lördag, oktober 01, 2005

1998 Vigorello


Vigorello är den supertuscan som har längst historia - första årgången kom redan 1968, före exempelvis den mer berömda Tignanello. Druvmixen i Vigorello är 60% sangiovese och 40% cabernet från två olika vingårdar om totalt 11 hektar i Castelnuovo Berardenga, beläget i varma sydligaste Chianti. Vinet lagrades 18-20 månader på små franska ekfat. 1998 anses som ett mellanår, i skuggan av den makalösa hypen kring 1997. Vi har dock testat flera bra toscanaviner från 1998, inte minst kvällens andra vin. Men trots att de behövde ligga till sig, och vann på det, så håller de inte för lång lagring. Sju år, absolut inte mer, tycker vi. Ur glaset stiger en stor stalldoft, körsbär, mörk choklad. Smaken är god, fyllig och avrundad med mörk choklad, fatvanilj, mjuka tanniner och lite låga syror. Rostbiff med rödvinsås, gratinerad broccoli och haricots verts.

1998 Vigorello Toscana IGT (Fattoria San Felice, Castelnuovo Berardenga, Chianti Classico)

1998 Castello di Brolio


På toppen av mognadskurvan just nu. Klar, rubinröd med brun kant, slinkig uppenbarelse i glaset. Stall, läder, örter, sura körsbär och torkad frukt. Mycket god, väl koncentrerad smak med mjuka syror, lite friskare än Vigorello, och runda uppmjukade chokladiga tanniner. Förutom sangiovese ingår en skvätt cabernet sauvignon, men betydligt mindre än i Vigorello. Vinet vilade i 18 månader på 65% nya ekfat. Riktigt härlig att dricka idag, och tjänar inte på att ligga längre. För tillfället smakar det minst lika bra som årgång 1997 och 1999, som dock har mer framtid kvar. Vi avslutar vår 98-låda detta och nästa år...

1998 Castello di Brolio Chianti Classico (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)