Munskänkarna provar portvin

En mestadels farbroderlig samling munskänkar har förenats denna mörka tisdagkväll, för att utreda vilka viner som eventuellt ska få ackompanjera julnötterna och stiltonosten. Vi är nu inga storkonsumenter av port, senast var förra julhelgen när vi sänkte vi en 1980 Smith Woodhouse. Icke desto mindre är vinet i bästa fall ruskigt gott! Den pålitligt återkommande, ändå knappt ens sporadiska förbrukningen gör det extremt passande med en liten provning för att få överblick. Än mer överblick ges av Jan Rosborn, som på sedvanligt vis fullständigt pepprar oss med fakta om Douros stoltheter, och därefter agerar moderator för provningen.

Första glaset har en klar, ljust tegelröd ton som ger en lite tunn uppenbarelse. Vi tycker att doften har en lite spritig, enkel karaktär med nötighet och utspädda russin. Smaken är smal och något vass med viss mognad. Vinet är i vårt tycke framförallt lämpat till matlagning.

Smith Woodhouse 10 Years Tawny

Glas två har en intressant färgskala med många nyanser: framförallt brunorangea, men med både gröna och gula reflexer. Vinet är frestande simmigt i glaset. Här finns en utvecklad, stor, rik och komplex doft med fikon, nötter, nougat, kaffe, choklad, russin och knäckiga toner. Smaken är mycket intensiv, krämigt söt, med nötkola, apelsiner och pomeransskal.
Oändlig längd i eftersmaken - med för vintypen imponerande fräschör i syrorna. Supergott!

1978 Krohn Colheita

Ingen tvekan om att resten av glasen innehåller flaskport. Glas nummer tre har en mörkt vinröd färg som inte ser helt mogen ut (särskilt om man jämför med det femte vinet). Doften är inte så stor, lite knuten, men god. Det som framstår tydligast är aussielika drag av mint och eucalyptus. Frukten ger katrinplommon och björnbär. Lite grafit kommer till. Den balanserade smaken känns rätt ung, god och intensiv. Plommon, lakrits och något brända russintoner i slutet. Ett vin att dricka dagen efter dekanteringen. Vi prövar med stilton och saint-agur i jul...

1988 Fonseca Guimaraens Vintage

Det fjärde vinet har en tät, mörkt blåröd färg. Doften är både intressant och ganska elegant. Här finns mest tydligt varmt vegetativa, aningen unkna drag av tomatplanta och fräst tomatpuré. Lakrits, anis och björnbär kommer till. Smaken är intensivt fruktig med ovannämnda vegetativa drag, vanilj, lakrits och kryddighet. Syran är riktigt bra. Detta är ett karaktärsfullt, allt annat än utslätat vin, som måste betecknas som ett brakfynd för sitt låga pris.

2001 Grahams Late Bottled Vintage

Glas nummer fem är sammetsrött med början till bruna toner. Det är också det ljusaste av kvällens flaskport. Doften bjuder på mognad! Diskret, avrundad karaktär med klassigt nedtonad primärfrukt och övertoner av tjära, läder, tobak och smörkola.
Frukten är lite ljusare och handlar mest om jordgubbar och körsbär. Smaken är mjuk, relativt mogen och behaglig. Uppmjukade tanniner och jordgubbstoner. Lång eftersmak! Vinet har fortfarande en bit kvar till full mognad.

1983 Graham's Vintage

Det sista glaset har en tät, blåröd färg som signalerar riktigt ungt vin. Den intensivt fruktiga, täta doften påminner om syrah!
Cassis, björnbär och viol. Svartpeppar, blyerts, lagerblad, örter och aloe vera. Det doftar dyrt! Är det inslaget av tobak som får oss att tänka så - eller är det att vinet är så komplext trots sin ungdom? Smaken är mycket kraftfull, stor och tuff men harmonisk. Purungt vin - men verkligt gott om man gillar lite mothugg. Douros söta svar på ung syrah från norra rhône.

2000 Silval Vintage

ps. Bilden föreställer Graham's berömda vingård Quinta dos Malvedos (vars druvor ingår i kvällens femte vin). Man har till och med egen tågstation på linjen från Oporto!