Kvällens matchning är oundviklig efter diskussionen i helgen. Vad tycker vi om den uppskrivna 2004 Labadie, egentligen? 2004 Annereaux får agera sparringpartner. Båda vinerna domineras av merlot i blandningen. En god och hälsosam linssallad och rester av bouef bourgignon får ackompanjera.
2004 Château Labadie ger först en pust av kaffe direkt ur karaffen. Färgen är medelljus, genomsiktligt granatröd. Ur glaset får vi en rätt stor, nyanserad, fortfarande aningen knuten doft av svarta och röda vinbär. Det är en påtagligt ren frukt med bra spets och inslag av nyklippt gräs. Vad gäller renheten i frukten finns likheter med ung pinot noir. En fint avstämd kryddighet och en aning fudge eller karamell ur det tömda glaset assisterar på ett diskret sätt. Gott om cederträ utvecklas efter hand och gör ändå doften ack så typisk för sitt ursprung. Smaken är ren, frisk och bärfruktig med en del ungdomlig kärvhet, bra fräschör och hygglig längd. Munkänslan är elegant, balanserad och tyngs inte av för mycket fatkaraktär. Vi tror oss förstå motiven till att Andreas Larsson gav vinet 90 poäng, och det handlar inte det minsta om kraft! Sammanfattningsvis tror vi att det rör sig om: lättfotade vinbär och frisk syra, ovanligt bra renhet och fräschör. Vi blir charmerade och tycker att vinet är fint och riktigt elegant för priset - och nej, vi störs inte av de gröna inslagen, inte än. Vi får se vad som händer med mer luft... (60% merlot, 20% cabernet sauvignon, 20% cabernet franc).
2004 Château des Annereaux har en mörkare, mer opak färg. Uttalade, ganska kryddiga dofter av korinter och kaffekaramell bjuds i en lite sötfruktig och påtagligt rotfruktig, aningen sumpig doft med ganska rundhänt fatkaraktär. Mer av katrinplommon kommer efterhand. Smaken är torr, rund och fatpräglad med fet lakrits i den rätt bittra eftersmaken. Vi kan inte alls kalla vinet elegant, istället är det mer åt det plumpa och rustika hållet. Som ett perfekt objekt för jämförelse framhäver vinet de stilfulla dragen hos kombattanten. Klasskillnad! Men vi faller ju sällan för merlotdominerade viner... (70% merlot, 30% cabernet franc).
ps. Efter att ha varit med om att klämma fram en liten guldbagge instämmer vi i Frankofilens iakttagelse att vinet visar mer av gröna toner vartefter kvällen framskrider. Mer av ceder, mer av gräs... och om sisådär fem år kanske vinet blir ett lillasyskon till 1999 Réserve de la Comtesse. Men varför vänta på det, drick det nu istället, medan frukten är frisk...
pps. Stor doft med nästan fånigt mycket bordeauxtypisk ceder, gräs och grön paprika. Kommer man från ett mer varmodlat vin kan detta uppfattas som som lite tillknäppt. Det handlar mest om jämförelser - och mat...
2004 Château Labadie, Côtes de Bourg (Vignobles Joël Dupuy, Mombrier, Bourg-Blaye, Bordeaux)
2004 Château Annereaux, Lalande de Pomerol (Dominique Hessel, Lalande de Pomerol, Gironde, Bordeaux)
4 kommentarer:
Kul att ni provade. Jag håller absolut med om det ni skriver om vinet direkt ur flaskan - även om jag personligen kanske saknade något jag-vet-inte-vad för att gå igång helt, men så är det ju med smak. Sedan kom jag inte runt grönheten som bekant. Tanken att smaka om en skvätt igår föll på att jag hade hällt det på liten flaska ändå upp, och vinet smakade alltså som nyuppkorkat. Jag hade tänkt lufta igen, men så ville svärfar också ha ett glas och vips var flaskan slut.
Och grattis till att ha fallit för ett merlotdominerat vin! Jag tror att länken ni hänvisar till går till Cru Borgeoisen med samma namn - det är en jungel därute. Denna Labadie, en Côtes de Bourg, innehåller enligt bolagets hemsida 60% merlot, 20% cabernet franc och 20% cabernet sauvignon. ;-)
Tack för att du håller ordning på oss! Men det är som som det brukar vara här hemma: smaka först och sedan fakta(fel)! Médocens proportioner kändes nog ändå som en himla bra efterhandsförklaring till skillnaderna
;-)
En ännu godare, ännu slankare och elegantare merlotdominerad nollfyra (som vi verkligen föll för) var La Tour du Pin Figeac Moueix
...
Fast jag hade aldrig gissat på 60% Merlot - det smakade klart cabernetdominerat från vänstra stranden till en början. Men det är inte alltid så enkelt att skilja dem åt som det borde vara, tycker jag. Och den där lite diffusa blommigheten jag hittade - det är såklart ceder! Jag skulle inte känna igen ceder om någon så slog mig med hela trädet i huvudet känns det som, måste nog fräscha upp det doftminnet.
Du har väl liksom vi suttit i skolbänken med en förströdd blyertspenna i mungipan medan blicken liksom glider utåt vänster och ut genom fönstret, i sena maj...
Kolla länkarna:
http://www.shenet.se/vaxter/cedervirginia.html
http://www.shenet.se/ravaror/eocedervirginia.html
Skicka en kommentar