Vinet uppvisar en ljust halmgul färg med fina tårar av glycerol i glaset. Doften ger smör, melon, liljekonvalj och lite parfym. Smaken är runt melontonad, fullt utjäst, med bra intensitet och rejäl längd. Det finns en viss eksträvhet, och en bitterhet i slutet som vi gillar. Snyggt integrerade 14%, som ändå lämnar efter sig en viss alkoholvärme i eftersmaken. Det är riktigt gott och matvänligt, men bör absolut lagras några år för att fördjupas i färg, doft och smak. Hur som helst sju resor roligare än ordinarie sortimentets 2004 Pierre Bouzerau Meursault, om än inte lika klassiskt som 02an från Domaine Matrot, eller Remi Jobards 2004 Clos du Cromin. Men nu är det ju faktiskt chardonnay från Piemonte vi talar om... så en annan referens kan vara Lidia från La Spinetta, och den brukar hustypiskt fläska på med ännu mer av ek och frukt.
2005 Piodilei Langhe Chardonnay (Pio Cesare, Alba, Piemonte)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar