onsdag, januari 08, 2014

Vita från Tyskland & Österrike


Åtminstone för oss kickade 2014 igång på allvar med tio kursviner, efter att den traditionsenliga julförkylningen klarats av. 2-betygseleverna i Stockholm är duktiga, och ska givetvis hamna högt på rikspallen när det blir dags för prov senare i vår. Vi gnuggar dem med en övning som likaväl kunde varit ämnad för 3-betyget. Uppgiften går ut på att pricka in vita viner från klassiska tyska och österrikiska distrikt. Men vem vet, det kan dyka upp något oväntat. Ingen går säker här...

1. Till en början ser det rätt lovande ut. Öppna drag av limefrukt, vita tulo-tabletter, grönt äpple, vit persika, kryddiga mineraltoner och lite witbier. En smula sötma kommer till. Efterhand känns doften godisliknande, liksom icke-organisk. I munnen ett ganska lätt och spensligt vin med hög eller snarare vass syra, överslätande sötma och grönt kartig avslutning. De utlovade mineralerna infrias inte i munnen och druvmognaden känns inte bra nog. Den syntetiska tutti-frutti-äppligheten tilltar med luft och vinets komponenter faller isär med högre temperatur. Slutsats: skickligt tillfixat vin i ett slags "tysk" stil - ytligt sett inte alls olikt de följande - men i slutändan ganska enkelt, och som bör konsumeras kallt och snabbt eller inte alls. Efter ett dygn: platt fall.

Bäst-sämst-röster: 1-2

2013 Stoneleigh Riesling Marlborough, Nya Zeeland
(SB 6468, 104 kr)

Wairau Valley. Flodbädd med mager stenig silt. Extremt låg nederbörd, alltså konstbevattning. Kalljäst i ståltank med utvalda aromatiska jäster. Alkohol: 11,9%. Syra: 9 g/l, Restsocker: 12,8 g/l.

Det är sånt här som mycket väl kan dyka upp på ett tvåbetygsprov (vinet måste finnas att tillgå i hela landet och priset runt hundra-lappen tycks ha en magnetisk effekt på riksnivåns munskänkar).



2. Ganska generös rieslingnos i ett grönt aromspektrum. Sten och mineraltoner, lime och ananas, basilika och gröna ärter. Skiffer och fiskolja. En försiktig prutt av svavelföreningar (tänk ostbutik eller utedass). Smaken utan tvekan mycket mer välbyggd och balanserad än föregående med bra kropp och extrakt, inbäddat frisk syra samt en godtagbar bitterhet. Rejäl längd också, med stark känsla av mineraler och en behaglig liten kryddvärme i slutet. Riktigt god Nahe-riesling, åtminstone om man kan stå ut med en gnutta stink. Efter ett dygn har balansen tippat över åt det beska hållet, även om doften har blivit renare.

Bäst-sämst-röster: 0-1


Mestadels andrasortering från GG Felsenberg (Schlossböckelheim) och GG Kupfergrube (Bockenau). Jordmån med vulkaniska bergarter, porfyr, lerig sandsten och skiffer. Stockar upp till 40-årsåldern, mest i GG-lägena. Spontan jäsning i ståltank. Alkohol 12,5%. Syra 7,2 g/l. Restsocker: 7 g/l.



3. Nosen skimrar i vitt.  Man kan tänka sig vita metaller, vit tulo, vit persika, vit honung, vit grädde. Ett drag av mandarinzest och kryddiga mineraltoner. I munnen en fin uppvisning i balans, med hög infattad syra, koncentrerat extrakt och god liten restsötma. Extremt elegant, samtidigt bestämt, dansant, och långt. Det gissas på torr Mosel och det känns alls inte orimligt. Ljuvligt vin, minst lika bra efter ett dygn. Ett av provningens allra godaste.

Bäst-sämst-röster: 1-0

2011 Leitz Berg Kaisersteinfels Riesling Terrassen  Rheingau
(Atomwine rea 149 dkk)

Högt och brant söderläge i Rüdesheim på höjderna ovanför Schlossberg och Roseneck. Gamla terrasser som inte planats ut med Flurbereinigung (som resten av Rüdesheimer Berg). Namnet refererar till Karl den Store, kejsaren som odlade druvsorten Orléans här på 800-talet. Jordmån: torr och stenig, värms lätt av solen. Rödfärgad lerskiffer (järnoxid) med inslag av kvartsit. Jäst i stora ekliggare. Alkohol: 12%. Syra 8,7 g/l. Restsocker: 13,8 g/l.



4. En väl tilltagen ostbutik på nosen, grönt äpple, vit persika, klockren blåskiffer och en gnutta petroleum. Malkulor och svavelföreningar. Balanserat restsöt smak med krämig munkänsla och stenigt centrum. Underbart extrakt. Hög syra inlindad i babyfet frukt. Klingar av alldeles rent, med mineralsälta. Invändningar hördes dock mot både sötman och doften. Efter ett dygn återstår fortfarande lite stink och balansen kan tyckas snäll, men både intensiteten och den underliggande strukturen finns på plats. Jättegott redan nu, men tänk om 5-10 år. En lång smak som kommer att vinna på lagring.

Bäst-sämst-röster: 0-1


Vingården ligger utanför byn Wintrich. Under 1800-talet en av de högst skattade i Mittelmosel. Extremt brant och blåsigt läge med exponering väst/sydväst. Jordmån: gråblå skiffer med inslag av kvartsit. Skördat vid 94 Oechsle. Alkohol: 8%. Restsocker: 80 g/l.

En felleverans gjorde att vi fick Haarts spätlese istället för den (nästan) torra Ohligsberg. Det hade varit mer intressant att jämföra ett vin med ungefär samma smakbalans som de andra, alltså 12% alkohol och 13 gram restsocker.



5. Förvånansvärt neutral frukt, utan någon framträdande druvkaraktär. Däremot massor av kalksten. Påminner egentligen mer om en försiktigt uppfostrad bourgogne-chardonnay eller en riktigt bra silvaner än om en riesling. Blond grapefrukt och lite apelsinzest. Mineralsälta. Gröna örter. Det är i munnen vinet visar sin storhet. Torrt och stramt med perfekt smakfokus och väldigt betryggande struktur av syror, extrakt och mineral. Pratar vi aromer är det mest blond grapefrukt och lite apelsin med den där eleganta kininliknande mineraltwisten som byn Westhofen vid det här laget bör vara världsledande på. Galet mineraliskt och långt. Gissningarna går inte oväntat till silvaner och grüner snarare än riesling, även om syrorna borde vara alltför höga för det. Vi snackar balans och framtidspotential. Smakar ännu bättre efter 24 timmar.

Bäst-sämst-röster: 0-1

2012 Keller Kirchspiel Riesling GG Rheinhessen
(Atomwine, 299 dkk)

Kirchspiel ligger strax norr om Westhofen. Stockarna planterades 1964 (fyller alltså 50 inom några månader) i en jordmån av ljusgul marin kalksten med lite lössjord ovanpå. Spontanjäst i stora ekliggare. Alkohol: 13%. Syra 6,5 g/l. Restsocker 6 g/l.



6. Rakt av läcker doft. Söta och blommiga toner med inslag av gul tropisk frukt som persika, passion och ananas. En gnutta honung, gulare i frukten än de tidigare vinerna. Ljusa mineraltoner, fint parfymerad hudkräm, nytvättat bomullstyg. I munnen en torr, livlig, och snyggt balanserad smak med infattat hög syra och härlig spänst. Strukturen är oklanderlig utan att alls bli tuff, jordbeska är alls inget problem, det finns gott om kraft utan att vi börjar snacka tyngd, och mineralerna ringer länge i munnen. Ett strålande exempel på pfalz-riesling i en klockren årgång. Levererar långt över sin modesta by-nivå.

Bäst-sämst-röster: 7-0


Från flertalet lägen i Wachenheim, även de som kallas P.C. (Erste Lage) och G.C. (Grosse Lage). Jordmånen är varierad men mestadels lätt och sandig, med lössjord, sandsten, kalksten, lera, kalkmärgel, och basalt. Biodynamisk odling. Jäst i ståltank, lagrat i ståltank och stora ekliggare. Alkohol: 12,5%. Syra: 7,8 g/l. Restsocker: 7,4 g/l.



7. Skiljer sig från alla föregående viner genom sin tydliga utveckling. Doften är komplex med osöt honung (sic), tydliga fattoner av stora gamla liggare, köttsafter och en liten antydan till kräftspad och vanilj. Frukten är gul med likheter till grapefrukt och ananas. Lite grönörtig eller skogig på ett sätt som känns typiskt för Wachau. Ett annat slags mineraltoner än vi vant oss vid i de tyska vinerna. Smaken är helt torr och ganska kraftfull med liten fetma och genom faten avrundat hög syra. Verkligt stabilt vin med lång eftersmak. En matspelare av rang. Inte direkt charmigt, men sannerligen imponerande.

Bäst-sämst-röster: 2-0


Högt belägen terrasserad vingård (Ried) i byn Unterloiben. Jordmån: urberg, gnejs. Riktigt gamla stockar. Jäst i stora ekliggare. Alkohol: 13,5%. Restsocker: under 5 g/l.



8. Doften är ren, neutral och smått anonym grüner med måttlig definition. Vitpeppar, grapefrukt och en aning päron, men inga aromjästade drag, vilket direkt förs upp på pluskontot. Helt torr i munnen, ganska bred, hyfsat balanserad. Ganska så läskande att dricka, med vitpeppriga sensationer, bikarbonat, ihållande mineralsälta och en tyvärr något grov jordbeska som vid provningen upplevdes störande. Lite enklare vin, men faktiskt inte alls tokigt ändå. Vinner på sval servering och ett till två dygn i öppen flaska.

Bäst-sämst-röster: 0-9

2012 Weinberghof Fritsch Grüner Veltliner  Wagram
(BS 73248, 119 kr)

Från byn Oberstockstall, i vad som tidigare hette Donauland, öster om Kremstal. Jordmån: vindburen gul lössjord. Biodynamisk odling sedan 2006, pågående ekocertifiering. Jäst och uppfostrat i ståltank. Alkohol: 12,5%. Syra 6 g/l. Restsocker: 3 g/l.



9. Mättad, expressiv nos med hög fruktmognad. Honung och söt tropisk frukt. Selleri och anis. Närmast grillrökigt, komplett med kryddig rub och mangosalsa. Munnen får generösa serveringar med extra allt, texturen är fet på gränsen till tjock, alkohol och mogen frukt ger en känsla av sötma och krydda. Vi associerar till en glaze med honung och mango. Smaken är lång och i flera bemärkelser mäktig med pepprig efterklang. Provarna upplever alkoholstyrka, anisvärme och restsötma trots att vinet bevisligen är helt torrt. Väldigt mycket smaragd. Lika bra dagen efter.

Bäst-sämst-röster: 2-1


Terrasserad vingård nedanför porten till den gamla stadsmuren i Spitz. Namnet syftar på blodspillan mot svenskarna under trettioåriga kriget. Jordmån av gnejs, glimmer och skiffer på brun jord. Skördat i två pass: 23 oktober och 4 november. Naturjäst i ståltank, lagrat i stora ekliggare. Alkohol: 13,5% (kan det verkligen stämma?) Syra: 5,1 g/l. Restsocker: 1 g/l.



10. Doften är jordig, kalkstensstinn, havssalt, med mogen gul citrusfrukt. En grön kant av sparris och färska blad upplevs enbart aptitlig. Det är annars lätt att associera till chablis, bara på mineralerna. I munnen går vinet på knockout med pigg syra och friska mineraltoner, diskret vaxliknande fetma och mängder av välbyggd struktur. Intensivt, kryddigt, kraftfullt. Kännbart salt och galet långt i efterklangen. En storslagen silvaner som sopar bort alla invändningar mot sorten. Enormt vitalt efter ett dygn. Närmast elektrisk mineralitet. Ostoppbar längd. Trots goda havskonnotationer är vinet i kraftfullaste laget till vår ångade torskrygg med vitvinssås - tänk hellre schnitzel.

Bäst-sämst-röster: 5-0


Den branta 90 ha stora vingården Stein ligger mittemot staden Würzburg. Ett vindskyddat söderläge med jordmånen av fossilrik marin Muschelkalk. Jäst vid 16-18 grader i ståltank, sju månaders lagring på jästfällningen i stora ekliggare. Alkohol: 14,5%. Syra: 5,8 g/l. Restsocker: 2 g/l.


Acid overload? Jodå, tungan känns som en stenmurkla, sades det. Nå, vi har ett facit (även om handuppräckningarna knappast summerade till 22 kursdeltagare - det är tydligen jobbigt att tvingas ta ställning). Bürklin-Wolf och Juliusspital förtjänar av rösterna att döma att jagas med ljus och lykta. Ja, flera andra också, om ni frågar oss. Men så hade vi också möjligheten att prova om vinerna ett dygn senare.

24 kommentarer:

Henrik sa...

Riktigt svår övning, men också riktigt rolig.
Känner att jag har druckit för lite österrikisk riesling för att riktigt bena ut skillnaderna när 10 viner radas upp så här.
Många viner som var riktigt bra. Jag hade ju silvanern etta, var mycket svag för Bürklin-W, trodde Vulkangestein var högre klassad och hade ju inte Keller som Keller, men Madonna vilken potential. Kan vara det stenigaste vin jag druckit och det är givetvis avsett som en komplimang.

Lessrof sa...

Era tvåbetygare verkar som sagt gnuggas ordentligt. Det hade varit en tuff övning även för trebetygsaspiranter...
Fantastiska beskrivningar som vanligt. Tryckte direkt på beställningsknappen för Bürkling-Wolf. Vilket kanonår 2012 verkar vara för torr tysk Riesling!
Provade nyligen 2011 S-F Schiefergestein och det finns en liten gnutta svavel men stink är knappast rätta ordet. Däremot redan förvånansvärt mkt diesel i doften men fortfarande ung o lätt spritsig i munnen.

Frankofilen sa...

Wachenheimer från B-W var ju helt underbar i november. En given bunkring...

Lessrof sa...

Fr: Jag såg ju ditt inlägg i november men glömde.. Tur jag fick påminnelse.

Finare Vinare sa...

Henrik - visst var det kul att bli golvad av en silvaner som omväxling. Provningens stora överraskning.

12 Kirchspiel var faktiskt ganska lik silvanern (muschelkalken som snackar högt) förutom att alkoholen var lägre. Superbt vin, behöver bara lite tid.

Lessrof - tolvorna förtjänar verkligen att kollas upp ordentligt. Vi ska titta närmare på Battenfeld-Spanier, Wittmann och Van Volxem inom kort.

Franko - glädjande nog är B-W Wachenheimer tillbaka i BS, den tog ju slut inom någon dag efter din tokhyllning.

För att köpa den ännu mer fördelaktigt, kolla in wein-refugium.de. Vilket knäckande sortiment... och de tar inte mer än €14,50 för att skicka hem 18 fl till Svedala.

.jpn sa...

Wein-refugium kan rekommenderas. Väntar själv på en ny beställning därifrån. Förutom B-W, bl.a. lite blandat från Ziereisen som verkar vara en spännande producent. Nån som provat?

Anonym sa...

Ziereisen gör flera Syrah och den jag provat hör till förra årets höjdpunkter faktiskt! Rekommenderas starkt!

Henrik sa...

Längden i silvanern är inget man skojar bort. Jag satte 8:an (2012 Weinberghof Fritsch Grüner Veltliner) som en silvaner för tat jag upplevde som helt neutral med alla parametrar på medelvärde.
Sedan kommer Würzburger och bara rockar ... Terroir!
Och det fanns ju som sagt i överflöd även hos Keller. Där tyckte jag dock att det mer handlade om potential, Würzburger visade mer vad den hade nu.

Henrik sa...

Dessutom, vi var ju faktiskt "bara" 18 kursdeltagare den här gången.

Nick Shay sa...

Spännande läsning. Alzinger levererade 2010. Drack nyligen Mühlpoint Smaragd 2010:an och denna var riktigt bra. Känns som att Alzinger hittat en nisch mellan Hirtzbergers botrytiserade (Wagnerlika?) och Pragers stramt rena (Bauhaus?) Smaragder. Det är varken kropp- eller syrafestival utan något där emellan men med fina nyanser och oklanderlig längd.

För någon sommar sedan gjorde jag stora ingstegs- och byvins-testet bland the usual suspects. Måste varit 10:or och 11:or. Höll då Burklins Wachenheimer högst (tillsammans med S-F:s dito), även om jag förundrades hur de förra kunde leverera ett sådant vin för så små pengar. Kändes nästan för bra för att vara sant. Av de instegstolvor jag druckit i närtid så är Bassermann-Jordans riktigt bra. Massor av tropisk frukt och fin syra. Dricker bättre andra dagen, förutsatt att inte vill ha sin Riesling pärlande. Gourmondo tar 7.90 för den (med frakt på tio euro för 24 flaskor). Outstanding vardagsvin för inga pengar.

Finare Vinare sa...

Jpn - vi har inte provat Ziereisens spätburgunder. Snälla rapportera när du har testat.

Henrik - du syftar på att det var så få röster?

Nick - fin beskrivning av Alzinger. Men betydligt närmare Prager än Hirtzberger får man väl säga.

Både '10 och '11 Wachenheimer var ju inget annat än strålande. Hösten 2011 berättade Tom Benns att Bürklin-Wolf medvetet satt priset i underkant på det vinet (€10) och att det borde egentligen kosta ett par euro mer:

http://vinare.blogspot.se/2011/12/weingut-dr-burklin-wolf-wachenheim.html

Sedan dess har det mycket riktigt gått upp ett par euro. Artikeln är förresten fortfarande läsvärd.

Tack för tipset om Bassermann-Jordan. Vi ska inom kort prova lite tolvor från BattenfeldSpanier, Wittmann och Van Volxem.

Finare Vinare sa...

Förresten, de juvenila pärontonerna som fortfarande märktes i mitten av november:

cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=1622954

Visst var de redan puts väck?

Vinosapien sa...

trevligt som vanligt...
när det gäller wachau är det prager, alzinger och...veyder-malberg som platsar på hyllorna. infört lite begränsningar...

tyskingar...ännu inga såda restriktioner...

Nick Shay sa...

Så klart är Alinzger närmare Prager än Hirtzberger. Möjligt att det är det den (i och för sig diskreta ekningen) i Alzinger som gör att syran inte känns så påtaglig som hos Prager. Tycker att Vinosapien satt upp en trevlig begränsning, även om jag själv begränsat mig mer norr om gränsen. Som snålköpare ligger jag tyngre på Alzinger än Prager. Weinshop24 har fantastiska priser på Alzinger och frifraktar om man frågar Hannes snällt. De reade ut Smaragd 2010:or före jul för 16 euro. Men Prager är vassare än Alzinger. Hade inte plånboken konsulterats hade jag dessutom köpt mer F.X. Mer i den monumentala Hirtzberger-stilen, men slankare och inte så botrytiserat tunga. Deras Federspiel är fullt tillräckliga för att tillgodose min Wachau-craving. Får även dra en lans för Dom Wachaus senaste årgångar. Ge mig ett annat kooperativ (utanför Frankrike) som levererar sådana kvantiteter, till sådana priser och till sådan kvalitet år efter år.

Henrik sa...

Precis, få och lite snälla röster. 18 bäst-röster, men några i gruppen ville tydligen inte peka ut Svarte Petter ...
Eller så är det notarius publicus som räknat fel ;-)

Finare Vinare sa...

Vinosapien - sant, man får inte glömma Veyder-Malberg. Stilpreferens numero uno i vår Wachau-bok.

Nick - plättlätt: Produttori del Barbaresco!

Vi kör förresten en temaprovning med FX Pichler i Stockholm i slutet av april, tio viner allt som allt.

Henrik - det där sista är en gångbar teori ;)

Guran i vinkällaren sa...

BattenfeldSpanier`s 2012:or är verkligen lyckade. Redan på instegsvinet "Eisbach" fattar man varför (min "husriesling" just nu). Fanns hos Atomwine ("lnsering") för 89 dkk - nu 119 dkk. En topproducent idag. Å andra sidan finns det många att välja bland vilket gör det besvärligt om man vill ha mycket av det goda...

Anonym sa...

vilken provning!
och huga vilken enorm skillnad mot vår provning i rummet intill. Druvkursen som också hade riesling (inkl blindskott) på schemat.
blir nog många år som går innan det är lönt att gå den..

Anders

Finare Vinare sa...

Guran - alla verkar väldigt positiva till 2012 Eisbach, det ska bli kul att dricka den.

Anders - såg lite vilka flaskor ni hade. Så pjåkigt var det väl inte. Vad tyckte du om Leitz' 2012 Schlossberg?

Och som tröst måste vi säga att alla tyckte det var svårt! Men alla verkade också tycka att det var väldigt roligt. Alltså: vänta inte, utan gå kursen så fort du kan. Själva 2b-provet är långt mycket enklare än den här provningen. Fast vinerna är garanterat inte lika roliga ;)

Anonym sa...

oj där blev det risk för feltolkning.
jag klagade verkligen inte på kvalitetsnivån hos oss, utan jag menade att det känns som att det krävs en så mycket högre kunskapsnivå hos 2b..
Letiz Schlossberg gillade jag verkligen!

vi får se.. (c:

Anders

Guran i vinkällaren sa...

Som "Rieslingälskare" måste man ju testa favoriter hos bloggarna ibland. Alltså ställdes två 2012:or; Dr. Bürklin-Wolf "Wachenheimer" mot "husvinet" BattenfeldSpanier "Eisbach" upp mot varandra. Allt jag kan säga är - testa själva; det första mer insmickande och god och med viss mognad, det andra ett annat "djur" med större struktur, djup och potential (tankarna går till isälven utanför "Syltefjordsstauran" på Varanger i Nordnorge). Vad man gillar bäst - en smaksak. Matval, dagsform spelar naturligtvis in. När basviner från 2012 presterar så här bra är det bara att tanka. Tips: Köp viner med lite olika karaktär och mognadsspann - det tillför snarare än delar.

Finare Vinare sa...

Guran - som av en händelse har vi i helgen druckit BattenfeldSpaniers 12 Eisbach och 12 Mölsheim. Det är bara att hålla med - fantastiskt goda! Isbäcken var öppen med en gång, gulare i färgen och rikare i frukten än vi hade väntat oss. För €12 är det ett givet köp. Mölsheim behövde ett par dygn för att tappa de juvenila grönaromatiska dragen, men sedan dracks det riktigt fint. Helt klart "outstanding", båda två.

.jpn sa...

OK, Ziereisens spätburgunder då ... jag testade Tschuppen 2010, ett snäpp över baspinoten. (Jag har ett senkommet vinintresse och väldigt begränsad erfarenhet av tysk pinot, så ni får ta denna rapport för vad den är.)

Övermogna jordgubbar, sandelträ, pomerans, massa malört. Ganska hög syra och helt osöt frukt (röda plommon?), tydlig malörtsbeska, små tanniner, riktigt fin kalkstensmineralitet och rätt anständig längd. Dag 2 håller vinet fortfarande och har gått ihop fint med mer fruktsötma och lakrits. Malörten finns där, men är inte lika påträngande.

Tschuppen påminner mycket om Enderle & Molls "Liaison" från samma årgång, men är något mer harmonisk. Såvitt jag kan bedöma är kvaliteten riktigt bra för nivån/priset, men jag har personligen lite problem med den där distinkta malörtstonen (ibland blir det nästan som att dricka Campari/juice). Har man inga problem detta är Tschuppen säkert ett bra köp, men jag kommer nog inte att köpa fler eller forska vidare uppåt.

Däremot var deras Gutedel Steingrüble 2011 riktigt fin med både kraft och fokus. Har inga referenser alls för Gutedel/Chasselas, men detta gillade jag.

.jpn sa...

... eller ja "kalkstensmineralitet" förresten, vad vet jag om sånt? Det stod "Jurakalk" på baksidan av flaskan. Nåt som jag uppfattade som fin mineralitet iaf. :-)