onsdag, augusti 05, 2015

Julia Bertram, Dernau


Ja, varför inte ta och runda av semestern med en biltur till våra två närmsta vindestinationer? För oss är Mosel för evigt laddat med nostalgi, eftersom det var det allra första område vi anlände till på vår första äppelkindade vinresa med farsans gamla buteljgröna amazon. Lilla pittoreska Ahr utforskade vi mer nyligen i samband med en reportagetripp för tidningen Munskänken i maj 2010.

Back in 1996 fanns ju inte vin på internet överhuvudtaget. 2015 hittas även de minsta namnen. Vi har gjort vår digitala hemläxa och tagit sikte på det som verkade vara i mest intressant rörelse. Relativa nykomlingar, generationsskiften, små hängivna hantverkare samt mer progressiva och/eller nyklassiska förhållningssätt till odlingsmetoder och vinframställning.

26-åriga Julia Bertram blev världsberömd över hela Tyskland när hon 2013 utnämndes till landets ”Weinkönigin”. Ett par veckor innan vi skulle åka fick vi ett instagram-tips om att hon nyligen börjat göra gott vin under egen etikett och dessutom var en allmänt trevlig person. Några mejl senare hade vi fått ihop ett morgonmöte på hennes föräldragård i Dernau. Inom ett par minuter efter ankomsten var vi, Julia samt en picknick-korg med flaskor och glas på väg uppför branterna i byns stolthet Pfarrwingert.


Vi reste här i dalen för fem år sen och samlade material till en presentation av Ahr. Då var det mest VDP-producenter vi besökte. Den här gången känns det spännande att söka nytt.

”Ja, det är intressant med de mindre… finns inte så många tillfällen att prova annars. Här i Ahr säljer alla de små vinerierna sina viner på plats. Det finns en bra efterfrågan lokalt och från turister, som gör att export är ovanligt. Förutom det stora namnet Meyer-Näkel är resten av Ahr bara i början av att nå ut.”

Så vad är din stil när det gäller spätburgunder?

”Jag jobbar enbart med pinot noir (spätburgunder) och pinot madeleine (frühburgunder). Mina viner hoppas jag ska visa var de kommer ifrån, så att vingårdslägena kommer fram på ett tydligt sätt. Jag vill göra finlemmade och eleganta viner som har en bra känsla av mineral, utan hög alkohol men förhoppningsvis med finess. Det är vad vi har särskilda förutsättningar att göra här… fylliga viner med alkohol och tanniner kan produceras över hela världen, i Spanien till exempel…”

Fortfarande är det något av en paradox att en del Ahr-viner lätt kan nå 14% om de skördas sent… med syltiga aromer och så vidare…

”Ehh… sant, utan tvekan sant… men det är inte alls den stilen jag är ute efter. Och vi befinner oss i en tid av förändring, där det finns ett antal producenter som inser att det inte kan vara vår grej att göra alkoholstarka övermogna viner. Men i vissa varma årgångar - som 2011 - var det många som skördade alltför sent.”

För mycket ek kan också vara ett problem i tysk pinot…

”Det är det, definitivt. Ganska ofta…"


"Vi ska börja med att prova min blanc de noir. Den är spontanjäst, utan restsocker kvar, riktigt torrt med krispig syra och mineralitet. Blanc de noir är en speciell typ av pinot… jag gillar inte riktigt de som har 6-7 gram restsocker per liter… den här speciella, mineraliska karaktären kommer bara fram när de skördas innan övermognad och är helt utjästa. Bara ståltank. Årgången är 2014.”

Wow. Liten kopparton. Friska röda äpplen. Mineral. Knastertorrt som sagt.

”Vineriet vi utgick ifrån är mina föräldrars. Jag är femte generationen, vi har arbetat här sedan 1910.”

Det finns rätt många Bertram här i byn…

”Ja…(skratt)… ni ska ju till Kreuzberg sen… hela byn är full av folk som heter Kreuzberg, Sebastian eller Bertram. Men de andra vinerierna med besläktade namn är ändå inte våra närmsta släktingar, utan andra grenar av släkten Bertram.

Familjens historiska vineri heter ”Ernst Sebastian” - namnet kommer från min farfar. Jag ville bli nästa generation att ta det hela vidare, men så har jag min egen idé om hur pinot noir ska göras, och vill utveckla min egen vinstil. Så vi kom fram till att det bästa vore om jag fick ta fram min egen etikett och mitt eget urval av viner. I praktiken blev det två olika vinerier. Jag har mina egna vingårdar som jag arbetar i, där jag är chefen (skratt) och kan bestämma vad som ska göras. Min moster och mamma gör resten av vinerna. Inför framtiden är planen att min areal ska utökas och deras minska, så att vi får ett smidigare generationsskifte. Det känns bra, för jag behöver inte ta ansvar för alltihop redan nu, utan bara för min grej. Eftersom jag är så liten kan jag göra experiment och hitta min egen stil, och mina egna kunder.”

Var ligger dina vingårdslotter?

”Lite varstans från Dernau till Bad Neuenahr, men druvorna till den här blanc de noir kom härifrån Dernau. Andelen skiffer är högre här än i Ahrweiler, exempelvis. Högst upp i dalen, i Altenahr, är det snarast ren skiffer. Här i Dernau är det också en andel gråvacka. I Ahrweiler är det mer sand, en del lera och lite kalksten. När folk tänker på Ahr, tänker de nog i första hand på skiffer. Det stämmer inte riktigt, för även om dalen är liten finns det en del skillnader i jordmån.

Oj, det är riktigt blåsigt idag, men inte så varmt. Det är bra - för några veckor sedan hade vi 38 grader. Galet hett, men sedan fick vi en del regn och nu är det snarare 20-25 grader, mycket bättre. Hög värme är särskilt problematiskt för de gröna druvorna som blir stressade av vattenbrist, och för de yngre stockarna. De gamla stockarna klarar sig alltid, tack vare sina djupa rötter får de alltid nog med vatten. Vi planterade en del nytt i år och funderade på om vi skulle försöka ge rankorna lite vatten. Men efter regnen nyligen är vi nog på den säkra sidan.

Nästa vin är min ’basic’ pinot noir. Jag kallar den ”Handwerk”. Allt här måste göras för hand, i de branta sluttningarna är det uteslutet att använda maskiner. När jag funderade på ett namn kändes Handwerk mest signifikant för vad det är vi håller på med här i Ahr. Att vi befinner oss i vinmarken till fots och inte sittande på en traktor.”

Att sälja på kvalitet före kvantitet och till ett högre pris?

”Ja, precis. Men förr i tiden var det ju inte alls så. Under 60- och 70-talen handlade allt om att göra billigt vin med höga skördeuttag - stor kvantitet med enkel kvalitet. Alla röda viner var söta! Det kom massvis med lokala turister hit på vinfestivalerna och vinerna gick åt utan problem. 

Werner Näkel var pionjären som på 1980-talet vågade säga rakt ut att situationen inte var vettig, i vår lilla dal med alla våra branta sluttningar. Han slog fast att vi måste satsa på kvalitet, annars skulle vi aldrig lyckas i våra verksamheter. Idag har det vänt, och de allra flesta satsar på kvalitet.

”Handwerk” håller bara 12% alkohol. Inget socker tillsatt i jäsningen och ganska tidig skörd för att behålla den friska syran, som är nödvändig för att vinet ska ha en framtid och kunna lagras.

Även den här basversionen?

”Här tänker jag tre till fem år från skörd. Tre år till alltså, sen är det dags att dricka upp. Därför har jag satsat på skruvkapsyl, praktiskt för restauranger till exempel. Men bara för det här vinet, de andra har fått traditionell korkförslutning.”

Små använda fat?

”Ja precis, den här är uppfostrad i använda barriques. Nu försöker jag få tag på fler 500- och 600-litersfat, men det är inte så lätt att hitta bra använd ek här i området. Så jag har fått ta över en del använda fat från Meike Näkel, hon är en gammal vän. Jag vill inte köpa från vem som helst, det känns bäst att handla från någon du känner väl. Men jag försöker hitta mina egna leverantörer och arbetar mer och mer med tysk ek. Till exempel får kooperativet Mayschoss-Altenahr fem-sex fat av ek härifrån Ahr varje år. Men mina senaste fat kommer från Spessart i Franken. Jag vet inte om ni läst om det på nätet, men min pojkvän kommer också härifrån Ahr och är född i Mayschoss. Han köpte ett vineri i Klingenberg…

Stadt Klingenberg? Benedikt Baltes? Vi fick prova några viner därifrån!

”Precis! Vi ska skicka en pall till Sverige om några veckor!”

Vilken importör?

"Margareta Lundeberg på Handpicked Wines."

Ah, det stämmer! Killen som bjöd heter…

”…Niklas Jörgensen. Han besökte vårt vineri i Klingenberg för ett par år sedan, via Tyska Vininstitutet.”

En vinkompis! Det första vi fick prova var bestämt Buntsandstein… gillade verkligen den rena stilen. Vilket sammanträffande.

”Ja verkligen! Nu jobbar vi i alla fall tillsammans på båda vinerierna. På mina flaskor står ”Abgefüllt in Klingenberg”, alltså ”buteljerat i Klingenberg”. Ni såg vårt lilla vineri - källaren är så liten att jag inte har några möjligheter att färdigställa mina viner här. Jag letade efter en liten källare eller ett garage här i byn, men kunde inte hitta någonting. Så jag jäser mina viner här i Dernau, och pressar dem här, men sedan kör vi vinet till Klingenberg där mina fat och tankar ligger, och vinet buteljeras där.”

Vår första tyska rödvinsbekantskap var förresten Paul Fürst i Bürgstadt, 1996.

”Ah, bara tio kilometer ifrån oss och en god vän! Men inte så typiskt för Franken, där de flesta gör vitt. Vår lilla region kallas Churfranken, ett slags ö av rödvin lite vid sidan av allt det det vita. Vi har ett annat slags jordmån, där det mesta är planterat på röd sandsten. Perfekt för att odla pinot noir. Och eftersom Benedikt kommer härifrån Ahr fanns en naturlig koppling till rödvinet.”

Hur kom det sig att han flyttade dit?

”Benedikts familj är medlemmar av Winzergenossenschaft Mayschoss-Altenahr sedan åtskilliga generationer - en av hans förfäder var med och grundade kooperativet. De ville stanna kvar där, de har fjorton hektar, så de är en av de största medlemmarna. Men han ville göra vin på egen hand, inte bara odla vin. Alla tillgängliga lotter här i dalen är upptagna, så det finns knappast någon mark att köpa. Han letade därför efter ett vineri som saknade en ny generation villig att ta över, men kunde inte hitta något. Därför fortsatte han att leta i andra områden efter en egendom där han skulle kunna förverkliga sin dröm, och Stadt Klingenberg var till salu. Han tänkte att upp till tio timmar med bil nog skulle kunna funka, men det här låg ju bara två timmar bort.”

Så du bor där mesta tiden?

”Jag kör mesta tiden (skratt) Fast under odlingssäsongen är jag oftast här, under skörden blir det hela tiden. Annars på kontoret i Klingenberg, där jag jobbar med försäljning och export, bland annat. Ibland åker vi hit tillsammans, eftersom Benedikt har vänner och familj här. Omväxlande, aldrig tråkigt! Vi har våra två vinområden, båda fokuserade på pinot noir. Särskilt intressant är det att kunna jämföra dem i samma källare. Viner från Buntsandstein kan i förstone verka knutna, väldigt lätta, men de behöver bara tid. De öppnar upp och fyller ut efter hand.”

Nästa glas är rätt annorlunda från det förra, mer jordgubbsfrukt…

”Det här är min Ahrweiler Spätburgunder, så ett slags ”villages”. Min kvalitetsstege följer VDP:s modell - alltså Gutswein, Ortswein, Lagenwein. I 2013 blev det bara ett 300-litersfat, av använd ek. Jag tycker att det har mer komplexitet och större densitet.”

Också mer närvaro av ek än i det förra, mer trä och mer kryddor.

”Ja, precis. Det är väldigt ungt för tillfället, men jag hoppas att det kan mogna väl. Det visar sitt ursprung och har inte mer än 13% alkohol enligt etiketten, eller 12,9 enligt analysen.”

Två-tre års lagring innan det är dags?

”Ja, förmodligen. Men inte så många flaskor… för 2013 blev jag utnämnd till Tysklands Vindrottning, och då hade jag bara en halv hektar att arbeta med. 2014 utökade jag till 1,5 hektar, och i år gör jag 2,5 hektar. Sedan tror jag att jag kommer att stanna på den nivån under de närmsta fem åren. Därefter är jag nog mogen att växa igen, men fem hektar blir nog maximum. Tillsammans med familjens vineri gör vi fem hektar idag. Och det är vad jag ska arbeta med under de kommande tio åren.

Vår plan är att bygga ett nytt vineri här i Ahr-dalen. Det är toppen att jag kan använda utrymme i Klingenberg, men det är också ett hårt logistik-arbete att flytta vinet och resa så mycket. Meyer-Näkel har uppfört ett mer funktionellt vineri utanför Dernau och jag vill göra detsamma. Här inne i byn finns helt enkelt inte plats nog att expandera. Men utanför byn, längs med vägen mot Rech, finns flackt land som lämpar sig för nybygge. Jag vill inte pumpa vinet, så det gäller att planera för att kunna utnyttja gravitationen.”


Använder du vinsch för att arbeta marken? Plöjer du?

”Ja, det gör jag. I några vinmarker kan vi använda en parkerad traktor med vinsch. Men i de branta terrasserna går det inte, så det enda som återstår är att göra jobbet för hand.”

Hårt arbete. Använder du herbicider?

”På några ställen gör vi det fortfarande, men vi fokuserar på att hitta andra sätt. Jag vill inte fortsätta med herbicider. Jag strävar inte efter att söka ekologisk certifiering, men jag vill arbeta på samma sätt som dem. Det viktiga är att förstå varför man gör det, inte att ha det på etiketten. Men vi försöker att avstå, och inom något år tror jag vi kan klara oss helt utan.”

Hur är det med pesticider för mögel och röta?

”Mestadels använder vi oss av produkter för ekologisk odling. Min strävan är att använda godkända medel som stärker vinrankornas motståndskraft och gör dem mindre mottagliga för sjukdomar. Det beror lite på växtsäsongen, men oftast fungerar det.

I Ahrweiler, där det inte är så brant, arbetar vi med täckgrödor och blommor i vinmarkerna för att ha en biodiversitet och mikroflora. Sammantaget är det här ett av de viktiga stegen vi måste ta under de närmsta åren, inte bara för druvorna utan för oss som arbetar i vingårdarna. Allt det här ska ju finnas kvar för kommande generationer.”

Och naturliga jäsningar kräver levande jäst på druvorna.

”Ja, jag jäser alla mina viner spontant, så det är väldigt viktigt.”

När vi nu pratar vinifiering, var landar du med svavlet?

”Fritt är kanske viktigast… ungefär 30. Alltså drygt 60 totalt.”

Är det så att Tyskland generellt börjar ompröva äldre svavelosande värderingar?

”Vita med restsötma är en annan sak. Alla mina viner är ju helt torra, så jag behöver inte de höga svavelnivåerna - det finns inget som kan fortsätta jäsa, utan det handlar mest om att förhindra oxidation.”

Vi såg ett rött med 28 gram socker i Jägerstübchens vinlista, fast det beställde vi inte.

”Tur det! (skratt)”

Alla viner på deras lista kom från kooperativet i Mayschoss. Vi fastnade till sist för en bättre pinot - "Edition J" - från de unga odlarna (Jungwinzer). Silkig och elegant, inte för mycket alkohol eller ek. Hotellet tog €25 för den. Perfekt balkongdricka.

”Ja, den är bra. Vilken årgång?”

2013.

”Svala årgångar är bäst här hos oss. Kooperativets yngre odlare är rätt ambitiösa och experimenterar en hel del, olika slags ek och så vidare… 

Det sista vinet vi smakar på är Fass Eins, en variant jag bara gjorde 2013. Det kommer från ett enda 500-litersfat av ny ek, som är ganska så dominant nu. Nästa år blir det specifikt läge på etiketten, först ut är Dernauer Hardtberg. Året därpå planerar jag att göra Dernauer Pfarrwingert, Mayschosser Mönchberg och Ahrweiler Rosenthal. Det här vinet är från Rosenthal, alltså egentligen en ”Grosses Gewächs”, men jag tänkte att det är bäst att vänta med vingårdsbeteckningen tills allting sitter 150%.”

Provat:

2014 Handwerk Blanc de Noir (€8)
2013 Handwerk Spätburgunder (€10)
2013 Ahrweiler Spätburgunder (€16)
2013 Fass Eins Spätburgunder (€22)


4 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att ha finare vinare tillbaka med välgenomarbetade blogg inlägg. Tack!
mvh Karl

Anonym sa...

håller med dig Karl. Grymt att du börjar skriva igen!
laurent

Gôut sa...

Aah, blogginlägg at its finest.
Även för min del startade det i Mosel 96, fast bilen var en Golf och snarare olivgrön. För mig blev dock Mosel lite som andra förstagångsuppleveleser. "Jaha, nu har man gjort det", men lusten att återvända har aldrig varit särskilt stark och första gången var väl inte såå himla bra egentligen...
Min hittils enda upplevelse av Ahr var när jag på en nattkörning på väg ner till Rhône 98 missade en avfart vid ett vägarbete på Autobahn och tog, vad som på kartan såg ut att vara en genväg ner i och upp ur Ahrdalen. Jag minns det bara som brant och slingrigt. Kanske dags att ge Ahr en ny chans, dagtid?

vintomas sa...

Willkommen zurück!