Här är vinet som klarade biffen. Pibran, vår nya fina bordeaux, stod inte upp till de höga smakerna och den tuffa rödvinsreduktionen. Det gjorde däremot det här likaledes nysläppta svarta vinet från Cahors (kanske för att såsen var gjord på samma vin). Doften bjuder snygg fatkaraktär med mörkrostat kaffe, örter och en tuff mörk merlotliknande frukt någonstans halvvägs mellan bordeaux och madiran - inte bara på kartan. S skrattar och snörper ihop munnen när vi provar innan maten. Här finns tanniner galore, och till den hängmörade entrecôten är sydvästfransosen på mammas gata. Vi sparar några flaskor 2-5 år och ser vad som händer.
Rätt kul kuriosa är att vinet släpptes i november för 149 kr utan större framgång. För 109 kr gick det däremot åt direkt, med viss hjälp av pressen. Flera systembolagsanställda bekräftar att allmänhetens intresse för nyheter är större än någonsin. Samtidigt är kvoterna mindre än någonsin. Dessutom är det generellt svårt att veta om det uppgivna antalet flaskor var allt som kom till Sverige - eller det som Systembolaget köpte in. Inte sällan dyker vinet upp i BS ett par veckor senare. Tillgångsbristen gynnar förstås försäljningstakten. Men enligt uppgift ska det bli ändring på detta redan i maj. Vi får se...
ps. Fyra dagar senare i öppen flaska har vinet inte oxiderat, tvärtom snabbmognat. Tanninerna är uppmjukade och vinet är mycket ostvänligt i sin generösa frukt kryddad med korint och kaffe. Ett fint litet lagringsprojekt alltså.
2002 Le Theron (Domaine du Théron, Cahors)
3 kommentarer:
Ska knäcka en sån här i kväll till lite höstlig gryta på märgpipa.
Lite roande att er bild på flaskan är samma som Cellartracker använder.
Såg att Tavastgatan gav 85p för två år sedan, jag hoppas på 87+ och en bra matmatchning - i alla fall att döma av de två flaskor jag druckit av den här tidigare.
Vi har också några såna här liggande, under en massa annat - knappast enkelt att få fram en flaska. Ska bli kul att höra vad som har hänt...
Kanske var de vi som la upp bilden, helt enkelt?
Det är knappast nån brådska med Theron, men de borde nog inte ligga längst ner i förrådet.
K, som i vanlig ordning får vinet blint, gissar att vinet är ungt och kommer från Frankrike (50% chans, men i dag är de 50% emot henne ...).
Det svarta vinet gör skäl för sitt namn, men doften är faktiskt ganska mogen med lakrits, kaffe, örter, lite multnad plommonfrukt som så småningom får sällskap av nånting mittemellan brett och en ostbutik som sålde lagrad Havarti förra veckan.
I munnen är det ett riktigt rödtjut - tanninerna känns fortfarande, frukten är åt det mogna hållet och syrorna har sting. Passar klart bäst till mat och ost, helt okej på egen hand, men inget riktigt lyft.
Det lär leva länge till, men är man lite tanninresistent och orolig för vad som ska hända med frukten bör man nog gå på dem här inom ett par år. Jag tror inte frukten helt överlever tanninerna.
Tavastgatan har inte helt fel, men jag fick i princip vad jag hoppades på - utan att gå ner i den kvicksand som heter poäng.
Skicka en kommentar