Dags för nästa mästarmöte, ikväll i en lite tyngre, tuffare viktklass. Återigen har vi lyckats matcha ihop två viner som är mycket lika sinsemellan. Detta är de kraftigaste bordeauxviner från 2004 vi provat hittills. Båda vinerna är mycket mörkröda och täta i färgen, så vi stålsätter oss, och förväntar oss att möta tanniner galore. Och så blir det, vinerna infriar alla föreställningar om cabernetdominerad bordeaux som något absolut lagringskrävande. Vi får en stark känsla av att framförallt smaka embryon till fina viner, särskilt ämnade för de hårdhudade idag. Det blir ett svårt prov eftersom vinerna är så unga, och så likartade. Sinnena slås snabbt ut av de starka smakintrycken och de höga tanninerna. Mat och ost rundar av smakerna en smula, som tur är...
2004 Léoville-Poyferré har en harmonisk doft, mycket lovande men ännu något återhållen med alla typiska attribut. Gott om svarta vinbär med aning hallon, samt ceder, blyerts, örter, lagerblad och något inslag av rök. Smaken är kraftfull med rejäl fruktkärna. Imponerande intensitet! Ordentlig längd! Och fin balans! Inte bråkigt, tanninerna är ganska lena men en viss kärvhet får fortfarande vi stå ut med. Här har vi ett matkrävande lagringsvin som växer med tid i karaffen. Faktiskt går det att dricka för sig självt senare på kvällen, tanniner och kärvhet sätter sig efter hand! Det kan faktiskt bli strålande om fem år och, mer troligt, ännu längre framåt i tiden. 62% cabernet sauvignon, 28% merlot, 8% petit verdot, 2% cabernet franc.
2004 Giscours har stora likheter med föregående vin i doften, de klassiska kännetecknen är på plats, men här finns något mer av krämiga, gräddiga toner med vanilj, kola och inslag av lakrits eller tjära. Smaken är kraftfull, intensiv och lång, liksom hos medtävlaren, men lite bråkigare och kärvare med klart bittrare tanniner. Balansen är bra, men inte riktigt lika bra. Lär kräva sina fem års väntan innan mognad, och blir troligtvis riktigt bra, men inte lika stort i slutändan. 60% cabernet sauvignon, 32% merlot, 3% petit verdot, 5% cabernet franc.
Kvällens vinnare: 2004 Château Léoville-Poyferré. Tatarataa!!
2004 Château Léoville-Poyferré, Saint-Julien 2ème Cru Classé (Societé Fermière du Château Léoville-Poyferré, Saint-julien, Bordeaux)
2004 Château Giscours, Margaux 3ème Cru Classé (Eric Albarda Jelgersma, SAE du Ch Giscours, Labarde, Margaux, Bordeaux)
4 kommentarer:
Spännande! Båda vinerna är med i min beställning - av Giscours en hel låda... Eftersom Ch Giscours är ett av de klassade slott som regelbundet funnits i SB:s fasta sortiment har jag nu börjat samla på mig en rätt hyfsad vertikal vid tillfälle, från -99 och framåt. Saknar dock 2003 - har den någonsin släppts i Sverige?
Har du hört något om leverans? Vi har inte hört en endaste stavelse....
Bordeaux 2003 verkar inte ha släppts här hemma, förutom något enstaka undantag. I Köpenhamn fanns en och annan flaska att köpa i somras.
Priset på Ch Giscours var bra den här gången, jämförelsevis gick årgång 2000 för 370 kr när den slåpptes. Vi köpte en låda då, och har ännu inte brutit upp den. En extra flaska smakades vid det släppet och var riktigt lovande, rentav elegant, med fina mineraler. 2004 är kärvare, men prisvärdet är riktigt bra.
Jag är imponerad över det stora antal olika 2004:or ni skaffat. Den stora frågan som svävar i bloggosfären är när paraden ska ta slut? Pavie? Margaux? Latour?
Och även om Giscours förlorade idag och det var den som jag satsade största delen av min begränsade budget på, var det trevligt att läsa att valet ändå inte var helt uppåt väggarna.
Vi kommer nog inte dra så många fler korkar... de som är kvar är så självklara lagringsviner att det vore dumt. Man vill inte mötas av en stängd dörr med skylten SENARE. Cos d'Estournel, Pichon-Baron - nej inte nu. Lynch-Bages kanske, den verkar vara något svag i den här årgången? Smith-Haut-Lafitte går nog bra att dricka nu, även om den lär har mer tanniner än de två vi testat från Pessac-Léognan. Några premier crus har vi aldrig hittills köpt och lär nog inte heller köpa i framtiden som den ser ut ;-)
Vi satsade också på Giscours. Att den förlorade (med rätt liten marginal) beror endast på att 2004 Léoville-Poyferré var ännu godare. Inte helt oväntat heller! Båda vinerna imponerar för årgången, det är riktiga kraftpaket...
Skicka en kommentar