Ikväll blir det modernistmöte på toppnivå i sällskap av mat med inspiration från piemonte. Till förrätt tar vi vitello tonnato (så gott det är!), sen innerfilé av rådjur med tryffel- och kantarellrisotto. Vill man ha en rejäl tryffelsmak i sin risotto är Salsa Tartufata från Tartufi Jimmy i Pietralunga, Perugia (via Vasastans Ost) att rekommendera...
2004 Langhe Arborina är vinrött, fortfarande aningen matt, ännu inte helt klart i glaset. Vi får en fruktig, orientaliskt kryddig (bland annat kanel och ingefära) och burgundiskt elegant doft med körsbär, jordgubbar, hallon, och, mest uttalat, persika! Därtill mandelmassa/ bittermandel, och Anthon Bergs chokladpralin med jordgubbar i champagne. Nu öppnar doften upp med mer av mandel, fikon och bränt socker, och snart står den som en kvast ur glaset - en härligt påflugen doft som man blir mycket glad av! Första smaken är en hel munfull! Den vackra frukten exploderar på ett mycket behagligt sätt i gommen. Här finns gott om ursnygga, perfekt mogna tanniner och påtagligt fina, unga, bourgognelika syror. Lakrits, fikon och russin assisterar för att göra smaken ännu godare. S slår fast, blint och utan känd prisuppgift: detta är supergott, man blir kär i vinet - likt en snygg tonåring som redan har all charm (vad ska man dra för slutsatser av detta?), eller ett glatt föl av ädel ras som direkt får mungiporna att åka rakt upp. Oj så gott, och extremt drickbart redan nu och länge framöver...
2003 Barolo Cannubi har först en air av bittermandel, sen kommer en mörkare, maskulin parfym av tjära, läder och kryddor. Jämsides bjuds mer lekfulla, ljusare och hustypiska dofter av jordgubbssylt och banan. Mörkt farinsocker och mandelmassa tillkommer på toppen, liksom klart tilltagande grusdamm, och något inslag av tomatpuré och pecorino. Smaken är mycket god, rik, intensiv och hyggligt lång. Tanninerna är inte massiva, men tyvärr rätt uttorkande och efterlämnar en viss kärvhet. Syrorna är mjuka och aningen låga, men vid lite lägre temperatur är det inte besvärande. Russin och jordgubbsylt minglar kvar i munnen. Eftersmaken är dock kortare än i föregående vin, men med en påtaglig och varaktig känsla av läskpapper i gommen. En liten besvikelse alltså. Ändå är det mycket skickligt gjort i den svåra årgången, men frågan är om inte en viss (o)balans alltid kommer att kvarstå, även efter fem års lagring eller mer...
Ingen tvekan om kvällens vinnare alltså: Elio Altares Arborina! Vad som skiljer gårdens Langhe Arborina och Barolo Arborina från samma vingård, blir vi inte riktigt kloka på. Men vi är rätt säkra på att det finns läsare som kan hjälpa oss med det (blink, blink Barolobrevet, där man också kan läsa en fyllig presentation av Elio Altare...)
ps. När man studerar vinernas faktablad ser man att kvällens båda viner har en alkoholhalt på 14,5%, och att Cannubi har något mer extrakt och faktiskt något högre uppmätt syra. Munnen har ändå avvikande åsikt, det är en ren balansfråga...
2004 Langhe Arborina (Elio Altare, Azienda Agricola Cascina Nuova, La Morra, Piemonte)
2003 Barolo Cannubi (Paolo Scavino, Castiglione Falletto, Piemonte)
9 kommentarer:
Är inte en skillnad mellan Langhe Arborina och dito Barolo tiden på fat? 18 månader för Langhen, medan Barolon fått två år enligt lagen för att få kallas Barolo? Låter galet gott för övrigt...
Tack, det låter ju som en rimlig förklaring, samma vingård är det i alla fall. Den som emellanåt suckar över att behöva vänta på alla toppviner borde bekanta sig närmare med detta vin - här ges "instant pleasure" till varje pris, närhelst man känner för den varan :-)
Kortare fatlagring är nog förresten bara positivt, ingen träsmak här inte...
Fy vad man blir sugen på Langhe Arborina! Jo, det är helt rätt som Frankofilen skriver: för att kallas barolo måste vinet lagras två år på fat. Barolo Vigneto Arborina lagras dessutom bara till 20% på nya fat, resten är äldre, medan Langhe rosso Arborina ligger på 100% ny ek. Så det blir en stilskillnad också.
Kul att hitta era noter. Jag hade nöjet att besöka Elio Altare i oktober i fjol och av de viner vi fick prova tyckte jag bäst om Langhe Arborina. Bra frukt, en del kött och fatvanilj. Maffig och fruktig smak, med inbäddade tanniner som dock tog över eftersmaken rejält. Knappt två år på nya fat enligt fru Altare. Det var 2005-an vi fick prova. Den Barolo Arborina vi provade var 2003 och den kändes rätt eldig och obalanserad. Inte särskilt lyckad. Två år på en gång tidigare använda fat. Generellt tyckte jag annars bättre om grannen, Mauro Veglios viner. De enda Barolo 03-or jag riktigt gillade under vår vistelse i Piemonte var Elio Grassos, särskilt hans Barolo Ginestra Casa Maté, även om 04-an nog var ytterligare ett snäpp bättre. 04-orna var f.ö. strålande på alla ställen vi besökte.
Mycket intressant! Vi är nog rätt många som väntar med spänning på att nollfyrorna ska göra sitt intåg. Vilka andra producenter besökte ni i oktober?
Aldo Conterno. Fantastisk provning med Giacomo Conterno, en av de tre bröderna som leder firman numera. Synnerligen givande att lyssna på hans åsikter och beskrivning av firmans filosofier. 2001 Granbussia ett strålande vin.
Conterno Fantino. 2004 Sori Ginestra var höjdaren där. Ännu mycket ung, naturligtvis, men härligt tätpackat. Så Mauro Veglio, som nämnt, med 2004 Rocche dell'Annunciata som favoriten. Läcker körsbärsfrukt, mint och kryddor. Resten har jag nämnt tidigare.
En intressant iakttagelse hos flera producenter var deras monstruösa Dolcetti från 2006. Mörkt lilasvarta, fullpackade med aromatisk frukt och 14.5% alkohol. Det var något speciellt med 2006 för Dolcetto.
Vi stannade även till hos Berthet-Bondet i Jura (Château Chalon) på vägen ner. En producent jag verkligen rekommenderar. Den lilla byn Château Chalon är också värd ett besök.
Tänk att vi missat ett inlägg av den här kalibern. Härlig läsning! Som vanligt komer man tack vare er stilistiska och sensoriska förmåga det närmsta man kan komma att uppleva vinerna utan att dricka dem själv.
Håller helt med om er slutsats att det är lite orättvist att köra en 04 mot en 03. Cannubi med sin sandiga jord har det ju dessutom extra tufft i torra, varma årgångar.
Det är också skillnad på mängden ny ek. Numera deklarerar man inte det på hemsidan, men man gjorde det för några år sedan. Då var det 100% ny ek till Langhe Arborina och 80& "gammal" (1 el 2 år) resp 20% ny ek till Barolo Arborina. Sedan är det ju också skillnad i lagringstid som någon redan informerat Dig om. Hälsningar från Gustavssons i Hbg
Skicka en kommentar