Lördagsvällen bjuder på grillade vildsvinsstekar, flödande rödviner och tjôtande i goda vänners lag. Troubadix lite tveksamma musikalitet byter vi mot Regina Spektors ryska drill. Vildsvinet hade tyvärr inte mumsat mogna tignanellodruvor på höjderna ovanför Val di Pesa, utan mer troligt stressat omkring i omgivningar av köplador, motortrafikleder och kataloghusområden i Västmanland innan det till slut fick nådaskottet. Åtminstone smakar det stackars djuret lite torrt i Anders Levéns recept. Innan maten provar vi tre olika nollfemmor från toscana som får gå en match mot den nysläppta 2006 Fonterutoli. Spännande! Det hade varit rätt kul att ha även 2005 Fonterutoli med i kvällens jämförelse, vad vi tyckte om den går i alla fall att läsa här. Mazzei presterade nog det bästa som var möjligt under den årgångens förutsättningar.
2006 Fonterutoli är riktigt tätt, mörkt blårött i färgen. Doften är helt primär och mycket god: körsbär, tobak och blommighet. Smaken har tuff attack, intensiv, tät mitt och massor av goda, tuggbara tanniner.
Yes, detta är riktigt, riktigt bra! Precis den unga käftsmäll som denna favorit till toppchianti ska vara när den är som bäst. Till skillnad från den mjukare, snabbmognande nollfemman lämpar sig den nya årgången utmärkt att lagra. Sopar banan med nollfemmorna. Killarnas favoritvin, helt enligt klicheerna! SB:s klockor visar 10 på alla parametrar. Balans. (100% sangiovese, 100% jupiterkraft)
2005 Poliziano Vino Nobile de Montepulciano liknar i stora drag föregående vin. Färgen är mörkt blåröd, men ser, misstänkt nog, lite tunnare ut i samband med karafferingen. Doften är örtigare med samma körsbär och tobak som i Fonterutoli, och har lite mer av utveckling och komplexitet (små inslag av julkryddor, julmust, oxidtoner). Vi smakar, och det är klasskillnad! I munnen är detta vin stramt med lättare kropp, lite tunt, utan intensitet, med tvärkort eftersmak. Vilken besvikelse! Naturligtvis är vinet drickbart, och det som smakar, smakar ändå ok - men verkligen långt ifrån upphetsande... Vinet bytte nyss, helt omärkligt, årgång till 2005, trots att den tuffa nollfyran lanserades så sent som i november. Detta vin bör leverera långt bättre - varning är härmed utfärdad. (90% prugnolo gentile/sangiovese grosso plus 10% merlot, canaiolo nero och colorino)
2005 Le Volte har en ljusare färg och en doft som röjer inblandning av andra druvor än sangiovese. Ord som skogsbär, nickelpastiller, cassis och sylt far över bordet, tillsammans med lakrits, örter, eucalyptus och gräs. Smaken är skinande fruktig, mjuk och god med något lägre syra, små tanniner och ett litet syltigt inslag av svarta vinbär/ cassis. Lakrits och örtkryddor summerar ett lättdrucket, rätt intensivt vin. Särskilt tjejerna ger hela tummen upp och gillar druvmixen. (40% sangiovese, 30% cabernet, 30% merlot)
2005 Brancaia Tre har fått sitt namn av de tre olika odlingsplatserna: Castellina in Chianti, Radda in Chianti och Maremma. Vinet är framställt med avsikten att det ska vara lättdrucket och snabbmoget. Ljusast färg av alla fyra, påtagligt tunn utåt kanterna. Doften ger ljusare bär, framförallt hallon med inslag av örter, gräddkola och lakrits. Den mjuka, rätt goda smaken har lägre intensitet och frukt av hallon, plommon och körsbär. Lite kärv och kort avslutning. Vinet är helt drickmoget - det har ingen potential för att sparas. En flaska räcker, tack. (mest sangiovese, plus cabernet sauvignon och merlot i okända proportioner)
Efter denna holmgång där nollfemmorna fick på käften så att stickor och strån rök - och därtill det stressade vildsvinet som Obelix hade dömt ut som lesset - vill vi äntligen komma hela vägen, nu till ostbrickan. Dags att ta fram de säkra korten! 2004 Castello di Fonterutoli och 2001 San Felice Poggio Rosso Riserva levererar allt som kan begäras i chianti classico. Den förra är precis som sist, och helt förväntat, supergod med sin ädla sangiovesefrukt och sina dyra, mintchokladiga och julkryddiga fat - och den senare upplevs som klart tätare och mer intensiv än när vi drack den i december. Här finns både ungdomens kraft och mognadens utveckling. Ren pop 'n pour. Rejält med fällning i flaskan. Vilken dryckesfröjd!
2006 Fonterutoli Chianti Classico DOCG (Marchesi Mazzei, Fonterutoli, Castellina in Chianti, Toscana)
2005 Vino Nobile de Montepulciano DOCG (Federico Carletti, Az. Agr. Poliziano, Montepulciano, Toscana)
2005 Le Volte Toscana IGT (Tenuta dell Ornellaia, Bolgheri, Toscana)
2005 Brancaia Tre Toscana IGT (La Brancaia, Radda in Chianti, Toscana)
2004 Castello di Fonterutoli Chianti Classico (Marchesi Mazzei, Fonterutoli, Castellina in Chianti, Toscana)
2001 Poggio Rosso Chianti Classico Riserva (San Felice, Castelnuovo Berardenga, Toscana)
11 kommentarer:
Det är bara att tacka för en fin och informativ provning! Rena rama konsumenttestet - skönt när man står och velar framför Chiantihyllan. Vi gjorde en liknande provning på plats i Toscana - där vi länsade sortimentet på den lokala supermarketen i Greve. Fonterutoli hamnde i mitten någonstans där - men det var mot väldigt tuffa kamrater (såsom Castello Di Ama etc). Jag skall genast kolla in detta vin i ny årgång!
Tack snälla ni!
Mina Fonterutoli 05or har tagit slut och jag var inte helt klar över om det var någon mening att bygga på lagret med 06or eftersom 05orna inte riktigt levt upp till mina förväntingar på denna favorit sedan flera år.
Det verkar som det bara är att handla.
Det verkar som ert gnäll om Bordeaux från västra delar börjar löna sig. Har ni kollat in vad som släpps strategiskt i April på monopolet? 2005 Château Cissac Le Vialard. Där har ni bitska tanniner att bita i.
Som sagt - precis vad vi och många fler vill se mer av! Cabernetdominerat vin från vänstra stranden med anständig prislapp. Låt oss hålla tummarna!
Köpte ett lager Fonterutoli 06 idag och ställde hustrun inför vinet blint. Medveten om att hon normalt kan identifiera det italienska ursprunget oberoende av druvblandning och produktionsområde på någon slags medfödd instinkt blev jag lätt förvånad av hennes gissning.
Svaret blev Le Cigare Volant! Lustigt, men tänker man LCV under analysen av vinet protesterar inte referenshanteraren. Intressant.
Blev btw tillfrågad av en kvinna i butiken när jag plockade på mig flaskorna om jag trodde det skulle passa som alternativ till Champagne på en champagenlunch!!!
Vilken underbar fråga! Om lunchen bjuder på grillad bistecca med citron, salt och parmesan har vi inget att invända...
Le Cigare Volant borde vi nog smaka på, ändå. Men det är svårt att tänka sig att tanninerna är av samma slag som i Fonterutoli!
Le Cigare Volant är ett lite svårklassificerat vin, eftersom det varierar så i balansen i druvsammansättning från år till år. Den 2003a som kom nyligen är gjord på nästan lika delar Syrah, Mourvedre och Grenache och är faktiskt försedd med en ganska hyfsad strävhet och är i många avseenden en av de mest behärskade Cigarer jag testat. Angenämt Rhôneinspirerad. Inga fruktbombsambitioner här inte.
Under hösten öpnade vi en flaska av årgång 1992 som var helt underbar. Helt bibehållen, med tydliga inslag av äkta mognad, inte bara en tilltagande ålder som vissa nyavärldenviner lägger sig till med när frukten torkar ut utan att det händer något annat, om de inte tröttnat helt.
Testa!
Prövade Le Volte 2006 i går.
Jag säger så här, den får INTE spö så strickor och strån ryker av Fonterutoli 2006.
Tät, sangiovesedominerad doft som så småningom får drag av ingefära, italienska körsbär, aningen kanel och lite svarta vinbär hostar till. Smaken är också sangiovesedominerad, körsbär, aningen choklad och svarta vinbär. Merlot-komponenten stör inte mig, ökar nog bara mognaden. Höga syror, bra drag i tanninerna, viss ek, men absolut inte överskuggande.
Om man, som ni t ex, vill ha mindre merlot ska man nog dricka den ung för att vara på säkra sidan. Syror och tanniner skvallrar annars om att lagring inte är några problem. Dracks till delizie med en god dosis parmigiano - utmärkt matchning.
Och jo, jag är mycket svag för Fonterutoli. 2006 verkar vara ett farligt år i Toscana ...
Tack för den utförliga noteringen, Henrik! Vi har hunnit dricka 2006 Le Volte två gånger, den senaste för tre veckor sen under semestern, till en grillad ryggbiff utan anteckningar. Vinet visar ju med all tydlighet hur mycket bättre 2006 är än 2005. Instämmer i att druvmixen är lyckad och att vinet trots syror och tanniner är mjukt och harmoniskt. Fast inget toscanavin går ändå upp mot ren sangiovese när den är som bäst ;-)
Förresten, när vi kollar kommentarerna i denna tråd dyker 2005 Cissac Le Vialard upp. Inget särskilt kul vin. Lite anomymt med ogina, kartiga syror, tyckte vi...
Vinner Fonterutolin 2006 på lagring några år tror ni eller är den maxad redan?
Kalle
Attacken var nog som bäst när vinet släpptes men det har absolut potential för några års lagring och bör vinna i både komplexitet, harmoni och längd.
Skicka en kommentar