torsdag, januari 30, 2014

Bourgogne 1978



1978 var året när The Clash gav ut sin andra LP-skiva. Ebba Grön släppte sina två första singlar och fjortisar landet över läste Ulf Lundells Sömnen. När man tänker på ett vin från 1978 så tänker man osökt på någonting väldigt gammalt. Funderingen att riktigt bra viner kan leva lika länge som en människa och att Joe Strummer sedan länge är borta ger lite perspektiv på hur pass ålderstigen man blivit.

1978 var också en av fåtalet femstjärniga årgångar i Bourgogne (andra perfekta årtal var 1966, 1969, 1990, 2005 och 2010). Växtsäsongen började riktigt kallt och vått, så fruktsättningen blev klen. Efter ett lyckligt väderomslag 20 augusti gick sommaren i mål med sex veckors sol och värme. Skörden blev liten och sen, men av bästa kvalitet. Det är i sådana årgångar som varenda kotte kan göra gott vin.

Vi plockade ihop en provning med mindre kända namn. Gärna små domäner om det fanns att få tag på, men också andra rangens négocianter. Även såna kunde ju fixa till det i toppårgångar som '66 och '69, så varför inte '78? Och gamla bloggbekantingen Domaine Maillard med sin goda Beaune Grèves - kunde de göra vin redan på stenåldern?

Domaine Maillard Père et Fils - bra fill

Domaine Marcel Bocquenet - ännu bättre fill

Hospices de Nuits - fill it up!

Maison Jean Bouchard - bra fill här också

Domaine Les Perrières - prima fill

Bichot Domaine du Clos Frantin - prima fill

Maison Coron Père et Fils - nere på skuldran...




Glaset har ett klart, ljusare varmrött utseende med tegelkant. Doften är öppen och underbar fin, balanserad och komplex. Ljusa toner av röda bär, några jordgubbar, lite rönnbärsgelé, fint ädelträ och torkad späntved, en gnutta knäck, såväl friskt som multnande skogsgolv, rostigt järn och jodsälta. Smaken drivs av den fullständigt knäckande syran, som fortfarande är ruggigt vital och saftig, perfekt förenad med intensivt fokuserade rödorangea fruktaromer. Tanninerna är lätta men fina, det finns inget bittert eller kantigt. Kvällens kanske längsta smak, tack vare den spikraka ljusstrålen i fruktsyran.

Maillard gör fortfarande gott vin från Grèves (kolla här) - men att de gjorde så bra vin redan då, och att det skulle utvecklas till denna skönhet efter 35 år var faktiskt mer än man kunde tro. Men så är också Grèves ett av de bästa lägen i Beaune och årgången.. som sagt, femstjärnig. Vår favorit.



Ännu ett vackert glas med transparenta, lite mörkare brunröda toner. Den köttiga doften bjuder på ursprungstypiskt animaliska drag med en härlig känsla av mineralitet. Rostigt järn, rostbiff, läder, mörkare skogsbärsfrukt, lakritsrot och stensöta, jord och kokkaffe. I munnen ett friskt syrligt vin med ganska slank kropp och fin koncentration av rena fruktaromer i mitten. Tanninerna är rejälare och kryddigare än i föregående vin, men något lättare än i nästa. Skön längd tack vare fruktsyran och koncentrationen.

Ännu en lyckad chansning med skön nostalgisk etikett. Så kunde det fortfarande se ut här och där första gången vi reste i Bourgogne på 90-talet. Sonen Daniel Bocquenet är fortfarande aktiv på samma fyra hektar som hans far en gång köpt med pengar han jobbat ihop hos en négociant i Nuits. Nej, sånt går inte att göra idag. Och det säger sig själv att det inte går att leva på att göra halvkasst vin från bara fyra hektar. Därför är vinet så här bra.



Relativt ljus färg, klart och transparent utseende, friska röda toner med tegel i kanten. Doften är mångfacetterad och utvecklas på ett väldigt positivt sätt under provningen. Här serveras röd frukt, nypon, örter, kryddor och peppar, balsaträ, mynta, kött och chark, båthus och tjärat rep. Först anas en liten orenhet, men den blåser bort med någon timme i luften och det blir bara bättre. Jämfört med föregående har detta vin både större kropp och struktur och samtidigt mer förfining - tanninerna strös ut som ett fint pulver över tungan. Den spänst som inte riktigt fanns där i början vaknar alltmer till liv och vinet är faktiskt som allra bäst när det är dags att gå hem. Tolv röster räckte till en delad förstaplats.



Otur med en av flaskorna gav oss ett glas som inte var 100% rent, utan visade svaga men ändå omisskännliga tendenser till korkproblem. Smaken upplevdes därför lite hårt lingonsyrlig och kantig eller träig i slutet. De som fick den bästa flaskan var så nöjda att de röstade fram det till en delad förstaplats. Massor av mineraler och tanniner i toppklass var två av skälen.



Varmrött åt tegelhållet. Nosen har en framskriden utveckling med en del oxiderade drag. Varm och lite syltig frukt med undervegetation, rönnbärsgelé, fikonsirap, farinsocker, karljohanssvamp och soja. Ganska lätt i munnen, hyfsad syra, aningen gles frukt och uttorkande tanniner i slutet. Kvällens solklara jumbo, men ändå ett drickbart vin.



Det här ser rejält ut, en transparent varmröd färg. Doften är väldefinierad, fräsch och förbluffande ungdomlig med drag av mörkröd körsbärsfrukt, våt sten, sval multnande undervegetation, frisk nyhyvlad ek, bittermandel, sandelträ och kryddor. Smaken välbyggd med tät och stabil tanninmatta, goda syror, liten känsla av ny ek (glasspinne) i slutet. Enastående renhet och fräschör för ett såpass gammalt vin. Bara aningen för tydliga nyekstoner för våra preferenser, men vi skulle ändå med glädje dricka det här igen.

1990 skrev Parker, innan han och Bourgogne gjorde slut: "This is another of those small, unheralded estates in Burgundy that can on occasion produce som fine wine at realistic prices. The 1978 and 1980, for example, would place well in many a blind tasting of the wines from these two fine vintages." Petite Chapelle ligger precis nedanför Chapelle-Chambertin, med en ganska tung jordmån. Egendomen verkar ha lagt ned under 1990-talet eller strax efter millennieskiftet.




En doft i klass med de första tre glasen, frisk... mångfasetterad... sammansatt. Tjära, mynta och ädel volatilitet - det ligger nära till hands att säga nebbiolo-vibbar. Rök och slånbär, ganska mörk frukt, våta stenar och fin ek, ljusare choklad. Så friskt man kan önska i munnen, ett elegant bygge med medelfyllig kropp och väldefinierad struktur, aningen träigt i slutet men inte alls oangenämt utan mer som äldre nebbiolo. Härlig drickbarhet, och blir bara bättre ju längre tid det får i glaset.

Ännu en positiv överraskning - Bichot x 70-tal känns som en riskabel formel, men det här vinet levererar. Domaine du Clos Frantin äger en halv hektar i Clos Vougeot uppdelat i två lotter. Den ena ligger i det nedre södra hörnet som gränsar till regional appellation och vetter mot Vosne-Romanée. Den andra finns i övre södra hörnet nära gränsen till Grands-Echézeaux.



Doften är väl framskriden med oxidativa och volatila toner som rönnbärsgelé, fikonsirap, choklad, farin, soja, torkad karljohansvamp, läder och tjära. På plussidan räknas en rejäl fruktkoncentration och några florala övertoner av ros och viol. I munnen ett runt, rikt och fylligt vin med massor av substans och smak, bara inte i tillräckligt friska nyanser. Alla tre flaskorna hade tyvärr passerat sitt optimala drickfönster men satte ändå ner foten och slog sig för bröstet.

24 flaskor varav två aningen korkade.

Väldofterna, den fina fruktkoncentrationen, de friska syrorna och den välbyggda strukturen, slutligen de utdragna efterklangerna. Det är vad vi kommer att minnas från den här kvällen. Och jodå, vi fyllde på med Beaune Grèves från Maillard.

11 kommentarer:

Carlo sa...

Fråga från en skabsburgunder: något teckna på den chaptalization eller den ohelliga alliance med algierska röda, som Bourgogne praktiserade dengång ? Med andra ord: vilka väsentliga skilnad med senare, renare topårgånge ?

Finare Vinare sa...

Ja, vi kunde ju inte låta bli att citera vad Claude Bourgignon sa på 80-talet: "det finns mer liv i Saharas öken än i vingårdarna i Bourgogne".

Nej vinerna kändes generellt inte chaptaliserade, ihåliga, alkoholvarma eller översvavlade. 1, 2, 3, 6, 7 - alla var ju strålande goda viner.

Corons Echézeaux hade ju en hel del fikontoner vilket kan antyda "förbättring" med en dosis grenache. Men varför, i en lyckad årgång? För att man ville göra större volym eftersom skörden blev så liten, kan vara ett tänkbart svar. Men i så fall använde man nog châteauneuf-du-pape och inte algeriskt rödtjut.



JanneS sa...

Wow, Kul läsning, mycket intressant..
"Vi plockade ihop en provning med mindre kända namn."
..låter som man kan gå ner på butiken runt hörnet och köpa sånt här. Var hittar man egentligen såna här gammelbourgogner?
Och hur hanterar man flaskorna vid provning? Jag tänker på dekantering och luftning. Hade de mycket fällning? Tål de luftning eller ska man vara försiktig.
/Janne

Joakim sa...

Trevliga noteringar! Har många trevliga minnen av 78 Bourgogne - en strålande årgång!
För att inte tala om att Judas Priest släppte "Stained Class" och Rush släppte "Hemispheres"...:-)

Carlo sa...

Tack! jag er lugnare nu.....

Finare Vinare sa...

Janne - kanske bäst att inte uppge inköpskälla här för att undvika trängsel vid vattenhålet... men Wine-Searcher Pro är ett smart sätt att hitta vad man söker.

Flaskorna hade stått upp i flera månader. Korkarna drogs med Pulltex utan att använda hävarmen. Det är bara att skruva i ordentligt men helst inte igenom. Alla flaskor dubbeldekanterades, det var inte överdrivet mycket fällning men någon centiliter fick offras. Vinerna fick ungefär 30-45 minuter luft i glasen innan servering. Dofter och smaker växte sedan fram på ett fantastiskt sätt under någon timme därefter. De förändrades en hel del under gång. Gamla viner behöver luft för att komma till sin rätt och bör klara det om de är vid god vigör.

Joakim - vi satsar annars på 1964 i år eller hur ;)

Carlo - man kan ju dra parallellen till Barolo 1978... säkert en del tveksamma metoder på den tiden men också en del fantastiska viner:

vinare.blogspot.se/2010/10/barolo-1978.html

Joakim sa...

"Joakim - vi satsar annars på 1964 i år eller hur ;)"

Det gör vi, det gör vi definitivt...:-)

Finare Vinare sa...

Kanske kan vara kul att få reda på priserna i €?

Frakt och försäkring gick på 145.

Beaune Grèves - 85

Nuits-Saint-Georges - 73

Nuits-Saint-Georges Les Maladières - 85

Nuits-Saint-Georges Les Murgers - 85

Vosne-Romanée - 67

Gevrey-Chambertin Petite Chapelle - 91

Clos Vougeot - 163

Echézeaux - 206

En plats på provningen kostade 700 kr. Vi hade 40 platser och tre flaskor av varje vin.

Gôut sa...

Vilken underbar övning i brist på återhållsamhet. Det verkar som att varje flaska för sig hade förtjänat full uppmärksamhet, utan konkurrens från andra årsbarn.
Jag är så otroligt svag för just hur mogna viner utvecklas i glaset under kvällen. Det i sig är ett par timmars resa, som man aldrig vet var den slutar, men ofta är det på topp, eller hur?
De första mogna viner jag drog korken ur dömde jag ut som stendöda, men bara de får andas, sådär en halvtimme eller så, kommer de igång. Nu är jag lugnare när jag sniffar i halsen på en gamling.
Priserna var väl inte direkt låga för de mest blygsamt klassificerade, men med tanke på att skicket verkar ha varit enastående är det ju inget att klaga på.
Supergôut!

Finare Vinare sa...

Samtidigt är jämförande provningar av det här slaget ett av de allra starkaste argumenten för en lösning som Munskänkarna. Det är svårt att genomföra något liknande på egen hand, man lär sig massor av att ha flera glas bredvid varandra, priset är väl ganska oslagbart och det behövs inga kvantiteter för att följa vinerna under flera timmar. Den goda stämningen och diskussionen gör upplevelsen än mer minnesvärd.

Sant, luft är inget att vara rädd för och man ska inte döma ett gammalt vin på första sniffet. En skönhet som varit instängd i 35 år behöver sträcka på benen en smula innan det är dags att dansa.

Henrik sa...

Hmm, Clash och gammal Bourgogne. Ryms inte allt man behöver i världen mellan dessa ytterligheter?