måndag, november 05, 2007

Gambero Rosso Top Italian Wines Roadshow

Grand, Spegelsalen 16.30. Cherchez le fromage! Ett par rejäla bitar Grana Padano får bilda grund till några timmars utsvävningar i doft och smak. Vi har förlikat oss med att vi inte hinner prova allt, och medan smakandet kommer i gång och humöret stiger utkristalliserar sig tendenser och funderingar. Vi hittar snart ett fint fokus för kvällen i vårt första älsklingsområde chianti classico - här är årgång 2004 underbar, vilket ska visas i flera exempel. Vi smakar även på ett par extremt bra 03or från området, varav ett vin är en gammal favorit och ett är en helt ny bekantskap. Det slår oss också att situationen på importsidan verkar rätt förvirrad. Vissa saknar obegripligt nog importör, vissa har nyss bytt, tillgängligheten för de lite mindre producenterna är allt annat än bra. Men ljusglimtar ska visa sig även här...

CÀ DEL BOSCO (importör saknas)
Vi startar med en skvätt mousserande, NV Franciacorta Brut DOCG. Mandeltonad, fin doft. Påtagligt rik smak med generös sötfrukt. Aning hård mousse. God, men rätt neutral i smaken.

BENANTI (Wine Partner Stockholm)
2007 års titel "Winery of The Year" gör oss nyfikna på Benanti. Vingårdarna ligger på Etnas fascinerande nordsida, där vi har snurrat omkring med bil utan att besöka gården. Druvorna växer på bush vines i den svarta lavajorden, som sägs ge bra syra. 2003 Pietramarina Etna Bianco Superiore DOCG är gjort på druvan carricante, och har en egenartad, ren men något bränd och lite rökig doft. Smaken är en aning låg i syran, och mittsmaken är lite tunn. 2003 Serra della Contessa Etna Rosso DOC har en ganska ljust vinröd färg. God, något bränd, varm, kryddig, inbjudande doft, God, rödfruktig, syrlig, kryddig, tanninrik, medelfyllig smak. Vinerna är trevliga, rätt eleganta och lanseras i BS 1 december. De svenska prislapparna på 359 kr är tyvärr rent av löjeväckande. En kartong med sex blandade viner från gården för 1695 kr känns också rätt saftigt. Det doftar lite hybris över den nyvunna titeln.

COLLE MASARI (Jakobsson & Söderström)
Gården är belägen i Cinigiano, inte så långt söder om Montalcino. Man äger också den rätt berömda Grattamacco i Bolgheri. Den röda Grattamacco är, som brukligt i bolgheri, en variant av bordeauxblend, medan den vita är gjord på den goda druvan vermentino som förekommer en hel del längs med hela toscanas och liguriens kust, samt i provence. 2006 Grattamacco Bianco Bolgheri Vermentino DOC har en spännande, direkt, aromatisk doft med vita vinbär och krusbär. Rik, intensiv smak med viskositet av glycerol och 14% alkohol. Lång, ihållande eftersmak. Mycket häftigt och gott! 2005 Colle Masari Bolgheri Rosso DOC har en ung, god, fruktig doft med inslag av tulpan och gräs. Tydlig karaktär av 50% cabernet, med 30% sangiovese och 20% merlot. Trevligt vardagsvin - direkt och smakrikt. 2004 Colle Massari Montecucco Riserva DOC är mörkt i färgen och har en läcker ekfatskaraktär, och mest av typisk sangiovesefrukt i doften. Tuffare smak med god, söt frukt och mycket skaltanniner. Mycket generöst och gott vin, även om det behöver lagras ett par år.

FEUDI DI SAN GREGORIO (Spendrups Vin)
Vi frågar om det spektakulära bubbelsamarbetet med Anselme Selosse. Vinet har tydligen redan presenterats i liten skala i Italien. Eftersom Spendrups för tillfället inte har några av gårdens röda toppviner tillgängliga i Sverige, så ska vi nog inte hoppas för mycket. Skärpning efterlyses! Vi smakar 2006 Cutizzi Greco di Tufo. Här finns en fruktig doft med blommor och geléråtta, och en fruktig godissmak som inte är vår påse. 2005 Rubrato Campania Aglianico IGT har en ung, lite cabernetlik doft med mörk bärfrukt, tulpan och gräs. Sträv, ung, rätt strukturerad smak. 2003 Taurasi DOCG har mognare doft. Riktigt gott vin med rejäla tanniner. Ikväll gillar vi det bättre än 2003 Taurasi Radici, som vi provade hos Mastroberardino.

FOLONARI (importeras inte)
Vi pratar en stund med Giovanni Folonari. Gården ligger norr om Greve in Chianti, vid Passo di Pecorai. 2004 La Forra (Tenuta Nozzole) är deras chianti classico riserva, som vi drack en låda av i den sympatiskt prissatta årgång 2000. Vinet är gjort i en traditionell, typisk stil som vi gillar skarpt, vi uppskattar verkligen det här smakprovet av nollfyran. Doften har fina sangiovesearomer, blommor, en aning stall. Smaken är välbalanserad och rejäl. Mycket bra vin, så sätt genast igång att importera! Druvorna till deras supertuscan Il Borgo (Tenute del Cabreo) kan man beskåda när man slingrar sig förbi Montefioralle på väg till restaurangen La Cantinetta di Rignana. 2004 Cabreo Il Borgo Toscana IGT är, precis som föregående vin, riktigt bra, fast med ett märkbart cabernetinslag, och därmed mer avrundat i syrorna, med fin sammetslen ek. Mycket gott. 70/30 sangiovese/cabernet. 2005 Tenuta Campo al Mare Rosso Bolgheri DOC är en modernt stylad, aromatisk cab/merlot som doppar nosen djupt i en burk svartvinbärssylt och inte riktigt kommer undan med det. Vi glömmer den. Men de två andra vill vi återse snart.

IL MOLINO DI GRACE (Sigva)
Den här egendomen ligger mitt i chianti classicos hjärta, det ypperliga läget la conca d'oro i Panzano. Man börjar lätt att fundera på uttalet av gårdens namn. Ägare är amerikanen Frank Grace, som gjort kometkarriär som vingårdsägare med assistans av vinmakargeniet Franco Bernabei. Uttalsfrågan är alltså avgjord. På latin gratius, namnet på gårdens supertuscan. Nåd och tacksamhet är inga långsökta ord under denna provning, eftersom åtminstone två viner kvalar in bland kvällens bästa. Vi värmer upp med 2005 Chianti Classico DOCG, som har fina körsbärsaromer och smakar ungt och gott. 2003 Chianti Classico Riserva Il Margone har en tät, bläcklik färg, ett fantastiskt läckert doftspektrum med både svampskog och blommor i en stor, snabbmognande helhet. Vinet är runt, stort, årgångsvarmt, lent, mycket bra, rent av vansinnigt gott. Inga hårda tanniner från det varma året, men massor av smak. Vi vill ha det, men det är slut! 2004 Chianti Classico Riserva kommer inte i närheten, det är lite mer medelmåttigt. Riktigt bra är dock supertoscanaren 2004 Gratius Toscana IGT, som vi hittar i Krakas Krogs vinlista tillsammans med ovannämnda Grattamacco. Snyggt plockat, Ulrika! Vinet är 100% sangiovese, och spenderade måttliga 11 månader på hälften nya fat, så det är inget ekmonster utan ett elegant, välbalanserat vin med komplexa aromer och något lättare kropp än Il Margone. Tre Bicchieri, självfallet!

MASTROBERARDINO (Tryffelsvinet)
Efter lördagens goda 2000 Taurasi Radici Riserva är det en ynnest att få smaka på årgång 1999 av samma vin. Doften ger mognadstoner av brie, parmesan och svamp. Smaken är mogen och underbart silkig med chokladig, lång eftersmak. Vi pratar lite med Tryffelsvinen som utlovar en ljus framtid. Folk har börjat få upp ögonen för vinlådor på beställning och verksamheten tuffar på fint. Killen från Mastroberardino berättar om vertikalprovningen nyligen där 1934 Radici Riserva visade sig vara bäst och erhöll 99 poäng. Att det kunde hålla så länge, undrar om dagens viner klarar det? Vi tycker att 1999 och 2000 är mogna nu, men har säkert fel! En blandlåda, tack! Vi avslutar med att smaka på 2003 Tauraci DOCG Radici. Doften är rätt skarp, med inslag av ost. Smaken är fortfarande ung, och något mindre tilltalande än Feudi di San Gregorios motsvarighet.

MARCHESI MAZZEI (Johan Lidby Vinhandel)
Castello di Fonterutoli är ett av de viner vi druckit mest av och lagt undan i flera årgångar, så vi måste förstås hit och prova. Vi börjar något oväntat med en utflykt till sicilien, där man gör 2006 Zisola på 100% nero d'avola från stockar i bebisåldern (4-5 år). Vinet har legat på flaska i tre och en halv vecka, så det är inte konstigt att det smakar ungt. Eken (25% ny) sitter lite utanpå, vinet är nästan spritsigt, men alls inte syltigt eller eldigt, utan väl balanserat. Det är medelfylligt, lite parfymerat och aromatiskt på ett sätt som påminner en smula om syrah. Zisola kommer att kosta 145 kr när det lanseras i december. Härnäst smakar vi på 2004 Castello di Fonterutoli, och saken är biff med en gång. Det här är en toppenversion av detta goda vin, så välgjort att det kan drickas nu eller lagras länge. Stilen känns igen med rik, mörk frukt, choklad och kryddor. Smaken är precis lagom tanninrik och uppstramad. Eftersmaken är lång och underbar. Köp den på magnum, halva, eller hela! Som bonus sippar vi på 2004 Siepi Toscana IGT, (50/50 sangiovese/merlot) och det är förstås lika lyckat , men lite mjukare och lenare pga merlotinslaget. Dubbelt så dyrt, men inte dubbelt så gott alltså. 2004 Tenuta Belguardo Toscana IGT söker efter sin identitet med en ändrad druvblandning, denna gång 90% cabernet sauvignon, 10% cabernet franc. När vi senast smakade (årgång 2000) fanns det en hel del merlot i mixen. Violer och sötlakrits i den öppna doften. Mjuka tanniner. Ändå förvånansvärt ospännande jämfört med Castello di Fonterutoli.

PIO CESARE (Torres)
Det är ett mellanår för Pio Boffas barolo & barbarescoviner, vilket vi redan konstaterat hemmavid, med 2003 Barbaresco. Prestigevinerna Il Bricco och Ornato klarar sig bäst, med tät frukt, rejäla tanninförråd och välskräddade fatkaraktärer är det svårt att nagla fast några svårare anklagelser. De skulle bara varit ännu bättre, om året varit bättre. 2003 Barolo Ornato har en kryddig, fruktig mörkchokladig doft med sandelträ. Tanninerna är rätt massiva, men ändå otroligt snyggt polerade. Eftersmaken är lång, lång. Stilen känns väl igen från 2003 Barbaresco Il Bricco, provad på Eriks Vinbar. 2003 Pio Cesare Barolo är kryddig och lättsamt god, men imponerar inte alls med sin lite slappa struktur.

POLIZIANO (Johan Lidby Vinhandel)
Till Poliziano går vi direkt efter Mazzei. Liksom vid tidigare mässor vi besökt, har Johan Lidby Vinhandel en extremt trevlig och utåtriktad personal, så det är lätt hänt att man blir hängande kvar här. Vinerna gör förstås inte saken sämre. Vi kliver på i en trestegsraket med destination montepulciano. 2004 Vino Nobile är lättare i kroppen än föregående biffiga årgång. Doften ger inte så mycket i nuläget. Smaken är god, mindre bråkig än 2003 var för ett år sedan. För att få valuta krävs absolut lagring.
Det gäller verkligen även 2004 Vigna Asinone Vino Nobile de Montepulciano som vi drack en flaska av rätt nyligen. Den täta doften ger mörka körsbär, ek och lite lösningsmedel/aceton som nog bör försvinna med tid och luft. Goda aromatiska, balsamiska drag och en del blommighet. Tät smak, inte insmickrande, tuffa tanniner, bra! 2005 Le Stanze Toscana IGT har violer och svarta vinbär med sina blad i doften. Mer av sötfrukt i smaken, mjukare tanniner och syror i mer internationell stil. 70/30 cab/merlot. Purungt förstås, och kanske inte lika utpräglat lagringsvin som nollfyrorna.

SAN FELICE (Winehouse Bilberg)
San Felice ligger i Castelnuovo Berardenga, den sydligaste och varmaste delen av chianti classico. Vi har ett gott öga till vinerna härifrån, vårt bästa minne är nog vingårdsvinet 1995 Poggio Rosso Riserva , av Gambero Rosso rankat som årets bästa riserva från chiantiområdet. Även standardriservan Il Grigio och supertoskanaren Vigorello har gett bra drickbarhet vid ett flertal tillfällen. De är gjorda i klassisk stil. Dessutom är det viner som ger mycket för pengarna. Det har dock saknats importör i några år. Vi har alltså inte sett till Poggio Rosso på länge, så hjärtat klappar med en gång lite fortare. Färgade av förväntningarna? You bet... Den stora doften är animalisk, med järn, blod, svartpeppar, blommor och örter. Integrerad ek, stor generös smak och bra balans i munnen. Viss russinvarning. Klarar ändå svåra 2003 med galans. Tanninerna är månghövdade men snälla. 2003 Poggio Rosso Chianti Classico Riserva DOCG är drickbart och njutbart redan nu och i första hand de närmaste fem åren. Vigorello har fått mer cabernet i mixen (40%), och dessutom en skvätt merlot (10%). Det gör att 2003 Vigorello Toscana IGT är den mjukaste och minst lagringskrävande vi smakat. Fruktig, balsamisk doft. Lent, mjuka tanniner, drickbart nu. Precis som med Riserva Il Margone får vi ett starkt vill-ha-begär, framför allt till Poggio Rosso. Denna gång går det utmärkt. En blandlåda med två av varje kostar exempelvis 1390 kr (nr 20055) vilket känns helt ok med tanke på vad som bjuds. Enbart sex Poggio Rosso - 1752 kr (nr 200801 - 2003 och nr 200601 - 2001 finns just nu). Ett sexpack 2001 Vigorello (obs den bättre årgången) - 1866 kr. Ange privatimport, Winehouse Bilberg och nr 20086.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Låter oerhört spännande och väcker några frågor.
1) Som fostrad i monopolets skyddande famn undrar man - fick importörerna sälja själva, rakt över disk?
2) Privatimport - funkar det med dessa importörer?
3) Zisola har faktiskt funnits på bolaget förut i någon tidigare årgång - givetvis som tillfällig nyhet.
4) Ni har inte funderat på att bli med importfirma?
5) Jo, ni skriver fortfarande så att ett starkt vill ha-begär infunnit sig även hos mig.
Tack - tror jag.

Finare Vinare sa...

Det hela var oväntat uppiggande!
1) Nej, försäljningen var mer av det verbala slaget.
2) Privatimport funkar absolut men kan innebära påslag per kolli eller högre priser för få flaskor.
3) Imponerande med tanke på att stockarna då måste varit precis nyfödda! Skämt åsido - man använder fortfarande en stor del inköpta druvor.
4) Jo, för åtta år sen. Sen fick vi lyckligtvis annat att tänka på = barn.
5) När vi vill ha, hoppas vi att ni vill ha.
Tack själv, Henrik!

Anonym sa...

Tack för trevlig läsning. Jag såg att den här "cirkusen" skulle komma till Köpenhamn i vinter. Hur gjorde ni för att komma in? Är det bara att anmäla sig och betala eller krävs det ngt annat?

Anonym sa...

Mastodontpost! Bra jobbat.

Hemskt kul att läsa och jämföra. Det blev definitivt för lite Chianti för mig. Egentligen borde man väl läsa på innan man går dit, men jag orkade bara inte... San Felice låter värt att leta upp.

Anonym sa...

Äntligen tid att skriva! Provningshäftet i hand. Jag hade gjort en skanning innan provningen så att jag hade koll på alla producenter. Sen glömde jag fusklappen i garderoben, attans! Det blev en och annan dråplig incident när jag så väl kände till en producent men inte visste varför.
Nåväl.
Jag var direkt besviken på Ca' del Boscos Franciacorta, enorma bubblor och liten syra. Har ju ingen chans mot Champagne. På Gambero Rosso borde de ha framme sina finare flaskor.
Anders klagade på för få Chianti, jag fick i mig ett tiotal Ch.cl, bru & vi.no. Vilka enastående viner den druvan presterar. Missade dock ett helt bord med tio prod. där många toscanare stod. Mina favoriter var Banfis fascinerande Brunello, Polizianos otroliga klass överlag, Il molino di Graces Margone -03 och Antinoris Badia a Passignano.

Piemonte var ingen hiskelig överraskning tyvärr. Hade inte druckit Gaja innan men de tre vinerna var direkta besvikelser särskilt Barbarescon. Förväntningarna för högt ställda. Då var det annat med Chiarlos Barolo Tortoniano -03 som jag fann fullständigt åtkomlig idag med uttalad blommig och kryddig doft av lakrits, tjära rosor? Rund smak med förhållandevis snälla tanniner och fin syra. Även deras Barbera D'Asti var fin. Och självklart Marchesi di Barolos samtliga exemplar, en sådan kraftfull dolcetto! Barolon fullständigt flödade av av dofter, tjära, violer, rosor, julgodis. Forfarande otroligt strävt men samtidigt så läskande gott, hur är det möjligt!

Min stora köplust gick dock till det mer resonabelt prissatta Tancredi Contessa Entellina på 70% Nero d'avola 30% C.S från söderns jazziga hjältar Donnafugata. Så från norr till söder med en himla massa montepulciano däremellan. Tack för mig.