Att prova den nya årgången av Didier Barrals Faugères har på relativt kort tid blivit en tradition lika viktig som vårprimörer, kantareller och kräftor. I år missade vi tåget helt. Det beskärda antalet flaskor till Sverige var så litet att att ynka tre lådor nådde privatkunder och resterande nio gick till restauranger. Men varför blev det så galet få den här gången? Vi talar ändå om en rätt så stor gård, där 28 hektar odlas aktivt. Hagelskurar, är det bistra svaret.
Vår självpåtagna roll som hejaklacksledare i Svenska Barral-fancluben renderade ett erbjudande om att få prova resten av vinerna i förväg.
Inte direkt något högriskprojekt för importören kan tyckas, men förväntningarna är höga och slentrianmässiga hyllningar ligger inte för oss. Framförallt är det skönt att veta i förväg vad man ska jaga och vad man kan låta bli. Och så är det viner som tarvar diskussion.
Orangevin.
Utdragen skalmaceration, lång samvaro med jästfällningen och en kontrollerad oxidation i barrique är nyckelorden för det här vinet.
Om Barral tidigare har figurerat i utkanterna av orangevins-scenen, så intar han med den nya årgången en plats mitt i spotlighten. Nästa steg blir att köpa amforor och gräva ner dem i marken - tänk Josko Gravner. Kvalitetsmässigt är det väl ungefär lika bra som friulanens Breg eller Trincheros Palmé 7 - gillar man den udda vintypen så är det bara att köra. Vi som var så förtjusta i fräschören i Barrals vita (gyllene) nollsjua tycker att han tagit metoden ett steg för långt den här gången. Petitesser som druvsorter och ursprung blir sekundärt i sådana här viner. Så är det också klassat som Vin de France...
Efter sådant sniff är vi inte precis svårflörtade. I munnen serveras en intensiv och rättfram attack. Mittsmaken är livlig och busig. Impregnerar tungan med en frukt som är klart kryddig men inte eldig. Rabarbersyrlig, strukturerad och pepprig, precis lagom tät. Örtsnörp i slutet, och lite läder. Svingott, och ack så lätt att dricka. Minst lika bra som vanligt, i en ovanligt örtig och friskt syrlig version.
2008 Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Jadis blandar hälften carignan med 40% syrah från söderlägen och resten grenache. Allt uppfostrat i använda små ekfat (1-10 år gamla) under två år.
Ett mörkt blårött, betydligt tätare vin. Doften är inte vidöppen ikväll, men är ändå patenterat barralsk med toner av knallpulver, salmiak, svartpeppar, eneträ och prosciutto. Vidare får vi körsbärskärnor, mörka körsbär, röda bio-äpplen, violer och syrener. Kardemumma-kryddan kommer med mer luft. Alltihop är väl sammanhållet, men samtidigt väldigt levande och ständigt skiftande.
Det här är en lite vildare historia än både Tradition och Valinière, vilket även gäller smaken som är tät, intensiv och kryddig med märkbara men långtifrån dominanta fattoner. Efter en dryg timmes luftning blir tanninerna sådär härligt söta som tätvävd sammet, medan fruktsyran på samma gång är frisk och mogen. Salmiak-lika mineraltoner spritter på tungan efter sväljet. Alkoholen märks mycket mindre än i nollsjuan. Rejält extraherat vin som behöver ordentligt med luft, och som ändå inte öppnar upp hela registret - än. Busbra, men ett halvår till kommer att göra gott.
I munnen: så oerhört harmoniskt. Inget spret överhuvudtaget. Kassaskåpstätt och silkeslent - men samtidigt så slankt och friskt. Frukten är hanterad till perfektion, sötman mer återhållsam än i Jadis. Här ligger fokus mer på syror än på tanniner, eller snarare: tanninerna är spunna av kinesiska silkesmaskar. Avslutningen är lång, lustfylld och komplex. Balansen och helhetskänslan beskrivs bäst som burgundisk. Det här är inget annat än storslaget, och dricks alldeles utmärkt redan nu.
Slutsatser: om det "vita" vinet skiftar från år till år, så är Didier Barral ytterst pålitlig när det gäller de röda. 2008 är en mycket bättre årgång i Languedoc än i Rhône, och kvalitetsmässigt är nollåttorna jämförbara med 2005 och 2007 - om än med lägre alkohol än 2007, silkigare tanniner än 2005 och friskare syror än båda. Vad gäller drickvänligheten är Tradition en akustisk lägereldssång, Jadis elförstärkt rock'n'roll och Valinière närmast en klassisk symfoni.
Om vi finge önska oss något mer, vore det att Didier tog det bara lite lugnare med pigeage-stången i Jadis. Och som sagt, tyvärr drabbades domänens vinmarker av hagel under växtsäsongen 2008, vilket innebar att ett redan lågt uttag decimerades än mer. Kvaliteten led av allt att döma inte alls, men det blev problem när det gäller antalet producerade flaskor. Faugères Tradition är alltså redan tvärslut.
Av de andra två har Systembolaget köpt allt som kom till Sverige,
vilket är 240 Jadis och 120 Valinière.
Varuprover från Franska Kvalitetsviner (ej Tradition).
På SB den 1 september, Jadis 256 kr och Valinière 399 kr.
Barral Blanc kostar 224 kr (privatimport i 6-pack)
ps. Mer om Barral här och besök på gården här.
9 kommentarer:
Jadis tjänade ju absolut inte på att drickas i rak konkurrens med Valiniere. J är ett underbart vin, men V är bara ett par nummer större.
Fantastiskt att Mourvedre kan ge ett så elegant, så burgundiskt intryck - låt då vara att frukten inte direkt säger pinosity ...
Nej, det får man såklart leta annorstädes efter. Men att mourvèdre kan bli så elegant. Wow!
Precis som med nollsjuorna är det Tradition och Valinière som funkar rakt av, helt utan invändningar. Jadis 08 ska nog bara ligga till sig lite.
Vi tog det lugnt med Jadis 07 pga tokhög alkohol och lite väl solbakt syrahfrukt (även om det var ett häftigt vin). Får se vad det blev med lite lagring. Balansen i nollåttan passar oss bättre.
Fortfarande minimalt med svavel antar jag?
"Contains sulfites" står det på alla flaskor. De brukar ha runt 20 mg SO2. Hemma lägger vi dem i kylen för säkerhets skull, i källaren är det svalt nog.
Som referens drog vi upp en Jadis 05 igår, smakade och satte igen den för att dricka idag. Ingen funk, inget orent, inget oxiderat, ingen "gåslever". Bara jäkligt gott, med en bra början till de där blodapelsinsyrorna som 04orna av Jadis och Valinière fick som mogna.
"...som 04orna av Jadis och Valinière fick som mogna."
Inga direkta långliggare, va'?
Jag delade en Jadis 2004 med lillebror för några veckor sedan, när vi hittade den till schysst pris på listan på Svinet. Jättegott, fullt vitalt, komplext som tusan, lite lugnare i syrenträdgården; men jag saknade kanske lite av... bettet hos den aningen yngre upplagan. Så om gommen ser ut som min tar man en sådan årgång före sjuårsdagen. Ändå var jag helnöjd, så det är finlir vi pratar om.
Nej, långliggare är väl inte ordet, Gôut. Nollfyrorna är färdigutvecklade nu, men exakt hur mycket hänger säkert på hur man har lagrat dem. Nollfemmorna har mycket mer stoppning och är inte alls så långt gångna än. Lagrar man i källare kan de gott få gå ett par år till.
Kul att höra, Anders. Man bör gå på Svinet, va?
Såg att frågan var riktad till Anders men tar mig ändå friheten att svara: Klart man kan/ska gå till Svinet. Det är dock inte alls samma nivå på maten som på Djuret (eller Pubologi). Nu ligger priserna ganska långt under båda dessa ställen iofs. Trevligt och avslappnat och smarrigt, men det gäller att kalibrera förväntningarna. Mer ett ställe att slinka förbi än ett ställe att ha långmiddag på. Sittningarna är dessutom begränsade till 2 timmar, så långmiddag är utesluten. Föredömligt låga påslag på vin är det iaf. Bara öppet en vecka till, sen tar Djuret över.
/A
Hej,
Testat Barral faugeres 08: någo tnyligt?
Superfin fas den befinner sig i nu, lite mognadston men frukt som är fin fortfarande.., snackar vi pinnar, 93 iaf, fasiken vad gott! Visste inte att barral blev då bra efter 4-5 år! Finns det något godare under 300?
Med vänlig hälsning, Johan
Skicka en kommentar