Gaia Gaja på Caina

Det finns ett par producenter i Piemonte vars viner springer i åttor runt alla diskussioner om tradition och modernism. Aldo Conterno givetvis, men kanske i ännu högre grad Angelo Gaja. Man kan inte annat än kapitulera och njuta av de oerhört skickligt framställda nebbiolo-vinerna. Givetvis i högsta grad moderna men samtidigt ett självklart uttryck för områdets traditioner.

Gaia Gaja, som häromåret krängde på sig ledartröjan i familjeföretaget, angjorde Stockholm igår för att bjuda oss på en genomkörare av historien och berätta om Gaja-koncernens blomstrande verksamheter i Bolgheri, Montalcino och Barbaresco/Barolo. Sedan förra besöket har hon blivit ännu mer driven i presentationen utan att för den skull göra avkall på sin smittande charm och sin uppriktiga personlighet.

Barbaresco: osteria med Gaja-vin redan 1859

1905 års visitkort: producent av lyxiga viner

Giovanni Gaja: drack aldrig något annat än barbaresco

Angelo: nitton och färdig att erövra världen

Hela familjen jobbar, utom lillebror

Ca' Marcanda: "ett jävla köpslående" och snillrik grafisk form

Ca' Marcanda:  det spektakulära vineriet döljs under marken

Sperss = Rivette och Marenca

Inte "girapoggio": vertikala rader är Gajas modell

70 anställda i Piemonte och 60 i Toscana

Namnet syns i stora versaler ända sedan 1930

Vinerna:

2011 Rossj-Bass Langhe Bianco IGT (99299) 399 kr

Druvren chardonnay sånär som på 5% sauvignon blanc, mestadels från en vingård nära byn Barbaresco som Angelo Gaja döpt till Rossj efter dottern Rossana. Bass ska då syfta på den lägre delen. Jäst i rostfritt stål och lagrat 6-7 månader i barriques med fullt genomförd malo.

Ungjästa små godistoner på nosen, citrus och persika, vanilj och hudkräm, aningen floral med anstrykning av sauvignon. Lätt krämig smak med mogen persikofrukt, snäll syra, kryddvarm finish och en ren, uppfriskande eftersmak. Rätt gott men kunde haft bättre syra (blockerad malo), och levererar väl för cirka halva priset.

2010 Promis Toscana IGT (95252) 245 kr

55% merlot, 35% syrah och 10% sangiovese. Ett år i använda barriques.

Ung doft, lätt malolaktisk med vanilla fudge, charmiga mosade körsbär/vinbär, lite ceder och lakrits från faten. Smaken är stramare än väntat, syran är härligt frisk, tanninerna polerade. Här finns ett  fint fokus, en god intensitet och viss längd med välgörande närvaro av örter. En riktigt bra version av Promis, omedelbart tillgänglig, ett klockrent restaurangvin som försvarar sin prislapp.

2010 Magari Toscana IGT (90512) 345 kr

"Magari" är ett uttryck som betyder ungefär "om det bara vore sant! 

En blandning av 50% merlot, 25% cabernet sauvignon, 25% cabernet franc. Ett år i mestadels nya ekfat.

Mer återhållsam doft, mörkare och mognare frukt, mer ek. Plommon-merlot med kaffe, kryddor och vanilj från faten. Smaken är rätt så rik med dominerande druvmogna tanniner, undergivna inbäddade syror och en lång, kryddig och smakintensiv finish. Modernt och generöst men samtidigt lite opersonligt vin som behöver ett antal år på rygg. Föredrog Promis.

2008 Rennina Brunello di Montalcino DOCG (795 kr)

Sydvästligt läge på högre höjd. Ett år i barriques och ett år i botti.

Fint nyanserad doft med röda bär, tobak och läder, mynta och te, lim och lite balsamico. Smaken är elegant, slank men intensiv med frisk syra, polerade tanniner och kryddig längd. Verkligen vackert vin, man smälter inför den röda frukten och den eleganta personligheten. Går finfint att dricka redan nu om man vill.

2008 Sugarille Brunello di Montalcino DOCG (895 kr)

Varmare sydvänt läge på lägre höjd. Ett år i barriques och ett år i botti.

Mörkare frukt, druvmognare toner. Bittermandel, choklad, tobak och kryddor. Smaken är tätare med större frukt och större tanniner samt mer ek. Lång kryddig finish. Ett snyggt hantverk som definitivt behöver tid, idag har det inte samma charm och tillgänglighet som Rennina.

2011 Sito Moresco Langhe Rosso IGT (289 kr)

Vinet har fått sitt namn efter den legendariske Giovannini Moresco, som fram till 1980 ägde den ursprungliga vingården i Pajoré. Angelo Gaja väntade envist på att få köpa marken ända sedan den dag han först smakade Morescos 1971 Barbaresco Pajoré. Efter förvärvet planterade han om de delar som han bedömde som mindre optimala för nebbiolo med merlot och cabernet. Numera kommer druvorna till det här vinet från 35 hektar egna vinmarker i hela Barbaresco-zonen. 

35% nebbiolo, 35% merlot, 30% cabernet sauvignon. Ett år på använda ekfat. 

Helt outvecklad och knuten doft. Stenig och aningen ekig, lätt violparfymerad åt det eteriska hållet, med syrliga röda bär som lingon och tranbär. Smaken är stenig och stramt virad runt den höga syran. Även tanninerna känns lätt kalksteniga och vi upplever bra fokus och intensitet i den svala röda frukten. Det här är lovande och mer kompromisslöst i uttrycket än vissa tidigare Sito Moresco (tian var dock ganska så lik denna elva). I nuläget ett vin för stenskallar.

2008 Dagromis Barolo DOCG (459 kr)

En möte mellan byarna La Morra och Serralunga.

Frisk mörkröd doft med tobak, läder, ek, lim och lätt florala drag av viol och ros. Förhållandevis mjuk smak med viss utveckling och eleganta tanniner. Om man ska vara kritisk upplevs den lite lös i konturerna och är knappast kassaskåpstät i mitten, men ändå ett trevligt vin att dricka tidigt snarare än lagra länge.

2009 Barbaresco DOCG (1095 kr)

Det första vinet i provningen som visar på absolut toppklass. Barbarescon kommer från fjorton olika vingårdar i hela zonen. På vår nyfikna fråga kunde Gaia räkna upp allihop i ett nafs: nämnda Pajoré förstås, sedan Roncaglie, Santo Stefano, Asili, Faset, Loret, Masué, Ovello, Castello, Bricco, Valdrap, Trifolera och Vanin. Bara en kom hon inte ihåg!

Doften är först lätt knuten, men alldeles förtjusande rödfruktig med nyanser av rabarber. En andel stjälkar har fått vara med i jäsningen, vilket bidrar till en härlig höjd och eterisk parfym. Här finns traditionen självklart på plats med toner av rosor, te, örter, grusmineraler, läder och blond tobak. Faten är återhållsamma eftersom det första året på barriques (en del nya, en del använda) följdes av ett andra år i större botti. Smaken är oerhört elegant och välbalanserad, relativt lätt i kroppen men tät nog, med behagfullt silkiga tanniner och vackra ljusröda aromer. Ett underbart vin som redan är fullt tillgängligt med kortare luftning. Förmodligen lika fint om tio eller tjugo år.

2004 Sperss Langhe Rosso DOC (1395 kr)

Det här är alltså i princip en barolo från Serralunga. Namnet Sperss betyder "nostalgi" eller "längtan" på piemontesisk dialekt, och syftar på att Gaja inte gjorde någon barolo mellan 1961 och 1988. Vingårdslägena heter egentligen Rivette och Marenca. 95% nebbiolo, 5% barbera. Ett år i barrique och 18 månader i botti.

Doften är djup, komplex och mineralisk, som en blandning av sten och våt jord, med respektingivande mörkröd nebbafrukt i gränslandet mellan slånbär, blåbär och hallon. Här finns en fin början till utveckling med toner av tjära, tobak och ek. Attacken i munnen är len. Snart avtäcks ett välbyggt mittparti med underbart finkalibriga tanniner, varpå det är dags för en fenomenal kraftutveckling i den andra, långa delen av smakupplevelsen. Hela tiden - till synes utan ansträngning - med bibehållen elegans. Eken ställer inte till med några som helst problem. Vi har smakat det här vinet ett par gånger förut, nu börjar det komma in i ett första drickfönster och visa allt vad det kan. Strålande!

2009 Sorì Tildin Langhe Rosso DOC (2495 kr)

Gajas tre enkelmarksviner bär inte de gamla/officiella vingårdsnamnen, utan egna fantasinamn. Sorì Tildin betyder ungefär: "farmor Tildes solbelysta kulle". Egentligen heter vingården Roncagliette. Den ligger i söderläge på 270 meters höjd - ganska perfekt i Barbaresco. Första årgången kom 1970. Sedan 1996 är mixen 95% nebbiolo och 5% barbera. Ett års uppfostran i barrique och ett år i botti.

Intrycket är närmast att likna vid ett fatprov, knepigt  att sia om vad det ska bli framöver. Just nu får vi malolaktiska youghurttoner, en gnutta fudge och rikligt med nymosade och rentav syltiga bär. Ren ny ek, lakrits och stensöta. Mineral och våt sten. Låt oss smaka. Attacken mjuk, mittsmaken tät och fruktig, fortfarande lite ungbläckig, kroppen rätt stor, syrorna upplevelsemässigt låga, tanninerna förvånansvärt mjuka. Slutar kryddigt, tätt och långt - med ett frågetecken hängande kvar. 

1999 Sorí Tildín Langhe Rosso DOC

95% nebbiolo, 5% barbera. Ett år i barrique och ett år i botti.

Nosen är förtjusande komplex med tillräcklig utveckling. Här finns det rostiga järnet, det gamla båthuset, all menthol och örtflora man kan önska, kanderad och torkad frukt, tjära och stensöta, tryffel och karljohan, slånbär och plommon. I munnen råder en härlig harmoni och balans med nästan nedsmälta tanniner, frisk syra, smaksamt len munkänsla och allmänt underbar drickbarhet i vänligt tilltagna proportioner. Mmm...

Ute i vårsolen på Norrmalmstorg kan man inte låta bli att fundera vidare över Gajas perfektionism - på många plan givetvis, men inte minst när det gäller användningen av barriques. Här lyckas de faktiskt där så många efterföljare i Piemonte och Toscana misslyckas. Redan tidigt förstod Angelo Gaja att det behövdes bästa tänkbara ekfat om man skulle jobba på det viset, och det fick inte italienska vinegendomar som köpte småfrallor av franska tunnbinderier på 1980-talet. 

Angelo följde eken ända till växtplatsen i Auvergne, valde ut och handlade virket själv, såg till att frakta hem och lufttorka stavarna på sin egen bakgård - inte i tre år som andra utan i fem - samt lät färdigställa och rosta faten efter sina egna behov. Slutligen har han inte gjort religion av barriques som vissa andra, utan avslutar uppfostran med minst lika lång tid i botti. Barbarescon är så trogen sitt ursprung som den kan bli. Det är bara att gratulera!

Vinunic arrangerade och bjöd in.

ps. tack Red Scream & Riesling för titelbilden och den här: