Överraskningarnas tid är inte förbi. Kurt Rottensteiner på Brunnenhof i Alto Adige läste (förmodligen i en rätt skum google-översättning) om sin 2006 Pinot Nero Riserva Mazzon som gav ett värmeskadat/passé intryck hemma hos oss i slutet av juli. Häromdagen svängde DHL upp framför firmadörrn med provflaskor av nollsjuan och nollåttan, plus ett botti-prov av gårdens lagrein från 2010. Hoppsan, här har vi en odlare som är mån om sitt goda renommé.
Det mörkt blålila 2010 Brunnenhof Lagrein (vino della botte) doftar ungtjut med toner av blåbärsyoghurt, violer och färsk lakrits. En förförisk näsa som lockar till stora klunkar utan prut. I munnen får vi så en lustfylld sötmogen blåbärsfrukt med perfekt balanserad syra, krämigt mjuk munkänsla och en svinläcker övergång till sötlakrits och örter i avslutningen. Förmodligen har man inte hunnit leta rätt på svavelstickorna innan avtappningen, för satan i gatan vilken drickbarhet! Lite primi piatti och slurp, så var det vinet slut.
Bland smak-associationerna hittar vi teroldego, dolcetto och syrahdominerad rhôneblandning. 2010 verkar vara da shit i Südtirol såväl som i Toscana, Rhône och Bordeaux. Vinet kommer från riktigt gamla stockar, är en nyhet hos Brunnenhof och släpps framåt jul. Möjligen/troligen kommer det att importeras av Carlo.
ps. Mer ungt vin på bordet måste vi ha! Didier Barrals 2008 Faugères missade vi helt när det kom till Sverige (i alltför få flaskor på grund av hagelskurar). Ändå står det på lut ikväll. Tack, Henrik.
12 kommentarer:
Vad underbart ni dricker Lagrein och dessutom uppskattar ni den. Jag har uppskattat era Pinot Noir inlägg och det kanske blir Lagrein nu.
Sådan dér skal Lagrein jo smage! Lyder superskønt - og jo tættere på tank/fad jo bedre, kan jeg tænke mig.
Desuden nærmest et indlæg i debatten på Do Bianchi: Negativ kritik kan betale sig:-) Fantastisk attitude fra Brunnenhof.
VH Niels
Ja tusan jäklar, med Foradoris Teroldego och Brunnenhofs Lagrein som föråkare är det stor risk för att vi kommer att drabbas av en Trentino/Alto Adige-vurm. Men någonstans finns en vag känsla av att vi redan skummat själva grädden. Rätta oss gärna om vi har fel ;-)
Bland de vita från lantbruksskolan i San Michele all'Adige är det särskilt Nosiola som vunnit vår gunst med sina rieslinglika syror, mineraler och fullmogna fruktaromer. Riktigt bra! Deras Moscato Giallo och Gewurz är alltför parfymerade och söta för vår smak.
Barrals 08 tradition är Klockren, 91p
Instämmer helt, 90p här hos oss men ruggigt bra hur som helst. Grymt komplex örtflora!
Snyggare dag 2, med rök och körsbär!
Hofstätters basis-lagrein kan anbefales og har den der læskende, bløde og mørke karakter som er så speciel og sender drikkeglæden i højderne. Riservaen (Steinraffler) er berømmet, men den har jeg endnu til gode. Jeg er lidt i tvivl om lagrein vinder noget særligt ved riserva-koncentration og barriques - da jeg smagte Kellerei Bozen's Gireser Riserva Prestige for nylig savnede jeg ihvertfald den unge, saftige lagrein-frugt mere end jeg nød tætheden og fadkrydderierne.
Spændende med lagrein fra Brunnenhof, det glæder jeg mig til. Jeg tester selv Nals Margreid's basislagrein og PN (mazzon, foriøvrigt) inden længe.
VH Niels
Niels! Du har säkert rätt om lagrein och barriques. Frukt är vad man vill ha, och gärna nypressad....
Hjo Grosshandel som importerar Hofstättet till Sverige har av någon anledning bara tagit in deras vita viner. Var köper du Hofstätter och Nals Margreid i Danmark?
IASMA gör en lagrein men Carlo verkar inte ha den i lager.
Better - det blev ingen dag två ;-) Men vi har en pava till att testa med...
Hofstätter hos Paolo Lollis Enoteca i Dronningens Tværgade (enoteca-vin.dk), Nals Margreid hos Theis Vine og Kellerei Bozen hos Supermarco i Sydhavnen.
Nej, det synes ikke at Carlo har IASMAs trentino-lagrein, men måske kan han lokkes.. Interessant hvad du skriver om deres hvide, Nosiola må jeg absolut prøve!
VH Niels
Tack för passningarna, Niels! Vi besökte Enoteca i påskas men då var vi på jakt efter en fransk motsvarighet till lagrein: beaujolais från Jean Foillard.
De andra adresserna får vi beta av senare i höst.
Carlo är nog inte så svårflörtad att ta in lite lagrein.
Vår notering om nosiolan hittar du här:
http://www.cellartracker.com/wine.asp?iWine=1194484
En av baksidorna med Lagrein är just att de skall drickas unga. Eller om man så vill - att inget händer mellan år ett och år tio. Visst, lite mindre syra och mjukare taniner. Men ingen utveckling att tala om. I alla fall inte någon sådan som leder till en utvecklad och spännande smakbild. Men jag har aldrig hittat någon Lagrein som är vassare än Muri-Gries Riserva. Brukar vara väldigt bra prissatt kring 18 euro.
Har Hofsätter börjat leverera igen? Den hockeyspelade vinmakaren (som jag tror hette Andreas) var väldigt trevlig. Men jag var nog aldrig så imponerad av hans viner. Men det är väl Martin Foradori som är vinmakare nu? Tidigare tyckte jag att deras Barthenau Pinot i konkurrens med Haas Schewizer var det bästa röda som regionen hade att erbjuda. Men varje gång jag testat Hofstätters 00-talsviner har varit en liten besvikelse.
Om standardinvändningarna mot Alto Adige är för kliniska viner, för lite terroir och för mycket bevattning så känns det som om det är ett bättre område för vitt än rött. Ovan nämnda San Michele i Eppan gör en Sauvignon Blanc, som jag tycker är en av de bästa i Europa (Loire och Bordeaux undantaget). De gör även en festlig Pinot Gris, som nästan har personlighet och viss syra. Har samlat på mig en del av Elena Walchs Chardonnayer, men inte testat hennes viner sedan 2004. S.k. källaroffer. Men 2004 minns jag att jag var imponerad av hennes vita. Var i Isarco somras och då kändes det som att det är norrut i dalen som det händer spännande saker. Och då tänker jag framförallt Riesling, Sylvaner och Pinot Bianco och producenterna Kershbaumer, Nössing och Pliger. Med undantag av Pliger så lyckades de två andra på ett elegant sätt dölja att vi talar om viner som säkert håller 14.5 procent i alkohol. Tiefenbruner har nog genomgått ett ägarskifte men det tycks inte ha påverkat kvaliteten, även om jag tror att Fältmarshallen 2009 för första gången på typ 10 år missade sina obligatoriska tre glas. Vad det nu betyder i den verkliga världen.
Kanske det var en "lucky punch" men lige før Påsken i år satte jeg til livs den sidste flaske af Lagrein 2001
fra Sam Michel aka IASMAA aka Fondazione Edmund Mach (San Michele lyder meget bedre). So much for at Lagrein skal drikkes ung, men jeg må indrømme at har aldrig oplevet lagrede Lagrein før.
San Michele fremstiller noget Lagrein
og der er noget på vej ultimo september.Det er en rest og jeg havde bestilt den FØR den aktuelle blogindlæg !Grunden til at man ikke hører mere om den er det fordi den
type vin er meget populær lokalt og
den plejer at forsvinde ret hurtigt da vinmarkarealerne hos San Michele er som de er.
Skicka en kommentar