Käre Baron! Vi lovar att vi har bäddat så bra vi kan, med bistecca fiorentina på hängmörad entrecôte, salt, citron och insalata di fagioli. Och ikväll landar vinet på sin rätta bana, efter förra gångens slirande i utkanterna av muggig kork. Sju års lagring blommar ut i en sammetsmjuk mognad som ger full utdelning. Doften är hustypisk, med smakfullt inslag av stall, läder, tobak, torkad frukt, mogna plommon, örter, fatkryddor, härligt friska mineraler - ja, till och med lite eucalyptus och aloe vera. Frukten är fortfarande förvånansvärt koncentrerad vid tio års ålder, syrorna vitala och perfekt balanserade, tanninerna uppmjukade och lena. Visköst, snudd på tjockflytande är det här vinet i sin runda munkänsla, ändå uppfriskande några grader under rumstemperatur. Tack... ikväll var det värt väntan, barone Ricasoli.
1997 Castello di Brolio (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)
2 kommentarer:
Kul att den utvecklats så bra. Bengt-Göran Kronstam utnämnde den till den bästa Chiantin han druckit, då den släpptes. Det fick mig att köpa några stycken. Det gjorde också min favoritfiskhandlare i hötorgshallen, som inte är kvar där. Jag saknar hans "butik". Jag har följt kritikerna i en massa år och tycker att Kronstam är den som ligger min smak närmast.
Jag måste säga att jag blivit beroende av er fina blogg. Jag testköper viner som Ni skriver om , för att se om våra gommar samspelar. Zind, tyckte jag mycket om, dock inte min kära hustru, som mest appellerar till Chablis. Jag sparar en i källaren, för att se hur den utvecklas. Har Ni erfarenhet av äldre årgångar?
Era foton är strålande. Hur gör Ni, förutom att Ni har ett gott öga?
Tack för berömmet ! Kan nån kan Canon....
Kronstam är värd en eloge för att ha dragit ner oss i vintunnan från början. Att sluta röka var inte heller någon dum idé. En femveckorsresa senare var vi fast.
Året var 1996 och bilen full av flaskor från så spridda platser som Mosel, Toscana och Saale-Unstrut...
Skicka en kommentar