Två bra årgångar av Alain Brumonts Montus, som börjar komma upp i mogen ålder. Årgång 1992 minns vi fortfarande som ett av de tidiga köpen i vårt mer medvetna vinliv. Julen 1995 stod sex flaskor i skafferiet - och eftersom det smakade bra avslutades förrådet långt innan vi förstått vad vinet kan utvecklas till med tiden. Priset låg då några kronor under hundralappen. Fortfarande är vinet stort för sitt pris. Dessa flaskor inhandlades i början av 2001 respektive 2003.
Vi smakar innan maten, och till biffar av rådjursfärs med grönpeppargräddsås, hasselbackspotatis och ugnsrostad paprika med zucchini.
1998 Château Montus har en vackert djup rödbrun färg. Doften ger först sumpiga mognadstoner av tulpanvatten, jord, aning stall och bränd tidning. Kött, korinter, piptobak och kryddor kommer till i en karaktär där frukten och kryddorna växer fram med luften. Vinet bjuder på en medelfyllig, slank, stram smak med hyfsad koncentration, livliga frukt- och garvsyror, kärnig bitterhet och viss mjukhet av mognaden. Frukten har tonats ner, och har vissa drag av plommon, jordgubbar och körsbär. Den torra munkänslan är läskande och bordeauxlik (12,5%). En angenäm utveckling!
2000 Château Montus har en svartröd färg. Först ges en något sluten doft som kommer loss efter en timme eller två. Här finns mandeltonade fat som leder tankarna till italienska riservor. Det visar sig vara stort, rikt och runt med kryddiga och korintiga drag. Smaken är mer primärt fruktig, tät, fyllig och kryddig med lite hetta (13,5%). Den är mer merlotlik än föregående vins svalare cabernetlika drag. Lakritstonerna är mer uttalade. Ett kraftfullare vin, fortfarande en smula busigt och bråkigt - men riktigt gott!
1998 Château Montus (Alain Brumont, Montus Bouscassé, Maumusson, Madiran, Sud-Ouest)
2000 Château Montus (Alain Brumont, Montus Bouscassé, Maumusson, Madiran, Sud-Ouest)
10 kommentarer:
Det är ju rätt kul att följa stilutvecklingen. På dom senare årgångarna har alkoholen väl legat runt 14% upp till 15% för Cuvée Prestige...
Vi har inte öppnat något CP på länge, och väntar nog flera år med det. 2004 Montus känns ju inte särskilt eldig, däremot mer lättillgänglig, på så sätt att tanninerna är mer slipade. Vi la undan en hel hög. Att den burdusa frukten ska rundas av tar nog sin tid ändå ...
Det var för en gång skull en intressant tråd på eRP angående stilutvecklingen hos Brumont. Vet inte om jag får länka, bara att ta bort i så fall...
http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=145637
Tack för att du orkade leta fram inlägget ;-)
Hubers kommentar är intressant och han drar ju en linje vid år 2000. Tittar man på våra två viner är ju också det nyare vinet mer fruktigt och varmare i stilen, medan det äldre har stora likheter med klassisk bordeaux...
Drack en 2000 idag till fredagsmiddagen. Ett fantastiskt vin i perfekt balans med silkeslena tanniner. Stort kraftfullt vin med fin frukt med fina smakaromer, önskar att jag hade fler flaskor i vinkylen!
Provade vanliga Montus 1994, 1997 och 2000 mot Pio Cesare Ornato 2004. Jag trodde att 1994:an var Barolon. 2000 var bra i en mer alkoholstark stil. 97:an var tveksam.
En något överraskande rapport, får man säga..
Vi har vid två tillfällen lyckats lura 3-betygare att 2000 Ch Montus är en mognande pauillac cru classé ;-)
Jag får plocka fram anteckningarna. Jag lade nog för stor vikt vid att 94-an luktade minst.
Vi brukar tycka att gamla viner är de som luktar mest
;-)
1) Pio Cesare: Körsbär, rätt ljust orange, tunn kant. Stall, sou-bois, tobak, läder. Kraftigt, eldigt, väldiga tanniner. Mycket bra längd. Björnbär? Ungt?
Mycket bra men inte lika bra som 2:an.
2) Montus 2000: Mörkt, kompakt. Ser ungt ut. Liknar 2:an. Stall, tobak. Mörk choklad? Lite mjukare än 2:an. Mogen frukt, lagom tanniner, ganska hög syra. Mycket bra längd. Hög alkohol? Mycket trevligt.
3) Montus 1997: En del orange i kanten. Rök, tobak, inte lika stor doft som 2:an. Kommer mera senare. Medelfylligt, inte så kraftiga tanniner som 1:an. Passé? De ändra är bättre, men inte dålig.
4) Montus 1994: Ungt men en del orange. Stängt. Medelfylligt, ordentliga tanniner. Blåbär? Lite mineraltoner. Smaskens!
Lavazza
Skicka en kommentar