Ibland bara måste man slå i bromsen och påminna sig sagan om kejsarens nya kläder. Även om vår förhandsinställning är positivt förväntansfull efter förra sensommarens mycket goda smakprov av 1999 Batailley, och även om vi i stort sett alltid gillar ett gott glas médoc, kan vi inte säga något positivt om prisvärdet på dessa två viner. Inget annat distrikt kan ta så bra betalt för så pass medelmåttiga viner... men det visste ni väl redan. Tanken svindlar när man jämför med nyligen provade 2004 Le Serre Nuove i samma prisklass. Vi lagar kalvlever anglais, med rödvinssky, rödlök, bacon och le puy-linser. Som gjort för médocvin!
2001 Château Batailley är inte så tät i den svagt blåtonade, vinröda färgen, och har en doft som inte öppnat sig trots mer än två timmars luftning. Här finns ändå en diskret mix av svarta vinbär, torkad frukt, något rökta toner som av korv eller skinka, lite julmust och en pust av målarfärg i positiv bemärkelse. Ljusare inslag av äpple (!) kommer till, och längst ner i glaset rödvinssås med inslag av lök och tomat (troligen för att vi just gjort en sådan, hur som helst doftar vinet snarlikt!). Lite tobak adderas efterhand. Smaken är lite stum, med god syra, men rätt vattnig i mittsmaken och grön i de veka tanninerna. Snopet kort i slutet. Inte alls imponerande, men gott på ett enklare sätt. Slutligen vinner vinet på att kombineras med ost, utan att nå lika högt som 1998. Blir troligen bättre om några år, så vi spar ett par flaskor till 2011 , för att se om den kommer ikapp sin äldre namne.
1998 Château Batailley har ett mognare utseende med tegelröd kant. Den uttalade doften har direkt efter dekantering mycket påtagliga lagerblad och cederträ, våt sten med inslag av jordkällare, svarta vinbär och popcorn! Det är en dovare, djupare, typiskt mogen och god bordeauxdoft, som är aningen rökig med lakrits, stall och tomatstjälk. Smaken är avrundad, harmonisk, syrlig med en liten aning god längd. Klart mer av upplevelse än föregående vin. Vi laddar upp med en av vinhistoriens bästa kombinationer: brie & pauillac. Allt landar rätt, med det mogna vinet drucket vid sval temperatur till den mogna osten. Här får vi då äntligen valuta för pengarna...
2001 Château Batailley, Pauillac 5ème Cru Classé (Héritiers Casteja, Pauillac, Bordeaux)
1998 Château Batailley, Pauillac 5ème Cru Classé (Héritiers Casteja, Pauillac, Bordeaux)
10 kommentarer:
Vi drack också 2001:an igår kväll och hade samma reflektioner över prisvärdheten. Bordeaux behöver skärpa sig om de ska kunna ta ut dessa priser för sina mer vardagliga viner.
(Lustigt nog tycker vi att er beskrivning av 1998:an är den som stämmer bäst överens med den 2001:a vi drack.)
/Drucket
2001an var kvällens största besvikelse, så pass att man börjar undra om det var en särskilt svag flaska. Doften kom egentligen aldrig loss i pauillacstil som er flaska verkar ha gjort. Smaken var påtagligt tunn. Men sockerslungade rotsaker kan vi verkligen relatera till (= rödvinssås). Mandelmassan likaså. Vi kanske ska testa en till så får vi reda på mer. Som det känns nu, vill vi absolut inte köpa fler än de två vi har kvar.
Hmmm... Mot bakgrund av era kommentarer så känns det ju lite tveksamt att ligga på 14 stycken hemma i vinrummet. :-)
Naturligtvis dumt att köpa så många flaskor oprovat, men Batailley brukar hålla hög lägstanivå och 2001 är ju generellt ett helt okej år. Jag räknar dock med att den inte skall visa sitt rätta jag förrän om några år. Dessutom ser jag fram emot att kunna prova återkommande under många år och förhoppningsvis kunna följa vinets utvecklingskurva.
Korka upp en flaska eller två med en gång! Du har ju tre veckors returrätt om det skulle vara så att du blir besviken. Vinet är ju inte oangenämt på något sätt, men jämför till exempel med 2000 Château Monbrison, som är ett seriöst bra och imponerande vin för färre pengar. Och det är verkligen inte dumt att ha ett tidigt intryck av vinet att falla tillbaka på när man ska fatta beslut om att vänta eller när det är dags att öppna fler. Och så får vi ju läsa vad du tyckte...
Ja, jag tog tag i saken med en gång och öppnade en flaska till söndagmiddagens tournedos med tryffelsky. Och vad ska man säga. Jag är inte kanske inte imponerad i sig, tycker att 300:- är ett högt pris, men att det var ett gott vin - för att hålla det enkelt.
Jag luftade vinet i karaff ett par timmar innan maten, men tycker att det doftmässigt ändå kändes väl återhållsamt. Doftspektrat motsvarade i sig förväntningarna med en del mörka bär, lite blyerts osv, men det var "blygt". Smakmässigt fortsatte det i samma stil; den är lite gles, lite kort och "sjunger" inte i gommen. Åtminstone inte för full hals. Tanninerna upplevde jag som ganska klena vilket får mig att också tveka på vinets utvecklingspotential - kanske det mest oroande. Samtidigt känns den välbalanserad och absolut inte utan nyanser. Och den kompletterar maten utan att ta över; den krumbuktar sig inte i munnen och kräver scenen för sig själv.
Samtidigt som jag alltså inte lovsjunger det här vinet i sig kan jag inte låta bli att fundera över om och hur mycket vår smak förändras över tiden. Jag har för kort och för begränsad erfarenhet av det som Broadbent skulle kalla "good claret for mid-term drinking", men av de engelska recensioner jag sett av vinet är flera positiva. Samtidigt jämför jag instinktivt viner av samma "smakprofil" med varandra, och den här 5e crun får alltså tampas med minnena av en formidabel Ch Latour 1985 - ingen lätt match för något vin!
Kanske är det inte prisvärt i en objektiv mening, men frågan är var man hittar bättre cabernetbaserade viner som inte blir bombastiska, alkoholstinna och allmänt överlastade? Säkert finns dem, men jag har bara börjat leta i vinvärlden och jag råkade börja i Frankrike... :-)
Tryffelsky borde få vilket vin som helst att sjunga;-)
Kul att läsa din grundliga beskrivning! Vi håller helt med om dina resonemang, nog är det inflation i extraherade häftiga viner och var kommer då en lite gammeldags paulliac som Batailley in i matchen. Visst det finns inget bättre ställe på den här planeten att börja leta på, cabernet är helt enkelt godast i mèdoc... vi hoppas på oktobersläppet. Och gillar du bordeauxblandningar, missa för allt i världen inte 2004 Le Serre Nuove. Inga av de sistnämnda adjektiven passar in där...
Två dagar i karaff har inte dödat Batailleyn, som ledigt spöade en enkel spansk cab vid jämförelse i kväll. Det finns lite krut i Pauillac ändå...
Vilken enkel spansk cab var det? Svaga 2002 Mas La Plana tror vi också skulle hamnat i svårt underläge.
Ingen överraskning att vinet höll bra i karaffen! Vi sparar också våra kvarvarande flaskor...
Nå, jag hör inte - ännu - till dem som referar till Mas la Plana som "enkel spansk cab". Den enda årgång jag visserligen provat var en 1981, men den var lysande! Det här var betydligt klenare kaliber, och kanske en orättvis jämförelse i sig. Vinet var 2004 Hacienda Casa del Valle Cabernet Sauvignon; en fjärdedel av priset och en fjärdedel av smaken...
Haha, inte vi heller, vanligtvis. Men också just denna svaga årgång skulle fått spö! Och det var ju tur att Batailley vann din batalj...
Skicka en kommentar