Vi lagar inkokt lax med haricots verts och bestämmer oss för att prova ett par mogna viner, båda från 1997. Alsace och bourgogne...1997 Riesling Hommage à Jean Hugel ger lysande möjligheter att vältra sig i de mest vällustiga petroleumdofter. Men inte bara bredd, här finns också knivskarp precision och klarhet. Vinet är inte helt torrt i munnen, men åldern och de fina syrorna gör att sötman är helt inbäddad i vinet. I smaken samsas diverse fina tropiska frukter på ett helt förtjusande sätt, mognaden gör att vinet smeker gommen och eftersmaken är lång och snygg som ville den säga: mig glömmer du inte i brådrasket. Årets rieslingupplevelse jämsides med 2000 Cuvée Fréderic Emile.
Vidare till Domaine Leroys 1997 Bourgogne Blanc. Det här vinet handlar nästan helt om ålder, med egensinnigt rökiga, nötiga, sparrisliknande dofter, med bokna äpplen och smör i en fatmurrig helhet. Smaken är lite uttorkande med åldrade citrussyror. Det är faktiskt basvinet från denna prestigeproducent! Med åtta år på nacken har det utvecklats till ett kontroversiellt vin som är mycket spännande för provaren, men drickaren protesterar och tycker det blir för extremt. Dracks till en likaledes extrem film av Theo Angelopoulos.
1997 Riesling Hommage à Jean Hugel (Hugel et Fils, Riquewihr, Alsace)
1997 Bourgogne Blanc (Domaine Leroy, Meursault, Bourgogne)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar