Gonzague Lurton - mannen som förvägrades gemenskapen i Parkers bordeauxbok. Våra hjärtan smälter, på hemsidan står han där likt Ian Curtis på något gammalt NME-omslag och personifierar en outsiders väg i Bordeaux. Egensinnig, men inte precis utanför - han är president för vinsyndikatet i Margaux och gift med Claire Villars, som har liknande smak för popinspirerad layout. Chasse-Spleens hemsida ser ut som en annons i The Face. Men enbart stram 80-talsmodernism räcker inte, det måste helst kännas bra i munnen också. Efter ett par goda smakprov av årgång 2001 har vi en del förväntningar...
2004 Château Durfort-Vivens är nog den sista vi av nollfyrorna vi skriver om på ett tag. Vinet har mörk färg och ser fint ut i glaset. Här bjuds på klockrent typisk médocdoft med svarta vinbär, ceder, antydan till mjuka stalltoner och lovande kärniga drag. Smaken är torr, tight, fokuserad och med solklar riktning framåt. Drygt medelfyllig, med bra mineraler, tanniner och syror. Med måttliga 12,5% är känslan av koncentration och intensitet faktiskt imponerande. Här har vi helt klart ett av bordeaux-släppets största fynd i anständig prisklass, runt 220 kr. Även om det inte riktigt försvarar sin rang som andra-cru, ger det riktigt mycket vin för pengarna. Detta kommer att bli strålande om fem år. Vi är glada att det funkade att ha is i magen - och beställa hem efter att den initiala ruschen passerat. Mycket bra ikväll till entrecôte, och därefter till en snutt mogen brie.
ps. den som råkar ha vägarna till Köpenhamn kan handla andravinet 2004 Vivens och samtidigt passa på att göra årets listracfynd.
2004 Château Durfort-Vivens, Margaux 2ème Cru Classé (Gonzague Lurton, Margaux, Bordeaux)
3 kommentarer:
Som jag väntat på denna post, och så rätt Ni hade när Ni iskallt konstaterade att den brukar hänga sig kvar på hyllorna efter värsta primörhysterin.
Nu väntar vi tillsammans på femårsdagen!
Underbart att se att det finns subkulturell bildning här. Joy Division är ju helt plötsligt aktuella igen via Anton Corbijns ’Control’ som har premiär på fredag på Stockholms filmfestival. Ett givet fredagsnöje. Kanske vore 04 av Durfort-Vivens det perfekta ackompanjemanget. Tur att man lagt undan 6 flaskor av detta vin som jag höll som ett av det mest prisvärda på Tryffelsvinets Nordiska-provning tidigare i år.
Det är det vi känner att Gonzague vill kommunicera till oss: jag gör vin för alla er som var unga 1980. Och vi köper det - vi går till och med så långt som att tro att vinet inspirerats av stramheten i Joy Division-konvoluten. Med sin dystert svartvita porträttbild ligger han helt i synk med fredagens premiär. Tack!
Skicka en kommentar