Noshörningsvin från barbaresco! Stor dramatik till en början eftersom korkskruven drog ett stort torrt hål ur korken. Hade den ätit sig fast i insidan av halsen? Efter ett kort rådslag lyckades vi till slut, med korkskruven nära kanten av halsen, dra resten av korken hel ur flaskan. Sen fick vinet tre-fyra timmar i karaffen...
1999 Barbaresco Vigneto Starderi har en rubinröd, tät färg i glaset. Den renfruktiga, läckra doften ger direkt av jordgubb, hallon och mörk choklad. Det finns en tydlig prägel av modernt designad behandling med nya ekfat, men här är den mer elegant avvägd än hos något annat spinattavin vi smakat, rent armanilikt välskräddad, med ett inslag av mint som ger en viss frisk "bris" upp ur glaset. Fruktigheten breddas efterhand med körsbär, svarta vinbär och kanel.
Vi smakar - och munkänslan är extremt harmonisk, tät, rund, sammetslen, strålande hel och balanserad med söta hallon och körsbär. Efter maten framträder både ordentlig syra och rejäla, sandiga tanniner. Avslutningen är kryddig och lång. Vinet är fortfarande helt ungdomligt, men gjort i en stil som gör att man kan dricka det nu, men förmodligen också om tjugo år, eller när som helst däremellan. 1999 är fjärde årgången av denna vingårdsbarbaresco, den lanserades alltså så sent som 1996. Årgång 1998 provade vi för något år sedan, den var minst lika bra. Båda fick Tre Bicchieri Rossi i Gambero Rosso. Ytterst välförtjänt förstås, deras skala har inga högre belöningar att dela ut...
Vinmakeriet är så urskickligt gjort att det utlöser en diskussion om typicitet och ursprung. La Spinettas historia är intressant, eftersom den inte handlar om att förvalta ett arv sedan generationer, utan om att bygga upp en ny och framgångsrik rörelse från grunden. På så sätt är det ett slags amerikainspirerad berättelse om målmedvetet entreprenörskap. Det är viljan som styr handlingen, inte historien. Man har helt enkelt köpt de vingårdar man ansett mest lämpade. Hur imponerande modernisterna i piemonte nu än är, kan vi ändå inte låta bli att längta lite efter mer urtypisk barolo & barbaresco, på samma sätt som ett gammalt hus kan vara mer spännande än ett nytt. Priset på detta vin har på senare tid stigit ett par hundringar till en nivå som gör det mindre lockande, men det är en upplevelse som på sitt sätt är värd sina slantar. Om ett år eller två tar vi nästa flaska.
1999 Barbaresco Vigneto Starderi (Fratelli Rivetti, La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar