Åh, vilken utsökt infernalisk utmaning! "Pröva åtminstone en gång att göra som folk gör mest. Gå förbi vår lokala systembutik vid femrycket och försök plocka upp några anständiga viner att dricka till kvällens hembakta pizzor. Flaskorna får inte kosta mer än hundra spänn styck."
Okej. Det första som fångar blicken är ju köerna. Nej, man borde nog inte handla vin på bolaget en fredag klockan fem, om man kan undvika det. Bäst att ta sikte på en grönklädd kundassistent och ställa den typiska amatörfrågan: "om man vill ha ett vin till pizza som får kosta max 100, vad dricker man då?" Det första tipset blir tyvärr 2012 Antè Barbera d'Asti. Då kan vi faktiskt inte hålla oss längre, utan berättar om lukten av bebiskräks som vi lyckades spika blint andra gången vi fick en tidigare årgång serverat oss. Knappast aktuellt, alltså.
Utbudet av hederlig old-school chianti på bolaget är klent, men en valpolicella utan ripassometod borde väl ändå funka? Det finns inte så mycket att välja på här heller - det allra mesta är appassimento nu för tiden - men vi griper efter en flaska Musella. Vår grönklädde upplysare rekommenderar sedan med livligt eftertryck en bardolino. Låt gå för det. I och för sig kan man läsa det suspekta ordet "fatkaraktär" vid hyllkanten under båda de aktuella venetianarna, men det kan väl ändå inte ha blivit alltför mycket i så pass enkla viner? Den tredje kandidaten - en sicilianare - plockar vi ur minnet. Det är förresten den enda cerasuolo di vittoria som SB har att erbjuda.
2011 Musella Valpolicella Superiore DOC
70% corvina och corvinone, 20% rondinella, 10% barbera. Unga stockar. 225- och 500-litersfat av olika ursprung och ålder. Syra 5,9 g/l, socker 4 g/l, 13% alkohol, skruvkapsyl.
Färgen är ljust röd. Först kommer en liten reduktiv pust av disktrasa. Sedan salvia, söta röda körsbär, körsbärskärnor, kartiga lingon och ett stänk av rödvinsvinäger. Rioja-liknande vaniljtoner och dilliga fatkryddor.
I munnen ganska lätt, transparent, lite fruktfattigt och kartigt. Syran är vass, tanninerna lätta och mjuka med en småkärv inneboende struktur. Avslutningen känns ekboostad med ljusa kryddor och vanilj. Det blir sötsurt i eftersmaken med lite störande fatkladd.
Någotsånär drickbart - men så himla onödigt med faten, varav en del verkar vara amerikanska... enkelt vin ska vara enkelt och rent.
2012 Zeni Bardolino Classico Superiore DOCG
50% corvina, 10% corvinone, 30% rondinella, 10% molinara. Ett år i små ekfat. Syra 5,8 g/l, socker 6 g/l, 13,8% alkohol.
En djupt rubinröd färg med blåton. Doften är mörkfruktig med friska och torkade bigarråer, samt en del salvia. Rätt gott om rostade fat med mörk choklad, lakrits, vanilj och kryddor.
Attacken är söt, nästan tjock. Det är fullt pådrag och ganska tätfruktigt i övre mellanregistret men sämre när det gäller djup. Inte mycket innehåll i smaken efterhand, men märkbara trätanniner och en nästan vaselin-artad munkänsla. Avslutningen är smått obalanserad med sötsyrlighet, alkoholvärme och en fatkladdig efterklang.
Tjong. Och sötman. Till grillat eller ostar efter maten? Det här är knappast någon urtypisk bardolino - snarare halvvägs till amarone- och inte funkar det på oss, men kanske i framtida matlagning?
2012 Valle dell'Acate "6 Sesta" Cerasuolo di Vittoria DOCG
60% nero d'avola och 40% frappato. Ett år i ståltankar och medelstora ekfat, 13,5% alkohol.
Ljust varmröd färg. Nosen är snyggt parfymerad med vildhallon, blodapelsiner, röda körsbär, granatäpple, druvstjälk, kanel och muskot.
Attacken är helt torr och slank. Mittsmaken friskt rödbärig med apelsinsyra, lättare kropp, transparens och en smula grönska. I stort sett omärkbara fat och en uppfriskande liten campari-bitterhet i slutet.
Godaste vinet utan tvekan, läskande på egen hand innan maten och funktionellt till pizzorna, men kanske inte fullt lika roligt direkt efteråt, utan snarare senare på kvällen. Det här kan vi lätt tänka oss att dricka igen i sommar.
Ja, det är uppenbarligen en knepig eller rent av övermäktig uppgift att handla billiga och goda italienare på Systembolaget. Skickligast i Skandinavien när det gäller prisbilliga stövelviner för vardagsbruk är förstås den allom bekante pushern Carlo Merolli utanför Köpenhamn. Men om vi fick välja bara ett enda vin till pizza, fuska och lägga till lite slantar, då skulle det nog bli detta.
35 kommentarer:
Hehe, skönt upplägg. Men hur kunde ni missa den här?
http://frankofilen.blogspot.se/2012/10/2005-copertino-rosso.html
Vi drack aktuella årgången 2007 i fjällen härom månaden. Varmare än 05, mer katrinplommon. Fast rätt ok för vad det är.
Den har vi ju druckit i flera årgångar... som tur är finns det goda vänner som förser oss med sådana upplevelser ;)
Men till pizza vill man väl ha lite mer ungdom och spänst? En enkel studsig sangiovese från en bra odlare är nog det som gör jobbet bäst...
Det tål förresten att påpekas... enkla rödtjut ska serveras ordentligt svala. Vanligt fel - exempelvis vårt lokala pizzahak La Casa har inte fattat än.
Det är sant...tänkte mer i genren billiga italienare på monopolet. Och skall man vara ärlig landar ju Ciampolo på sådär 185 spänn inkl frakt. Enter signore Merolli ;)
Lite apropå ämnet så blev det en blandad låda billigt på årets fjällresa. Guigal CdR (som vanligt rätt bra), 2013
Contacto (bättre än tolvan), Fatica Contadina (är det här en cuvée suédoise?), Xaviers grenache VV (lite syltig och fruktsöt men ok i sin enkelhet) m fl. Det är roligare att springa på andra bollar...
Riktigt kul men ganska djävulsk idé. Torde vara en omöjlig uppgift för en normal systembolagsanställd. Vi föreslår också gärna barbera men snarare IV:s gamla säkra stalltips Cascina Tavijn från Cibi e Vini. Eller om vi snackar sangiovese: Il Molino di Grace eller Castell'in Villa från BB-vinimport om vi nu håller oss kring 120DKK. Så bra vi har det som bor så nära Köpenhamn!
Som sagt... lite fusk... men Pian del Ciampolo är vårt bästa exempel på hur det skulle kunna vara.
Guigal CdR levererar väl alltid, även om det kan bli en smula utslätat med så många leverantörer av druvor? Talade nyss om det med @vitdruva som blivit grymt besviken på Jaboulets enkla CdR - upplockad i ett liknande försök på SB. Guigal är bättre.
2013 Contacto uppfattades som kanonbra på Portugal-dagen nyligen. Den ska absolut drickas i sommar.
Ja, Fatica Contadina har behäftats med ett stort frågetecken efter lanseringen i ordinarie. Misstänkt, som sagt.
Xavier är visserligen skicklig, men Grenache VV är ett billigt vin och kan inte bli så värst mycket roligare än det kostar...
Lessrof - det borde inte vara omöjligt! En såpass välförsedd systembolagsbutik skulle ha ett mer varierat urval. Här fanns nu mängder av olika appassimento-varianter och amerikaniserad primitivo men som sagt ingen hederlig chianti (nej, Ricasoli räknas inte dit).
Dina exempel är salivdrivande och ni har det förstås prima nere i Skåne. Som att vi inte redan visste ;)
Riktigt låg nivå och sämst hittills.
Hur kan man vara så nedlåtande i tonen och nedvärderande i omdömena om något som för de flesta helgfirarna är belöningen efter en hård veckas slit?
Kanske vill herrskapet dricka något läckert ekologiskt finvin från obskyra producenter till gårdslammet istället?
Detta måste vara det vidrigaste inlägget någonsin i blogghistorien – hur tänkte ni?
Raljera över personal på Systembolaget som gör sitt jobb så gott de kan och troligen ser det just som ett jobb och inte ett livskall är ju minst sagt märkligt. Förstår att ni drömmer om kvartersbutiker som vet allt om jordmånen i Jura eller Baden men ska vi vara riktigt krassa så funkar nog vilket rödtjut som helst gott till pizzan. Kanske ännu bättre en öl men det var ju tydligen inte uppdraget.
Hade jag jobbat som ”grönklädd kundassistent” hade rekommendationen varit att drick vad du vill för vad som passar bäst vet ju du och ingen annan.
Släpp på svansföringen.
/ En glad amatör
Glad amatör: För det första: Den som nöjer sig med dessa viner är väl helt fri att göra så. Men bara därför kan de (vinerna alltså) inte vara immuna mot kritik.
För det andra: Vadå gör så gott de kan? Ska man inte kunna ställa krav på kunnighet på personalen på den ENDA vinbutikskedjan vi har i Sverige? Går jag till en bilförsäljare förväntar jag mig kunskap om bilar från säljarna där. Lika logiskt är det väl att personalen på SB har bra kunskap om vin? ... snacka om att ge deras yrke låg status när man framställer det som "bara ett jobb". Som tur är finns det personal på SB som faktiskt har ett brinnande vinintresse och är självklart hedervärt och så det bör vara.
Kontentan av ditt inlägg tolkar jag som "tig och nöj dig med medelmåtta". Min respons (även om det inte var mig det var riktat till) är: Varför skulle jag nöja mig om jag inte tycker om vinet och det finns bättre?
Ja! Vi vill hellre dricka ekologiskt finvin från obskyra producenter till gårdslammet.
Ja! Vi drömmer om kvartersbutiker som vet allt om jordmånen i Jura eller Baden.
Nej! Vilket rödtjut som helst funkar inte till pizzan. Åtminstone inte om man bryr sig hur det smakar. Det påpekades även av personalen med orden "till pizza, undvik allt där det står amarone eller ripasso".
Men vad vi egentligen borde diskutera är det faktum att Systembolaget generellt sett inte klarar av att leverera billiga italienare i en ärlig och ursprunglig stil. Urvalet är helt enkelt inte bra nog. Problemen har förstås med skala, leverantörer och inköpsmetoder att göra. De mindre italienska producenterna är ofta mer trogna sitt ursprung. Sedan behöver den som tar in vinerna vara utrustad med en pålitlig inre kompass. Det är därför en liten frifräsare som Carlo Merolli lyckas så mycket bättre.
Så här ska exempelvis en god bardolino smaka:
http://shop.carlomerolli.dk/produkter/16-veneto/1605-2012-bardolino-classico-doc-ca-dei-colli/
Briccotondo?
Inte provat sen den här posten, har du?
vinare.blogspot.se/2009/03/2007-fontanafredda-barbera-briccotondo.html
Peppolì är förresten en spänstig pizzalirare. Tyvärr slut hos leverantören Sigva.
För tre månader sen. Dracks kallt. Rätt gott och funktionellt.
Sverige är väl ett ypperligt exempel på en statisk marknad där vinerna anpassats till vad man tror alla vill ha, och då ges det betydligt mindre utrymme för avvikelser (även om just avvikelserna är norm i hemlandet). Valpolicella är väl skräckexemplet på Systembolagets hyllor även om monopolets basutbud i sig är tragiskt så det förslår och ett resultat av ängslig omvärldsanalys samt smakanpassad viner.
Nu var kriteriet att plocka på sig ett par flaskor från hyllorna men till nästa veckas pizza så föreslår jag att beställa hem Gabriels (Bristly Wines) klockrena Monrosso, bas-chiantin från Monsanto. Det ultimata pizzavinet. Lätt kylt gärna. 101 pistoler (71655).
Våga vägra acceptera kundanpassad smörja. Våga bry dig!
MVH
Niklas
Klockren analys och prima tips, Niklas!
Den som botaniserar i BS hittar förstås lite mer att välja på. Men frågan är om en klassisk rödlätt valpolicella med låg alkohol utan ek står att finna ens där? Någon?
Det var klart frestande att smita från utmaningen och ta med en flaska 2008 Roagna Langhe Rosso hem istället...
Kära anonym och "Nördar"
Min erfarenhet av vin till Pizza är att det kan variera från Vitt (Greco di Tufo) till kraftigt rött Nero Di Avola. Tyvärr är det väl i princip omöjligt att kunna dessa viner på det lokala systembolaget. Angående personalen på systembolaget skall man veta att det är väldigt få av dom som har någon slags vinutbildning som tex Sommelier. I detta fall vill jag säga att det om möjligt är en handfull(MAX) anställda på Systembolaget som har bättre erfarenhet/kompetens om matchning vin<-> Pizza än vad Finare Vinare har.
Kunna hitta dess viner på det lokala Systembolaget. Skall det vara.
Coffele Valpolicella Classico finns listad i BS ser jag, 70581. Bra oekad valpolicella.
Anonym - nyttigt inpass om de vita alternativen. Nu hade vår pizza pålägg som stekt portabello, kokt/rökt skinka och rödlök, samt en nypa torkade örter. Optimalt vore då något med jordtoner och lite örter - som en god chianti eller valpo.
Men om vi istället tänker pålägg från havet så letar vi gärna efter en god viting, särskilt från Campania av greco eller fiano. Priset blir lite högre och så får man använda sig av BS:
systembolaget.se/79950
Enda grecon under 100, men vi misstänker att den är för stajlad:
systembolaget.se/72990
Den här fianon kan vara intressant:
systembolaget.se/79382
Någon som provat?
Martin - tack för tipset. Sådär ska det ju se ut: traditionell familjeproducent, ekologi, ståltank, måttlig alkohol, inget restsocker...
http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/Dryck/?varuNr=89659
Till en Pizza med lite starka kryddor/stark salami är helt perfekt.
MartinW - jag läste Coffee Valpolicella och fick hjärtklappning. Trodde för ett ögonblick att någon gjort en uppföljare till kaffepinotage, skräddarsydd för monopolet. Straight outta Simrishamn... ;)
I Simrishamn sötar importören Oenoforos upp bulkvinerna med rektifierad druvmust för att de ska passa den svenska smaken. Borde vara förbjudet...
Ni har kanske läst senaste Hunger?
GM - bra passning där. Gott!
Tror faktisk att en genomsnittlig svensk vinkonsument har bättre möjlighet att dricka "bra" vin jvf med samma i Danmark, minns det som mycket 3 för 100 kr i supermarket i DK /dansken
Franko: haha! Visst låter det smarrigt!
Utmärkt inlägg. Kan inte förstå Anonym ovan som kritiserar. I Sverige har vi ett monopol som i stor utsträckning får stå oetmotsagt. Ofta får man höra, inte sällan från monopolets ledning, att utbudet är unikt och personalens kompetens likaså. Har själv gjort många år som gulgrön i min ungdom men visste redan då att utbudet förvisso kunde vara gott (om du hade en god planeringshorisont och kunde navigera i beställningsblanketteriet) och att kompetensen kunde vara världsledande om du stötte på en av de handfull stjärnor som knäcker på SB. Men kommer du in på en random butik en eftermiddag och behöver t.ex. ett roligare vin till pizza så kommer du att bli besviken, både på utbudet och kompetensen. Får man inte tala om detta utan att anklagas för att vara elitistisk? Känns som en rätt usel försvarsstrategi om man vill ha kvar sitt monopol. Min personliga reflektion är att utbudet strömlinjeformats än mer de senaste 10 åren och att kompetensen inte sällan är obefintlig. Ord som druvrent, lågextraherat eller malolaktiskt tycks numera vara rena grekiskan när jag söker råd i SB-butikerna. Jag tror inte att den kundtyp jag är prioriteras av Systembolaget. Kanske skall det vara så. Kanske ska SB vara en effektiv distributionsorganisation, som klarar konkurrensen den dagen den oundvikliga avregleringen kommer. Men då får man inte leka att man kan erbjuda spets i varje enskilt läge, när det i praktiken finns två och en halv butik i Stockholm och en i Malmö där några enskilda har kompetens och ett utbud som är ok (förutsatt att du kommer nära släppen). Att inte etablerade vinjournalister vågar tala mer om detta är synd. Men det är väl rädslan att anklagas för att vara elitist som spökar. Bättre då att stämpla sex getingsolar i blaskan och säga att flarran passar till det mesta och bjussa på ytterligare en "Sommarens bästa rosebox".
Den glada amatören verkar faktiskt mer vara arg än glad.
FV; rektifierad? Kan ju såklart googla ordet men jag antar det betyder (ung.) per rectum?
Och plötsligt blev det kul att läsa en vinblogg igen!
Jag är en amatör och det händer att jag blir glad. Sällan av SB:s utbud, dock.
Att förse en med vin för cirka en hundring som passar till pizza borde vara busenkelt.
Att SB inte fixar det på ett tillfredsställande sätt som monopol-aktör är faktiskt ingenting mindre än en skandal.
Vad funkar? Jo, ett tämligen fruktigt vin med god syra och utan ek. Det behövs inte ett uttag på 7 hl per hektar eller fetaste faten från Allier ...
Men så går det om kärnverksamheten ska vara BiB, cider och alkoläsk.
FV, i grund och botten håller jag med dig att det är supertrist att vi svenskar ska behöva stå ut med "sötade" viner, att naturligt friska och torra viner inte är kommersiellt gångbara i den utsträckning leverantörer och Systembolag vill (eftersom volymförsäljning är den stora drivkraften i sortimentet), men vi är inte ensamma om den söta preferensen. Den här typen av viner görs nästan överallt.
Det enda man kan göra är långsiktig utbildning av kunderna och för dem sker den framför allt på restaurang och till viss mån genom media. Men det går väldigt långsamt, vi går till och med tillbaka i utvecklingen eftersom utbudet drivs åt det fruktiga hållet.
Och i grund och botten är det ingen direkt laglig skillnad mellan det som görs i Simrishamn (eller annorstädes) och det tyskarna gör ... fast det låter finare med süssreserve.
Nick Shay, det finns flera "etablerade vinjournalister" som högljutt har klagat på Systembolaget, både i texter i minst 15 års tid, på de möten som Systembolaget bjuder in pressen till och genom andra kanaler som möten och brev. Tro mig, jag för ett regelbundet krig mot dem, men det finns många fler av oss. Det behövs fler personer, jag tycker gott alla som har åsikter borde skriva mejl till dem. Varför ska man annars ha en åsikt om man bara använder den till att gnälla ute i etern men inte utnyttja kraften i den genom att framföra den till dem det verkligen berör?
Problemet är att inget händer när man framför kritik (ens efter efterföljande möten med ledningen), eftersom Systembolaget inte är ute efter att leverera kvalitet till en mindre grupp konsumenter, utan har bevarande av monopolet som den viktigaste faktorn i deras strategi.
De idéer som du och jag har rimmar nämligen inte med deras. Tyvärr.
Hej Rotsunda - har inte tyska kunder i stort sett slutat köpa viner med restsötma? Om de enklare vitviner som är sötade med süssreserve fortfarande säljer någonstans så är det väl i England, USA och Asien? Saken är ju den att tyskarna på ett organiserat sätt har bestämt sig för att höja standarden. Och när tyskar bestämmer sig för något så brukar det bli så ;)
Åsikten att uppsötning i efterhand inte borde vara tillåtet får väl stå för oss.
Visst är det sant att de bättre restaurangerna ligger i framkant, men de når en ganska liten del av landets alla vindrickare. Vi ser en marknad som är uppdelad mellan fint och fult. Men glömde du inte kursverksamheten som du själv är med och bidrar till?
Michel, du har levererat vässade krönikor på temat att definierande viner och vintyper saknas på SB. Men är det verkligen så många andra "etablerade vinjournalister" som drivit den tesen? De flesta verkar ganska nöjda med att gå till bunkern en gång i månaden och rapportera från nyhetsprovningarna. Och man biter väl inte den hand som föder en? Problemet är att svenska vinskribenter alltid skrivit från en snävt svensk horisont, bedömt vad de blivit serverade och aldrig gått till källan för att ta reda på vad som gäller i varje område. Därför har vi aldrig fått läsa i svensk press om de namn som utgör riktmärke, ej heller om de nya spännande, utan mest om dem som är stora nog att slå sig in på en hårt reglerad marknad som den här. Oavsett om de är sanna mot sitt ursprung eller ej.
Apropå att gnälla ute i etern... vi har från säkra källor att inköparna på Systembolaget läser den här bloggen. Det är sannolikt det mest verkningsfulla sätt vi har att påverka, eftersom det i någon mån driver efterfrågan. Vi har även varit i kontakt med enskilda inköpare, men det är troligen mer verksamt att driva opinion på det här sättet.
FV, du har väl såklart rätt i att Tyskland i allt större utsträckning går mot torrare viner, utan eftersötning. Men tekniken finns fortfarande kvar, om än i liten skala. Jag håller i grunden med dig att vin borde vara så naturligt gjort som möjligt, jag har mer överseende med billigt plonk (eftersom det inte riktigt går att göra billiga viner utan snabbmetoder och lite hokus pokus), även om jag inte alls tycker om dem rent smakmässigt.
Visst läser SB-folket saker och ting på nätet, det vet jag också, jag har själv fått höra det angående mina egna ibland översura skriverier i ämnet. Jag menade inte att bloggar är obetydliga, däremot vet jag att det klagas mycket bland kommentatorer och på Finewines och ute på gator och torg, men det är tämligen verkningslöst.
Inte heller det "krig" som Urban Laurin, sedan Bengt-Göran Kronstam och även jag, Hans Artberg med flera, har fört mot Systembolagets enkelriktade vinpolitik verkar leda till något.
Vinskribenterna är alldeles för lata och flata - ingen (jodå, jag gör det hela tiden) vill betala en egen resa och lära sig mer om en vinregion för att lyfta blicken från Systembolagets snedvridna sortiment, ingen köper egna viner utanför sortimentet och skriver om dem, väldigt få verkar ens vara intresserade av den "riktiga" vinvärlden därute, den som du och jag skriver om, det är alldeles för enkelt att vara skrivbordsskribent än fältskribent. Det leder tyvärr till den flathet att man inte vill stöta sig.
När jag har gett mig på Systembolaget och skribenterna om detta har jag fått duktigt mycket stryk av "gubbmaffian", som gång efter annan har läxat upp mig.
Det är synd att alldeles för få ställer sig upp och säger ifrån för att tvinga Systembolaget till förnyelse och ett mer rättvist sortiment, även för oss genuina vinälskare. Deras strategi är om möjligt än mer ålderdomlig nu än för 20 år sedan.
Det är nog inte till Systembolaget man ska klaga, det är till deras styrelse och till politikerna. När jag talar med inköpschef Sara Norell om detta, eller Ulf Sjödin, håller de med mig om kritiken, just då i alla fall. Men inget händer.
Därför få vi som älskar bra viner och en bredare vinkultur finna det vi söker utomlands, eller genom privatimport från de bästa av landets importörer.
Angående utbildning, ja, du har nog rätt. Jag utbildar ju huvudsakligen restaurang- och vinbranschen, det var väl det jag menade med att utbildningen av kunderna kommer genom landets restauranger, som står för cirka 10% av landets vinförsäljning. Visst har även Munskänkarna en viktig roll i det hela, även om man vänder sig till cirka 23 000 personer, som förvisso inte alla går på kurser.
Men vi ger inte upp ... vi kämpar på. Det vore dock skönare om Systembolaget kunde sluta leka poliser och anmäla små seriöst satsande vinhandlare och istället köpte in viner som är så pass bra och intressanta att kunderna skulle köpa mer vin på Systembolaget.
@Michel: Du som då och träffar SB:s representanter, hur motiverar de det faktum att de, som monopol, har så många produkter inom samma segment och så lite variation?
Är man mycket stor behöver man också vara mycket snäll, men SB köper alltså in tonvis med boxar, som för det mesta är söta (sötade), man säljer alkoläsk och cider i ohemula kvantiteter.
Men klarar man att leverera genuina viner? Vad som är billigt är ju en tämligen subjektiv åsikt, men det är inte direkt svårt när man är i t ex Frankrike eller Italien att hitta viner för 7-12 euro som är genuina, som är väl gjorda på vettigt druvmaterial. I brist på bättre ord, traditionella viner fast med bättre kunskap om vad som krävs för att faktiskt göra vin. 7-12 euro där borde kunna bli åtminstone 110-170 SEK här. Men det ser man ju inte, istället dränks vi med söta (sötade) viner som kostar 69 pix flaskan eller 200 spänn boxen och så finns det ett par alibin i form av månatliga nyhetssläpp och beställningssortimentet.
Inte ens ur ett marknadsekonomiskt perspektiv kan detta vara speciellt väl uttänkt av ett monopol ...
Vilket sammanträffande. Vi har denna diskussion. Tre dagar senare kommer denna Mölstad-krönika med exakt samma innehåll, conspiracy eller coincidence, för att citera David Byrne?
www.svd.se/mat-och-vin/bocuse_d_or/basta-boxarna-just-nu_3561416.svd?sidan=7
Skicka en kommentar