Vi äter i matrummet för första gången i sommar. Det blir farmorsmat: kycklingbröstfilé med gräddsås, inlagd gurka, vinbärsgelé, hasselbackspotatis och haricots verts. Vinet är öppnat tre timmar i förväg men inte dekanterat (så vi får en del fällning på slutet).
Färgen är mörkt röd åt det murriga hållet. Första doften i glaset ger sura körsbär och därefter julmust (inte olikt en del mogna toscanare). Snart öppnar sig vinet i en avrundad, allmänt vinös och mogen doft med viss rondör och djup, men utan större definition. En aning av gräs finns, och mot slutet kommer ett doftinslag av söta hallon.
Smaken är rätt stor, har bra intensitet både i attack och efterklang, men mitten är lite tom, aningen vattnig. Syrorna är torra, åldrade, och rätt höga. Munkänslan är fin, smaken är mer givande än doften, och avslutningen är rätt lång och inte alls dum.
Helt rätt till lite gammeldags finmat. Klart bättre än förra gången, om än med liknande egenskaper. Nu var vi ju också inställda på ungefär vad som väntade. Intressant att dricka, men fortfarande finner vi varken pinotkryddor och höstskog. Och då handlar det ändå om rätt långt framskriden mognad. Alltså ännu något av en besvikelse.
ps. vi jämför gärna med de två 1999 premiers crus från Drouhin - Volnay-Chevret och Chambolle-Musigny - som vi drack i december. Den förstnämnda var klart bättre, med större charm och ungdomlig spänst - den sistnämnda mer likartad denna i doften, fast lättare och snipigare, mindre givande i munnen.
1999 Gevrey-Chambertin Ostrea (Jean & Jean-Louis Trapet, Gevrey-Chambertin, Côte d'Or, Bourgogne)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar