Nu måste vi bara skriva om den nya årgången av Mont-Redon. Efter förra årets relativa besvikelse av nolltrean är det här tredje gången vi smakar på den nya tappningen. Flaskan har fått stå öppen i två dygn, och först nu sjunger vinet högt och rent till vår pannbiff med lök - först nu är det en Upplevelse! Côtes-du-rhône i största allmänhet är ju annars ofta som klippt och skuret för det svenska husmansköket (det mesta som brukar sällskapa med lingon) och just det här vinet är i kväll rent av strålande till maten...
2004 Château Mont-Redon har en kristallklar uppenbarelse, ljusare rubinröd med blå reflexer. Doften är ren och mycket vacker med ljusa plommon, röda vinbär, puderdosa, örter, kryddor, vanilla fudge och en finstämt litet inslag av likörfrukt. Smaken är sötfruktig, nyanserat kryddig med pockande intensitet, eleganta små tanniner och frisk, fin syra. Mittsmaken bär ut i en lättfotad, lång eftersmak där syran och en väl avvägd eldighet ringer kvar i pur välbehag. Detta är verkligen mycket bra - särskilt när man luftar länge för maximal njutning...
(Grenache 65%, syrah 15%, cinsault 10%, mourvedre 5%, counoise, muscardin och vaccarese 5%)
2004 Château Mont-Redon Châteauneuf-du-Pape (Abeille-Fabre, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)
7 kommentarer:
Nu blir jag sugen på att prova igen.
Jag tyckte att vinet var helt stumt tre fyra timmar efter att det dekanterades, en vägg av vanilj. Sen började det långsamt hända saker, och dagen efter hittade jag en del av det som ni så lyriskt beskriver.
-03:an var ju ganska tillgänglig och träffade mitt i prick för oss för ett år sen. Vem vet, kanske inte bara vinerna utan även smaken utvecklas? Får jobba på det.
När blev Mont-Redon nerklassat till Cotes-du-Rhone?
Skämt åsido, vad säger ni om lagringsdugligheten? Har tänkt köpa några av 2004:an efter att ha druckit bland annat 01:an som jag tyckte vann en hel del på att ligga i garderoben ett par år.
Er långa luftning antyder en viss lagringsduglighet trots att vinet ofta är silkigt elegant snarare än turbomatat?
Själv tycker jag att Mont-Redon passar perfekt till en mild, långsamt och länge kokt lammnavarin med bönor, tomat, paprika, zucchini, vin, färska örter och vitlök.
Det är ju också husmanskost, om än fransk.
Vi tyckte att smaken i nolltrean var märkt av värmen. Men vi gav den också bara en chans! Den nya har varit så lovande att den liksom ber oss att komma tillbaks. Optimal tid för att avnjuta med full behållning infaller gissningsvis inte förrän 2011. Precis som du säger Henrik, är vinet så silkigt och elegant att man kan lura sig att det bara är att dricka. Men det är fortfarande helt outvecklat i aromerna...
Lammnavarin låter härligt, likaså lammstek provençale, lammkotletter med rostade grönsaker, färserad lammrullad med mera...
En fråga från en amatör. När ni säger att ni öppnade vinet två dagar innan inmundigande, hur har ni då öppnat det? Korkat upp och sedan korkat igen? Dekanterat? Stå framme eller svalt?
Jag gissar också att tidigare smakprovar lett fram till beslutet att öppna vinet två dagar i förväg, men vilka faktorer fällde det avgörandet?
Jag inser att dessa frågor på en så sofistikerad blogg som denna kanske är för elementära så jag hänger inte läpp om de inte blir besvarade.
//Bara nyfiken
Hej Xzenolf!
Vi öppnade flaskan i lördags, luftade i karaffen. Det smakade bra men doften var relativt stängd och aromerna fanns där men de klingade inte än. Sen vet vi av erfarenhet att Ch9 ofta behöver i runda slängar sju år innan de visar sitt bästa. Så vi hällde tillbaka vinet i flaskan, som halvfull fick stå mörkt i vår svalaste garderob. No rocket science ;-)
Själv tycker jag att Mont-Redon passar perfekt till en mild, långsamt och länge kokt bajskorv med bönor och majskorn i.
Gäller det alla årgångar eller någon särskild?
Skicka en kommentar