Den tionde mars vankas det trelandskamp i den centraleuropiska grenen Blaufränkisch. Oavsett vilken synonym som används - kékfrankos, frankovka modrá, lemberger eller franconia - så får man konstatera att det gamla österrikisk-ungerska kejsardömet fortfarande regerar i den här disciplinen. Württemberg får vara med på nåder, medan folket i Friuli fortfarande väntar på inbjudan. En sådan landskamp kräver förstås träningsläger, gärna flera. Den här gången blev det en österrikare och en österrikisk ungrare.
Toni Hartl håller till i Burgenland. Hembyn heter Reisenberg (pluspoäng på det för alla fans av Breaking Bad) och han odlar ekologiskt/biodynamiskt. Vingården Edelgraben ligger i Leithabergs utlöpare mot Neusiedlersee - samma sluttningar där han hämtar sitt toppvin Eisner. Det finns Muschelkalk i marken och årgång 2010 var regnig och sval, så här kan man förvänta sig ett relativt slankt vin med hög syra. Hartl kör gärna med större fat men här användes 225 liters, oklart hur stor andel som var nya.
Något yngre Franz Weninger var ansvarig för Burgenland-familjens äventyr i ungerska Sopron från 2000 till 2011. Man odlar 22 hektar med certifierat biodynamiska metoder sedan 2006. Vinmarken Steiner är historiskt ansedd som områdets bästa och har en brun jord med gnejs och glimmerskiffer, utan kalk. Unisona röster håller den varmare årgången 2009 som verkligt lyckad i hela Donau-området.
Bland tekniska hårdfakta noterar vi ett riktigt lågt uttag (20 hl/ha), naturlig jäsning, lång maceration (3-4 veckor), högt extrakt (33 gram), relativt hög syra (drygt 6 gram) och låg svaveldos (35 mg/l). Vinet uppfostrades under två år i 500-liters ekfat, oklart hur mycket nya. Vi hoppas de inte satt alltför stora avtryck.
2010 Toni Hartl Edelgraben Blaufränkisch
Utseendet är mörkt blårött, transparent. Här finns två doftspår att följa inledningsvis. Faten, med muskot, bark, eketrä, mörk choklad, lite skokräm och lite vanilj. Samt mörka skogen, med tallbarr, kåda, mossa, undervegetation, friska/bittra örter och stensöta. Själva fruktaromerna handlar mest om mörka körsbär med ett inslag av bläck och viol. En sval och skuggig personlighet.
I munnen är den höga syran är vad vi direkt tänker på. Pigg och frisk, rentav uppkäftig, med assistans av den lätt metalliska bitterhet som verkar ha med årgången att göra. Tanninerna är relativt lätta och smått kärva samt lite ekbeska, men frukten spänstig och frisk och klockrent blå. Om nu själva aromerna inte varar så särskilt länge i munnen, så får vi ändå en lång kryddig och mineralsalt efterklang. Det här är gott. Det är också aningen för ekigt just nu. Ett par-tre och upp till fem år år gör nog susen.
2009 Weninger Spérn Steiner Kékfrankos
Utseendet är mörkt blårött, opakt. Det är faten som inledningsvis tar ledningen, med toner av bittermandel, eketrä, lakrits och mörk choklad. De örtiga och skogiga dragen finns här också, men inte lika uppenbart som i förra glaset. Frukten ger ett rikare intryck, återigen med associationer till mosade mörka körsbär men också till sötare skogsbär i spektrat blåbär, hallon och lingon. Det finns en liten början till utveckling, några korn av farinsocker och en liten söt likörton.
Trots en del likheter har den här nollnian en betydligt större och rundare blå fruktkropp, men fortfarande helt utan tillstymmelse till insmickrande sötma. Munkänslan är lenare, smått viskös, åtminstone till en början när kontrasten är som tydligast. Den relativt höga syran är liksom infattad i allt det andra, tanninerna rätt stora och mogna. Dessutom serveras en försvarlig dos ek, med mörk choklad, viss bitterhet/beska och antydan till lakritsfetma. Avslutningen blir lång och mineralsalt.
Det här vinet upplevs ganska tufft just nu - betydligt tuffare än det gjorde i november när Niklas langade in det blint och alla runt bordet gissade på côte-rôtie. Det känns som att det befinner sig i en mellanfas där primärfrukten gått och knutit sig och eken blir påtaglig, men kanske är det bara den nyliga resan till Sverige? Med sin respektingivande stoppning och struktur verkar det dock sitta på en ordentlig lagringspotential, minst tio år och kanske mer.
€20, Der Wein-Weber.
€22, Weinkomplott.
ps. Landskampen går den tionde mars, med de här vinerna:
2011 A & H Nittnaus Blaufränkisch Kalk & Schiefer, Burgenland
2011 Uwe Schiefer Blaufränkisch Szápary, Burgenland
2009 Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg, DAC Leithaberg
2009 Takler Kékfrankos Reserve, Szekszárd
2009 Weninger Spérn Steiner Kékfrankos, Sopron
2009 Hummel Spatz Kékfrankos, Villány
2012 Strekov1075 Frankovka Modrá Terroir, Južnoslovenská
2012 Bott Frigyes Frankovka Modrá, Južnoslovenská
2009 Mrva & Stanko Frankovka Modrá Winemaker's Cut, Južnoslovenská
2011 Rainer Schnaitmann Simonroth Lemberger, Württemberg
Hos Munskänkarnas Stockholmssektion (finns 21 platser kvar)
6 kommentarer:
Uppenbarligen ingen kärlek för Blaufränkisch i riket att döma av kommentatorsfältsaktiviteten. Själv är jag ett fan. Låt vara att de är kniviga att matcha med mat. Det är något med den karga frukten och den ofta generösa eken. Att använda dem som en nordlig Rhonare funkar kanske i teorin, men inte alltid i praktiken.
Som tack för lång och trogen läsning kan jag chippa in Blaufränkisch Leithaberg DAC 2009, tvåa i Falstaffs BF-tävling för något år sedan, till er cup. Har dessvärre bara en flaska.
De flesta svenskar vet säkert inte ett smack om blaufränkisch, och troligen är de 100% tillfreds med det tillståndet, men vem vet, kanske kan vi ändra bara liten en smula på det?
Den här druvan brukar som sagt smaka bäst utan alltför generös ek. Som av en händelse är alla tre österrikarna biodynamiska, vilket vi tolkar som ett tecken på seriösa ambitioner och kvalitet. Uwe Schiefer är nog den producent vi gått igång på mest, hittills.
Snyggt erbjudande, vilken producent pratar vi om då? Tyvärr behövs det fler flaskor, minst tre.
Sorry, syftade på denna från Preiler: www.weinshop24.at/index.php?spr=deu&wein=1746®ion=
Håller med om att det finns ett ekproblem i delar av Burgenland. En producent som t.ex. Paul Lehrner borde tagga ned. Uwe fixar balansen där bättre, Prieler är inte lika diskret ekade som Uwe - men ej heller lika nougatiga som Lehrner. Har för lite erfarenhet av Uwes verkliga toppsaker (som Rheiburg) men är en fan av Köningsberg, steget över Krise - som jag tror är hans instegsvin. Lite oklar på det vinets läge. Får intrycket av att Köningsberg kan vara en s.k. Cru Suedois. Har hittat vinet på två ställen, hos Winetrade och hos Weinshop24. Även när du köper det hos den senare är flaskan märkt WineTrade Stockholm. Oavsett är det den bäst prissatta BF:en jag stött på och en perfekt ingång för den som vill bekanta sig med druvan.
Det är ju tyvärr inte helt enkelt att få tag på Blaufränkish här i Sverige. Synd, för min erfarenhet är ändå att de flesta som får chans att testa verkligen uppskattar druvan.
Ser f.ö. fram emot att läsa om Szapary 2011, som visst ska vara en riktigt fin årgång för österrikiska röda?
Vi nöp en 2011 Moric Reserve häromdagen och redan från första klunken var det: "wow, vilket vin!"
2011 Szapary är nog minst lika bra...
Det låter lovande. Har själv druckit ett antal flaskor av Morics basvin från 2011 och inte blivit besviken.
(Jag lämnade förresten en rapport om Ziereisen under inlägget från 8 januari, om ni missade detta. Ta den för för vad den är, som sagt.)
Skicka en kommentar