1. Sussex vs. Champagne
2. Franciacorta vs. Champagne
3. Côte des Blancs vs. Montagne de Reims
4. Côte des Bar vs. Montagne de Reims. Pinot noir utan dosage.
5. Vallée de la Marne vs. Montagne de Reims. Pinot Meunier vs. Pinot Noir
6. En fråga om stil. Konstistens vs. årgångskaraktär. Frukt vs. mineral.
4 kommentarer:
Man blir ju lite nyfiken på det brittiska bubblet. Är det nåt att ha?
Ja, hur slutade matchen Sussex vs. Champagne? Britterna har ju vunnit förr; http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/howaboutthat/7094055/English-sparkling-wine-beats-French-champagne-to-top-title.html
Vi provade lite brittiskt när vi var i Cornwall för några år sedan...måste leta rätt på noteringarna
Franciacorta's Ca del Bosco ska ju ha spöat en del originalskumpor oxå. Var det nåt att ha?
Vi gillade att Ridgeview visade ganska kritiga mineraler redan på nosen. Autolysen var däremot blygsam. Balansen var fullt godkänd och vinet hade fått tummen upp om det inte vore för bubblorna som var förvånande stora och gjorde smaken onödigt grov. Brödig autolys och gräddig mousse är ju trots allt lite av poängen med champagne...
Något sådant hittade vi inte heller i Ca' del Bosco, som framförallt var generös när det gäller frukten.
De Castellane och Delamotte hade däremot de urtypiska egenskaperna. Tyvärr upplevdes dosagen kladdigt hög i "röda korset" - passar nog nybörjarna typ studentmottagning/skiva.
Delamotte har fin typicitet - krita, brödighet - och elegans i uttrycket. Det är det enda av de första fyra vinerna som ger oss mersmak.
Bäst i hela uppställningenv var 08 Marie-Courtin Efflorescence, Jacquesson 736 och Bedel Entre Ciel et Terre.
Efflorescence och 736 är egentligen fortfarande alltför unga båda två, men vilka fina producenter, vilka exakta uttryck och vilken strålande årgång (2008). Lägg undan!
Meunier-dominerade Entre Ciel et Terre är baserad på 2004 med en mindre del 2002 och har legat hela 6,5 år på jästfällningen. Härlig komplexitet, rondör och drickfärdighet. Drick nu!
Skicka en kommentar