Vi bjuder 7-årsdagsgästerna på ragù ikväll. Därtill är inget vin på den här planeten så lämpat som nebbiolo, och trots sin ungdom är 2003 Barbaresco mycket drickvänligt till maten. Färgen är transparent, huvudsakligen brunröd, men med blåröda reflexer. Doften är som alltid hos Pio Cesare god, men denna gång inte direkt imponerande. Vi analyserar inte så noga ikväll, men tydligast är: bittermandel, torkad frukt, grus, brända toner, hallon, kakao, gräddkola. Något stickiga inslag finns. Smaken är hustypisk och god på ett sätt vi uppskattar, med lättare struktur och kolatoner, men utan sedvanlig koncentration, bara några snäpp stadigare och generösare än husets Nebbiolo Langhe. Liksom doften en aning stickig som av bikarbonat. Torra, sandiga tanniner. Idag är vinet inte särskilt långt i eftersmaken. Det är förstås gott, och kommer att utvecklas och bli bättre med tiden, men når aldrig nebbiolohimlen som de tidigare årgångarna vi hyllat, 1999 och 2000. Hade det kostat 200-250 kr, hade vi nog sett annorlunda på saken. Resultatet står nu helt enkelt inte upp till prislappen.
ps. Läs fler intryck av detta vin i Barolobrevet och Mina Viner.
2003 Barbaresco (Pio Cesare, Barbaresco, Piemonte)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar