Kvällens match känns nästan orättvis. I Montirius ringhörna har vi deras "enklaste" 2010 Côtes-du-Rhône - ett purungt vin gjort av grenache, mourvèdre och syrah som vuxit i närheten av byn Mondragon norr om Orange. Här handlar det om druvor man köpt av odlare i bekantskapskretsen, från ekologiskt odlade stockar i 25-årsåldern. Vinet är jäst och uppfostrat i betongtankar, och håller 13,5% alkohol. 2010 betecknas som ett förnämligt år med skinande frukt och friska syror, så kanske vi inte ska räkna ut den här kombattanten riktigt än.
Janasse ställer upp med sin "mini-châteauneuf" 2009 Terre d'Argile - ett av utropstecknen på Bristlys sortimentsprovning i våras, och nyligen hyllad av Frankofilen. Nollsjuan av detta vin hade förresten en så expressiv örtflora att den borde ha hetat Les Garrigues om inte det namnet redan var upptaget. Druvblandningen är ungefär densamma - grenache, syrah och mourvèdre som vuxit i röd lerjord strax norr om Courthezon, precis utanför Châteauneuf-zonen. Janasse använder sig av moderna metoder med sträng grönskörd och uppfostran i småfrallor (en tredjedel nya) för syrah och mourvèdre. En tung pjäs med femton procent tjong.
Det blålila 2010 Domaine Montirius Côtes-du-Rhône har en nästan oanständig nos. Fudgiga malo-toner vädras ut inom några ögonblick och lämnar fälter fritt för violer, blåbärssmoothie och söta mörka körsbär. Allt är vidöppet och väldefinierat med svartpeppar, varma stenar, frisk garrigue och lite rök i bakgrunden. Mungiporna dras ofrånkomligen uppåt till ett stort smil. I munnen presenterar sig vinet med primärt sötfruktiga aromer och en len munkänsla. Aromer av nymosade hallon och björnbär med assist av sötlakrits minglar både länge och väl, mycket tack vare den friska mogna fruktsyran. En bestämd snärt av örter sätter punkt, och så är munnen redo för ännu en klunk. Det initialt sötfruktiga intrycket stramas enkelt upp med en vända i kylen, och när maten väl står på bordet är det fräschören och strukturen man tänker på. Absolut ingenting hindrar det här vinet i dess framfart mot lustcentrum.
Det blåsvarta 2009 Domaine de la Janasse "Terre d'Argile" Côtes-du-Rhône Villages har en djupare, mer mättad doft som denna gång är förvånansvärt sluten och vägrar att låta sig upplevas "tredimensionellt" på ettans vis. Visst finns den mörka frukten där, visst finns det köttiga drag, visst finns det garrigue, visst finns det alkohol och visst finns det chokladig ek. Det är seriösa och proffsiga doningar, men våra lustcentra förblir märkligt oberörda. Efter ettans oemot-ståndliga charmoffensiv är detta uppenbart ett mer muskulöst vin.
Det har högre extraktion, lite tyngre alkohol och en tjockare munkänsla där ekfaten tar udden av fruktsyran med en skvätt chokladsås. Visst är det kraftfullt och gott, men också en aning strömlinjeformat och långtifrån lika avväpnande och skoj. Någon riktig kärlek uppstår inte ikväll, varken i samspel med maten och på egen hand.
Att tussa ihop viner är som att leka "sten, sax, påse". Vi föredrar ofta charm framför muskler, och i kväll var det charmen och drickglädjen som vann (alldeles oavsett poäng och sånt tjafs). 2010 verkar dessutom vara en härlig årgång i södra Rhône. Vi har fortfarande gott hopp om en roligare uppvisning av Terre d'Argile framöver, och eftersom vinet är så pass ambitiöst anlagt ser lite lagring ut att vara en god idé. Nu har vi fem flaskor kvar, men frågan är om vi inte varit gladare om det vore fem av Montirius Côtes-du-Rhône? Well, det ena behöver ju inte utesluta det andra...
Franska Kvalitetsviner via BS, 128 kr, varuprov
Bristly via BS, 159 kr.
10 kommentarer:
Hej!
Mycket intressant läsning. Jag har varit och fingrat på "Terre d´Argile", men inte kommit till skott.
De tre flaskor jag har kvar får nog vila ngt år. Montirius CdRh låter ju intressant.
Det är ju olika årgångar kan detta spelat någon roll?
Jag drack deras Montirius Le Clos 2007 i somras, vilken jag gillade, så jag får nog trycka iväg en beställning.
JC
Vi har ju inte kunnat hålla fingrarna borta från 2009 Terre d'Argile. Senaste flaskan var märkvärdigt knuten och krävde flera timmar innan den kom loss och då bara till en viss del. Smakproven innan har känts helt annorlunda, vidöppna och lustfyllda. Dagsform hos undertecknad, eller är det möjligen mourvèdren som spökar lite? Är vinet på väg att stänga ner? Katten vet...
Ser man på. Det är ju helt i linje med vårt intryck, och vi höll ändå karaffen under uppsikt i typ fyra timmar. Ska det redan stänga ner? Raskt marscherat i så fall. Frågan är bara hur länge man ska lagra vinet för att vara över på den säkra sidan...
Montirius 10:a verkar leverera exakt vad John Livingstone skrev i mars:
"the 2010 vintage is an exciting one for the Rhône. The freshness of the wines in both parts of the Valley comes as an extremely handy asset, but the fruit is also complete, so bringing forward the critical word "balance". Recent tasting of hundreds of 2009s and 2010s shows that two vintages of high quality are storming into view, perhaps reminiscent of the 1990-1991 duo in the North. The quality of 2010 in the South, particularly the shining fruit, is well superior to the dilute 1991, however. Rub your hands, batten down the hatches, and prepare to spend and to enjoy."
En glad Tommy på Franska berättade nyss att han varit med om att utforma 2010 Montirius CdR och två förslag till cuvée förkastades innan man hittade rätt med det tredje. Målsättningen var att blanda en elegant CdR utan tyngande alkohol. Tydligen finns det motsvarande 8000 flaskor av denna cuvée, skulle SB ta in vinet kunde priset hyfsas till 113 kr (nere i Frankrike betalar man typiskt €7-€8).
Alltså, jag är ju i grunden rätt ovillig att tro att viner stänger ned hit och dit (nordrhônsk syrah möjligen undantaget). Oftast handlar det nog om den egna dagsformen, den aktuella flaskan, omgivningen och liknande. Det kanske helt enkelt var en rotdag? ;-) Men det var en tydlig skillnad mot det förväntade, dessutom med de tidigare smakproven i färskt (bara dagar tidigare) minne.
Ni har ju också smakat vinet tidigare, även om det inte blev en not på bloggen. Var den här upplevelsen som den på hotellet? Har ni förresten smakat nollsjuan på sistone?
Det är väl skillnad att prova vin på ett en provning på ett hotell mot att ljumma hemma framför aktuellt. Som att dra på Spotify jämfört med att gå på konsert. Alla konserter är ju 5 plus inte sant :) Det är ju hela taktiken med dessa provningar givetvis.
P.
Det var du som sa "stänga ner" ;-)
1. Vi var väldigt överens om våra intryck.
2. Flaskvariation är ju alltid en möjlighet ;-)
3. Vi gick ju igång bigtime på det andra vinet.
4. Rotdag var det onekligen, enligt bio-kalendern, men det lär ju inte påverka icke-biodynamiska viner i lika hög grad så den teorin faller nog - av olika skäl... om Montirius CdR är bara ekoodlad eller eko/bio vet vi faktiskt inte.
5. Bäst att lita på sina intryck, annars blir det för vimsigt.
6. På Hotellet var vinet ett utropstecken! Mycket mer utåtriktat än deras CdP. Väger vi in p-ordet (med risk att få brevbomber av LG-maffian) så fanns all anledning till shopping.
7. Provning är inte samma sak som drickning.
8. Nej, inte på ett bra tag. Vi väntar nog lite till.
3. det första vinet menar vi, alltså.
P - tvärtom, skulle vi vilja säga. Provningar är som att få ett textutdrag för att se om man ska köpa en bok medan flaskan är hela boken (även texten inte verkar vara densamma från gång till gång ;-) En hel flaska ger trots allt bättre möjlighet att bedöma vinet i sitt rätta element än sortimentsprovningar, men som vi ser saken är det nödvändigt att ställa upp en vettig motståndare som referens. Diskussionen om varuprovernas väl och ve är alltid värd att föra...
Det var ju inte så att Terre d'Argile saknade konkurrens på Hotellet ...
Trots att jag provade Janasses CnP Tradition 2009 samt Chaupin 2009 och Vieille Vignes 2009 inom samma tio minuter som Terre d'Argile var det bara T d'A som fick ett KÖP! i marginalen i mitt provningsblock. Traditon fick ett köp! och de andra fick ett köp?
Låt då vara att det är en rejäl prisskillnad vinerna, men som jag minns det uppfattade jag skillnaderna mellan T d'A och Tradition som en fråga mer om stil än om kvalitet.
Mina noteringar från Hotellet är ju i stil med Frankos hyllning häromdan - charm, drickbarhet, lavendel, skamlös men ändå seriös frukt, strålande syror och ett härligt örtigt/lakrisalt avslut.
För att i någon mån ducka för LG-maffian så ja, Chaupin och VV var ju ståtligare viner, tydliga provningsvinnare båda två, vill minnas att den gamla klassikern silke i järnhand dök upp på den inre displayen liksom poänger i 94-97-häraden.
Inget av ovanstående ska hindra mig från att beställa lite Montirius, lika lite som jag kommer att hindras från att snart slita en kork här hemma och låta T d'A läsa högt ur hela boken.
FF, du beskriver rätt bra mitt initiala intryck av Terre d'Argile. Jag öppnade en flaska i lördags och blev lite konfundersam. Sluten doft och lite "alkoholångig". Jag sparade en tredjedel i kylen som jag plockade fram igår och drack upp. Nu var det helt andra bullar med bättre balans och förhöjd smak. En mycket angenämare upplevelse helt enkelt, från slätstruken till riktigt bra! Jag tror det här vinet vinner på ordentlig luftning. Det blir nog till att fylla på med ett par flaskor trots allt.
Min första, och hittills enda, urdruckna flaska av Terre d'Argile svarade nycket väl upp mot förväntningarna från "hotellet". Jag satte då det största "köpet" på just Terre d'Argile, och jag hoppas och tror att jag slipper ångra det.
Den första flaskan dracks vid två tillfällen med hela fem dagar i kylskåp emellan, och den stod utan vidare pall för det. Den var nog t.o.m. snäppet bättre vid det andra tillfället.
Två flaskor är "budgeterade" för kommande helg, och jag lär på söndag ha bättre koll på om det finns flaskvariation eller något annat att fundera över.
Skicka en kommentar