 2004 - ledtråden att vinet figurerat förut säger 2006.
2006 Les Marelles Crozes-Hermitage Blanc
60% marsanne och 40% roussanne i använda ekfat. Sista året med gamla etiketten.
3. Blåröd färg, nästan transparent utseende. Ganska öppen och fräsch doft: klockren ung syrah utan ekfat, med de flesta markörer på plats. Violer, örter och lagerblad. Skogsbär, lakrits, lite charkdisk och svartpeppar. Blyerts, stearin och friska mineraler. Intensivt fruktig och pepprig smak, med syra på god medelnivå, ungdomlig fruktsötma och noterbar alkohol. Fortfarande helt ungt fast utan tokprimära drag, redan fin drickbarhet. Bör vara Papillon 2011.
2011 Papillon Crozes-Hermitage
Från unga stockar, uppfostrat i tank. En liten del andrasortering från fat kan slinka med.
4. Blåröd/violett färg, nästan transparent. Juvenil, primär, laktisk doft. Blåbärs-youghurt, blåbärs-smoothie, geranium, viol. Ung frukt, friska syror, små pigga tanniner, hyggligt grepp och balans. Fortfarande galet ungt, aromatiskt sett banalt, generiskt nyjäst vin från Rhône-dalen. Behöver ett år minst, och kommer att ändra sig mycket.
2012 Papillon Crozes-Hermitage
5. Blåröd/violett, nästan opak. Doften något knuten, mörk frukt med större djup, lagerblad, lakrits och örter. Smaken klart fylligare än de föregående med stor frukt och mogna tanniner. Syran märks först när den skiner till i slutet, i sällskap med en lite oskön beska som dock inte verkar ha med ek att göra. Ganska stumt just nu, behöver mer tid. Denna fylliga varelse verkar vara född 2009.
2010 Papillon Crozes-Hermitage
6. Varmt mörkröd/oxblod, mognande utseende. Utvecklad doft, lite smörig och vedig (smörkniv av eneträ), smått vegetal med undervegetation, kött och chark, lakrits och fina vinbärstoner. Smaken riktigt god, medelfyllig och fortfarande frisk med len munkänsla, lakritsfetma, saftig syra och ålderssötma. Några mogna pauillac-vinbär gör inte alls ont i sammanhanget. Jättegott vin med hög drickbarhet, utan märkbar ek - bör vara den läckra Papillon-nollsexan som vi borde köpt fler av.
2006 Papillon Crozes-Hermitage
Avsikten är att göra ett fruktigt bistro-vin, men det är förbluffande hur bra de mognar.
7. Varmt mörkröd/oxblod, mognande utseende. Utvecklad doft med än mer moget bordeauxlika toner av cassis, björnbär, lakrits och tobak. Stor, varm och bred smak med mogen frukt och tanninmotstånd. Lätt volatil på ett sätt som varmare årgångar kan vara. Aningen jobbig att ta sig igenom, behöver mer tid, men hur ska det bli, är den frisk nog? De tydliga cassis-tonerna känns igen från tidigare möten med Robins nollfemmor. Fortfarande ingen märkbar ek, alltså ännu en Papillon.
2005 Papillon Crozes-Hermitage
8. Ljusare varmröd/brunröd med liten tegelkant. Fullt utvecklad doft med bränt socker, rökiga mineraltoner, torkade violer och lite spillning. Slankt vin med hög syra, intensiv mittfrukt, god sötlakrits, smälta tanniner och fortfarande rejält sjung i fruktsyran. Det är ju förbaskat gott med mogen syrah. Nolltre eller nollett? Troligen det senare att döma av slankhet och syra. Bäst av fjärilarna, tillsammans med nollsexan. Påfyllning tack.
2001 Papillon Crozes-Hermitage
9. Kork.
2010 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
Från gamla stockar, uppfostrad i delvis nya demi-muids.
10. Mörkt blåröd färg, opakt utseende. Rätt knuten, ungdomlig, ren doft med mörka körsbär varav ett par i likör. Rena ektoner med sansad rostning, övertoner av viol. Rejält byggd smak med rik frukt, täta mogna druvtanniner och markerat frisk syra. Gott vin med lyckad ekbehandling och bra potential till utveckling, dock inte så uttycksfyllt i nuläget. Albéric Bouvet? Syran = 2010?
2009 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
11. Medelljust mörkröd, transparent. Öppen doft med utveckling och kompexitet. Mineral och örter, insjö och våta stenar, blomvatten, violer, cassis, rostbiff, vanilj och lakrits. Mjuk attack i munnen, frisk syra, bra grepp i mitten, behagfull frukt, viss mognadsrondör. Lite ek, men inget som stör. Gott och tillgängligt i såväl doft som smak, kan lätt hänga med några år till. Påminner om nollsexan i förra omgången, så då är det väl Albéric Bouvet 2006?
2006 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
12. Mörkröd färg, transparent utseende. Riktigt snygg doft, öppen och utvecklad. Lätt floral med mint, kaffe, cassis, rostbiff, och lakrits. Aningen volatil med behaglig antydan till sylt. Fortfarande ungdomligt frisk smak med stor, lite söt frukt, pulvriga ektanniner och tjocka druvtanniner. Grapefruktsyra och -beska sätter tonen i avslutningen. Gott vin på väg mot sin formtopp som ser ut att infalla om några år. Det bör vara en nollfemma att döma av de välbyggda tanninerna.
2005 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
13. Kork.
2003 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
14. Brunröd färg, ljusare utseende. Fullt utvecklad doft med knäck, sten/grafit, örter, ljus cassis och viktoriaplommon, samt en aning av petroleum. Frisk, harmonisk smak med vidöppna, intensiva fruktaromer och verkligt snygg balans med bra klipp i syran samt ett lätt pulver av tanniner. Förbannat gott och drickbart vin. 2001?
1999 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
Att döma av den täta, välbyggda strukturen är det ännu en nollfemma, den bästa hittills, och det borde alltså vara André Péalat. Visst är den tillgänglig, men fortfarande på väg mot sin topp.
2005 André Péalat Saint-Josèph
Bara 1000 flaskor om året, från gamla stockar (planterade 1966) i granitjord. Vi låter alltså flaskorna ligga några år till.
16. Mörkt blåröd färg, ungdomligt utseende. Fortfarande en del laktiska och primära toner på nosen. Söt, något syltig cassis, aningen volatila fat, ett lite animaliskt uttryck. Lakrits, syren och bakelit. I munnen ett ganska storskaligt vin i bredspårigt fruktig stil, tätt och intensivt med stora tanniner, frisk syra och gott om lakrits. Ingen favorit just nu, har inte utvecklat någon komplexitet än, behöver ligga. Den stora fruktkroppen = 2009?
2010 André Péalat Saint-Josèph
17. Mörkt blåröd färg, ungdomligt utseende. Ny ek, bittermandel, kardemumma och andra bakkryddor, körsbär, latex och ett kompakt volatilt mörker. Smaken sötfruktig, mycket koncentrerad med stora druvmogna tanniner och stor frukt. Mer ek än i föregående viner. En ganska bombastisk stil som flirtar med både modern Hermitage och det senskördade internationella ideal som nu hamnat i trendernas bakvatten. En nollnia eller en tia? Svårt att säga, eftersom tian i förra omgången också var smått bombastisk. Låt ligga i tio år minst.
2009 Cuvée 1920 Crozes-Hermitage
Årtalet syftar inte på stockarnas ålder utan är en hommage till domänens ursprungsår. Helt enkelt de åtta "bästa" faten varje år.
18. Mörkt blåröd ogenomtränglig färg, ungdomligt utseende. Doften är ung och knuten med lagerblad, bakkryddor, ny ek, blyerts, ceder, vanilj. Frukten är mörk, tät och outvecklad. Intrycket bekräftas i munnen, som attackeras av ung intensiv sötfrukt, fortfarande knuten och med en tät matta av tanniner. Ännu ett ganska bombastiskt vin, och galet ungt? Kan det månne vara en hermitage från 2010?
2010 Cuvée 1920 Crozes-Hermitage
Överambitiösa viner om ni frågar oss, inte minst priset.
19. Rödare färg än de två föregående, och ett mer transparent utseende. Läckert mogen björnbärsfrukt med inslag av söta jordgubbar, lakrits och viol. Saftigt sötfruktig och i nuläget rätt öppen smak med underliggande stram struktur, hög densitet och otvivelaktig elegans. Här finns både fyllighet och värme utan att det alls blir klumpigt. Den längre framtiden ser ljus ut, men det är faktiskt redan idag en sensuell upplevelse. Måste vara en hermitage från varma 2009. Spara helst tio-tjugo år.
2009 Hermitage
Favoriterna:
2006 Les Marelles Crozes-Hermitage Blanc
2006 Papillon Crozes-Hermitage
2001 Papillon Crozes-Hermitage
2005 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
1999 Albéric Bouvet Crozes-Hermitage
2005 André Péalat Saint-Josèph
2009 Hermitage
4 kommentarer:
tack för att du var med!
B
Hej och stort tack för intressant info!
Har ni provat Andre Pealat 2006 nyligen? Den går ju fortfarande att byta till sig mot 170 SEK på SB. Tycker själv den är kanon. Har svårt att förstå hur det går att sälja ett bra vin som bara producerats i 1000 flaskor till detta pris.
/A
Der går inte att byta till sig länger...:-)/B
Ajdå, då får man vara lite extra rädd om de flaskor som finns kvar i källaren! ;-)
/A
Skicka en kommentar