Halsfluss är inget kul. Följaktligen är det också inkompatibelt med vin - eller snarare med allt som är syrligt. Igår kväll korkade S upp en 2006 Comte Armand Auxey Duresses 1er cru. En enda klunk - och syran gick medeltida tortyrmästare på T:s halsmandlars såriga slemhinnor. Det var bara att glömma bourgognen.
Men säg den halsflussbakterie som inte Kåvepenin biter på. Ikväll lagar vi älgköttbullar med gräddsås och potatismos som fått sig en skvätt tryffelolja. Och plötsligt är T:s hals om än inte frisk så åtminstone i stånd att testa ett glas proffsjobbat sidendricka.
2008 Château Larrivet-Haut-Brion har en väldigt aptitretande doft som inte bara kör sitt förväntade säljsnack med massor av rostade fat, utan bjuder på mer komplexitet. Här hittar vi en härlig känsla av frisk höstskog där jorden och undervegetationen är mättad av fukt efter regnet som nyss föll. Sånt gillar vi! De positiva intrycken fortsätter med en ren och fint definierad frukt i krysset svarta vinbär, plommon och korint. Sedan är det dags för de skräddarsydda faten att komma till tals, och då pratar vi noter av grillkol, lakrits, kaffe, mint, choklad, karamell och tjinuski-sås.
I munnen gör vinet en uppseendeväckande smooth entré med lent viskös munkänsla, tanniner av kina-silke, tät mogen frukt och skenbart låg syra. Någonstans i mitten stramar det upp sig. Tanninerna greppar tag på ett föredömligt sätt medan lingonsyrorna friskar på och kommer till undsättning, diskret men bestämt. Det gör att smaken varar ett bra tag och visst finns där både kryddor, mörk choklad och granulära jordpartiklar att suga på. Ytterst välbalanserat, precis lagom fjäskigt och gott som tusan!
Ja, den här versionen av Larrivet har helt klart vad som krävs för att hitta hem i väldigt många munnar. Medhårs-bordeaux med hygglig prislapp och full drickbarhet redan ikväll är verkligen inte att förakta. Farbror Bob hade nog lagt undan sin Losec-burk och förnöjt muttrat: "Mmm, really nice low-acid wine". T är mest lycklig över att vänster halsmandel inte protesterar det allra minsta :)
Magnum Wine via SB, 297 kr.
12 kommentarer:
Hello!
Gillar det du skriver och mycket av de viner som du skriver om och ger bra betyg sitter även de som en smäck i min gom.
Sen att även jag gillar vin/mat där man inte använder farliga medel i och med det man producerar gör inte saken sämre.
Det var genom din blogg jag upptäckte Vinik t. ex
som givit mig många glada dryckesupplevelser.
Nu till en fråga, inte kan du vara ensam som skriver på denna blogg?
Dricker ni (du och sambo, fru) isf en flaska vin om dagen, för inte köper ni vin för att spotta ut det?
Ni skriver nästan ett inlägg per dag och ibland kan det drickas flera olika flaskor, det kan inte fungera med ett heltidsarbeta iaf, så är du ensam bakom denna blogg? Ä du heltidsalkoholist? spottar du ut vinerna du köper?
Mvh Johan
FV-trollet har fått konkurrens.
No like!
Jag lider med halsflussade provare. Kan även rapportera att afteblåsor inte heller är någon picknick. Allt innehållandes ett uns av syra gör olidligt ont. En harmlös bit fetaost? Glöm det. Ugnsbakade tomater? Nä. Vin? Nja, då är det skönare att istället slicka ett rödglödgat grillgaller. På plussidan? Tja, det går över på några veckor (!!). Drygt två veckor hittills 'och räknar' (and counting).
Johan, kul att du uppskattar bloggen. Ikväll äter vi anktuttar med gröna linser och pretentiös "plomkålspuré" med tryffelolja. Till det dricker vi Louis Jadots 1997 Morey-Saint-Denis. Söte jesus, vilken kombo! Visst vore det synd att spotta ut så rara droppar? Ja, annars har helgen gått i heltidsarbetets tecken. T gör gärna sitt yttersta för bildkonstnärer av europeisk spitzenklasse...
Troll on, FV-trollet.
Stackars dig, Väggen! Finns det verkligen ingen kur mot de elaka blåsorna?
1997 Morey-Saint-Denis, ja. Jag har njutit till fullo av tre stycken under året som gått men nu senast för ca en månad sedan var flaskan over the hill. Jag lämnade tillbaka den och de två kvarvarande i vinskåpet. Bytte till mig tre stycken 2009 Le Vieux Donjon C9dP istället. Men M-S-D har verkligen levererat.
Drack den för några veckor sedan. Vinet var bättre dag 2, men den där överjobbade stilen med mycket nya och rostade fat, med "fluffig" frukt är inte min grej riktigt. Krya! Birk
Skäggiga - vi har inte åkt på någon MSD-nit än. Viss variation har det varit, men den sämsta flaskan har ändå varit snudd på outstanding om än lite snipigare och fruktfattigare än de andra. Den vi drack igår beställdes i slutet av juni och hämtades ut när vi kom hem i början av augusti. Doften var inte så expansiv men hade bra djup och alla markörerna på plats. I munnen var det allt annat än snipigt, snarare mjukt och avrundat med vidöppna aromer vid lite högre temperatur.
Fluffigt var ordet, Birk, Inte vår grej heller egentligen, men helt rätt i fredags kväll. Bra utdelning för insatta pengar - om man gillar stilen.
FV
I ärlighetens namn var det den Oskäggiga damen som främst anmärkte på MSD. Jag drack gladeligen även om jag märkte att det var betydligt mindre frukt i senaste flaskan än tidigare flaskor. Men psykologins kraft är stark och hennes anmärkan på vinet föranledde en viss tvekan hos mig. Alldeles oavsett så kände jag att jag fick svårt att planera när nästa flaska skulle avnjutas och inte skulle jag heller våga bjuda på detta vin utan att ha en backup redo. MSD är ändå ett av de godaste vinerna jag smakat det senaste året. Fruktigheten med de tydliga mognadstonerna. Svårt att ställa ifrån sig glaset tamejfan. Hur som haver, när du förde 2009 Le Vieux Donjon på tal i början av september så tänkte jag att det var läge att trada mina MSD mot detta vin även om det handlar om två helt olika viner. Samma pengar typ.
Några mindre bakslag får man vara beredd på när det gäller så pass gamla flaskor. Det är ju som sagt bara att ha en stand-in i beredskap. Flaskan kan ju faktiskt vara korkad.
Om du väntar sådär en tolv-femton år på 2009 Vieux Donjon går det nog att lura en och ann att det är bra bourgogne i glaset ;-)
Den enda kur som finns är tyvärr väntan och tålamod. Är dock på bättringsvägen som är lång, smal och krokig istället för kort, bred och asfalterad.
Under tiden får jag njuta av trevliga rapporteringar på bloggen istället.
Ville bara berömma er fantastiska vinblogg. Den inspirerar mig mycket och era viner faller mig väldigt ofta i smaken.
När jag gapade åt doktorn sist utbrast hon spontant "Åh herregud!!" och gav mig sen mungurgel med lokalbedövning. Funkade faktiskt, om än lite läskigt när hela munnen domnade bort. Risk för att svälja i fel strupe klart överhängande vid överdosering...
Skicka en kommentar