Hemma igen efter en sväng på invigningen av nya fina lilla vasastansbistron En Flicka på Gaffeln, där vi fick premiärhöra Leila K:s gamla dänga "Electric" framförd av damkören The Sweptaways. Den hamnade nånstans mellan Bosnien och Bukarest (det finns många tuffa tanter där...)
Vi blev hungriga av alltihop, inte minst av cavan från René Barbier (trots att vi åt en massa goda snittar), så vi dukar fram ett par ostar och en vinare. Costera är ett grenachevin från Argiolas, en av Sardiniens bästa producenter (logiskt nog kallas druvan Cannonau där). Vi har tidigare gillat lakritstonade treglasprenumeranten Turriga från åren 1995 och 1997, och en låda Costera var en uppskattad present på T:s 40-årsdag. Vi korkar upp: Doften är full av örter från medelhavskusten, kryddig med inslag av knallpulver (också det är helt logiskt när man tänker efter). Blodapelsin och choklad är andra trevliga sensationer. Vinet vinner på luftning. Tyvärr får också lite grönt vegetativa drag av omognad som vi inte uppskattar. Smaken fortsätter i samma stil: stram, grönt gräsig, örtig. Vi är alltså inte helt sålda på den här årgången av Costera. Ta en titt på föregående post istället.
2005 Costera Cannonau di Sardegna (Antonio Argiolas, Serdinia)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar