När Nettare e Gioia pekar med hela handen, då lyder vi snällt! Kvällens andra vin är gjort av den hyllade Yves Gras, vinmakare till 2004 Prestige des Hautes Garrigues från i förrgår. 2004 Santa Duc Gigondas Tradition tyckte vi dock var en annan femma än prestigevinet - vi kom inte alls överens med standardvinets rustika, vresigt murriga stil. I höstas smakade vi på 2005 Santa Duc Gigondas Tradition och trots att det inte riktigt liknade förra årgången, fick vi ingen feeling av det totalknutna, men tätfruktiga vinet. Ingen post blev skriven - men skam den som ger sig. Dags att dra korken ur nästa flaska! Vinet i siffror: 75% grenache, 10% syrah, 10% mourvèdre, 5% cinsault och 15% alkohol. 18 månader på på stora ekfat (foudres och pièces). Priset i Gigondas €17 översätter till 175 kr på SB. Tack för det, Johan Lidby Vinhandel.
2005 Santa Duc Gigondas Tradition har övertoner av blommor (som nyponros) mineraler, mandel, läder och subtilt tjärtonade skogsbärsaromer. Mittdoften är, så här i början, helt och hållet frånvarande - och ersatt av skylten: Stängt! Smaken är stram och oinsmickrande, med tuffa druvtanniner och kärnbitterhet. Tätfruktigt vin - men inte därför charmigt sötfruktigt. Vinet kräver lite masochism idag, men det kan vi uppbåda om det behövs. Det är till den rödvinsbräserade, timjan- och vitlökskryddade lammbogen vinet kommer loss och visar sig ha egenskaper av ett strålande matvin med sitt tuffa motstånd och sin rena frukt. Robust och intensivt med smak av anis och fänkålsfrö. Senare under kvällen fortsätter vi att uppskatta fruktens renhet och kraft. Lagra minst fem år!!!
2005 Gigondas Tradition (Edmond Gras et Fils, Domaine Santa Duc, Les Hautes Garrigues, Gigondas, Rhône)
5 kommentarer:
Jag såg Nettares köprekommendation och förde direkt upp vinet på inköpslistan. Intressant att också läsa er beskrivning. Ökar intresset ytterligare. En undran bara. Enligt SB har vi att göra med ett vin med 15% alkohol. Ni ger ett intryck av att inte direkt uppskatta höga alkoholhalter. Här har ni inte kommenterat det alls. Hur ska man tolka det?
Ja, vi sa ju inget, så;-) Precis som med 2004 Prestige des Hautes Garrigues har Yves Gras lyckats mycket bra med att integrera fat och alkohol i vinet. Det som fattas är den absolut förföriska sidan i det dyrare vinet. Men mer charm kan troligen lockas fram med lämplig lagring.... är det någon annan som smakat och har fler intryck, ideer och teorier?
Hoppsan, det var raskt provat. Skönt att det inte blev total bakläxa i alla fall ;-)
Jag gjorde faktiskt också en omprovning i påskhelgen, naturligtvis till vitlöks- och örtspäckat lamm, och möttes av ett betydligt tuffare vin än på Operaterrassen, trots några timmar i karaff. Jättebra till lammet, men man undrar ju vilka törnrosaformler Lidby hade viskat över de flaskor de hällde ur den gången. Både öppenheten i frukten och de stalliga tonerna hade hunnit längre. Som sagt - lagra.
Claes, alkoholen var riktigt snyggt integrerad. Inpackad i frukten, i princip.
Jag har köpt och provat vinet vid 3 tillfällen men har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är bra eller inte. Som ni skrev så är "skylten stängt" rejält upphängd och tanninerna är riktigt tunga. Jag kan inte låta bli att dra paraleller till Bandol/Cahor som inte har fått sin vederbörliga lagring. Troligtvis kommer jag att köpa flaskor från ovan nämnda distrikt istället när den masochistiska ådran vill ha sitt...
Ett gäng flaskor inhandlade och den första uppkorkad. Härlig doft som antyder mer Syrah än de futtiga 10% som ingår. Eneträ slår igenom, peppriga kryddor och en inte speciellt väl integrerad eldighet. Mungiporna är klart uppåtriktade. Vinet utvecklas i karaff och glas och är helt klart ett godkänt köp. Tack för tipset går till er och Nettare!!
Fast jämfört med den Guiseppe & Luisa Zinfandel från Martinelli vi drack förra veckan som klockar in på 16,6% vette tusan om inte alkoholen i denna var minst lika tydlig. Vi störs å andra sidan inte....
Skicka en kommentar