De gamla isbjörnarna har en stark attraktionskraft i safarivärlden. Sannolikt även de gamla rävarna? Carlo Merolli skulle egentligen hålla lukket hela fredagen med anledning av "firmasmagning" på Hedentorps Plantskola utanför Ängelholm. Ni som har koll på Billigt Vin vet att det är Ingvar som håller i tåtarna på de där provningarna. Ett par mejl i förväg ordnade i alla fall en kort audiens innan paret Merolli gav sig iväg på kombinerad Sverigesemester och arbetsresa.
Att skrota omkring på lagret och plocka ihop sin egen prøvekasse medan Carlo skojar och skvallrar är ett ganska oemotståndligt sätt att handla vin. Vi fick reda på att den klassiska Cirò-producenten Fattoria San Francesco nyligen sålts till en resebyrå och ska omvandlas till "resort". En del av deras arkivlager (de senaste tre decennierna av semikändisen Ronco dei Quattroventi) har därför sökt tillfällig asyl i Holte.
Kvintetten röda vulkanviner från Calabretta är annars en förträfflig anledning att resa hit. Särskilt spännande ska det bli att testa nollfyran av deras Etna Rosso som efter moget övervägande befunnits färdig att säljas. Den unga, lättfotade och stiligt parfymerade Gaio Gaio är vi kompis med sedan tidigare och ser fram emot att klunka ganska omgående. De andra tre får vi bekanta oss med för första gången.
Vi passar på att vädra lite missnöje med 2008 Nonna Concetta, som varit en veritabel följetong av flaskvariation, efterjäsning och korkdefekter. Carlo bekräftar att det var ett dåligt år för Calabretta, som ju ibland också blir lidande av att ägaren Massimiliano arbetar som professor i Genua stora delar av året. De flaskor som säljs nu kommer troligen från en senare batch, men vi rekommenderar ändå försiktighet.
Carlo langar in en dunk italiensk olivolja i bagaget innan vi tar farväl. Snacka om kontrastverkan när det rara tjabbandet på Skovlytoften ställs mot icke-mottagandet på Philipsons outlet i Kokkedals industriområde! Uttråkade räknenissar sitter bakom datorskärmar och lyfter knappt blicken. Hit åker man bara om man måste. Och det måste man faktiskt, när de trista krämarna med outgrundlig logik plötsligt och tillfälligt dumpar priset på Produttori-kooperativets eminenta barbaresco.
Upplägget att tvinga kunden handla tolv flaskor för att ta del av det annonserade listpriset är inte vidare sympatiskt, och raka motsatsen till hur exempelvis en hedersknyffel som Tom Pedersen (näthandlaren Atomwine) resonerar. Vi tar i alla fall en sväng för att se om det finns något som lockar eller överraskar. Och titta: Drappiers Brut Nature Zero Dosage Sans Ajout de Soufre är faktiskt ett litet kap för 249 dkk, om man har ett par vänner att dela lådan med.
Medan den gamla FV-mobilen liksom av sig själv kryssar söderut på Helsingørmotorvejen börjar suget efter lunch göra sig påmint. Men bara ett litet stopp först! Varje sann safari måste innehålla åtminstone ett litet besök på vinavdelningen i en vanlig matbutik, om inte annat för att vi är svenskar och inte kan handla vin på det mest givna stället: där man handlar sina andra lantbruksprodukter och livsmedel. Den självklara kombinationen känns fortfarande exotisk.
Nu är väl i och för sig SuperBest på Jægersborg Allé 44 i Charlottenlund inte en alldeles vanlig matbutik, eftersom invånarna i den välmående förorten är rätt kräsna med vad de häller i sig. Delar av det ganska vassa sortimentet tas fram i ett samarbete med GobiVin/Vinikassevis. På deras hemsidor kan man också läsa sig till vilka tilbud som är aktuella på samtliga SuperBest. Ett som ofta återkommer är Giorgio Pelisseros goda Barbaresco Nubiola för 100 dkk (jämförelsevis ca 300 sek om/när den finns på SB).
Inom ett ögonblick är vi inne i en livlig diskussion om de godaste Provence-roséerna med en trevlig kille i personalen, som var nere på Côte d'Azur häromveckan. Vi enas om att Saint-André de Figuière är ett verkligt föredöme när det gäller rosa Côtes-de-Provence. SuperBest puffar också för den småexklusiva negocianten Hecht & Bannier. Båda fås för 150-160 dkk à 2 flaskor. Man har dessutom Domaine de Terrebrune, en av de bästa Bandol-producenterna (175 dkk).
Från Jægersborg Allé kör vi raka vägen till Jægersborggade - själva spjutspetsen i Nørrebros pågående gentrifiering och helt oemotståndligt i sitt ungdomligt hemvävda småföretagarmys. Bara ett kvarter bort, på ruffiga och slitna Bodega Hjorten, sitter fortfarande gubbarna och röker medan de pimplar sin almindelige Tuborg dagen lång alldeles precis som förr i tiden.
Manfreds og Vin hette vårt lunchställe från början, men det var väl så självklart det där med vinet att de lika gärna kunde korta ned namnet. Förutom att vara vinbar, matservering och take away-ställe, så lyckas man också vara vinbutik - en cave à manger på parisiskt maner. Alla deras vinbönder ingår i den klick som utgör "naturvinsscenen". Det mesta går att köpa med sig, men priserna är förhållandevis saftiga. På hyllan innanför entrén lockar läskande gamay och grumlig chenin.
Dagens ret hos Manfreds kostar 140 dkk om man sitter till bords, eller 95 dkk att ta med. "Gris fra Hindsholm med spidskål & nye kartofler" bjuder på tre enkla råvaror av utsökt kvalitet, tillagade med varsam hand för att locka fram milda men rika smaker, och presenterade på udda andrahandsporslin. Det är faktiskt sagolikt gott på ett rent och alldeles tidlöst sätt. Ett glas Fleurie från Michel Guignier - 2011 Au Bon Grès - passar perfekt till.
Rolig glaslista.
Mätta i magen fortsätter vi safarin på Zoologisk Have. Här är det naturligt så det förslår!
Och påkostat. Nya anläggningar vid varje nytt besök...
På hemväg från Frederiksberg, via Vesterbrogade till Amager och Kastrup, passeras åtminstone två berömda vattenhål för safarister. Det första är den briljanta vinbaren Ved Stranden 10. Här är vi tyvärr så fokuserade på att köa till kassan (bild från förra året, killen bakom disken sportar numera mustasch) att vi otroligt nog lyckas undgå paret Lessrof som sitter och dricker vin på uteserveringen. Vad vi däremot inte missar är retro-buteljen som Lessrof skrev så fint om häromdagen: 2010 I Fabbri Lamole Chianti Classico. Och slutligen slår Zalto-fällan igen... nu finns ingen återvändo på glasfronten.
Sista anhalten strax innan stängningsdags - de är noga med sådant i Danmark - blir hos Fabio och Mie på Cibi e Vini. För dagen har paret besök av en italiensk sommelier som bjuder på miniprovning vid ett litet bord. Här får vi spotta en 2012 Arneis från Agricola Punset, en 2011 Chianti Classico från Casina di Cornia och en 2011 Rosso Piceno från Vini Aurora. Vi gissar att tian från Cornia kommer passa oss ännu bättre än elvan, och det finns visst några flaskor kvar. Auroras 2011 Barricadiero är tyvärr slut och kommer hem först i augusti/september.
Idag var också examensdag för danska studenter. På vägen hit mötte vi säkert tjugo studentflak, och Fabio berättar att han sålt över sextio flaskor lambrusco till törstiga avgångsfestare. Vi undrar försiktigt om Cibi slutat med den klassiska Friuli-producenten Ronchi di Cialla - som hamnade i butiken tack vare BV-Ingvar - men Fabio försäkrar att de ska ta in mer. Vi är helt överens om att deras viner är fantastiska, så vi nappar den sista flaskan Refosco dal Peduncolo Rosso på nedersta hyllan.
God grignolino från Cascina Tavijn är ett givet köp här, liksom frappato från Arianna Occhipinti. Den handskrivna förbokningslistan till det vinet liknar snarast en "vem är vem" i den svenska vinbloggosfären. Förra sommaren uppskattade vi Cirò-producenten À Vitas 2009 Rosso Calabria IGT, så vi ger dem förnyat förtroende. Slutligen får man ju inte missa Eugenio Rosis 9-Dieci-Undici Vallagarina Cabernet Franc, att döma av den fantastiska 7-Otto-Nove.
På väg till bilen får vi kika in i en av Cibis lagerkällare, inte långt från själva butiken. Fabio undrar hur det går för ekologiska hantverksviner i Sverige. Vi vet inte så mycket om läget i resten av landet, men i Stockholm och Malmö har väl suget aldrig varit så stort som nu? Det är dock värt att minnas att Köpenhamn alltid legat flera år före Sverige, och att Fabio och Mie var nischade långt innan det fanns en endaste svensk importör med den nu så gångbara profilen. Första gången vi besökte affären på Torvegade var 2001. Då var den redan etablerad, men den har aldrig varit en hipstermagnet och lär väl aldrig bli det heller. Tack för det!
