Minns ni den dimmiga forntid då Vin & Spritcentralen brukade importera bordeauxvin på tank, för att sedan tappa upp dem på flaska här hemma i Liljeholmen? De mytiska härtappade vinerna var så pass vanligt förekommande, och billiga (de kostade ofta mellan 45 och 90 kr), att även studenter och harvande rockmusiker kunde unna sig en hyfsad bordeaux emellanåt. Ett av vinerna var faktiskt Château La Tour de By! Hur just det vinet smakade eller vad det kostade har vi inget minne av. Men hela företeelsen med härtappat gav något slags grundkänsla för traditionell bordeaux, och vi drabbas av viss nostalgi... För att understryka det traditionella så äter vi jättegoda älgköttbullar ikväll, med gräddsås, sockerärter och potatis. Därefter äppelpaj!
Vi karafferar, och vinet har en läckert svartröd färg som direkt får vårt gillande. När vi sticker näsan i glaset är det inte utan att man känner igen sig. Det är en traditionell, lite gammaldags médocdoft av järn, blod, lagerblad, stall och tobak. Smaken är uttalat knastertorr utan en massa jobbigt modern fruktighet, tack för det! Måttligt sträv, och framförallt verkligen läskande, med rejält intensiv lakritstonad mitt och en påtagligt lång, aningen kärv och salt eftersmak med ett starkt inslag av salmiak eller ettans snus. Avslutningen är en upplevelse i sig med de bittra och salta sensationerna som nästan får en att slingra sig när man sväljer. Ett mycket positivt intryck, och utmärkt till maten. Detta, kära vänner, är médoc utan en massa modernt fjäskande, bordeaux som den var förr, fast bättre! Tack, Swedish Wine Cellar, för att ni äntligen släpper in lite luft i det vakuum som uppstod när V&S slutade med härtappningen, och som faktiskt har hållit i sig ända sedan dess! Exempelvis Danmark och Holland har ju långa fina traditioner av flaskimport, så där finns det mängder att välja på i prisklassen 100-200 kr, precis den som drabbats så illa här hemma. Nu väntar vi bara på ett dussin sorter till! Under tiden utnämner vi La Tour de By till husets bordeaux...
ps. Livets Goda ger 75p i senaste numret. Vi fattar nada... Sommelier-Andreas ger i samma nummer 84p och ett positivt omdöme. Nu börjar det likna nåt! Men förvirringen är ändå total, med olika 100-skalor där området 70-80 har radikalt olika betydelse (jämför Juhlin och Parker). Så strunt i allt det där. Lita på oss, det här är gott!
2004 Château La Tour de By, Médoc Cru Bourgeois Superieur (Marc Pagès, Bégadan, Médoc, Bordeaux)
8 kommentarer:
Tack för den konsumentinformationen, hade på känn att ni skulle ger er på den här flaskan redan ikväll ;-)
Låter ju riktigt bra, och självklart blir det till att köpa några flaskor på sikt. Dagens inköp blev annars några flaskor 2004 Ch de Reignac som prissänkts till 116 spänn. Börjar närma sig de ca €8 man brukar få ge i Frankrike och plötsigt känns vinet ganska prisvärt. Blir nog husets Bordeaux en kort tid iallafall, om man gillar stilen vilket jag brukar göra. Raka motsatsen mot Tour de By gissar jag - rejält med modern Merlotfrukt och en ordentlig dos ek.
Absolut, 116 kr är "more like it". Väl mycket merlot för vår smak, även om vinet varit klart gott i vissa år.
2004 borde ge en lite mer balanserad stil utan alltför plump, övermogen merlot...
På tal om Andreas Larssons betyg och 84 poäng till Tour de By så hajade jag till när han delade ut 90 poäng till 2004 Ch Labadie. Jag tror i vart fall gärna att han är konsekvent i sitt betygsättande med all kunskap och alla stora provningar han gjort. Bordeaux är ju dessutom hans hemmaplan känns det som. Labadie har jag aldrig givit någon uppmärksamhet. Just nu finns nolltreorna på hyllan men hoppas på årgångsbyte snart. För 122 kr måste man ju testa.
Minns att vi tyckte att Labadie var förvånansvärt bra när det lanserades, det var nog årgång 1996... Sen tappade vi intresset efter några svaga år. Men det är klart att nollfyran ska smakas!
Andreas Larssons genomgångar av bordeauxviner i känns förstås som du säger konsekventa och samlade. Hans kunskaper om området är ju ovanligt breda, fattas bara annat;-)
Det vi tycker är mysko är att LG rör sig med nästan lika många definitioner av poängskalan som det finns skribenter i tidningen - resultatet blir lite förvirrande...
Jag har klagat lite på LG tidigare i detta avseende, men just som ni skriver är ju bristen på konsekvens en anledning till att jag tillmäter deras poängsättning väldigt lågt värde. Enskilda skribenter, tex Larsson är intressanta men annars är det väldigt spretigt. Anders Melldén verkar ha gett sig tusan på att "ingen jävel över 90 poäng" gäller för nyhetsprovningarna, samtidigt som Susanne Berglund Krantz glatt (och med röd näsa?) på en bjudlunch med Pio Boffa delar ut 9,5 poäng till hans 2004 Fides och en perfekt full pott, 10 av 10, till hans 2002 Barolo. Bättre kan det alltså inte bli? Puh-lease! Det betyget tror jag även Pio Boffa skulle dra på mungiporna åt. I ett och samma nummer får Pousse d'Ors nollfemmor 88 poäng samtidigt som en Nya Zeeländsk Pinot man själv lanserar får 93 poäng med hänvisning till originalartikeln i nr 27 där vinet dock fick 94. Nya Zeeländaren kanske är mycket bättre vad vet jag, det spelar ingen roll, men det blir bara rörigt. Om man nu tycker det är så viktigt att dela ut "LG"-poäng som ger ett sken av konsekvens och reproducerbarhet, och om man dessutom har en egen defintion av skalan som skiljer sig en del från den internationellt vedertagna (s. 11 i senaste numret) så tycker jag man måste sätta sig ned tillsammans och kalibrera sina betyg så att man är överens.
Inte ens den "internationellt vedertagna" verkar vara särskilt konsekvent. Som sagt, jämför hur stjärnor som Juhlin och Parker använder området 50-80. Ett storslaget världsomspännade möte där alla tyckare kalibrerar sina instrument - vilken underhållning ;-)
Detta vin är nog något av det mest intetsägande Bordeaux-vin jag druckit. Den doft av gräs och stall som brukar vara så framträdande i Bordeaux-viner var helt frånvarande.
Har ni någon insikt i varför de fortfarande säljer detta vin i årgång 2004 på SB? Vad har hänt med följande årgångar?
Skicka en kommentar