1996 Comte Audoin de Dampierre

Vi är helt knockade! Det här är den godaste champagne vi druckit på länge. Moussen imponerar direkt i glaset, tät, gul och gräddig. Allt är på plats i den urläckra doften: först en intensiv attack, sen, bröd, kex, jäst, bred citrusfrukt, inslag av ananas, röda äpplen, svamp. Smaken har fina höga syror med sötmogen citrus, tuff blodgrape och bra längd. Summan av alla intryck är är svårbeskrivligt bra - elegant, harmonisk, förförisk är nästan understatement. Till och med tilltugget är sensationellt: pyramidknäcke med Salsa Tartufata från Jimmy i Perugia (svamptapenade med hög smak av vit tryffel, rekommenderas varmt). Haffa 96orna medan de finns kvar. Den här vill vi smaka igen snart!

1996 Comte Audoin de Dampierre Grand Vintage (Champagne)

2002 Tollot-Beaut Savigny-Champ-Chevrey

Vi gläntar på korken till en bourgogne från den ypperliga årgången 2002. Doften smäller till direkt i karaffen: animalisk, vinös, intensiv med plommondjup frukt, vinbär, hallon och rejäl fatkrydda. Smaken är härligt intensiv med höga syror och unga tanniner, riktigt stadig och rejält kraftfull, mer vinös än bärig - och med en strålande framtid i sikte. Wow, vilken god pinot !

2002 Savigny-Champ-Chevrey Premier Cru Monopole (Domaine Tollot-Beaut, Chorey-les-Beaune, Bourgogne)

2005 Riesling Sauvage

Ikväll äter vi kallrökt lax med lättstuvad spenat. Riesling passar alltid fint till det rökta. Den aktuella årgången är extra bra av detta otroligt pålitliga vin. I doften finns äpple, mineral och ett litet drag av tropiskt mogna citrustoner och ananas. Smaken har hög syra som gröna äpplen, bra bitterhet som grapefrukt och svalka från rhensluttningarnas mineraliska jord. Vi dricker alltid vinet ungt - men undrar vad som kan bli av detta vin om vi sparar några flaskor? Petroleumtonerna kommer för eller senare. Det borde gå fint...

2005 Rheingau Riesling Sauvage Qualitätswein Trocken (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

2002 Domaine Bejot Savigny-Les-Beaune

Ibland är man bara så sugen på en törstsläckande pinot noir helt på egen hand. Har den då en doft av solmogna nypon, sandig sommar och sandelträ, är det sannerligen en ljuvlig början. Är smaken dessutom helt knastertorr, med kryddiga mognadstoner i en lätt kropp helt utan syltiga drag måste man säga att det är precis vad man längtade efter. Vinjuryn Confrèrie de Chevaliers du Tastevin i Clos de Vougeot måste ha tyckt något liknande. Kostar den dessutom bara 99 DKK, kan vi bara råda den som händelsevis passerar Illum i Köpenhamn att göra som vi och plocka upp några flaskor.

2002 Savigny-Les-Beaune (Jean-Baptiste Bejot)

2001 Château Malescot-Saint Exupery

Vi provar en fin Margaux till Brie de Meaux och pyramidknäcke. Doften är förförisk med rostad fatlakrits, kaffe, choklad, korinter, plommon, ceder, och typiskt för Margaux brända mandlar och nötiga oxidationstoner. I smaken är vinet tätt och i fin balans, ännu lite knutet men med lång klingande eftersmak. Bra syror och tuffa tanniner i avslutningen. Ett 3ème cru-slott på uppåtgående. Mycket av allt för framtiden! Här blir vi med all säkerhet rikligt belönade om vi har karaktär att vänta.

2001 Château Malescot-Saint Exupery (Margaux 3ème Cru Classé, Bordeaux)

1985 Masi Campofiorin

Ikväll inviger vi nya härligt gröna tallrikar: hjortfilé med rödvinssås, gratinerad blomkål/broccoli och rösti. Vinet bjuder på sensationell mognad: brända toner med drag av tawny port, russin, korinter, valnötsolja och mörk choklad. Marsipan och medelfyllig frukt som inte torkat ut än. Smaken är lite eldig med alla aromerna på plats och ger en lång eftersmak. Mötet med viltet och tillbehören klaras elegant. Dessutom är det mycket njutbart att kontemplera alla intryck efter maten. En verkligt stor upplevelse ! Vi undrar om dagens Campofiorin utvecklas lika bra ?

1985 Masi Campofiorin (Masi, Veneto)

2003 WG Friedelsheim Riesling Brut

Vi korkar upp vad som troligtvis är systemets billigaste dieselupplevelse. Priset är tokrea - häpnadsväckande 66 kr. Som aperitif är bubblorna förstås inte de minsta, smaken inte den torraste...men doften!! Här finns petroleum, grape, äpple och bröd. Med rätt tilltugg - ikväll är det Gränna Knäcke - har den här sekten sin dragningskraft. Och man slipper pastorn ;-) så köp medan det finns kvar, drick och ha kul !

2003 Riesling Brut (Winzergenossenschaft Friedelsheim, Pfalz)

2004 Trimbach Riesling

Näsan är på plats nere i glaset igen. Här finns doftupplevelser som av en hel resa till Alsace på våren. Grönt äpple, blommiga toner som jasmin, en klockren doft av rabarberpaj med vaniljsås. Mineral och stål tar cirkeln tillbaka till det äpple som började alltihop. Vinet doftar helt enkelt fantastiskt gott. Smaken har underbart zzing i syrorna och generös frukt. Som aperitif - lika aptitretande som champagne. Den här årgången är vår största upplevelse hittills av det här vinet.

2004 Trimbach Riesling (Ribeauvillé, Alsace)

2002 Domaine Parent Pommard Les Argillières

Vad kul! Steget från Valtellina till Côte de Beaune är inte så långt. Doften såväl som prislappen är betydligt större, med ett pinottypiskt inslag av Krakows jordgubbsylt och ingen örtig kärvhet som i Le Tense. Annars är många bärande inslag gemensamma: skogshallon, lakrits, läder, kryddor. Det här är en rund och skön Pommard med fina syror, mycket god att dricka redan nu om man vill prova, men som ännu inte utvecklat sköna drag av allmänt förfall - den mogna bourgognen kommer ju med tiden ha mer att bjuda på. Ett riktigt läckert vin !

2002 Pommard Premier Cru Les Argillières (Domaine Parent, Pommard, Bourgogne)

2003 Nino Negri Le Tense Sassella

Strimlad biff och champinjoner i gräddig dijonsås med tortiglioni och parmesan, samt tomatsallad. Här behövs en vinsyra som skär igenom såsen. Le Tense har både den och mycket mer. Nebbiolo, eller chiavennasca som den kallas i Valtellina, är druvan i detta vin som är den mest bourgognelika nebbiolo vi druckit. Bara ett gäng alper skiljer vinerna åt.

Det är lättare och slankare än barolo och barbaresco, med en doft av hallon, röda vinbär, torkad frukt, gräddkola, lakrits, lite vanilj och en kryddighet som av sandelträ. Vi blir alltid lika glada åt detta superba vin, som har ett vitvins fräschör och ett rödvins aromer. Smaken är slank men intensiv, med en gnutta kärvhet och syror som ger vinet dess längd. Varje gång vi dricker Le Tense vill vi utnämna det till systemets bästa alla kategorier, ifall man tar hänsyn till priset. Nu blir det spännande att jämföra med en fin bourgogne.

2003 Le Tense Sassella Valtellina Superiore (Nino Negri, Chiuro, Valtellina)

2003 Castello di Brolio

Vi provar igen den här favoriten, från det varma Toscana 2003. Till bistecca fiorentina på välhängd och marmorerad biff med bönsallad, Le Puy-linser och babyspenatblad. Smakerna av salt, citron, persilja och vitlök går fint med det här vinet. Det doftar riktigt mogna moreller, plommon, stall, kanelstång, choklad, espresso. Smakar runt, mörkt chokladigt och sammetsmjukt med lite sötma från väl mogna druvor utan nämnvärd kärvhet. Vi måste ändå nyansera första intrycket lite och trots allt säga att vinet är mer av mycket gott och trevligt än mycket stort. De (för det här vinet) typiska tanninerna och syrorna är nedtonade, så vi ska inte chansa på att spara (med risken att få en fadd mognad) utan kommer ta en flaska då och då under de närmaste åren.

2003 Castello di Brolio (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

2003 Kanonkop Paul Sauer

Vi halar fram en tuffare motståndare till kvällens rensadel med rödvinssås. Här har vi kanske själva motsatsen till Mont-Redon. Doften attackerar med tät cassis, ceder, blyerts, lagerblad, rök, och den bara ropar efter nygrillad entrecóte. Den cabernetdominerade smaken är ung, tuff och lovande, och passar bäst till smakrikt kött. Men den här årgången är uppenbart bara i sin ungdom och det känns inte riktigt som vinet görs rättvisa så här tidigt. Kanonkops pedagogiska "drinkability" kurva säger 2008-2018. Smaken är alltså inte riktigt framme i harmoni än - vilket 01:an faktiskt var för ett par år sen. Vi luftar resten tills imorgon och ser hur det möter älggrytan. Men den svenska vinpubliken har sagt sitt, mycket av allt gäller - detta kultvin är redan slutsålt.

2003 Kanonkop Paul Sauer (Stellenbosch)

2002 Château Mont-Redon

Vi måste säga det med en gång: vi har undvikit alla rhôneviner från den svaga årgången 2002 - som konstigt nog var lyckad tjugofem mil norrut. Men en del goda omdömen har vi hört om detta vin. Så till kvällens renfilé med rödvinssås och gratinerad jordärtskocka och potatis provar vi. Doften är inte så tydligt fokuserad. Men vi hittar mognadstoner, örter, läder och trevlig grenachefrukt. Tyvärr är smaken på samma sätt i avsaknad av fokuserade syror. Vinet känns en smula jolmigt och har en lite vattnig mittsmak. Eftersmaken ger en lite torr träig känsla. Ändå rätt ok, lite utvecklat, saftigt vin i lättsam mogen CdR-stil - men absolut inte något för framtiden, och inte värt priset. Vinet står inte heller riktigt upp mot maten men är hyfsat på egen hand.

2002 Château Mont-Redon Chateauneuf-du-Pape

2006 Château de Souzy Beaujolais-Villages Nouveau

Traditionsenligt landade i förrgår första smakprovet på årets europeiska vinskörd. Doften består av söta rotsaker, mycket snäll vinbärssaft och väl urlakad skumbanan. Smaken likaså. Kul i två klunkar, snart lite kväljande...resten rinner rakt ner i kvällens rödvinssås. Hoppas att den blir god ändå. Den andra flaskan hamnar i älggrytan som också puttrar ikväll. Till den som vill klunka rött till skinkan på lillejulafton rekommenderar vi i stället att njuta av Guigals Côtes-du-Rhône. PS efter matlagningen: som ingrediens i sås och gryta är det tanninbefriade busvinet helt perfekt.

2006 Chateau de Souzy Beaujolais-Villages Nouveau

2003 Fontanafredda Eremo Langhe

Lammracks på restaurang Östergök ikväll. Det här vinet är ett av de säkraste korten överhuvud taget sedan första årgången 1999, som var helt sensationell. Druvblandningen är 70% barbera och 30% nebbiolo, skördade och vinifierade var för sig. Jäsningen tar två veckor med ständig överpumpning, därefter urlakas barberans skal för maximal färg i ytterligare en vecka. Sedan vilar vinet åtta månader på hälften små franska ekfat och hälften stora slavonska ekliggare. Slutligen blandas vinet och ligger ytterligare fyra månader på stora fat. Danilo Drocco heter vinmakaren bakom denna innovativa mix. Doften har både tät god frukt (med drag av röda vinbär, körsbär och blåbär) och lite parfymerad nebbiolokaraktär, med kryddighet och en aning tjära från rostade fat. Vinet serveras bäst lite svalt (ca 16 grader ) och har då en verkligt läskande saftighet med fin syra, mjuka tanniner och en medelfyllig stil som gör att vinet excellent ackompanjerar det mesta på ett bord. Prova hela skalan från stekt fisk, pizza, antipasti, pasta, ostar, till lamm, oxfilé, vilt - det funkar lika bra till allt, eller för sig själv...och så är det riktigt billigt, inte minst internationellt sett. Är detta möjligen systemets mest användbara röda ?

2003 Eremo Langhe (Tenimenti Fontanafredda, Serralunga d'Alba)

2004 Matthieu de Brully Côte de Nuits-Villages

Korken dras och vi smakar elakt nog direkt, får bara tillbaks grinigt snipiga syror och allmänt sluten karaktär. Ett par timmar senare återkommer vi till vinet, efter mat och vin med höga smaker. Nu, till ost, kommer vinet mer till sin rätt. Det har öppnat upp sig och doftar VÄLDIGT mycket brandrök, av typen "vi försöker elda upp våra våta höstlöv". Frukten är lite åt det stumma och ocharmiga hållet med druvtypiska inslag av jordgubb, hallon och lite kärva gröna toner. Trots alla invändningar är det ett rätt anständigt pinotvin som efter rejäl luftning går att dricka nu med viss behållning. Dock inget att lägga på lager, det kommer inte att bli mycket bättre.

2004 Côte de Nuits-Villages (Matthieu de Brully)

2003 Laurent Miquel Bardou Saint-Chinian

I våras provade vi årgång 2002 av det här vinet, både hemma och på Vinordic. Det var otroligt snyggt ihopsatt, med mörkt chokladiga fat, elegant mullrande dov frukt och tredimensionellt djup. Bardou är gjort på ren syrah. Nyfikna är vi alltså, men kanske är vinet kokt, syltigt och alkoholtungt i den nya heta årgången? Så är det lyckligtvis inte. Vi laddar nu upp med höga smaker, ostgratinerade paprikor fyllda med lite pepprig mix av köttfärs och råris. Och där landar det här vinet i helt rätt sammanhang. Doften är lite örtig, rakt på fruktig med lite ylletröja, mineral och rostad fatrondör. Smaken har god öppen generös frukt, men helhetsintrycket är nog ändå lite plattare - och därmed mindre elegant och spännande än vi minns 02an (som fortfarande finns i BS).

2003 Bardou Saint-Chinian (Laurent Miquel)

2001 Sorí Paitin Barbaresco Vecchie Vigne

Vi tycker: spaghetti bolognese smakar allra godast med nebbiolo. Och är det dessutom barbaresco från bra årgång, ypperlig producent och gamla stockar kan det inte gärna bli mycket bättre. Doften har typisk bittermandel, härliga vildhallon, läder och lite vaniljiga fat. Smaken exploderar i intensivt hallontonade, mycket eleganta fruktsyror med sammetslen struktur, kryddighet, aningen av ungdomlig kärvhet men samtidigt början till mognad och en lång god eftersmak. Allt är i balans och vi svävar högt i nebbiolohimlen. Det kostar som det smakar. Wine Spectator ger 93p och bedömer att den är ännu godare 2009. Rätt så likartad 1999 Barbaresco från Pio Cesare, som även den är himmelskt god. Jämförelsevis lite lättare och slankare än La Spinettas powerbarbaresco Starderi.

2001 Barbaresco Sorí Paitín Vecchie Vigne (Azienda Agricola Paitín)

2001 Sarget de Gruaud Larose

Våra näsor är överens: ett steg upp från 02an av Cantemerle, som var ett bra matvin. Det här är andravinet från finslottet Gruaud Larose. Här finns mer generösa, läckra toner av stall och läder som vi associerar med närbelägna Talbot. Men också en piggt och livligt pirr. I smaken är frukten lite rundare, de obligatoriska svarta vinbären drar mot plommon. Men smaken har också bra attack med lite bitande syror. Som synes är vinet både ungt och runt. Bordeaux årgång 2001 bjuder på flera viner som är njutbara just nu. Och det här är ett av de bästa vi smakat. En salt Brie de Meaux rundar av perfekt.

2001 Sarget de Gruaud Larose (Château Gruaud Larose, Saint-Julien/Beychevelle, Bordeaux))

2002 Château Cantemerle

Ett riktigt bra pris på ett gott vin från ett dåligt år. Doften är dominerad av rund och stabil fatlakrits, med en ren god svartvinbärsfrukt och lite tuffa och gröna tanniner. Smaken har hyfsad struktur, bra syror och möter upp maten fint. Något av ett kap för pengarna. Vi dricker gärna mer av detta vin. Dessutom har vi den ypperliga årgången 2000 som just nu ligger ner och vilar sig. Vi återkommer om den en annan gång. Lammracks med rostade grönsaker och couscous var lysande till vinet.

2002 Château Cantemerle, Haut-Médoc 5ème Cru Classé

1995 Château Belgrave

Vi provade 1999 Chateau Belgrave i augusti och gillade den en hel del. I måndags släpptes 1995 och 1998 av samma vin. Klart att man blir nyfiken! Särskilt som 1995 var ett bra år i Bordeaux. Men redan doften gör oss besvikna: tulpan, grön paprika, grumliga fattoner och brist på frisk frukt. Smaken går i samma stil, snipigt med matt frukt och trötta syror och mognadstoner som av grön gammal cabernet franc. Vi förstår nu precis varför slottet dragits med tveksamt renommé. Drickes möjligen till torr slottsstek ackompanjerat av gnäll om att allt var bättre förr.

1995 Château Belgrave Haut-Médoc 5ème Cru Classé

2005 Dr. Loosen Wehlener Sonnenuhr Spätlese

Vi vet att vi lättar på korken i förtid ikväll. Denna mosel från ett bra tyskt år har en druvig och blommig doft. Smaken är överraskande söt och har karaktär av god druvsaft från fina mogna druvor. Tät som nektar, lättsam med typiskt låg alkohol - men bara ett råmaterial till en färdig moselriesling. Hej då, vi ses igen om minst fem, kanske tio år - och hoppas på skiffer, petroleum och mognad...

2005 Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese, Mosel-Saar-Ruwer (Dr. Loosen, Bernkastel-Kues, Mosel)

2004 Sorí Paitin Barbera Campolive

Dags för en ny ung barbera. Doften har spets med ett litet vasst stick av fin vinäger, syrliga körsbär, vinbärs- och björnbärsnickel, bittermandel och fat med vanilj. Smaken likaledes skarp med riktigt höga fräsiga syror och samma intensiva frukt som doften. Bra längd som ringer kvar med en del tanniner i slutet. God och mycket italiensk stil. Dekantera gärna en timme i förväg. Priset kan tyckas vara åt det höga hållet, men det här är faktiskt småskaligt hantverk med lagringspotential. Barbera har blivit finvin och det här är ett av många ambitiösa viner på druvan. Jämför 2003 Collina della Vedova som nog var snäppet bättre. Spaghetti al dente con sugo di pomodori, parmigiano reggiano e salsicchia di Falun;)

2004 Barbera Campolive (Sorí Paitin)

2000 Château Picque Caillou

Här finns en doft som är ganska underbar: hallon, vinbär, lakrits, rök och fat. Men smaken är förvånansvärt torrkärv, fruktfattig och knuten. Brukar betyda att den blir bra med tiden, säger S glatt. Först är man klart tveksam, men: en halvtimme senare är vinet faktiskt betydligt mer öppet med massor av hallon, lakrits och mer tillgänglig frukt. Här blir man nog belönad om man sparar ett tag. Bra årgång är det ju! 45% cabernet 45 % merlot, 10% cabernet franc. Älgfärsbiffar med gräddsås, vinbärsgelé, potatis och broccoli. Lite old fashioned sådär...

2000 Château Picque Caillou (Pessac-Léognan)

2004 Domaine Maillard Beaune Les Grèves

Vi är nyfikna på den här nysläppta unga bourgognen. Vinet överraskar direkt med öppenhet, mognad och komplexitet. En intensiv doft av vildhallon (mycket läcker!), sen kryddnejlika, multnadstoner och rostade fat med lite läder, stall och sandelträ. Inga kärva gröna toner. Smaken är rund och saftig, syrorna är mjuka och balanserade. Vinet är redan drickvänligt och framförallt helt njutbart på egen hand. Vad månde bliva av denna härliga pinot? Kan vi hålla oss eller kommer vi att dricka upp med en gång ? Vi ska försöka hitta en anka snart - tydligen är det en bristvara i år.

2004 Beaune 1er Cru Les Grèves (Domaine Maillard Père & Fils, Chorey-les-Beaune)

2004 Rémi Jobard Meursault Clos du Cromin

Vi provar idag nysläppta Clos du Cromin mot 2004 Chorey-les-Beaune. De är lika men ändå klart olika. Clos du Cromin har ett eget tydligt inslag av flintrök, popcorn och framträdande mineralitet. Citronskal i doften och chablislik grapebitterhet i både doft och smak. En torr stram struktur lovar gott för framtiden. Faten är väl infattade och smörigheten är inte störande. Elegant vin som kommer djupna i färg, doft och smak om något år. Fisksoppa på lax, torsk och räkor med saffran, lök och mild aioli.

2004 Meursault Clos du Cromin (Rémi Jobard)

2001 La Salle de Château Poujeaux

Vi måste skriva igen om det här vinet som fick en lite missvisande bedömning när vi först drack det i september. Doftintrycken stämmer, med vinbär, lakrits, piptobak och gröna inslag. Men det har både mer tanniner och struktur än vad vi uppfattade då. Men tanninerna har mer karaktär av druvskal/kärnor än av ek. Förutom att vara aptitretande är det ett riktigt bra matvin i fin balans, torrt, friskt och läskande med återhållsam alkohol. Vi är extra sympatiskt inställda till den här klassiska typen av torra medelfylliga viner. Vi köpte en låda och det är ett nöje att smaka vinet igen. Det finns några kvardröjande flaskor på SBs hyllor. Entrecôte med skogssvamp, vaxbönor, haricots verts och små linser kan ha påverkat omdömet positivt ;-)

2001 La Salle de Château Poujeaux (Châteaux Poujeaux, Moulis-en-Médoc, Bordeaux)