1998 Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde

Ikväll äter vi ankbröst med gratinerad broccoli och blomkål. Därtill en rödvinsreduktion som har fått smak av stjärnanis. Guigals nittioåtta fann vi för några år sen vara instängd långt inne i en mörk tunnel och hoppas nu att den börjat komma fram igen.

Första doften är sluten, med mineralton av ylletröja samt aningar av läder och lakrits. Efter en stund tillkommer också stjärnanis, svarta oliver, linolja och balsamterpentin. Smaken ger lyckligtvis mer än doften, med en avrundad och ganska rik om än lite jolmigt ofärdig mognad, och allra bäst: en lång örtig och fruktig eftersmak. Vi minns fortfarande de fantastiska första intrycken när vinet var alldeles ungt, inte utan en viss saknad. Tänk er att skicka in en prins i en tunnel - ut kan det komma en groda, en bonde eller en kung!

Alltså en viss besvikelse även den här gången. Uppenbart är vi ute i tidigaste laget, så vi får återkomma nästa år. En eloge till billiga Château Etienne som stod upp fint i jämförelsen.

1998 Côte-Rôtie Brune et Blonde (E. Guigal, Ampuis)