Kalabrien är landskapet vars viner ytterst sällan får tre glas i Gambero Rosso. Man får hålla till godo med en välvillig klapp på huvudet och några rader om att det har noterats att regionen minsann gör framsteg. Men för tvåtusen år sedan var läget annorlunda. Grekerna kallade området oenotria tellus (vinlandet) och grundlade betydande vinodlingskolonier.
Vi är dock framförallt här för sol, bad och bilturer, men måste förstås ändå undersöka hurdana viner denna tillbakalutade landsända kan bjuda på. Librandi är Kalabriens största aktör med totalt 260 hektar vinodlingar. Det är också den enda producenten härifrån vars viner synts till på Systembolaget. Man har sitt vineri på ostkusten i Cirò Marina, norr om Crotone.
2004 Asylia odlas i DOC Melissa och är gjort på druvor av den lokala sorten gaglioppo som i detta vin inte ens sett skymten av trä. Lustigt nog är färgen på det unga vinet ljust rödbrun, med transparens. Vi möts av en blommig doft med varm nyponlik frukt och kryddighet som påminner om kanel. Smaken lämnar en lätt och rätt frisk känsla i munnen. Fint drickbarhet, smått elegant, alls inget rödtjut. Bra sommarvin. Lite som Kalabriens svar på pinot noir. (€5,50-€6,50)
Duca Sanfelice är den storsäljande riservan här nere - den finns överallt till ganska måttligt butikspris. Den aktuella årgången är 2001 och vinet är gjort på 100% gaglioppo. Det här är ett välgjort måltidsvin som framförallt passar till kött. Färgen är mörkt rubinröd och smaken har en varm men ändå stram karaktär med oregano, mörka körsbär, torkad frukt, earl grey och lite brända tobakslika drag. Viss strävhet i strukturen och medelfyllig kropp. (€7,50-€9,50)
2001 Gravello är Librandis flagskepp eller "super-calabrese" från IGT Val di neto: 60% gaglioppo och 40% cabernet på nya barriques ger ett muskulöst och kryddigt vin med plommonfrukt, fatlakrits, tobak och vanilj. Smak och doft går hand i hand och vinet är väl balanserat, elegant, sammetslikt och aningen syltigt men med måttliga 13,5%. Olika årgångar från 1999 till 2003 finns att få tag på. (€16-24)
2003 Le Passule är en söt vit passito gjord på den lokala druvan mantonico. Klasarna lufttorkades i två veckor, och vinet låg på barrique i tio månader. Det har en läcker doft och frisk söt smak med honung, aprikoser, citronskal, citrusmarmelad, russin, fikon och vanilj. Librandi marknadsför det som "vino di meditazione". (€15/50 cl)
En bra liten vinbutik i Tropea förser oss med nästa vin: en mogen 1997 Lamezia Riserva som belönats med Due Bicchieri. Lento heter den familjeägda egendomen i sydsluttningarna norr om flygplatsen i Lamezia Terme. Man odlar vin på ungefär 70 hektar. Detta vin handlar helt om intressant mognad och tertiära aromer. Färgen är ljust rödbrun. Det är riktigt gott och drickvänligt, läderaktigt med vacker torkad frukt och lite sprött åldrat med måttlig alkohol, uppmjukade tanniner och aningen låga syror. (€18)
Närmaste konkurrenten till Lento i Lamezia Terme heter Cantine Statti och odlar 50 ha. De ligger bakom 2001 Cauro - en barriquelagrad blandning av magliocco, gaglioppo och cabernet sauvignon. Vinet är tätt rubinrött i färgen. Doften domineras av körsbär och mörk choklad. Smaken är drygt medelfyllig, hyfsat tät, välbalanserad men rätt tanninrik. (€16)
Fattoria San Francescos riserva - 2001 Ronco dei Quattroventi - är nog det bästa vinet vi dricker i Kalabrien (om vi räknar bort Lisinis Rosso di Montalcino, som känns lite som att komma hem). Det är ett kraftfullt, koncentrerat, fylligt och snyggt fatbehandlat vin som påminner om modern chianti riserva eller riktigt bra riserva från Abruzzo. Typiska körsbär i likör, kryddnejlika, mörk choklad, vanilj och snygg fatkaraktär. Som en smäck till fin rostbiff i skivor från lokala slaktaren vid vägen. (€20)
Flera vinhandlare vi talade med nämnde Odoardi som Kalabriens bästa producent. Vi fick tyvärr aldrig tillfälle att testa deras viner. Lycka till med det om ni reser till Kalabrien!
2004 Asylia Rosso Melissa DOC (Librandi, Cirò Marina)
2001 Duca Sanfelice Ciró Rosso Riserva DOC (Librandi, Cirò Marina)
2001 Gravello IGT Val di Neto Rosso Gaglioppo, Cabernet (Librandi, Cirò Marina)
2003 Le Passule Passito (Librandi, Cirò Marina)
2001 Pellaro (Azienda Vinicola Malaspina, Melito Porto Salvo)
2001 Pallizzi (Azienda Vinicola Malaspina, Melito Porto Salvo)
1997 Lamezia Rosso Riserva (Lento, Lamezia Terme)
2001 Ronco dei Quattroventi Cirò Riserva (Fattoria San Francesco, Cirò)
2001 Cauro (Cantine Statti, Lamezia Terme)
3 kommentarer:
Var i Tropea förra sommaren och drack bara det lokala vinet.
Librandis Ciro rosso och bianco var förvånansvärt gott för €4-5. Det röda var elegant, smakade ändå rätt kraftigt av bär, bigarråer och lite örtigt. Jag tror t o m att det utvecklas av två, tre år i källaren. Vi drack det röda väl kylt en kväll och det var faktiskt inte dumt. Det vita var mer verandavin, men trevligt sådant.
Vi provade också Critone från Libdrandi, gjort på 90% chardonnay. Inte fullt så varm och nya världen-aktig chardonnay som man kunnat misstänka. 10% sauvignon blanc och avsaknaden av fatlagring är förklaringen. Friskt, bra syror, lite åt chablis-hållet men inte lika mineraligt. Vill minnas att en flaska kostade ca €10 och till det priset på bolaget skulle jag köpa det regelbundet.
Köpte också hem ett par flaskor Gravello och Magno Megonio. Gravellon vi kom hem med var 1999, drack en bra 1998 i Tropea. Magno Megonion lär vara Librandis toppvin, men det prövade vi inte utan köpte bara på spec. Årgång 2003 kanske var varm, men enoteca-mannen sa att vi inte fick dricka det före 2009 - okej... men jag tänker öppna den ena flaskan redan i höst ändå. Det är tydligen gjort på druvan Magliocco som ska vara Kalabriens mest odlade druva innan Gaglioppo tog över. Nu är det i princip bara Libdrandi som odlar den och "vår" vinhandlare liknade den, i brist på bättre, vid bra barolo. Djup smak, med viol, örter och mörka bär. Jag kunde inte hålla mig.
Vi fick också med oss två flaskor Odoardi Savuto hem. Det är tydligen ett standardvin, en cuvée på bl a Gaglioppo och sangiovese, för ca €9 och vi har druckit en flaska. Smakade lite gammeldags, strama tanniner, återhållen frukt åt körsbärs- och bigarrå-hållet, lite jordigt och aningen vanilj. Den andra går nog i vinter. Vinhandlarn vi hittade Odoardi hos menade också att Odoardi var bäst i regionen, men han hade tyvärr inget av toppvinerna hemma. Det får bli en annan gång.
Vi har nu hittat Odoardi i Sverige! Importören Casa Verde utanför Ystad har en rackarns massa italienska viner för privatimport. Beställning minst 6 flaskor, blandad låda tycks vara helt ok.
Vi testade också en fragolino i kalabrien, snacka om ungt, ljust och surt vin! Det fanns en skylt på en gårdskrog vi besökte: "fragolino". Vi ville gärna beställa en till sonen, trodde det var smultronsaft. De tittade konstigt på oss. Köpte en i alla fall (€3, vanlig ölkapsyl, begagnad stor mineralvattenflaska i glas) och drack upp den till lunchpasta, väl kyld, en liten skvätt åt gången. S dömde ut den som helt odrickbar....
Skicka en kommentar